Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

GöteborgsOperan

”West Side Story” på GöteborgsOperan efter en seg inledning blir helhetsintrycket bra.

by

Foto: Mats Bäcker

West Side Story” – musikal på GO
Musikal baserad på ett koncept av Jerome Robbins| Manus: Arthur Laurents| Musik: Leonard Bernstein| Sångtexter: Stephen Sondheim|
Produktionsteam
Dirigenter: Finn Rosengren/ Nick Davies
Regi: Stina Ancker
Scenografi: Olav Myrtvedt
Koreografi: Peter Svenzon
Medverkande
Sofia Asplund, Bruno Mitsogiannis, Denny Lekström, Frida Modén Treichi, Giovanni Bucchieri, Erik Ståhlberg, Lars Hjertner, Christer Fjällström, Ingahlill Wagelin med flera

Längd: Cirka 2:45 inklusive paus

Gunilla Brodrej skrev i sin recension från premiären av ”West Side Story” på GöteborgsOperan ” Whats the Story”?

Ja, enligt min mening så handlar ju musikalen om att behärska en gatstump på västsidan av floden Hudson i New York och för den striden står två invandrargrupper, den polska gruppen ”Jets”, som får representera den vita, men ändå fattiga, mot den likaledes fattiga gruppen ”Sharks”, som ursprungligen kommer från Puerto Rico.

Den egentliga skillnaden mellan dessa grupperingar är hudfärgen, men de delar samma dröm, nämligen den amerikanska drömmen att bli något och för några medlemmar i gruppen Sharks så handlar det om att bli rika och kunna återvända hem och imponera på sina kvarvarande fattiga släktingar. Motsvarande drömmar kan åtminstone inte jag upptäcka i ”Jets”.

Men det som har gjort ”West Side Story” känd berömd och älskad är ju naturligtvis den tragiska kärlekshistorien, mellan Anton, ursprungligen från Polen och Maria från Puerto Rico.

En sorts modern ”Romeo och Julia”, men med den skillnaden att Maria överlever trots att hon förlorade sin bror och sin älskare – Tony. Att hon förlorar sin bror verkar dock inte ha så stor betydelse, åtminstone inte i denna uppsättning. Det är ju kanske inte så konstigt eftersom hon har fått resa till USA endast för att få gifta sig med broderns bäste vän Chino.

”West Side Story hade premiär på Broadway 1957 och redan 1961 kunde biopubliken se filmversionen, en film som för övrigt fick inte mindre än tio Oscars vid filmgalan 1962.

Själv såg jag filmen vid ett flertal tillfällen i Göteborg, förmodligen på biografen ”Cosmorama” och blev genast tagen av musiken, men också berörd av den tragiska kärlekshistorien. Ja, jag blev så berörd av filmen att jag t o m ett tag funderade på att emigrera till USA, något som dock aldrig blev aktuellt främst på grund av byråkratiska skäl och omständigheter. (Några månader senare kom jag i alla fall till USA, men då som mässkalle på M/S Krageholm, ett lastfartyg som tillhörde Svenska Amerika-linjen (SAL).)

Det är självfallet alltid svårt att jämföra en film med en musikaluppsättning, men i stort anser jag absolut att GO:s version är mycket sevärd. Den främsta orsaken till detta är först och främst GO:s orkester, som under ledning av dirigenten Finn Rosengren gör en mycket fin insats. Ja, jag är mycket imponerad av orkesterns insats här och det är mycket roligt att de så väl behärskar både att spela opera som musikal.

Annars är det huvudpersonerna som efterlämnar det största intrycket och särskilt imponerad blir jag när jag lyssnar till Sofia Asplund, vilket nu är andra gången på några månader (”Stolthet och fördom”, på Vadstena-Akamemien), men Bruno Mitsogiannis är också mycket bra. I rollen, som Anita hör och ser vi Frida Modén Treichl, som också gör en mycket habil insats.

Det förekommer mycket dans i musikalen och det finns inte mycket att klaga på här heller, men jag är inte så imponerad av ensemblens sånginsatser, dock med ett viktigt undantag nämligen, ”Konstapel Krupke”, ett nummer som lyfter hela föreställningen, tillsammans med ”Skändningen” föreställningens nästa sista nummer.

Överhuvudtaget anser jag att andra akten tillhör den bästa delen. Första akten är både seg och lång, men det går förmodligen inte att fullfölja föreställningen på annat sätt. Det hade dock varit önskvärt, men jag har tyvärr inget bättre förlag.

Precis som Gunilla Brodrej är jag mycket tveksam till den svenska översättningen och även om jag förstår motivet till att det sjöngs på svenska, så tror jag att föreställningen hade vunnit på att framföras på originalspråk eller varför inte precis som på nypremiären för ett par år sedan på Broadway, på både spanska och engelska?

Avslutningsvis kan jag ändå lämna en stark rekommendation; att du som inte har sett föreställningen; gör det!

Recensioner
Gunilla Brodrej
GP
DN
SvD

Nyheter på operafronten

by


I morgon onsdag (17/8) öppnar Kungliga operan i Stockholm för säsongen. Det sker med W A Mozarts ”Figaros bröllop” i regi av Ole Anders Tandberg.

Som grevinnan hör vi Malin Hartelius, som vanligtvis sjunger på Zurichoperan, och därefter sjöngs partiet av Maria Bengtsson, som till vardags sjunger på Komische Oper i Berlin. Båda debuterar på Kungliga Operan.

