Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bok

Bokrecension: 7 x Chin Lit – spännande besök i kinesisk miljö

by

7 x Chin Lit
Författare: Yi A, Yu Na, Shijiang Li, Xiaowen Ren, Ying Hong, Bai Lin och Kou Cao
Redaktör: Eva Ekeroth
Språk: Svenska
Utgiven: 2018-08
Översättare: Adam Sarac, Eva Ekeroth ,Roger Heshan Eriksson, Linus Fredriksson, Marta Östborn och Mikael Salomonsson
ISBN: 9789188227294
Förlag: Chin Lit

En räv flyttar en dag in till en människa och det sätter igång en mystisk process. Människan börjar längta mer och mer till sin barndoms trädgård och ett annat liv och sakta börjar en magisk förvandling. Berättelsen om räven och människan är magisk-realistisk novell skriven av den kinesiska författaren Lin Bai som föddes under 1950-talet i Guangxi i södra Kina. Novellen är en av nio noveller i novellsamlingen ”7 x Chin Lit” där sju kinesiska författare medverkar.

Novellerna är rätt olika sinsemellan. ”Vår tids kärlek” av Hong Ying är en skrämmande framtids-dystopi medan ”Räven” är mystisk magisk. Gemensamt för alla novellerna är förstås att de är skrivna av kinesiska författare och det sätter en stark prägel på berättelserna. Även om ämnena de tar upp är existentiella frågor som alla människor kan känna igen sig i har de alla en stark kinesisk stämning. De utspelar sig i kinesisk miljö vilket märks på miljöbeskrivningar och på detaljer som mat och hur relationer mellan människor och mellan människor och stat och myndigheter fungerar. Det är så intressant och spännande att flyttas in i denna kinesiska miljö.

Det enda negativa med samlingen är novellen ”Siaren” av A Yi som nästan helt är skriven på en svårläst kursiv stil. Den kursiva stilen har valts för att det ska förstås som ett brev. Det är synd för det var mycket svårt att läsa texten som dessutom var skriven på ett surrealistiskt sätt som de franska surrealisterna med André Breton i spetsen på 1920-talet skulle var stolta över. I ”Siaren” följer vi ett inte helt begripligt tankemönster hos en person som ser sig som världens nya frälsare och samtidigt bär på en tung bitterhet mot sitt liv och hur han behandlats i livet av människor och myndigheter.

Det publiceras en halv miljon tryckta titlar av 600 förlag i Kina varje år och Kinas population utgör en femtedel av hela världens befolkning, ändå vet vi inte särskilt mycket om vad som skrivs och läses där för det är bara någon enstaka promille, eller kanske inte ens det, av litteraturen vi i västvärlden läser som är skriven av en kines.

I ”7 x Chin Lit” får vi möte sju kinesiska författare i sammanlagt nio noveller.

Förlaget berättar om boken:
A YI är polisen som sadlade om till författare och höjs nu till skyarna av litteraturkritiker och Nobelpristagaren Mo Yan. LIN BAIs karaktärer är ofta kvinnor och kvinnlig sexualitet är ett vanligt tema. Genom magisk realism skildrar REN XIAOWEN ofta människor långt ned på samhällsstegen vars öden vi får inblick i. CAO KOU tillhör 70-talistgenerationen författare i Kina som ofta betraktas som den ”bortglömda generationen”. Han skildrar inga stora saker utan skriver snarare om ingenting alls, eller de där småsakerna i livet som man känner igen så väl. NA YU har belönats med bronspris i ”Xihu Cutting-Edge Literary Prize” och en av hennes romaner har filmatiserats. I LI SHIJIANGS novell uppstår en dispyt mellan en prostituerad och hennes kund över huruvida den söndriga sedeln verkligen gavs av henne i växel när han betalade. HONG YING är mest känd för sina autobiografier men skildrar här framtiden där en sexuellt överförbar sjukdom härjar i världen och där männen blir obotligt sjuka men kvinnorna kan botas genom mer sex med män …

Litteraturkritik: Häxyngel av Margaret Atwood – en underbar, fantastisk version och analys av Shakespeares Stormen

by

Häxyngel
Författare: Margaret Atwood
Språk: Svenska Utgiven: 2017-12
Översättare: Hjalmar Manfred Svensson
ISBN: 9789146229896
Förlag: Wahlström Widstrand
Serie: The Hogarth Shakespeare

En underbar, fantastisk version av Shakespeares drama Stormen, placerad i nutid och fortfarande med så många nivåer av handlingen. Margaret Atwood, den underbara författaren till The handmaid’s tale en av de starkaste tv-serierna som sänds på streaming-tjänster världen över har tagit sig an att göra sin version av Shakespeares drama Stormen. Hon gör mer än så, hon kombinerar nutidstolkningen av dramat med att göra en analys som öppnar för många olika sätt att se dramat på.

