Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Way Out West har sedan starten imponerat och alltid lockat spännande artister. Nu kommer nästa artistsläpp inför augustifestivalen i Göteborg: Pulp och Ariel Pink’s Haunted Graffiti.
Pressmeddelandet:
Nya artister
PULP
ARIEL PINK’S HAUNTED GRAFFITI
Klara artister sedan tidigare
ROBYN
FLEET FOXES
EXPLOSIONS IN THE SKY
Stay Out West
JAYHAWKS
TWIN SHADOW
Läs även andra bloggares åsikter om Way Out West, musik, musikfestival, Göteborg, Pulp, Ariels Pink
Första artisterna som är bokade för Way Out West 2011 har nu blivit officiella: Här är pressmeddelandet:
Nu är bollen i rullning, sargen är släppt och elden tänd. Vi presenterar årets första artistsläpp och släpper festivalbiljetterna. Utsålt 2010, 2009, 2008 och 2007. 2011 hoppas vi går i samma tecken. Nu kör vi.
Klara artister för Way Out West:
ROBYN
FLEET FOXES
EXPLOSIONS IN THE SKY
Stay Out West:
JAYHAWKS
TWIN SHADOW
ROBYN
Vad finns det kvar att säga om Robyn efter 2010 – ett år som var hennes, vi andra bara levde i det? Finns det några superlativ, några priser, några förkrossande konserter eller TV-framträdanden för miljonpublik, några medaljer kvar att hänga runt hennes hals? Nämn någon artist som på samma sätt gjorde 2010 till ett år som smakade lika mycket av framtiden som samtiden? Och vad skulle man kunna tillägga? Enkelt och lika självklart! Robyn är klar för Way Out West 2011!
Den som låg i dvala under förra året (egentligen större delar av förra decenniet) skulle kanske kunna ställa sig frågan: Varför gillar alla Robyn? Varför har Robyn magnetisk, nästan narkotisk, dragningskraft på såväl identitetssökande tonåringar som småbarnsgenererande 30-nånting? Varför utgör hon en gemensam nämnare för både hårdrockare, indiepoppare och electronica-snobbister? Varför ber kritiker vid hennes altare, varför slickar alla hipsters smulorna från hennes bord, varför lyckas Robyn slita bort rigida finkultursivrare från den konservativa stelbentheten?
Det handlar naturligtvis först om att Robyn slänger sofistikerad, omedelbar popmusik rakt in i moderniteten, och att berättelserna förmedlar frihet och styrka lika mycket som eftertanke och utsatthet. Men i hög utsträckning beror det kanske på att hon på ett naturligt sätt representerar kvaliteter som är tilldragande ur ett rent mänskligt perspektiv. Robyn är en samlande symbol för integritet, oräddhet och smakfullhet – egenskaper som var och en för sig är attraktiva, men sammantaget genererar genuin inspiration. ”Så vill jag vara”, tänker män och kvinnor, du och jag. ”Jag vill kanalisera sådan kreativitet, jag vill leva lite extra, jag vill släppa tyglarna och dansa fritt.” Robyn motiverar, hon lyfter sin publik. Hon får oss att höja oss på tå och uppåt, över det. Utan Robyn är vi som Nya Testamentet utan Jesus; en hop tiggare, ho’ s och lytta som irrar runt i öknen utan vare sig mål eller vettig dansmusik.
Body Talk-trilogin gav Robyn möjlighet att storskaligt och träffsäkert utveckla sitt storslagna drama om urban längtan. I år har hon lovat än mer. Hennes konserter är triumfer av suggestiv, preciserad energi och visar att popmusik på scen fortfarande kan lämna rusiga känslor av att ha varit med om något unikt. Hennes senaste spelning i Slottsskogen 2009 (med Röyksopp, Kleerup, Lykke Li och en åetrvändande kung i Dr Alban) var en uppvisning i generöst fokuserad glädje med precis den rätta halten vemod. För tro inget annat än att Robyn, hur intelligent och fingertoppskänslig hon än må vara, drivs framåt av ett vaket och varmt hjärta.
Så vad finns det mer att säga om Robyn?
Hänryckningens tid är kommen, visar inte tecken på att bedarra 2011. I augusti gratulerar vi Göteborg – Robyn is here!
