Dramaten

Lina Leandersson debuterar på Dramaten i Vildanden

31 mars, 2015 by Redaktionen

Den 23 april är det premiär för Henrik Ibsens Vildanden på Lilla scenen. Rollen som Hedvig spelas av Lina Leandersson som fick sitt stora genombrott i filmen Låt den rätte komma in.

Ett pressmeddelande berättar:

Två familjers öden har korsat varandra. De båda fäderna har haft en firma tillsammans. Den ena har gått ur samarbetet som en segrare, den andre som en förlorare. Nu är det dags för deras söner att mötas.

Regissören Anna Petterssons uppsättning av Vildanden är en våldsam och visuell nytolkning. Vad döljs bakom det välpolerade språket i Ibsens mästerverk? Genom vems blick ser vi händelseförloppet? Och vems sanning är det som styr våra liv?

Anna Pettersson har tidigare hyllats för sin uppsättning av Strindbergs Fröken Julie på Strindbergs Intima Teater 2012 och belönades med TCO:s kulturpris, Svenska Teaterkritikernas pris och DN:s kulturpris. Hon är förutom regissör även skådespelare och doktorand inom konstnärlig forskning på Stockholms konstnärliga högskola. Hon undersöker bl.a. hur den traditionellt psykologisk-realistiska spelstilen påverkar tolkning och gestaltning av de klassiska dramerna.

-I Vildanden finns en diskrepans mellan språk och handling, människor är inte vad de utger sig för att vara. Strukturerna i det lilla samhälle de lever i är snäva och hierarkiska. Det är förenat med livsfara att hamna utanför gruppen, normen. Människorna i Ibsens drama spelar sina sociala roller med tillkämpat lugn på ett begränsat utrymme, säger regissören Anna Pettersson.

Musiken och ljudet, som har en central roll i föreställningen, är skapad av Gustave Lund från hiphop gruppen Just D. Han har förut gjort musik till föreställningarna Närmanden och Tio exempel på kärlek på Dramaten.

Medverkande:

Gregers Werle Hannes Meidal
Hjalmar Ekdal Per Svensson
Gina Ekdal Thérèse Brunnander
Hedvig Lina Leandersson
Relling/ Molvik/ Gråberg/ m fl Magnus Ehrner
Relling/ Molvik/ Gråberg/ m fl Pontus Gustafsson
Relling/ Molvik/ Gråberg/ m fl Pierre Wilkner
dessutom medverkar Hans Klinga i videoprojektioner

Översättning Klas Östergren
Bearbetning, regi och scenografi Anna Pettersson
Videoprojektioner Max Marklund
Kostym Lisa Hjertén
Ljus Ellen Ruge
Musik Gustave Lund
Peruk och mask Thea Holmberg Kristensen, Peter Westerberg
Koreografi Hans Marklund

Premiär: 23 april 2015, Lilla scenen

Romeo och Julia Kören återvänder till Dramaten med sin hyllade Decamerone

19 mars, 2015 by Redaktionen

Romeo och Julia Kören återvänder till Dramaten med sin hyllade Decamerone: en fräck och lustfylld föreställning som rymmer ett dussintal orgasmer och som de senaste åren turnerat till såväl Kramfors som Kurdistan.

Ett pressmeddelande berättar:
Decamerone, som hade premiär på Dramaten 2009, rymmer en rad dramatiserade noveller ur Giovanni Boccaccios berömda verk med samma namn, varvade med sånger av den italienska 1500-talskompositören Orazio Vecchi. En föreställning med vacker musik, stark publikkontakt – och ett dussintal orgasmer.

Under digerdöden flyr ett sällskap undan Florens och isolerar sig för att inte smittas. För att lätta på tristessen berättar de tio berättelser per kväll i tio dagar. I de skarpt återgivna detaljerna målar Boccaccio fram alla slags erotiska äventyr och snedsprång – som enfaldiga män som bedras finurligt av sina fruar och kyrkans tjänare som dukar under för den sinnliga, syndfulla kärleken.

Giovanni Boccaccio (1313 – 1375) brukar kallas för novellens skapare. I Decamerone (1353), hans mest berömda verk, ville Boccaccio provocera och texterna är tankeväckande än idag – i föreställningen agiterar bland annat kvinnor starkt och kraftfullt för sin rätt till lust och erotik.

Orazio Vecchi (1550-1605) kompositör, född i Modena. Vecchis mest kända verk är hans enda opera, L’Amfiparnaso (1597). Han var berömd för sina madrigaler och i synnerhet den nya form som fick samlingsnamnet madrigalkomedi – lättsam dramatisk underhållning.

