Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Barnteater

Barnteater på Stadsteatern i Skärholmen tar upp Meningen med döden

by

Meningen

Meningen med döden
Stockholms stadsteater Skärholmen
Premiär den 15 mars 2013

Jag sitter i Stadsteatern Skärholmens foajé tillsammans med ett fåtal andra vuxna och två förskoleklasser och väntar på att föreställningen ska börja. Teatern lyckas skapa en hemtrevlig stämning genom att låta gästerna hänga av sig jackorna och byta de slaskiga vinterskorna mot färggranna tofflor. Kvart över elva ringer det i en klocka och publikvärdarna presenterar föreställningen. De blir dock snart avbrutna av hunden Britta (Per Öhagen) och marsvinet Sebbe (Lisen Rosell) som kommer nedrusande och vill hälsa på barnen. De tar oss sedan med upp för trappan som leder till scenen och ber oss sätta oss på de utplacerade mattorna.

Sedan börjar en fyrtiofem minuter lång föreställning som innehåller dans, sång, skratt och gråt. Britta och Sebbe förklarar under pjäsens första minuter att de är döda. Deras sorgliga berättelser om hur de dog varvas med dansnummer och lek. Det görs med en sådan bra känsla att man både kan ta in föreställningens allvarsamhet och humorn. Skådespelarna är fantastiska och musiken medryckande. Manuset är så bra att de får femåringarna att reflektera och känna utan att för den sakens skull göra dem allt för sorgsna.

Barnteater från 5 år.

Regi: Nadja Hjorton
Scenografi & kostym: Daniel Åkerström-Steen
I rollerna: Lisen Rosell, Per Öhagen

Foto: Carl Thorborg

Text: Ida Stiller

Pippi Långstrump intar Lisebergsteatern under jullovet

by


Pippi Långstrump intar Lisebergsteatern under jullovet, berättar ett pressmeddelande:

Pippi Långstrump och hennes vänner bjuder på sång, musik, dans och massor av skratt för hela familjen! Spelas på Lisebergsteatern under jullovet 2012/2013. Premiär 20 december.

Jullovsunderhållningen har blivit en riktig familjetradition på Lisebergsteatern. För nionde året i rad får nu alla barn och vuxna följa med på ett oförglömligt sagoäventyr. I år blir det en av Astrid Lindgrens absolut största barnfavoriter på scenen – Pippi Långstrump!

Pippi Långstrump och hennes vänner låter hela familjen njuta av en föreställning med sång, musik, dans, spänning och massor av skratt. Klassiska Pippi är inte bara fantasifull och påhittig, hon är även en snäll och rolig lekkamrat som tar med publiken i mängder av tokiga situationer. Allt enligt Astrid Lindgrens originalmanus.

Ensemble och regi:
Pippi Långstrump: Emma Karlsson / Ofelia Pettersson
Tommy: Johan Grimbeck / Erik Warefelt
Annika: Julia Grimbeck / Ebba Mård Andersson
Prussiluskan: Hatti Isaksson / Anna Gunnarsson
Kling: Johnny Johansson
Klang: Ashkan Ghods
Efraim Långstrump: Robin Rösehag

Sjörövare
Kålle Gunnarsson
David Sehm
Emma Karlsson/Ofelia Pettersson
Hatti Isaksson/Anna Gunnarsson
Amanda Andersson
Susanna Björninger

Regi: Kålle Gunnarsson
Manus: Astrid Lindgren
Kostym: Ewa Grimbeck

Tips på barnteater: Premiär av Diktatorn efter Ulf Starks bok på Boulevardteatern

by

Boulevardteatern sätter upp ”Diktatorn” som bygger på Ulf Starks bok. Den har premiär 3 oktober och målgruppen är framför allt barn mellan tre till åtta år.

Ett pressmeddelande berättar om föreställningen:

Diktatorn har andra människor som gör det mesta åt honom, han blir matad, man borstar hans tänder, man läser sagor för honom – men han vill bara höra den som handlar om honom själv och hur bra han är.

När han befaller sig själv att sova måste han lyda, men sämre går det när han försöker befalla flickan Sirkka att bli hans vän.
Så är man en mycket liten diktator kan det bli ensamt till slut.
Diktatorn är en underbar och humoristisk skildring av en liten tyrann, eller med andra ord – av ett barn.

När författaren till boken Diktatorn, Ulf Stark, bjöds till författarträff i Vitryssland hade han med sig boken Diktatorn.
Den dåvarande svenska ambassadören, som ju nyligen utvisades från Vitryssland, hade översatt och gett ut boken där – med viss oro. I den utgåvan hade Ulf Stark lagt till ett kapitel där Diktatorn spelar ishockey. Lukasjenko råkar nämligen älska ishockey och han utövar sporten ofta och iförd en tröja med nr 1 på. Hans lag vinner alltid.
I boken spelar den lille diktatorn ishockey i kuddrummet men skjuter vid sidan av mål hela tiden men skriker ändå att han vinner.

I Boulevardteaterns uppsättning är ishockeyscenen med och liksom resten av föreställningen är den en härligt fysisk och musikalisk lek med teaterformen i Boulevardteaterns typiska anda där mimen ligger i botten.

Regi & dramatisering Roger Westberg
Medverkande Gustav Lundkvist och Isabell Skarby Hay
Musik Jörgen Aggeklint
Scenografi & kostym Mats Nilsson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Plask! – dråpliga clowner plaskar runt

by

Plask!
Pantominteatern som del i Parkteatern i Stockholm
Premiär 6 juni 2012

Att på nationaldagen ta sig till Tensta och Nydalsparken för att se premiären av Plask!, en pantomimteater, kändes som en bra sätt att fira dagen. Tensta, är en invandrartät stadsdel i Stockholm. Efter en stunds funderande så kom jag fram till, att den dagen, man inte tänker
på var nationaldagen firas, den dagen ser jag fram emot. Det är full fart i Tensta centrum när vi kommer ut ur tunnelbanan och det pågår en hel del aktiviteter och det firas.