2016 var det 400 år sedan Shakespeare dog och det firades världen över med ett jubileumsår, vilket inte märktes så mycket i Sverige medan det uppmärksammades stort i England. Förstås. Med tv-produktioner, filmer, teaterföreställningar och en lång rad bokutgivningar av olika slag, bland annat den serie där berömda, etablerade författare fått tolka var sitt drama av Shakespeare. Macbeth tolkades till exempel av den norske deckarförfattaren Jo Nesbø (recension här i kulturbloggen).

Stormen av Shakespeare är ett drama som skiljer sig en del från hans övriga produktion. Stormen handlar om en man, Prospero, som var kung i en italiensk stat och manövrerades bort av sin maktgalne bror. Prospero och hans lilla dotter Miranda sattes ut på en båt med broderns plan att de skulle drunkna ute på havet. Prospero och Miranda hamnar dock på en ö där de är nästan ensamma. Där finns bara en övergiven konstig varelse, Caliban, som är son till en häxa. Där finns också en luftande, Ariel, som lyder Prosperos order. Om Ariel finns eller är skapad av Prosperos magi, det får betraktaren själv välja. Det är mycket i detta drama som är upp till betraktaren att tolka.

Handlingen kretsar kring en hyllad teaterchef, Felix, som ska sätta upp Shakespeares pjäs Stormen och han går in för det med hela sin själ. Han sörjer sin dotter Miranda som dog när hon var tre år och han har också förlorat sin fru – så han lever ensam och uppsättningen av Stormen ska i hans fantasi få tillbaka Miranda, eftersom Prosperos dotter i pjäsen har precis samma namn som Felix dotter.

Felix förråds av en kollega som tvingar bort Felix från teatern. Sveket drabbar honom hårt. I tolv år lever han isolerad och hämndlysten medan han sörjer sin bortgångna dotter Miranda. Men så kommer en lite möjlighet för Felix till upprättelse – och snart börjar han också planera för en gruvlig hämnd. Felix får jobb med ett kulturprojekt för fångar på ett fängelse. Han väljer att låta fångarna sätta upp Shakespeare-pjäser. Efter några lyckades uppsättningar tar han itu med att sätta upp Stormen.

Då han sätter upp Stormen får vi följa hur han och fångarna tolkar pjäsen och hur de tolkar de olika karaktärerna. Det är jättespännande och fördjupar mitt sätt att uppfatta Stormen. Men jag tror faktiskt att boken är lika intressant att läsa för den som aldrig läst dramat Stormen eller sett det framföras på en scen. Däremot tror jag att den som läser Margaret Atwoods Häxyngel blir nyfiken både på Stormen och Shakespeare.

Bokförlaget skriver på sin hemsida om Häxyngel:
Margaret Atwood nämner ofta William Shakespeare som en av de författare som har influerat henne mest. I Häxyngel tar hon sig an pjäsen Stormen och bjuder på en intensiv roman fylld av illusioner och dråpliga överraskningar.

Och jag håller med. Häxyngel är intensiv och spännande, den är fascinerande och den är precis so Stormen fylld av illusioner och dråpliga överraskningar.

Bokrecension: Nuckan av Malin Lindroth – I nuckans tid

by

Titel: Nuckan
Författare: Malin Lindroth
Förlag: Norstedts, 2018
ISBN: 9789113086927

Malin Lindroth har skrivit en fantastisk bok på många vis. Den har med all rätt också fått mycket goda recensioner. Modig, självutlämnande, allmängiltig – läs ”Nuckan”! Jag visste inte hur mycket jag längtat efter en text som denna, om detta. Önskar bara att jag kunnat läsa essän långt tidigare.