Idé och regi: Benoît Malmberg tillsammans med ensemblen

25, 26 och 27 mars kl 19, Stora scenen

Vad är pengar? – Alla skratt fastnar i halsen

15 mars, 2015 by Lotta Altner

vadarpengar

Vad är pengar?
Av Andreas Cervenka och Magnus Florin
Dramatisering och regi Ellen Lamm
Scenografi Sören Brunes
Ljus Torkel Blomkvist
Koreografi Aleksandra Czarnecki Plaude
Peruk och mask Mimmi Lindell
Kostym Stina Hedin (praktik STDH)
Premiär 14 mars 2015 – Elverket, Dramaten

Jag tror att jag hade förväntat mig en djupare filosofisk förklaring till vad stålar är. Kanske skulle jag gå ifrån föreställningen med en djupare kunskap i något som vi kulturnördar inte jagar som mest. Inga direkta högskolepoäng, men en och annan käck kliché i alla fall. Men ganska direkt, tack och lov, förstår man att föreställningen är djupt sarkastisk till hela bankväsendet och på en gång känner jag mig mer hemma och nöjd. Med tanke på minusräntan i dagsläget kan man gott kosta på sig att slå hårt, kan jag tycka.

Blått är verkligen en väldigt neutral och i mina ögon strikt oklädsam färg på de flesta, åtminstone när det kommer i överflöd. Då hela bankens personal dyker upp i ”5 nyanser av blått” kan jag inte låta bli att känna mig tillfreds. Jag liksom visste redan att bankväsendet kan man inte lita på.

Tjänstemännen uppvisar strikt påklistrad byråkrati och de förklarar invecklad nonsens så att det i slutendan låter som vilken självklarhet som helst. Det påminner mig om mina egna samtal på banken och att se sin hund, bita sig själv i svansen. Bubblan kring fejkade sanningar växer, och vid några tillfällen smäller bubblan och de landar pladask, hårt i en verklighet som inte går att hantera. Stora kladdiga mumsbitar av dumheter fastnar överallt.
”Den unge mannen” (Simon Reithner) som berättar sin historia för oss och slussar oss igenom hela bankväsendets avdelningar besitter fantastisk kroppskontroll och mimik. Ibland ser han också ut som en 2 dimensionell seriefigur som rör sig i slowmotion. Det är vackert, coolt och härligt kontrollerande. När han faller och rullar över glastaket ovanför oss fascineras jag av hans akrobatiska kunskaper och smidighet. Jag hoppas att han som katten har nio liv och alltid landar på fötterna, oavsett vad som händer.

Systemet verkar äta på individerna. Den ena dumheten efter den andra är förklaringar på den föregående. När det blir något fel får bara den sittande bankchefen sparken och så börjar man om från början och skattebetalarna betalar priset. Det känns infekterat, falskt och förödande. Det köps med pengar som inte finns, som ger lån som ingen kan betala, som ger skatter som dras av besparingar som inte finns.

Jag hade velat ha en tydligare story i föreställningen, inte enbart symboliska handlingar och bilder om bankväsendet. Det fungerar bara en bit på vägen. Några fler personifierade karaktärer hade kunnat ge mer sympati och aha-upplevelser i magen. För den ovana tittaren kommer inte att känna sig hemma i en värld utan ett givet klimax eller avslut. Nu fick man mestadels ordsalvor i mitten, med tuffa tvistar.

Det mest intressanta i föreställningen är att karaktärerna gör sig roliga mestadels på sin egen bekostnad, sällan på varandras. Föreställningen är därmed något så intressant som självsarkastisk. Med tiden faller dock tjänstemännens försvarstal ihop och deras kläder och åsikter vittras sönder, sakta men säkert. Alla skratten som hörs denna kväll fastnar i halsen, för var är vi egentligen på väg med denna pengamarknad som växer och växer. Var ligger värdet i dessa luftslott? Vad gör vi när vi inte har råd att ge lån till länder eller banker som gått i konkurs? Föreställningen ger oss en makaber känsla som sträcker sig långt bortom Hasse Alfredssons sång ”Va i helvete har dom för sig inne i banken efter tre”:

Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte i dramatiserad läsning på Dramaten

10 mars, 2015 by Redaktionen

Rebecka Hemse, Inga-Lill Andersson, Anna Björk och Ellen Jelinek ger röst åt Röda arméns bortglömda kvinnor i en intim dramatiserad läsning, i regi av Jenny Andreasson. Premiär på Repsal 1 på Dramaten den 14 april.

Ett pressmeddelande berättar:
I år är det 70 år sedan andra världskriget tog slut. Svetlana Aleksijevitjs omtalade dokumentärroman Kriget har inget kvinnligt ansikte bygger på hundratals intervjuer med kvinnor som tidigare förbisetts när krigets historia har nedtecknats: prickskyttar, sjukvårdspersonal och signalister. Boken ingår i Aleksijevitjs stora livsverk Utopins röster, ett försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv.

– För mig är det en pacifistisk text, vittnesmålen är så starka att ingen som läser eller hör dem kan vilja att någon ska behöva uppleva ett krig, säger regissören Jenny Andreasson som på Dramaten bland annat regisserat Slott i Sverige, De oskyldiga och Johanna och uppmärksammats för sina uppsättningar av pjäser av bortglömda kvinnliga dramatiker.

Initiativtagare är Hedda Krausz Sjögren som dramatiserat romanen tillsammans med Jonas Jarl. Både Jenny Andreasson och Hedda Krausz Sjögren har personlig anknytning till kriget.