På lördag är det säsongsöppning på GöteborgsOperan och det sker med Giuseppe Verdis ”Attila” i en konsertant version. Den föreställningen ges också den 21 augusti.

Vill du läsa mer om handlingen i Attila besök Mogens Operasidor

Opera på Skäret ger ”Carmen” med sista föreställning den 23 augusti och på Confidencen kan du se W A Mozart´s ”Trollflöjten” med sista föreställning den 28 augusti och sedan börjar operasäsongen 2011-12 på allvar med premiären av Richard Strauss ”Salome” den 10 september och den 24 september har Kungliga Operan premiär på ”Carmen” med bl a Katarina Dalayman i huvudrollen.

Men innan dess kan du se och lyssna på Kungliga baletten i Vitabergsparken den 25 augusti och dagen efter är det dags att lyssna på Kungliga Operans kör och solister. Båda kvällarna börjar det kl: 18:00

Lucia di Lammermoor nästa operapremiär på GöteborgsOperan lördag 2 april 2011

by

Foto: Ingmar Jernberg
För några veckor sedan kunde vi se en fantastisk uppsättning av Gaetano Donizettis dramatiska opera ”Lucia di Lammermoor” på Folkets Hus/Parkers digitala biografkedja och direkt från Metropolitan Opera i New York. Det var en mycket fin operaupplevelse.

Nu är det dags för GöteborgsOperan att sätta upp samma verk och det är dessutom för första gången huset sätter upp en Donizetti-opera- Lite märkligt kan det tyckas, men nu är det i alla fall dags. Bättre sent än aldrig.

Det är en uppsättning som man har övertagit från English Natonal Opera i London också känd som ENO och i den svåra och utmanande huvudrollen hörs Kerstin Avemo och som hennes älskare, Edgardo, får vi höra den turkiske tenoren Bulent Bezdüs som vi senast hörde som Rodolfo i Puccins ”La Bohème” för ett par år sedan. Enrico sjungs av Mats Persson. I övriga roller hör vi: Anders Lorentzson, Tomas Lind, Mattias Ermedahl och Erika Sax.

Denna uppsättning hade premiär på English National Opera i London år 2008 och blev så uppskattad att den repriserades 2010.

Pressröster från London: ”Brilliant” skrev The Sunday Telegraph, ”An enthralling performance, the best ENO has done for ages” skrev The Telegraph och ”The most convincing Lucia di Lammermoor I’ve ever seen” skrev Opera Now.

Regissör är den erfarne David Alden, på GöteborgsOperan assisterad av Ian Rutherford. GöteborgsOperans förste gästdirigent Giancarlo Andretta dirigerar.

Operan berättar den tragiska historien om den unga Lucia som blir bortgift mot sin vilja av sin manipulativa bror. Tvångsäktenskapet får ödesdigra konsekvenser för alla inblandade. I den berömda vansinnesscenen sjunger Lucia – på GöteborgsOperan gestaltad av Kerstin Avemo – en av operavärldens mest kända och tekniskt mest utmanande arior för en koloratursopran.

Ljudbilden förstärks i sin kuslighet av klangen från det ovanliga instrumentet glasharmonika. Det är första gången glasharmonikan förekommer i en uppsättning av Lucia di Lammermoor på en nordisk operascen – normalt ersätts den med en flöjt. Bara ett fåtal personer i världen kan spela instrumentet och i Göteborg alternerar Sascha Reckert och Philipp Alexander Marguerre.

Om Kerstin Avemo
Kerstin Avemo har etablerat sig som en internationellt efterfrågad koloratursopran. Hennes tolkning av titelrollen i Alban Bergs Lulu på Göteborgsoperan belönades med Svenska Dagbladets operapris år 2002 och tidskriften OPERAs pris.

Vill du veta mer om handlingen i operan kan du besöka Mogens Operasidor

Här kan du läsa och lyssna mer på ”Lucia di Lammermoor”

Sprudlande sångarfest inleder säsongen på GöteborgsOperan

by

GöteborgsOperan inleder operasäsongen med ett konsertant framförande av Gioacchino Rossinis ”Italienskan i Alger” samma stycke som blev en enorm succé på Läcköslottsopera för ett par år sedan.

I rollen som italienskan hör vi Ann Hallenberg, en svensk mezzosopran som har gjort sig ett stort namn på flera av världens största operascener. Det är första gången hon sjunger på GöteborgsOperan, men det är inte första gången i Sverige. Bl. a. har hon sjungit på Drottningholmsteatern.

Som den gubbsjuke Mustafá får vi höra den fantastiske italienske basbarytonen Andrea Patucelli.

Lindoros extremt höga tenorparti sjöngs av den ryske tenoren Maxim Mironov, kanske mest känd från Helicon-operan i Moskva.

Som Isabellas trogne betjänt, Taddeo, som obesvarat älskar Isabella får Markus Schwartz ännu ett tillfälle att exponera sina komiska och vokala kvaliteter.

Dessutom medverkar delar av GöteborgsOperans kör, herrkören. Bara det kan bli en upplevelse!

Som dirigent har operan engagerat Giancarlo Andretta, som jag bäst känner från olika operaupplevelser på DKT. I det här sammanhanget är det värt att notera att Andretta har utsetts till GöteborgsOperan´s 1:e gästdirigent.

Premiär blir det alltså på lördag den 28 augusti klockan 18:00, men föreställningen ges också dagen efter vid samma tid.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,