Författaren lyfter den kanske mest föraktade av alla slags kvinnor – om vi nu ska kategorisera människor – och ger henne utrymme och röst. Den ensamma, överblivna, hon som är längst ner i människors hierarki. Kvinnan som hamnat på glasberget.

Att inte fler texter handlar om ofrivillig ensamhet beror sannolikt på att det är så skambelagt att vara bortvald. Mycket av det svåra i livet går att tala om; misslyckade förhållanden, död och sorg, missbruk av sex och droger, aborter och ofrivillig barnlöshet. Den som försöker tala om sin egen ensamhet möts ofta bara av besvärad tystnad på ett så kraftfullt vis att det tycks vara värre att vara ensam, bortvald, än att lida av psykisk ohälsa.

Inte sällan vänds skammen, och ältandet av det egna misslyckandet på kärleksmarknaden, till ilska och hat. Inte minst i olika slags mansförbund och i forum på nätet spyr drabbade ut sitt kvinnoförakt. Storheten, en av storheterna, i boken ”Nuckan” är det analyserande och icke dömande draget i Lindroths text. Essän är ungefär motsatsen till att hitta felet hos andra.

Författaren försökte för några år sedan sig på att tänka på sig själv som just nucka. Tanken är att denna illa sedda kvinnosort bar på nyckeln till en tystnad hon väntat länge på att låsa upp.

Det är ibland närmast smärtsamt att läsa om Malin Lindroths egna erfarenheter. Inte för att de på något vis är ”unikt förfärliga” utan tvärtom, för att de påminner så mycket om de egna erfarenheterna och tankarna. Det är starkt att så öppet berätta om det personliga, kräver både mod och klar blick, att skriva om det i dag mest förbjudna.

I skildringarna av människors råd och tips, eller avfärdande, måste sägas att de skildras på ett väldigt fint vis. Tolerant och ödmjukt. Det krävs inte särskilt långt ensamliv för de flesta att bli irriterade på oönskade relationsråd, förklaringar och amatörpsykologi.

Nu skyggar jag fortfarande för just ordet NUCKA. Liksom någon av de personer Malin Lindroth prövat ordet på tänker jag på tjocka glasögon, knut på huvudet, frigida… Eller på tuffa killgänget som skrek just ”jävla nucka” till mig i högstadiet. Det var det värsta, värre än att vara ”dålig, slampig” och så långt bort det gick att komma från flickorna som väckte kärlek och förälskelse. Att vara nucka var att vara totalt oönskad, oknullbar för att tala med Lindroth.

”Nuckan” tar också upp just denna tredje kategori, den lägsta, där det tidigare bara talats om motsatsparet hora/madonna. Nuckornas skara kanske inte ens har varit värd att se, än mindre lyssna till? Detta trots att de så kallade nuckorna, som Lindroth visar, under vissa perioder utgjort en stor del av befolkningen. Men kanske var det omöjligt att tänka att de var riktiga människor.

Det är lärorikt att i ”Nuckan” läsa om historien, hur ensamstående kvinnor länge inte kunde få egen bostad om de inte var lärare (lärarinnor) eller sjuksystrar.

Det är också intressant när Malin Lindroth lyfter fram kvinnor i historien, talar om deras betydelse, som Bertha Pappenheim – mest känd som Anna O, i Freuds fallbeskrivning – och Margareta Kjellberg, känd som Harry Martinsons välgörare: ”En mycket snäll dam”, som han uttryckte det. Och jag undrar med Malin Lindroth om också inte dessa kvinnor, nuckor, också snuddade vid förbjudna tankar som kunde få en att rasa ner i ett träsk av skam: Varför hon och inte jag?

Kanske lite märkligt är ett bestående intrycket av essän är glädje. Historien om vägen till nuckskap är också berättelsen om en befrielse. Jag hoppas verkligen att nuckans tid har kommit nu.

Bokrecension: 3 Århundradets kulturkatastrof! av Per Josephson – Annorlunda om verklig kulturkatastrof

by

Titel: 3 Århundradets kulturkatastrof!
Författare: Per Josephson
Förlag: FÖRLAGET
ISBN: 978-91-88857-32-3

Bara titeln får nog många att vakna till och inse att katastrofer, och intriger i kulturvärlden, ingalunda hör den egna tiden till – Svenska Akademien, MeToo och ”Kulturprofilen” ligger nära till hands att tänka på i sammanhanget. Men ”3 Århundradets kulturkatastrof” rör ett helt annat sammanhang.

