• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dramaten

Vildanden på Dramaten – en teater om Vildanden mer än dramat Vildanden

23 april, 2015 by Rosemari Södergren

vildanden

Vildanden
Av Henrik Ibsen
Översättning Klas Östergren
Bearbetning, regi och scenografi Anna Pettersson
Videoprojektioner Max Marklund
Kostym Lisa Hjertén
Ljus Ellen Ruge
Musik Gustave Lund
Peruk och mask Thea Holmberg Kristensen, Peter Westerberg
Koreografi Hans Marklund
Premiär: 23 april 2015, Lilla scenen, Dramaten

Ibsens Vildanden är en av teaterhistoriens stora draman – det är 150 år gammalt men har mycket att säga nutidsmänniskan och kommer att ha mycket att säga människor i århundraden framåt, som alla stora draman. Det är ett naturalistiskt drama som skildrar det patriarkala samhället och hur maktlösa barn och kvinnor är, det är samtidigt ett starkt existentialistiskt drama om sanning och lögn – och vilka sanningar som kanske människor mår bäst av att inte rota i. Vissa livslögner kanske är ett sätt att överleva, utan livslögnerna kanske livet blir alltför mörkt. Dramat är trots att det på ett sätt är väldigt naturalistiskt ändå fyllt av symboler och talar till oss på flera plan. En fråga som förmodligen har många svar, beroende på vem som tolkar dramat, är vem som egentligen är vildanden.

vildanden2Regissören Anna Petterssons uppsättning av Vildanden är en våldsam och visuell nytolkning, står det i ett pressmeddelande. Vad döljs bakom det välpolerade språket i Ibsens mästerverk? Genom vems blick ser vi händelseförloppet? Och vems sanning är det som styr våra liv? Anna Pettersson har tidigare hyllats för sin uppsättning av Strindbergs Fröken Julie på Strindbergs Intima Teater 2012 och belönades med TCO:s kulturpris, Svenska Teaterkritikernas pris och DN:s kulturpris. Hon är förutom regissör även skådespelare och doktorand inom konstnärlig forskning på Stockholms konstnärliga högskola. Hon undersöker bland annat. hur den traditionellt psykologisk-realistiska spelstilen påverkar tolkning och gestaltning av de klassiska dramerna. Det känns som att den här föreställningen av Vildanden ingår i hennes forskning, den är ett experiment där hon testar att bland en mängd olika sätt att uttrycka sig på scen.

Först och främst vill jag ge en eloge åt skådespelarna, som alla gör mycket bra ifrån sig, från Per Svensson i rollen som den självfixerade Hjalmar Ekdal, Lina Leandersson som det oskyldiga barnet Hedvig till Magnus Ehrner, Pontus Gustafsson och Pierre Wilkner i alla biroller

Som jag tog upp inledningsvis är dramat i sig mångtydigt. När nu regissören väljer att låta spelet bli ett spel om spelet och blandar in flera olika sätt att berätta något på scen, då blir det för mycket, för rörigt och dessutom delvis svårt att förstå. Regissören har valt att ta bort de två äldre männen, de två fäderna. Grosshandlaren är endast med som en stor digitalt visad närbild på bakre delen av scenen, en stor digital projektion av ansiktet som sonen Gregers Werle protesterar emot. Den alkoholiserade fadern till Hjalmar Ekdal är endast med i form av en huvudlös docka. Regissören har också valt att ta bort flera av birollerna och ersätter dem med huvudlösa dockor som de tre som bär upp alla birollerna bär omkring på. Det är rätt kul och fungerar delvis mycket bra och blir suggestivt i de nummer som använder dans.
Men det blir lite för mycket sådant. Regissören låter också Hjalmar Ekdal vid flera tillfällen säga saker som: ”Jag skulle kunna ta av mig stövlarna själv, men nu står det i manus att ni ska göra det.” Det är ett slags verfremdungseffekt inspirerad av Bertolt Brecht, som menade att det är viktigt att publiken inte engagerar sig totalt utan känner ett avstånd mellan sig själva och scenen. Jag tycker det är synd att göra så med Vildanden, som är ett drama som redan består av flera olika scenspråk och som bär sig själv så bra.

Föreställningen var dock ändå sevärd och intressant men genom att hacka upp Vildanden i många olika teaterstilar försvinner grundberättelsen och den som inte kan Vildandens handling kan stå rätt förvirrad efteråt och undra vad som egentligen skedde.
Om en gymnasieklass håller på att läsa om Ibsen är det inte denna föreställning de ska gå på – men däremot om någon eller några specialstuderar just Vildanden kan de få ut mycket av föreställningen.

