Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

övervakning

Det räcker med att beskriva verkligheten för att utmana regimen

by

Trots att hon inte bloggar om politik är hon i princip förbjuden att blogga.
Tidningen Journalisten berättar i majnumret om Yoani Sánchez som med sin blogg ”Generation Y” har revolutionerat bloggvärlden och blivit Castroregimens svåraste utmanare.

Nu utbildar hon andra bloggare. Till Journalisten säger hon:
– Det räcker med en mobiltelefon och en liten digitalkamera för att få makten att darra.

Jämfört med deras situation har vi förstås yttrandefrihet. Det som gör hennes situation om möjligt ännu läskigare är att hon inte ens bloggar om partipolitik och ändå upplevs som ett hot av regimen.

Ur tidningen Journalisten:

– Den senaste tidens hårdare förtryck gör att vi bloggare inte alls kan känna oss säkra. Det räcker med att beskriva verkligheten för att utmana regimen. Sanningen är tillräckligt farlig.

I hennes och hennes pojkväns hem samlas ett trettiotal personer några gånger i veckan för Bloggakademien – ”Academica Boogger”. De diskuterar samhällsfrågor och lär varandra att skriva, att hantera webbverktyg och granskar hur sökmotorer fungerar, till exempel.
Denna bloggakademi är en svår utmaning eftersom dessa kubanska bloggare inte är dissidenter eller oliktänkande av den gamla sorten. De har ingen politiskt parti och ingen politisk dagordning.

Artikeln finns inte utlagd på webben ännu. Däremot finns det en tidigare artikel som berättar om att hon misshandlats av kubansk säkerhetstjänst.

I fredags blev hon misshandlad och bortförd av säkerhetstjänsten utanför sitt hem i Havanna. Männen som stoppade henne och beordrade henne följa med i en bil ville inte legitimera sig. Till en början gjorde därför Yani Sánchez motstånd, varefter misshandeln inleddes. Både hon och hennes manlige vän Orlando fördes bort med bilen, men släpptes senare fria i ett område Havanna.

Här hittar du hennes blogg, som också har en engelsk version:
Generation Y

Fyra andra kubanska bloggare:
Jurisconsulto de Cuba
Skriver om det kubanska rättsystemet – finns översatt till engelska

Octavo Cerco
Skildrar situationen i Kuba, finns översatt till sex andra språk

Veritas
Blogg med enkäter och opinionsundersökningar, finns också på engelska.


Por el ojo de la aguja
Rebeca Monzó som tidigare arbetat för Unesco och har rest mycket skriver ner sina tankar.
Finns också i engelsk version.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Spionen på FRA – en förtäckt faktabok och sanningar vi inte vill se

by


Spionen på FRA är en roman, fast egentligen är det en förtäckt faktabok.

Den är skriven av Anders Jallai som varit stridspilot och bland annat flugit Viggen under 1980-talet, under kalla kriget. Jag har varit på en mycket intressant träff med stridspiloten och författaren Anders Jallai. Jallai var den person som ledde projektet efter den försvunna svenska DC-3:an på 125 meters djup i Östersjön 2003.

Hur bra boken är rent litterärt vet jag inte, eftersom jag inte hunnit läsa den. Men författaren själv säger ödmjukt att det brukar ta tio år att lära sig saker – och han har inte varit författare i tio år än.

Den här boken är del 1 i en planerad trilogi där huvudpersonen är en ung stridspilot, Anton Modin.

– Han är väl som jag själv när jag var i 20-årsåldern, sade Anders Jallai.

Anders Jallai hade tänkt att skriva en faktabok om FRA, SSI (som numer heter KSI) och Säpo och hemliga arkiv. Jallai är en av få som fått tillgång till en hel del hemligstämplat material. Men av flera olika skäl blev det en roman istället.

Han har många tankar kring FRA och sade bland annat:
– FRA avlyssnar allt. Med FRA-lagen vill de rättfärdiga vad myndigheten redan gjort i decennier.

Han hade också exempel på hur FRA avlyssnar mobiler i realtid.

Anders Jallai menar att FRA är tätt knutet till KSI, som tidigare hette SSI och innan dess IB. Det finns lite fakta om KSI i wikipedia:

Kontoret för särskild inhämtning (KSI) (tidigare SSI, Sektionen för Särskild Inhämtning; dessförinnan IB, Informationsbyrån) är en avdelning som ingår i den svenska Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). KSI arbetar med personbaserad underrättelseinhämtning, ett begrepp som bland annat innefattar användandet av infiltratörer.