Enligt programbladet är Plask! ”en interaktiv och rolig mimföreställning för barnfamiljer. Två sommarvikarierande parkarbetare dyker upp vid plaskdammen för att åtgärda ett problem, men det går inte riktigt som de har tänkt sig…” en uppsättning av Pantomimteatern.

Eftersom föreställningen vänder sig till småbarnsfamiljer, så tog jag med mig Lucas 2 1/2 år för att få en ”småbarnsbedömning”.

Nydalsparken är till lekytan en stor parklek och plaskdammen upptar en hel hel del av den ytan. Trots att det är rätt många barn och vuxna på plats, så känns inte föreställningen speciellt intim, utan något som
pågår en bit bort. Under tiden föreställningen pågår, kommer fler besökare. Mimarnas engagemang är det inget fel, de väcker nyfikenhet och de är verkligen inte rädda för att bli blöta.

Trots en nyvaken och rätt sur Lucas, så fastnar hans blick snart på ”parkarbetarna” en bit bort och han blir fascinerad av de dråpliga clownerna som plaskar runt. Föreställningen som är på 20 minuter känns
rätt kort och efter en förvandling från parkarbetare till dansande, vadj jag tror är fåglar så är det över. Han har suttit hela tiden och tittat, så tröttnade gjorde han inte. Det måste ge ett gott betyg till
Plask!

Har man barn i småbarnsåldern, ska man mao inte tveka utan ta sig till något av de ställen Plask! spelas under sommaren. Bristerna i föreställningen berodde mer på parkens, för föreställningens, passande storlek, än på skådespelarna. Det hade varit roligare att ha varit närmare, kanske till och med fått några vattenstänk på sig. Men för Lucas spelade det ingen större roll, han satt nyvaken och nyfiken i vagnen
och följde med i hela föreställningen.

Idén till föreställningen står Micaela Gustafsson för, som också är en föreställningens mimare. Enligt regissören Stalle Ahrreman ville hon sätta upp Svansjön i Kungsträdgårdens damm mitt inne i stan och ur den idén föddes sen tanken på Plask!, en mimföreställning på en plats i de rätta elementen, där barn och vatten finns under sommaren.

Idé: Micaela Gustafsson
Regi Stalle Ahrreman
Kostym: Sara Kander,
Rekvisita: Stalle Ahrreman
Skrädderi: Bengt Wallgren,
I plaskdammen:
Linn Bergstam och Micaela Gustafsson

Text och foto: Lena Dahlström

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Säg att du är hungrig – en dansant undersökning av vår relation till mat (Elverket/Dramaten)

by

Säg att du är hungrig
Regi och koreografi: Kajsa Giertz
Texter: Irena Kraus
Scenografi, kostym och ljus: Sven Dahlberg
Musik: AC/DC, Bruce Springsteen, Alberto Iglesias, Allgott & Villgot, Rune Wallbom och ”Weird Al” Yankovic
Elverket/Dramaten, Stockholm
Premiär 9 mars 2012

Våra förhållningssätt till maten undersöks i en föreställning som med humor och dans på Elverket, Dramatens scen för unga.

När jag kom till foajén var dess väggar dekorerade med massor av tavlor med fotografier på mat och barn som äter mat eller smetar ut maten. Strax kom skolbarn från Tensta dit och for runt och kikade och pekade. ”Där är min”. ”Var är din?”
Skolbarnen har varit delaktiga i föreställningen genom att de haft uppdraget att skapa konst kring ämnet mat.

Scenen är placerad i mitten med publiken på båda sidor. När ridån går upp möts vi av fem personer, alla klädda i beigefärgad kostym, vit skjorta och brun slips – och barfota. Alla är klädda så, också kvinnorna.

Var och en berättar om sitt förhållande till att äta. Någon äter helst på natten, någon kan aldrig äta upp allt, någon tuggar och tuggar. De fem karaktärerna tar ganska snart på sig stora masker för ansiktet, som är lite svårt att avgöra om det är vargar eller björnar.

Föreställningen är mer flera löst sammansatta scener än en sammanhållen handling och det är mycket dans, rörelse och musik från klassiskt till rockuvarna i AC/DC och Bruce Springsteen.

Salongen var fylld av tioåringar i publiken och de skrattade gott åt figurerna när de dansade. Det var nästan att jag fick en dejavu-upplevelse från Mats Eks uppsättning av Spöksonaten. Absurd dans verkar vara grejen på teaterscenerna i vår.

Dansscenerna var starka. Skådespelarna med vargmaskerba för ansiktet rör sig rovdjurslikt. En bild av att vi är biologiska varelsen, människan är också ett djur och vi har behov av mat.

Kanske sätter föreställningen igång diskussioner kring mat och ätande bland barnen sedan. Men även om den var konstnärligt snygg och estetiskt tilltalande saknade jag ändå mer djup. Det finns svåra frågor kring mat och ätande som jag inte alls berördes. Fast å andra sidan: ett konstverk som en teaterföreställning har ju inga krav på sig att vara en vetenskaplig sammanställning. Det är härligt att en föreställning som vänder sig till tioåringar bygger så mycket på att säga saker mellan raderna och på så mycket dans.

I rollerna:
Emelie Garmén, Bengt CW Carlsson, Ossi Niskala, Rikard Lekander och Sanna Sundqvist.

Foto: Sören Vilks

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,