• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Peace & Love: Kent sparade varken på kraft eller uppfinningsrikedom

30 juni, 2012 by Redaktionen

Kent, Utopia
Peace & Love 29 juni 2012
Betyg: 5

Efter den något oinspirerade vårturnén, där ett av stoppen var på Cirkus i Stockholm, hade det varit enkelt att avfärda Sveriges största rockband Kent som ett gäng trötta gubbar som inte längre orkar kämpa för bilden som ett av landets bästa live-band, utan endast tagit den enkla vägen med en lista hits för att pleasa massorna. Men ingenting hade kunnat vara mera fel! För när bandet återigen ställer sig på Peace & Love-festivalens största scen är det visserligen återigen bakom ett skynke (precis som 2008 och 2010) fast den här gången med två delar. Efter att ha spelat en gammal Havsänglar-demo, (från perioden innan Kent var Kent, och deras nuvarande manager Martin Roos fortfarande spelade i bandet) kallad Ögon, fälldes en mindre bit av skynket ned och bandet som positionerat sig i ett mindre garage-liknande rum uppenbarar sig. En omgjord live-version av Klåparen från Du & jag döden spelas. Detta påvisar inte bara en enorm innovation, utan också att att de långt ifrån tröttnat på att ge sin publik helt nya och unika upplevelser. Och till skillnad från i våras levererades ett helt ok ljud, som gav en bullrande känsla i kroppen utan att basen förstörde låtarna som framfördes.

Låtmässigt bjöds det på en unik variation, speciellt med fokus på nya albumet Jag är inte rädd för mörkret men även deras sista album på Sony Music En plats i solen och deras framröstade favoritalbum hos fansen Du & jag döden, men även lite kvarliggande hits från vårturnén som Kärleken väntar, Ingenting och Musik Non Stop som ändå bjöd på en bredd som kunde tilltala såväl den stora massan som mer inbitna fans med kanske lite mer koncentrerad smak. Detta manifesterades speciellt mot slutet, när den nya superkommersiella allsångssingeln 999 efterföljdes av den gamla b-sidan Slutsats som hade satts i en ny musikalisk kontext, vilket gjorde det till en extra överraskning när man väl kände igen låten men också visar att bandet verkligen lagt ned tid och energi på att ge nytt liv till gammalt material som gör sig rättvisa ännu.

Om den tråkiga likriktningen från våren var som bortblåst var det någonting helt annat som hade följt med. Ljuset. Vilket enkom var till showens fördel, speciellt som det kraftfulla motljuset kom till sin rätt eftersom bandet spelade på såväl större scen som under nattetid när sommarsolen gått och lagt sig. Även på det här området visade bandet på nytänkande, med snygga rektanglar av ljusbomber. En unik variation på ljusshowen och färgskalorna som användes för att förstärka låtmaterialet gav extra pondus till föreställningen. Utöver det kändes det fräscht när Sami vandrade ut längs scenkanten ut mot en utav skärmarna som projicerar bilder av vad som händer på scenen för dem som inte ser lika bra som dem längre fram. Martin och sångaren Jocke Berg gick ut på scendäcket för att fortsätta sjunga och spela bas, samtidigt som de insöp energin från publiken och betalade tillbaka med ännu starkare kraft i framförandet direkt efteråt. Det sparades varken på kraft eller uppfinningsrikedom. Tvärtom kändes varje steg, ackord och låt som en perfekt tillsågad pusselbit som sammanfogats på precis rätt plats för att bilda den där ännu perfekta helhetsbilden. Så när Joakim började tala om den icke-befintliga svenska sommaren var det ändå logiskt att sången Ett år utan sommar inte spelades, utan Skisser för sommaren, eftersom framförandet verkligen bjöd på ett speciellt sommarminne att bära med sig i livet. Mer kan ingen göra …

Text och foto 2: Fredrik Gertz

Foto 1: Emma Andersson

Relaterat: Recenension i Aftonbladet och Expressen 1 och Expressen 2.

Läs även andra bloggares åsikter om Kent, Peace & Love, musik, popmusik, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Kent, Musik, Peace & Love, Popmusik, Recension

KISS släpper nu singel 2 juli och albumet kommer i oktober

29 juni, 2012 by Redaktionen

KISS släpper albumet ´Monster´ i oktober. Ny singel ute på måndag den 2:a juli, berättar ett pressmeddelande.

Kizz har ju inte imponerat under sina senaste turnéer så kanske kan nytt album återupprätta deras rockheder – eller så blir det deras pensionsbesked?

Här är pressmeddelandet:

I höst kommer rocklegenderna KISS att släppa 12 stycken nya låtar och det utlovas ”straight ahead rock & roll” för hela slanten. Albumtiteln är ödmjukt nog ´Monster´ och albumet ska dyka upp under oktober månad.

´Monster´ blir bandets 20:e studioalbum och under deras 40-åriga karriär har dom sålt över 100 miljoner album. Dom har under den här tiden även blivit tilldelade 28 guldskivor vilket är mer än något annat amerikanskt rockband har lyckats med.