Den som kan Vildanden och har sett några mer traditionella uppsättningar tidigare får mest ut av den här föreställning, det är liksom en teater om Vildanden mer än dramat Vildanden.

Medverkande:
Gregers Werle Hannes Meidal
Hjalmar Ekdal Per Svensson
Gina Ekdal Thérèse Brunnander
Hedvig Lina Leandersson
Relling/ Molvik/ Gråberg/ m fl Magnus Ehrner
Relling/ Molvik/ Gråberg/ m fl Pontus Gustafsson
Relling/ Molvik/ Gråberg/ m fl Pierre Wilkner
dessutom medverkar Hans Klinga i videoprojektioner

vildanden3

vildanden4

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Ibsen, Scenkonst, Teater, Teaterkritik, Vildanden

Lina Leandersson debuterar på Dramaten i Vildanden

31 mars, 2015 by Redaktionen

vildanden

Den 23 april är det premiär för Henrik Ibsens Vildanden på Lilla scenen. Rollen som Hedvig spelas av Lina Leandersson som fick sitt stora genombrott i filmen Låt den rätte komma in.

Ett pressmeddelande berättar:

Två familjers öden har korsat varandra. De båda fäderna har haft en firma tillsammans. Den ena har gått ur samarbetet som en segrare, den andre som en förlorare. Nu är det dags för deras söner att mötas.

Regissören Anna Petterssons uppsättning av Vildanden är en våldsam och visuell nytolkning. Vad döljs bakom det välpolerade språket i Ibsens mästerverk? Genom vems blick ser vi händelseförloppet? Och vems sanning är det som styr våra liv?

Anna Pettersson har tidigare hyllats för sin uppsättning av Strindbergs Fröken Julie på Strindbergs Intima Teater 2012 och belönades med TCO:s kulturpris, Svenska Teaterkritikernas pris och DN:s kulturpris. Hon är förutom regissör även skådespelare och doktorand inom konstnärlig forskning på Stockholms konstnärliga högskola. Hon undersöker bl.a. hur den traditionellt psykologisk-realistiska spelstilen påverkar tolkning och gestaltning av de klassiska dramerna.

-I Vildanden finns en diskrepans mellan språk och handling, människor är inte vad de utger sig för att vara. Strukturerna i det lilla samhälle de lever i är snäva och hierarkiska. Det är förenat med livsfara att hamna utanför gruppen, normen. Människorna i Ibsens drama spelar sina sociala roller med tillkämpat lugn på ett begränsat utrymme, säger regissören Anna Pettersson.

Musiken och ljudet, som har en central roll i föreställningen, är skapad av Gustave Lund från hiphop gruppen Just D. Han har förut gjort musik till föreställningarna Närmanden och Tio exempel på kärlek på Dramaten.

Medverkande:

Gregers Werle Hannes Meidal
Hjalmar Ekdal Per Svensson
Gina Ekdal Thérèse Brunnander
Hedvig Lina Leandersson
Relling/ Molvik/ Gråberg/ m fl Magnus Ehrner
Relling/ Molvik/ Gråberg/ m fl Pontus Gustafsson
Relling/ Molvik/ Gråberg/ m fl Pierre Wilkner
dessutom medverkar Hans Klinga i videoprojektioner

Översättning Klas Östergren
Bearbetning, regi och scenografi Anna Pettersson
Videoprojektioner Max Marklund
Kostym Lisa Hjertén
Ljus Ellen Ruge
Musik Gustave Lund
Peruk och mask Thea Holmberg Kristensen, Peter Westerberg
Koreografi Hans Marklund

Premiär: 23 april 2015, Lilla scenen

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dramaten, Scenkonst

Romeo och Julia Kören återvänder till Dramaten med sin hyllade Decamerone

19 mars, 2015 by Redaktionen

decamerone

Romeo och Julia Kören återvänder till Dramaten med sin hyllade Decamerone: en fräck och lustfylld föreställning som rymmer ett dussintal orgasmer och som de senaste åren turnerat till såväl Kramfors som Kurdistan.

Ett pressmeddelande berättar:
Decamerone, som hade premiär på Dramaten 2009, rymmer en rad dramatiserade noveller ur Giovanni Boccaccios berömda verk med samma namn, varvade med sånger av den italienska 1500-talskompositören Orazio Vecchi. En föreställning med vacker musik, stark publikkontakt – och ett dussintal orgasmer.

Under digerdöden flyr ett sällskap undan Florens och isolerar sig för att inte smittas. För att lätta på tristessen berättar de tio berättelser per kväll i tio dagar. I de skarpt återgivna detaljerna målar Boccaccio fram alla slags erotiska äventyr och snedsprång – som enfaldiga män som bedras finurligt av sina fruar och kyrkans tjänare som dukar under för den sinnliga, syndfulla kärleken.