FLEET FOXES
Det kanske är det mänskliga i det som gör att man älskar det så mycket. Att det känns ursprungligt, nästan primalt, utan att det för den skull är aggressivt eller hårt. Att musiken känns som ett element, något naturligt och okonstlat, snarare än något konstruerat, måste vara en av framgångsfaktorerna.
För verktygen Fleet Foxes använt för att bygga sig ur nordamerikansk anspråkslöshet till positionen som en av 10-talets viktigaste internationella folkpopfenomen är knappast banbrytande; sångharmonier och akustiska instrument är musikhistoriens protein. Men Fleet Foxes bygger något speciellt, något märkvärdigt, något som faktiskt genererar rysningar av välbefinnande i en tid av musikalisk avtrubbning.
När den självbetitlade debuten kom 2008 förvandlades den till en sorts musikalisk motsvarighet till Den Stora Amerikanska Romanen. Omedelbart mytomspunnen, otvetydigt hyllad, ojämförligt omtalad: Fleet Foxes förvaltade americanan, det amerikanska musikarvet, men gjorde det folkliga förunderligt modernt. Med sina naturromantiska psalmer skapade de en nästan visuell upplevelse: vi såg dopprocessioner i ett fuktigt Mississippidelta såväl som pälsjägare i den kanadensiska vildmarken framför ögonen, och anade intensiteten i bandets konserter.
Där Seattles alternativband traditionellt sjungit över en matta av slamriga gitarrer, stod Fleet Foxes för något mindre machobetonat: episka sångharmonier, en bedårande men alls inte ofarlig känsla för melodiska villospår, en minutiös avvägning mellan dur och moll, och framförallt en alldeles ofrånkomlig ärlighet som med sin framgång öppnat dörren för en såväl imitatörer som likasinnade.
Bandets kommande skiva kan vara en av de mest emotsedda musikhändelserna på ett årtionde. Vi har inte heller kunnat bärga oss – om det var ett nyårslöfte vi ville infria, var det Fleet Foxes på Way Out West 2011.
Och vänner: om ni berörs av harmonier som vilar på en klangbotten av äventyrslusta och frihetskänsla, är färden redan utstakad. Fleet Foxes trollar bort oss i Slottsskogen i sommar.
Det är slaskigt, halt och kallt ute. Och mörkt mesta tiden. I Stockholm hänger en grådaskig dimma över husen de få timmarna då dagsljuset kan tränga igenom mörkret. Då är det trösterikt att tänka på att det kommer en sommar med musikfestivaler. Way Out West, som är en av de musikfestivaler som klarade 2010 med elegans och inte gick med förlust har nu tillkännagett datum för 2011 års Way Out West. Dessutom passar de på att sälja 500 biljetter till festivalen. Ett bra julklappstips, faktiskt. En slags biljett på att det kommer en sommar med massor av musik.
Datum för Way Out West 2011: 11-13 augusti
Här är pressmeddelandet från arrangörerna av Way Out West:
Man vill gärna undvika att blicka bakåt, men visst har det varit ett år av riktiga lågmärken blandat med några riktigt stora ögonblick. Sverige är kanske mer än nåt annat årstidernas land. Kanske har vi mer än a-kassan och kommunala musikskolan vinterns tyngd att tacka för en så rik skörd av inhemska artister. Kanske har vi vårens porlande förspel och de euforiska sommarmånaderna att ära för ett så rikt fritt lufts liv. Mörkret som är både lockande och skrämmande, värmen både underbar och sövande. Dragningen mot och skräcken inför. Så var man där igen, lurad in i backspeglar och flummiga analyser…
Det går fort, snart är det dags för vårskriket och att åter flytta ut i björngrottan aka Slottsskogen. Snart öppnas dörrarna och decibelen gör sitt med mage och tanke, forsen frustar och knektarna står för dörren. Fan vad vi är stolta över Way Out West, vi är stolta över Er som besöker Way Out West – det är Ni som gör festivalen till vad den är.