Albumet är producerat Paul Stanley och Greg Collins, precis som föregångaren från 2009, ´Sonic Boom´. Första singeln är den självbiografiska ”Hell or Hallelujah” och kommer att släppas digitalt den 2:a juli.

Paul Stanley beskriver den så här:

“a battle cry that encapsulates the entire record… one way or another, we’re going to do it our way.”

På det nya albumet går KISS tillbaka till rötterna och ´Monster´ visar på varför bandet från början plockade upp gitarrer, eldkastare och smink för att underhålla miljoner och åter miljoner människor.

“There are no symphony orchestras, boy choirs, keyboards, outside producers or songwriters on this album,” promises Gene Simmons. “The best thing we did was to turn inwards to ourselves. Tommy and Eric have revitalized this band, with a work ethic and the talent to back it up. This is a real band effort. KISS has become a behemoth. We’re going where no bands have gone before.”

Den 4:e juli kommer KISS uppträda på The Forum i London och pengarna går till den brittiska välgörenhetsorganisationen ”Help For Heroes”. Organisationen samlar in pengar till brittiska soldater som sårats, skadats eller blivit sjuka under sin tjänstgöring. Bandet själva har mycket att tacka England för och ”Monster” är definitivt influerat av landets legendariska rockband som även inspirerade dom själva att börja spela.

“We’re all Anglophiles in this band,” says Simmons. “America may have invented rock and roll, but England knew what to do with it. They gave us the Beatles, the Stones, Led Zeppelin and the Who.”

NYTT ALBUM I OKTOBER – NY SINGEL “HELL or HALLELUJAH ute 2:A JULI

Läs även andra bloggares åsikter om Kizz, rock, musik, skivnytt

Arkiverad under: Musik Taggad som: Kizz, Musik, rock, skivnytt

Roxette på Peace & Love, bilder

28 juni, 2012 by Redaktionen

Roxette gjorde sin enda spelning i Sverige på Peace & Love på onsdagskvällen den 27 juni.

Kulturbloggens fotograf Lena Dahlström var på plats.

Recensioner av spelningen: Expressen och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Roxette, Peace & Love, popmusik, musik, musikfestivaler

Arkiverad under: Musik Taggad som: Musik, Peace & Love, Popmusik, Roxette

Skivrecension: The Tallest Man on Earth – There´s No Leaving Now

28 juni, 2012 by Rosemari Södergren

Artist The Tallest Man on Earth
Titel There´s No Leaving Now
Betyg 4
Release 13 juni 2012

The Tallest Man on Earth, alias Kristian Matsson, har en egen röst som påminner om David Gray blandat med Bob Dylan. Nu i sitt tredje album har han tagit ett stort kliv framåt. Hans röst och hans underbara gitarrspel är fortfarande två pelare för musik men nu använder han också orgel och trummor. Det vinner musiken på.

För oss som inte är stora fans av Bob Dylan är det till Kristian Matssons fördel. Han låter inte alls längre som en Bob Dylan-härmare.

Musiken känns inspirerad av naturen och har drag från den mildare varianten av amerikanska folkrock, en slags naturfolkindie.

Jag blev förälskad i albumet direkt eftersom öppningsspåret ”To Just Grow Away” är så starkt. Musiken är vacker, spröd och melankolisk och den tål att lyssnas på om och om igen. Det gäller hela albumet men speciellt de spår som liksom öppningsspåret är mer fartfyllda.

Den brittiska musiktidningen Pitchfork gav albumet betyg 7.1 av 10 möjliga och skriver:
He’s putting down his roots. Recorded mostly at home over a leisurely five-month stretch, Leaving is more diffuse and relaxed than his earlier albums. It’s also his first foray into multi-tracking: He’s added woodwinds, drums, and additional fingerpicked guitars to the mix, giving his songs a fuller sound, albeit one that’s still characteristically ragged. The intimacy of tracks like ”Revelation Blues” and ”To Just Grow Away” forgo the urgency of Dylan and Woody Guthrie channeled on The Wild Hunt for a gentle, pastoral domesticity that sounds closer to Arthur Russell in acoustic mode. Though lyrically still driven by Matsson’s wandering spirit and kinship with nature, There’s No Leaving Now is an adventure close to home, the sound of someone exploring a nature trail in his own backyard.

Albumet fick betyg fyra av Göteborgsposten också.

Läs även andra bloggares åsikter om The Tallest Man on Earth, skivnytt, recension, skivrecension, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, skivnytt, skivrecension, The Tallest Man on Earth

Sven-Bertil Taube på Gröna Lund, bilder

28 juni, 2012 by Redaktionen

För 50:e första året i rad besökte Sven-Bertil Taube den stora scenen på Gröna Lund den 27 juni 2012. Med sig hade han Sara Dawn Finer och Salem Al Fakir som sjöng både sololåtar och varisn duett tillsammans med Taube.

Foto: Calle Andersson


Läs även andra bloggares åsikter om Gröna Lund, Sarah Dawn Finer, Salem al Fakir, musik

Arkiverad under: Musik Taggad som: Gröna Lund, Musik, Salem al fakir, Sarah Dawn Finer

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 62
  • Sida 63
  • Sida 64
  • Sida 65
  • Sida 66
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 334
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in