Tiden är det sena 1800-talet, platsen är Wien. Händelserna utspelar sig under La Belle Epoque, den sköna tiden – för konsten och de rika, mäktiga. Snart ska deras värld gå under i krig, revolutioner och reformer för massorna. Det finns något spännande i den här tiden i sig, så många gånger skildrad i litteratur och film att det närmast blivit en egen genre där karaktärerna rör sig i vackra kostymer mot undergången, den annalkande katastrofen.

Det som i boken benämns århundradets kulturkatastrof är ödeläggelsen av Ringtheater i Wien, brandkatastrofen är 1881 då operahuset brinner ner till grunden. Skam till sägandes var jag tvungen att googla för att se om det hänt på riktigt och jo, det är ett faktum: ”Der Ringtheaterbrand in Wien am 8. Dezember 1881 var eine der größten Brandkatastrophen…”
visar första träffen som är från tyskspråkiga Wikipedia.

Också romanens personskildringar är baserade på människor som verkligen levt, bland dem skådespelaren Sarah Bernhardt, jugendkonstnären Alfons Mucha och kompositören Giacomo Puccini. Handlingen rör sig mot branden där 449 människor miste livet i operahuset vid framförandet av Beethovens 5:e pianokonsert, ”Kejsarkonserten”.

”3 Århundradets kulturkatastrof!” är en annorlunda bok redan i att den av förlaget kategoriseras som en operaroman. Den vimlar av detaljer, sammanträffanden och referenser som på olika vis leder till den fruktansvärda tragedi som kom att påverka operahus i hela världen. Men det blir inte överlastat, tvärtom väcker den nyfikenhet att veta mer om tiden och opera.

Nya Akademien delar ut ett litteraturpris samma dag som Nobelfesten hålls

by

Ingen kulturintresserad, eller knappt någon som har koll på nyheter, lär ha missat att det stormat rejält kring den gamla gruppen Svenska Akademien. Denna gamla grupp är inte längre ens fulltaliga efter att flera hoppat av och i våras kom beskedet att Svenska Akademien inte delar ut Nobelpriset i litteratur i år. Istället ska det troligen bli två pristagare nästa år. Tanken är, får vi hoppas, att Akademien vill slicka sina sår och reparera skadorna.

Men ett förnämligt litteraturpris kommer att delas ut i år av en svenska kulturakademi, nämligen Den Nya Akademien som kommer att dela ut ett litteraturpris den 10 december, precis samma dag som Nobelfesten hålls.

Den Nya Akademien går till väga på ett helt annat sätt än den Svenska Akademien som håller allt hemligt och bakom lyckta dörrar med guldöverdragna lampor i taket.

Den Nya Akademien har kontaktat Sveriges samtliga bibliotekschefer och uppmanat landets alla bibliotekarier att nominera två författare var före den 8 juli. Här kan du som är bibliotekarie nominera författare till den nya litteraturpriset.. De som fått flest nomineringar går vidare till en öppen omröstning på Den Nya Akademiens hemsida. När folket röstat går fyra författare, två män och två kvinnor, vidare till av sista omgång där en jury utser vem som tilldelas Den Nya Akademiens litteraturpris. Denna jury leds av Ann Pålsson, som varit förläggare på Bonniers.

Den Nya Akademien samlades för sitt första möte tidigt i somras och består av mer än 100 personer, bland annat författare, bibliotekarier, socionomer och konstnärer, berättar Dagens Nyheter. Medlemmar är bland andra Helena von Zweibergk, författare, journalist, Pija Lindenbaum, författare, grafisk formgivare, illustratör, Sara Larsson, författare, Karin Alvtegen, författare, Jason Diakité Timbuktu, musiker, författare, Håkan Lindquist, författare, översättare, Anna Mattsson, författare, Åsa Sandzén, filmare, Åsa Nilsonne, författare, psykiater, professor Emeritus, Reidar Jönsson, författare, regissör, dramatiker, Johanne Hildebrandt, författare, journalist och Robert Fux skådespelare, manusförfattare.