Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Hårdrock

Hammerfall spelar på Hovet och Scandinavium

by

Den 20 februari 2009 släpper HammerFall sitt sjunde album ”No Sacrifice, No Victory”. Strax därefter är det dags för dem att göra två av sina sällsynta framträdanden på svensk mark. Det blir också besök i Oslo och Köpenhamn.

HammerFall har två gånger tidigare spelat på Scandinavium och är en av få svenska artister någonsin som spelat som huvudattraktion där. Nu är det dags för dem att även i Stockholm ta klivet upp till en större arena.
– Det känns verkligen kul att få spela på Hovet där hjältar som Iron Maiden och Metallica tidigare spelat, säger bandets sångare Joacim Cans.

Datum:
26.3 Köpenhamn, Vega
27.3 Göteborg, Scandinavium
28.3 Oslo, Rockefeller
29.3 Stockholm, Hovet

Hammerfall – Last Man Standing

Andra bloggar om: , , , , , ,

Metallica: Death magnetic

by

”Death magnetic” har nog varit årets mest efterlängtade album bland hårdrockfans.

Stora förhoppningar har vuxit bland Metallicas fans sen deras förra album St Anger som blev mer en besvikelse.

Har ”Death magnetic” levt upp till allas förväntningar? Ja! I alla fall enligt de flesta fans. Solona är tillbaka, trummorna låter mycket bättre ljudmässigt sen sist, Hetfields röst är på topp och deras låtar låter mycket mer som de gjorde i under 80/tidigt 90-tal alltså snabba samt hårda gitarr riff som man bara vill lyssna på om och om igen.

Till denna platta har de även bytt producent, istället för Bob Rock som dom har haft sen deras väldigt hyllade The Black Album (släpptes 1991) så har de istället den legendariska Rick Rubin (Slayer, Red Hot Chili Peppers, Linkin park m.m.) som producent. Detta byte gjorde de för att de ville göra något annat en det de hade gjort med Bob Rock de senaste 5 albumen.

De individuella låtarna är väldigt bra, det finns allt från väldigt heavy som t.ex. singeln The Judas Kiss eller snabbt som All Nightmare Long eller melodiskt som singeln The Day That Never Comes men deras instrumentala låt Suicide And Redemption är ett dåligt försök att återskapa sina forna hitts som t.ex. Orion och man blir lite besviken att på de, den är seg och väldigt enformig och att den är 10 minuter lång hjälper inte. När det gäller Hetfield så gör han inget som skadar albumet, bra sång och bra gitarr. Tyvärr kan man inte säga samma sak om Hammett, visst är det även han som gör de bra riffen men solona är inte alls lika genom tänkta som de var förr, vissa solon låter helt som improvisationer eller bara som en massa snabba gitarr scalor plus en whawha pedal.

När det gäller Trujillo så sänker han inte albumet men man hör inte heller något som höjer den heller. Ulrichs trummor är bra men lite enformiga men mycket bättre en på St Anger. I helhet så är Death Magnetic en väldigt bra platta, den är tajt och musikalisk och man får lust att höra de om och om igen. Det är en stor höjning av Metallica och jag ser framemot att se de live med de här låtarna på Stockholms arena.

Connor, elev på Fryshusets rocklinje i Stockholm

Fler recensioner av Death Magnetic:
Dagens Skiva
Sydsvenskan
Svenska Dagbladet
Helsingborgs Dagblad

The Day That Never Comes

Andra bloggar om: , , , ,

DN fick intervju med Metallica, som Sydsvenskan inte fick

by

Sydsvenskan fick aldrig någon intervju med Metallica, men DN har en med en av de två frontmännen.

James Hetfield berättar om den utlämnande dokumentären ”Some kind of monster” där hans strider med lika envisa trummisen Ulrich bland annat porträtteras.

När DN möter James Hetfield fem år senare på ett hotellrum i Köpenhamn känns han som en ny människa. För första gången på länge verkar det finnas en gnista i hans ögon. Kan det till och med vara så att han är till freds med tillvaron?

– Jag är absolut en starkare människa i dag. ”Some kind of monster” var en utmärkt spegel, och vi lärde oss mycket om oss själva och de sidor som vi inte gillar hos varandra. Det var ganska fantastiskt att kamerorna var där när vi som individer och Metallica som band föll isär. Att dela med sig av allt det till världen var skrämmande, men det kändes samtidigt som det rätta att göra.

Här är mitt inlägg om hur Sydsvenskan förvägrades intervju för att journalisten skrivit om Pirate Bay.

Aftonbladet har en intervju med trummisen istället.

Jah Hollis har kommenterar AB-intervjun med Ulrich.

En annan intervju med James Hetfield.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Relaterat: AB om inställda intervjun.

The Chair: Trans 035 Transubstans – när blues möter hårdrocken

by

Blues möter hårdrock – så vill jag beskriva albumet Trans035 Transubstans med The Chair. På ett pressutskick beskriver bandet sin musik som ”70’s hard rock with an attitude.”

Jag gillar det jag hör, oavsett om det ska kallas blues/hårdrock eller 70-tals hårdrock. Det är fullt ös, det är skön bas och det är attityd. Som de själva hävdar.

The Chair består av en sångare från amerikanska singer-songwriter-traditionen och fyra svenskar på gitarr, bas och trummor.

Jag tycker de har rätt skön beskrivning av skivan på pressutskicket:

This is 70’s Hard Rock, sometime between then and into the future.
A tag on the back, a reminder of what Hard Rock sounded like in the beginning, and why it sounded at all. Takeningen listeners back to an era of masteras, and at the same time tuned in and turned on, wiht a vibe in the now.
This and that, brings us our own sond.

Och blues var en av inspirationskällorna som hårdrocken föddes ur. Så räkna med skön bluesig hårdrock här du lyssnar på The Chair.

Du kan provlyssna på spår från albumet på skivbolagets MySpacesida och på The Chairs egen MySpace-sida, förstås.

Veckans bra skivor: Motörhead, Stina Berge, The Disciplines och Pelle Carlberg

by

Helt klart har musikhösten kommit igång och den här veckan har en hel hög skivor släppts som får högt betyg av många kritiker.

Som Stina Berge med ”Stina & kärleken”.
Det är Stina som var trummis i Pink Champagne, ett punkigt feministband från början av 1980-talet som nu gör solo-karriär.
Det vimlar inte av punktankter i Patti Smiths anda, så vi behöver sådana som Stina Berge.
Absolut.
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet

Att gamla storband lyckas fortsätta göra bra skivor är inte så vanligt. Men Motörhead med nya albumet ”Motörizer” tycks vara ett undantag.
Dagens Nyheter, Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

The Disciplines ”Smoking kills”
The Disciplines är ett av förbanden till REM på den pågående turnén, så vi som ska se konserten i Globen har något extra att se fram emot när det ena förbandet precis släppt en bra skiva.
Här finns de på MySpace.
Dagens Nyheter

Pelle Carlberg ”The Lilac Time”
För en indie-nörd som mig är det alltid kul när bra indie-artister släpper hyllade skivor. Pelle Carlberg tycks få bra betyg.
Dagens Nyheter

Här kan du lyssna på Pelle Carlberg

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,