Det pågår en kamp om Internet, menade Jallai.
– Det finns bara två vägar vi kan välja mellan. Antingen släppa Internet fritt eller stoppa det. Får Internet vara fritt kommer folket att ha makten. Men det finns starka krafter som vill annat. Vi kommer att få se fler begränsningar av Internet från FRA.

Rick Falkvinge var också på träffen med Anders Jallai och skriver bland annat:

Nu visar det sig att en åklagare lägger ner ett åtal mot Säpo för att de har registrerat för mycket, vilt och vårdslöst. Åtalet läggs ner för att — get this — de är för inkompetenta. Det är bara så obeskrivligt verklighetsfrämmande: en myndighet som samlar in precis allt om alla ställs till svars för vårdslöshet med det känsligaste vi har, men åtalet läggs ner för att de ändå var inkompetenta från början att hantera uppgifterna!?

Det är dessa tjänstemän som politikerna som försvarar FRAs massavlyssning hänvisar till när politikerna säger att “bara ett fåtal ytterligt kompetenta tjänstemän kommer att hantera den känsliga informationen”. De kunde inte ens åtalas för att de saknade grundkompetens. I den vanliga världen beror sådana åtalsnedläggningar på att man — i bästa fall — är spritt språngande galen och därför inte kan stå till svars för sina handlingar.

Anders Jallai skriver om FRA i en debattartikel i Aftonbladet:

Skapar den ökade spaningen på privatpersoners liv en ökad säkerhet? Jag är tveksam. Sverige har inte haft några terrorattentat av vikt sedan Västtyska ambassadsprängningen 1975. Det är 35 år sedan. Utbyggnaden av övervakningen verkar vara driven av de tekniska möjligheterna att övervaka, snarare än av ökade hot.

Vad som däremot är klart är att ökad informationsinsamling skapar ökad risk för läckor. Det är dags att vi tar risken på allvar. Det behövs en mer systematisk övervakning av övervakarna, en mer restriktiv inställning till hur mycket information som får samlas in och tydligare regler för hur uppgifter får delas med andra länders myndigheter.

Anders Jallai har en blogg där han tar upp frågor kring övervakning och hemligheter hos myndigheter.

Lite fakta om boken:
Spionen på FRA
Författare: Anders Jallai
ISBN10: 918580181X
ISBN13: 9789185801817


Relaterat:
Deckarbiten har recenserat boken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kulturfrågorna är viktiga valfrågor

by

Förslaget om att förlänga upphovsrätten på skivinspelningar från 50 till 70 år är på väg att få majoritet i EU:s ministerråd. Ett skäl är att den finska regeringen nu stöder förslaget.
Källa DN.
Vad betyder det egentligen? Jag har svårt att se det som ett skydd för upphovsmannen eller upphovskvinnan. Den som skapar något ägs ofta av de stora bolagen.
Om EU nu tar detta beslut har de kringskurit rättigheterna för de som skapar kultur och än en gång har då makthavarna gett mer makt åt de äger mest. Än en gång har de som är duktiga på att göra pengar fått mer makt i jämförelse med den som skapar.

Sådana här frågor är viktiga. Jätteviktiga. Och blir ännu viktigare eftersom vi går mer och mer från ett samhälle där majoriteten arbetar inom industri till att vi har fler och fler tjänstemän, akademiker och fler kulturskapare av olika slag.
Ljudtekniker, illustratörer, författare, copywriter, marknadsförare …
Yrkena inom den skapande sfären ökar i ett samhälle som vårt, ett postindustriellt samhälle.

Då måste vi ha en ordentlig diskussion om hur och under vilka förutsättningar människor ska kunna få inkomst av det de skapar. Och vi behöver också ha en värld där vi kan ha mer av open source, mer av möjligheter att vidareutveckla och vidareskapa, återskapa, återanvända, förändra …

Och en annan sak som har med detta att göra:
Om vi bygger ett välfärdssamhälle: vad är vitsen om vi bara jobbar, jobbar, jobbar, jobbar och aldrig hinner njuta av den välfärd vi jobbar fram.
Vi måste inse att här går en tydlig skiljelinje mellan de politiska grupperingarna.
En del vill att bara en liten klick ska ha frihet att njuta. En liten klick ska ha frihet på arbetstid medan andra ska digna under kraven på arbetslinjen.