Vi är nu inne på det 5:e året. Vi gör en festival som vi själva vill gå på, bokar artister vi själva vill se och för fram miljö och hjärta som en essentiell del. Det ska vara bekvämt och du ska själv få göra valen om att gå ut och brinna upp i natten eller duna in i den nybäddade sängen. Nu är det dags för ny dag, nytt skrik. Bättre kan vi. Berätta för oss hur er upplevelse skulle bli ännu bättre, hur förblir vi en av väldens bästa festivaler?
Så idag släpper vi 500 ”julklappsbiljetter” till Way Out West 2011. Till förra årets pris. Det är för er som vill ge bort nästa års musikfest till nån som förtjänar det. Till er själva, nån i familjen eller till nån ni är förtjusta i. Vi släpper även datumen så att ni kan rödmarkera i kalendern, 11-13 augusti. Som alltid i världens bästa Slottsskogen. I Göteborg. 2011.
BILJETTER
Ett fåtal biljetter släpps idag klockan 12.00. Till förra årets pris.
HEMSIDA
www.wayoutwest.se
FACEBOOK
www.facebook.com/wayoutwestfestival
Event: http://www.facebook.com/event.php?eid=109803339092810
TWITTER
twitter.com/wayoutwestgbg
Läs även andra bloggares åsikter om Way Out West, julklappstips, julklapp, biljetter, musik, musikfestivaler, Göteborg
Här kommer några bilder från andra dagen av Way Out West som bjöd på uppträdanden från bland annat The Drums, Marina & The Diamonds och Håkan Hellström.
The Drums på Linné
Girls på Linné
Anna Ternheim på Flamingo
Marina & The Diamonds på Linné
Håkan Hellström på Flamingo
Trash Talk på Henriksberg
Sleigh Bells är en musikerduo från Brooklyn bestående av låtskrivaren Derek E. Miller och sångerskan Alexis Krauss.
Deras debutalbum Treats som släpptes tidigare i år hyllades av Pitchfork och de hamnade på plats fyra på NME:s lista över årets bästa band.
Innan de blev signade av M.I.A.s skivbolag N.E.E.T. Recordings var de nästintill okända men i höst åker de på turné med LCD Soundsystem.
Deras första spelning i Sverige skedde på Way Out West och Kulturbloggen fick träffa både Derek och Alexis för en intervju.
Hur träffades ni två?
Alexis: Min mamma träffade Derek på en middag där han jobbade som kypare i juli 2008. De kommer båda ursprungligen från Florida, så det var på det sättet de började prata. Derek berättade för min mamma att han höll på med ett musikprojekt och var på jakt efter en sångare och min mamma gjorde det mest mammiga hon kunde göra och föreslog att han skulle höra av sig till mig. Han fick min mailadress och det visade sig att vi bodde i samma kvarter i Brooklyn.
Hade ni samma musiksmak?
Alexis: Inte samma men vi hade mycket gemensamt. Popmusik från 50- och 60-talet. Soul, motown och hip hop med starka rytmer. Det är bara att kolla på banden som spelar här på Way Out West. M.I.A., The xx och LCD Soundsystem är alla fantastiska.
När bestämde ni er för att starta Sleigh Bells?
Derek: Innan jag lärde känna Alexis. Sedan urminnes tider. I början var det instrumentalt och inte särskilt bra men det förändrades när jag lärde känna Alexis.
Alexis: Under förra sommaren skrev Derek material samtidigt som jag hade en heltidsanställning som lärare. När vi väl gick in i studion var skivan i stort sett redan klar.
Ni är signade till M.I.A.s skivbolag N.E.E.T. Recordings. Hur upptäckte hon er?
Alexis: Det var en vän till henne som hade hört oss på en blogg. M.I.A. mailade dirkekt till oss och det var det sista vi hade förväntat oss.
Derek: Hon är fantastisk.
Hur känns det att ert rykte har spridit sig så snabbt över nätet att ni nu kan spela på festivaler som Way Out West?
Alexis: Vi är väldigt glada över att få komma hit och spela och tacksamma för vad som hänt.
Hur skulle ni beskriva er musik?
Derek: Det är jag som har skrivit det mesta av Treats men i framtiden kommer vi nog att arbeta mer tillsammans. Musiken är tung och högljudd med mycket volym. Vår inspiration är framför allt annan musik. Jag har varit besatt av att skriva låtar sedan jag var ett barn.
Foton av Linnea Amling