Giovanni Boccaccio (1313 – 1375) brukar kallas för novellens skapare. I Decamerone (1353), hans mest berömda verk, ville Boccaccio provocera och texterna är tankeväckande än idag – i föreställningen agiterar bland annat kvinnor starkt och kraftfullt för sin rätt till lust och erotik.

Orazio Vecchi (1550-1605) kompositör, född i Modena. Vecchis mest kända verk är hans enda opera, L’Amfiparnaso (1597). Han var berömd för sina madrigaler och i synnerhet den nya form som fick samlingsnamnet madrigalkomedi – lättsam dramatisk underhållning.

Idé och regi: Benoît Malmberg tillsammans med ensemblen

25, 26 och 27 mars kl 19, Stora scenen

Arkiverad under: Scen Taggad som: Decamerone, Dramaten

Vad är pengar? – Alla skratt fastnar i halsen

15 mars, 2015 by Lotta Altner

vadarpengar

Vad är pengar?
Av Andreas Cervenka och Magnus Florin
Dramatisering och regi Ellen Lamm
Scenografi Sören Brunes
Ljus Torkel Blomkvist
Koreografi Aleksandra Czarnecki Plaude
Peruk och mask Mimmi Lindell
Kostym Stina Hedin (praktik STDH)
Premiär 14 mars 2015 – Elverket, Dramaten

vadarpengar2Jag tror att jag hade förväntat mig en djupare filosofisk förklaring till vad stålar är. Kanske skulle jag gå ifrån föreställningen med en djupare kunskap i något som vi kulturnördar inte jagar som mest. Inga direkta högskolepoäng, men en och annan käck kliché i alla fall. Men ganska direkt, tack och lov, förstår man att föreställningen är djupt sarkastisk till hela bankväsendet och på en gång känner jag mig mer hemma och nöjd. Med tanke på minusräntan i dagsläget kan man gott kosta på sig att slå hårt, kan jag tycka.

Blått är verkligen en väldigt neutral och i mina ögon strikt oklädsam färg på de flesta, åtminstone när det kommer i överflöd. Då hela bankens personal dyker upp i ”5 nyanser av blått” kan jag inte låta bli att känna mig tillfreds. Jag liksom visste redan att bankväsendet kan man inte lita på.

Tjänstemännen uppvisar strikt påklistrad byråkrati och de förklarar invecklad nonsens så att det i slutendan låter som vilken självklarhet som helst. Det påminner mig om mina egna samtal på banken och att se sin hund, bita sig själv i svansen. Bubblan kring fejkade sanningar växer, och vid några tillfällen smäller bubblan och de landar pladask, hårt i en verklighet som inte går att hantera. Stora kladdiga mumsbitar av dumheter fastnar överallt.
”Den unge mannen” (Simon Reithner) som berättar sin historia för oss och slussar oss igenom hela bankväsendets avdelningar besitter fantastisk kroppskontroll och mimik. Ibland ser han också ut som en 2 dimensionell seriefigur som rör sig i slowmotion. Det är vackert, coolt och härligt kontrollerande. När han faller och rullar över glastaket ovanför oss fascineras jag av hans akrobatiska kunskaper och smidighet. Jag hoppas att han som katten har nio liv och alltid landar på fötterna, oavsett vad som händer.

vadarpengar3Systemet verkar äta på individerna. Den ena dumheten efter den andra är förklaringar på den föregående. När det blir något fel får bara den sittande bankchefen sparken och så börjar man om från början och skattebetalarna betalar priset. Det känns infekterat, falskt och förödande. Det köps med pengar som inte finns, som ger lån som ingen kan betala, som ger skatter som dras av besparingar som inte finns.

Jag hade velat ha en tydligare story i föreställningen, inte enbart symboliska handlingar och bilder om bankväsendet. Det fungerar bara en bit på vägen. Några fler personifierade karaktärer hade kunnat ge mer sympati och aha-upplevelser i magen. För den ovana tittaren kommer inte att känna sig hemma i en värld utan ett givet klimax eller avslut. Nu fick man mestadels ordsalvor i mitten, med tuffa tvistar.

Det mest intressanta i föreställningen är att karaktärerna gör sig roliga mestadels på sin egen bekostnad, sällan på varandras. Föreställningen är därmed något så intressant som självsarkastisk. Med tiden faller dock tjänstemännens försvarstal ihop och deras kläder och åsikter vittras sönder, sakta men säkert. Alla skratten som hörs denna kväll fastnar i halsen, för var är vi egentligen på väg med denna pengamarknad som växer och växer. Var ligger värdet i dessa luftslott? Vad gör vi när vi inte har råd att ge lån till länder eller banker som gått i konkurs? Föreställningen ger oss en makaber känsla som sträcker sig långt bortom Hasse Alfredssons sång ”Va i helvete har dom för sig inne i banken efter tre”:

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Andreas Cervenka, Dramaten, Magnus Florin, Scenkonst, Teater, Teaterkritik, Vad är pengar?

Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte i dramatiserad läsning på Dramaten

10 mars, 2015 by Redaktionen

krigetharingetkvinnligt

Rebecka Hemse, Inga-Lill Andersson, Anna Björk och Ellen Jelinek ger röst åt Röda arméns bortglömda kvinnor i en intim dramatiserad läsning, i regi av Jenny Andreasson. Premiär på Repsal 1 på Dramaten den 14 april.

Ett pressmeddelande berättar:
I år är det 70 år sedan andra världskriget tog slut. Svetlana Aleksijevitjs omtalade dokumentärroman Kriget har inget kvinnligt ansikte bygger på hundratals intervjuer med kvinnor som tidigare förbisetts när krigets historia har nedtecknats: prickskyttar, sjukvårdspersonal och signalister. Boken ingår i Aleksijevitjs stora livsverk Utopins ­röster, ett försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv.

– För mig är det en pacifistisk text, vittnesmålen är så starka att ingen som läser eller hör dem kan vilja att någon ska behöva uppleva ett krig, säger regissören Jenny Andreasson som på Dramaten bland annat regisserat Slott i Sverige, De oskyldiga och Johanna och uppmärksammats för sina uppsättningar av pjäser av bortglömda kvinnliga dramatiker.

Initiativtagare är Hedda Krausz Sjögren som dramatiserat romanen tillsammans med Jonas Jarl. Både Jenny Andreasson och Hedda Krausz Sjögren har personlig anknytning till kriget.

– Jag har släktingar i Frankrike, Israel och USA. Skälet till att de och jag existerar är att våra far- och morföräldrar mot alla odds överlevde andra världskriget och förintelsen, gömda, på flykt eller i relativ säkerhet i Sverige. Men vi har inte längre något gemensamt språk och få gemensamma minnen. I Sverige bor i dag många människor som upplevt krig och förlorat släktingar, minnen och språk. Dramatiseringen av Aleksijevitjs roman är ett sätt att bidra till att deras erfarenheter blir en levande del av vår historia, säger Hedda Krausz Sjögren.

Hedda Krausz Sjögren har tidigare skapat konceptet för den uppmärksammade dokumentärpjäsen Seven om sju kvinnorättskämpar, där rollerna gestaltats av beslutsfattare och andra samhällsprofiler över hela världen. Sedan urpremiären 2008 har Seven turnerat till 28 länder, översatts till 20 språk och spelats på ett 60-tal scener i Sverige.

Av Svetlana Aleksijevitj / Dramatisering av Hedda Krausz Sjögren och Jonas Jarl
Medverkande Rebecka Hemse, Inga-Lill Andersson, Anna Björk, Ellen Jelinek
Översättare Kajsa Öberg Lindsten
Regi Jenny Andreasson

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dramaten, Svetlana Aleksijevitj

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 46
  • Sida 47
  • Sida 48
  • Sida 49
  • Sida 50
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 79
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Marsupilami

Marsupilami Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Marsupilami

Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

The Dog Stars Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Peter Andersson as Alfred Berg and Jakob … Läs mer om Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Siri Hustvedt – Dance Around the … Läs mer om Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Sväng och vemod när kraftfullt folkrockband återvänder till sitt ursprung – Lighthousekeeping med West of Eden

West of … Läs mer om Sväng och vemod när kraftfullt folkrockband återvänder till sitt ursprung – Lighthousekeeping med West of Eden

Filmrecension: One Night Only – håglöst och förvirrar

One Night Only Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One Night Only – håglöst och förvirrar

En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Per Tornberg The Yardhouse … Läs mer om En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Hösten 2026 bjuder Arja Saijonmaa in … Läs mer om Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Bokförsäljningen fortsätter att öka

Under det andra kvartalet 2026 uppgick … Läs mer om Bokförsäljningen fortsätter att öka

Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

Den 11 september 2026 släpps en … Läs mer om Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

Filmrecension: Primavera – lysande skådespelare

Primavera Betyg 4 Svensk biopremiär 28 … Läs mer om Filmrecension: Primavera – lysande skådespelare

Framstående kreativitet realiserad likt ett dignande smörgåsbord – Last Dance av Hans Loelv

Hans Loelv Last … Läs mer om Framstående kreativitet realiserad likt ett dignande smörgåsbord – Last Dance av Hans Loelv

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in