Andra vill skapa ett samhälle där alla kan utvecklas inom kultur, att det är möjligt för alla barn och för den delen vuxna också, att lära sig spela musik, delta i teater, få vana att skriva, att skapa med bilder, att programmera funktioner till webb och tv-spel, att skapa på alla möjliga och omöjliga sätt.

Vi är flera bloggare som har ett politiskt engagemang och samtidigt vill se mer av kulturfrågorna diskuteras.
Viktor Svedberg har tagit upp en annan aspekt under rubriken När kulturpolitiken förvandlades till skattesänkningspolitik.

Alexandra lyfter kravet på att kulturen ska göras till en valfråga.

De rödgröna har tillsatt en grupp för att lyfta kulturpolitiken.
Jag hoppas att detta blir mer än ord, att det lyfts konkreta bra förslag: musikskolorna och kulturskolorna runt om i landets kommuner måste växa, till exempel. På många orter är det alldeles för dyrt att ha barnen där. Fler fritidsgårdar med replokaler, mer makt åt kulturskaparna. Upphovsrättsfrågorna måste ses över utifrån den värld vi lever i nu.

Relaterat:
Ulrika Falk är en annan bloggare som tar upp kulturpolitiska aspekter.
Dagens Nyheter om en annan viktig fråga med anknytning till kulturfrågor: Actaförhandlingarna som snart ska bli offentliga.
Opassande om att piratkopiering kan vara nyttigt för samhällsekonomin.
SVD om att kulturen kan vara på väg att bli en valfråga.
SR om kulturen som valfråga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

”Riv upp, gör om, gör rätt!” – Inget annat duger

by

En del piratpartister har ju starka sympatier för högerrregeringens partier. Det är ingen hemlighet att till exempel HAX, som har en av de mest inflytelserika piratbloggarna står närmare högerregeringen är de rödgröna. För dem måste det kännas som ett stort svek från högerns sida med övervakningslagar som FRA och Ipred.

Högerregeringen har infört FRA-lagen som ger den civila myndigheten FRA rätt att avlyssna alla mobiltelefontrafik och all epost som går över Sverige gränser. Alla de människor som röstat borgerligt för att de trodde dessa partier stod för rätt till personlig integritet måste uppleva en stor besvikelse.

De rödgröna har lovat att om de tar över regeringsmakten då ska FRA-lagen rivas upp.
Stridsropet ”Riv upp, gör om, gör rätt!” gäller.

Nu har Svenska Dagbladet gjort ett försök att undergöra tilltron till detta. Enligt SVD:

Socialdemokraternas förre justitieminister Thomas Bodström säger att frågan är komplicerad och han kan inte ge besked om huruvida FRA:s spaning i kabel ska stoppas i väntan på att en ny lag ska tas fram.

– Tar vi bort allting då är ju FRA fritt. Vi får diskutera hur vi ska göra. Jag har inget färdigt förslag.

Jag har kikat på Bodströms blogg. Han har inte kommenterat sitt uttalande till SVD än i bloggen. Inte när detta skrivs.

Det får inte finnas någon tvekan. FRA-lagen ska rivas upp.

SVD är förstås överlyckliga över att de hittat något som kan verka vara en spricka.

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly menar att de rödgrönas överenskommelse innebär att man först river upp den nuvarande FRA-lagen och stoppar signalspaning i kabel i väntan på att en parlamentarisk utredning tar fram en ny lag.

Men: samtal pågår. Givetvis.

Detta måste absolut lösas. Och i vilket fall som helst har de Rödgröna gett ett betydligt bättre besked än högerregeringen.

Högerregeringen har infört FRA – och ipred. Och inte visat någon ånger över detta. De rödgröna har lovat: ”Riv upp, gör om, gör rätt!”

Inget annat duger.

Det får inte bli något svek i den här frågan.
Redan börjar högersympatiserande piratpartister hävda svekrisk:
Från HAX blogg:

Och här skall man hålla i minne att de rödgröna också har vimsat om teledatalagringen / datalagringsdirektivet. Efter en del oreda inom (v) och (mp) så är allt de rödgröna är överens om att de inte är överens.

