indie

Band: Here comes M
Releasefest 19 november 2011

Jag stiger in i Folkteatern i Göteborg, som är en av de största scenerna för teaterevenemang och blir imponerad över att Here comes M inte bara fixat ett litet folktomt hak någonstans i stan, utan faktiskt bokat en stor teater och dessutom fyllt hela lobbyn med vänner och fans som har kommit för att fira att bandet Here comes M nu släpper sin första skiva Always in between.

Bandet berättar själva om att titeln på albumet, Always in between, är svaret du får när vid förfrågan om vilken genre bandet tillhör – lite av varje och alltid lite mitt emellan. Med influenser från Ane Brun och Anna Ternheim har dessa fyra musikhögskolekvinnor skapat en musik som inte liknar någon annan musik jag tidigare hört.

Bandet stiger upp på den lilla, cabareliknande scenen ett par minuter efter utsatt tid, och är prydligt klädda. Det minglande sällskapet kommer allt eftersom in i rummet där spelningen ska äga rum och sätter sig ner på de utlagda dynorna. Och stämningen är minst sagt god då många vänner till bandet samlats för att beskåda det som bandet sålänge lagt ner sin tid och sina pengar på. Ja, den stora kvällen är äntligen här. Bandet presenterar skivan och räknar in, och ut från instrumenten strömmar välsmorda toner a la Here comes M.

Musiken är ganska poppig, men ändå finns det invävda element av jazz, blues och sing/song-writer. Försök att kanske föreställa dig en ”skuttig” Ane Brun med melodica, fiol och välsmorda stämmor i bakrunden.

I jämförelse med många andra band, och speciellt kvinnor (fördomar) så kan verkligen medlemarna behärska sin musik. Stämmorna är välarrangerade och ibland så spetsas även musiken till på något av instumenten, med mer svårbehärskade slingor.

Spelningen blir intim eftersom publiken endast sitter ett par meter ifrån musikerna och innan varje ny låt, presenteras budskapet lite lättsamt vilket är mysigt, men samtidigt är texterna mycket berättande i sig och då lätta att ta till sig.

Lokalen är nedsläckt och den enda ljuskällan (förutom ett par dämpade strålkastare) blir ljuset på Majas piano, vilket ger mig känslan av en pubspelning – fast med en aktivt lyssnande publik. När jag efteråt pratar med en utav medlemmerna är hon toknöjd med spelningen och berättar även att deras framträdande spelats in utav lokalradion och som hon självklart hoppas på att bli uppspelad i radio.

Vad tycker jag själv då? Bandet frågar mig om vad för slags spelningar jag tycker att de borde synas på. Jag behöver inte tänka efter i många nanosekunder, utan berättar att små, mysiga spelningar som den jag just fått se passar bandet som hand i handske. Men jag kan även se dem framför mig på diverse småfestivaler runt om i landet som kanske Vildrosfestivalen eller S!esta.

Personligen föredrog jag bandets mer skuttiga sida och inte den lite mer mörka sidan som fanns i några utav bandets låtar. De låtar jag syftar på, är de mer lättlyssnade och jag tror även att publiken höll med mig om detta. Att nå ut och låta massan veta att Here comes M existerar är en viktig förutsättning för att bandet ska lyckas i framtiden. Och det får vi hoppas på.

Text och bilder: Lottie Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om musik, releasefest, indie, Folkteatern, Here comes M