Relaterat:

Dagens Nyheter och SVT, och Klamberg och Westerholm och Ankersjö och Amanda Brihed.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Audiens på Stockholms Stadsteater

by

En brunaktig lokal. sliten, betongvägg, två ölbackar och en vitsminkad man i grågröna kläder sitter på en pinnstol lutad mot väggen. Han sover, eller är han död? Det gröna scenljuset gör att hans vitsminkade ansikte blir grönaktigt.
Någon knackar på väggen och en man träder in på scenen och den sovande vaknar och bjuder den honom att sitta ner och tvingar i honom ett glas öl och en dialog startar, där det som egentligen sägs ligger under orden, mellan raderna.
Audiens skrevs av Vaclav Havel 1975 och är en briljant enaktare. Kulturbloggen var på premiären 8 april. Uppsättningen med Etienne Glaser och Sven Ahlström i rollerna är något av det starkaste som går på Stockholms teaterscener i vår.

Den yngre mannen som träder in på scenen är arbetare på bryggeriet och den äldre mannen är bryggerimästaren. Vaclav Havel skrev den 1975, sju år efter att ”Pragvåren” kulminerat. ”Pragvåren” var ett försök att med reformer demokratisera det kommunistiska systemet och förvandla det till en demokratisk socialism. Begreppet ”en socialism med mänskligt ansikte” infördes.
Sovjetstaten med hjälpstater krossade försöken med ett militärt ingripande i augusti 1968.
Efter några år började en stark medborgarrörelse mot det totalitära systemet växa fram och 1977 bildades Charta 77 där Vaclav Havel var en av ledarna och talesmännen.
Pjäsen Audiens är skriven utifrån denna känsla av maktlöshet och raseri och motstånd om drev Charta 77-rörelsen och Vaclav Havel.

Den yngre arbetaren på bryggeriet är Vaclavs Havels alter ego. Han är författare som blivit placerad på bryggeriet för att rulla tunnor. Under dialogen kommer det fram att bryggerimästaren måste lämna rapporter om vad författaren/bryggeriarbetaren företar sig.
Bryggerimästaren i sin tur sitter i klorna på andra högre tjänstemän. Ingen är fri och alla måste spionera på alla. Alla måste misstänka alla.
Och kontrollen är så hård att författaren/bryggeriarbetaren måste hälla i sig öl, trots att han inte tycker om öl, för att bevis att han inte vill sticka ut, att han inte vill vara förmer.

En vecka tidigare hade en annan Vaclav Havel-pjäs premiär på Stockholms stadsteater: Avgång som är skriven 2008. Här bloggade jag om den föreställningen. Den är helt annorlunda och skriven långt efter att Sovjetstaten fallit och Tjeckoslovakien delats i två länder och Vaclav Havel har hunnit vara president i två omgångar: dels för Tjeckoslovakien och sedan för Tjeckien.

Expressens Nils Schwartz har skrivit om föreställningen i ett bloggverktyg (jag skriver inte att han bloggar eftersom han inte på något sätt utnyttjar bloggverktyget möjligheter för interaktivitet. Ni vet: majoriteten av journalister som skriver i bloggverktyg ägnar inte kommentarer eller länkande bloggar en tanke):

Audiens – sedd som ett psykodrama mellan en chef och hans underlydande – har en räckvidd bortom politiska ideologier och managementfilosofier, pjäsen är inte för evigt bunden till en kommunistisk diktatur.
Av en lustig tillfällighet kan man denna vår se ett annat psykodrama mellan en chef och en underlydande, nämligen Mike Bartletts Kontraktet på Teater Tribunalen. Där följs pjäsen av ett samtal med inbjudna gäster.
Här ett förslag till Tribunalen och Stockholms stadsteater. Gör en helkväll tillsammans och låt pjäserna samtala med varandra.

Visst: samtal med publik är ofta intressant. Men jag håller inte med Nils Schwartz. Föreställningen handlar om makt och om förhållandet mellan den som har makten och den underlydande, men den handlar också om övervakning och bristen på personlig integritet. Det viktigt ämne i dagens samhälle där attackerna är hårda för att beskära den personliga integriteten och försöken att inrätta ett övervakningssamhälle. Men måste en pjäs ryckas ur sin historiska inramning för att få oss att förstå det? Jag tycker inte det.

Fakta om Audiens på Stockholms stadsteaters hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,