– Jag har släktingar i Frankrike, Israel och USA. Skälet till att de och jag existerar är att våra far- och morföräldrar mot alla odds överlevde andra världskriget och förintelsen, gömda, på flykt eller i relativ säkerhet i Sverige. Men vi har inte längre något gemensamt språk och få gemensamma minnen. I Sverige bor i dag många människor som upplevt krig och förlorat släktingar, minnen och språk. Dramatiseringen av Aleksijevitjs roman är ett sätt att bidra till att deras erfarenheter blir en levande del av vår historia, säger Hedda Krausz Sjögren.

Hedda Krausz Sjögren har tidigare skapat konceptet för den uppmärksammade dokumentärpjäsen Seven om sju kvinnorättskämpar, där rollerna gestaltats av beslutsfattare och andra samhällsprofiler över hela världen. Sedan urpremiären 2008 har Seven turnerat till 28 länder, översatts till 20 språk och spelats på ett 60-tal scener i Sverige.

Av Svetlana Aleksijevitj / Dramatisering av Hedda Krausz Sjögren och Jonas Jarl
Medverkande Rebecka Hemse, Inga-Lill Andersson, Anna Björk, Ellen Jelinek
Översättare Kajsa Öberg Lindsten
Regi Jenny Andreasson

Dramatens höstprogram 2015 har släppts nu

7 mars, 2015 by Redaktionen

Nyskrivna draman med samhällskritik, ett klassiskt draman av Schiller och en scenversion av Dostojevskijs Idioten är några av premiärerna på Dramaten hösten 2015.

Ett pressmeddelande från Dramaten berättar om höstens program:

Mattias Andersson regisserar Dostojevskijs Idioten med David Dencik i huvudrollen, systrarna Stina Ekblad och Ylva Ekblad spelar drottningarna i Maria Stuart i regi av tyske stjärnregissören Peter Konwitschny och den brittiska dramatikern Nina Raine regisserar sin egen succépjäs Klanen. Sara Stridsbergs Augustprisnominerade roman Beckomberga Ode till min familj blir pjäsen Beckomberga, Jens Ohlin och Hannes Meidal sätter upp den Strindbergsinspirerade pjäsen Marodörer och på Unga Dramaten ges Mens – the musical i regi av Rebecka Cardoso. Dessutom får den grekiska tragedin Den fjättrade Prometheus Sverigepremiär efter 2 500 år och den norske regissören Johannes Holmen Dahl sätter upp Jon Fosses Barnet.

Klanen
av Nina Raine

Hur är det att vara döv i en värld av hörande? Klanen är en rapp, smart och rolig berättelse om tillhörighet, familj och språk.

Billy är döv, men växer upp i en familj som vägrar lära sig teckenspråk. När Billy träffar Sylvia som kan teckna öppnar sig en ny värld. Plötsligt blir han förstådd. Vilken värld tillhör han nu? De dövas eller de hörandes? Vilken familj är viktigast?

Klanen (Tribes) är den prisbelönta brittiska dramatikern och regissören Nina Raines debut på Dramaten.HennesHess Klanen har haft stor framgång i England och USA. Nu regisserar Nina Raine pjäsen själv för första gången. Hennes första pjäs Rabbit gav henne Evening Standard’s Charles Wintour Award för mest lovande dramatiker samt Most Promising Playwright Award från Critics’ Circle Theatre Awards, båda 2006.

Medverkande Christian Dyvik, Kicki Bramberg, Pontus Gustafsson, Christoffer Svensson, Emma Mehonic, Ester Uddén
Översättning Lolo Amble
Regi Nina Raine
Scenografi Jan Lundberg
Kostym Kajsa Larsson
Ljus Magnus Pettersson
Peruk och mask Nathalie Pujol

Premiär 13 augusti 2015, Lilla scenen

Maria Stuart
av Friedrich Schiller
Systrarna Stina Ekblad och Ylva Ekblad möts på scenen som de två drottningarna i Friedrich Schillers klassiker.

Maria Stuart, drottningen av Skottland, sitter fängslad i England där hennes blotta närvaro utgör ett både politiskt och personligt hot mot kusinen drottning Elisabet. Maria Stuart står anklagad för mordet på sin make, men den egentliga anledningen är snarare att hon gjort anspråk på kusinens tron.

Elisabet kan inte förmå sig att skriva under sin fånges dödsdom och gör sitt yttersta för att skjuta ifrån sig ansvaret. Samtidigt planerar Maria för ett möte ansikte mot ansikte med Elisabet, allt medan deras närmaste är fullt upptagna med farliga dubbelspel och fritagningsplaner.

Den tyske stjärnregissören Peter Konwitschny regisserar på Dramaten för första gången. Han är välkänd för opera- och teateruppsättningar med en radikal och avskalad estetik. Maria Stuart spelades senast på Dramaten år 2000, då i regi av Ingmar Bergman.

Medverkande Stina Ekblad, Ylva Ekblad, Magnus Roosmann, Andreas T Olsson, Nina Fex, Jan Waldekranz, Bengt CW Carlsson, Sten-Johan Hedman, Joaquin NaBi Olsson, m. fl.
Översättning Magnus Lindman
Bearbetning och regi Peter Konwitschny
Scenografi och kostym Johannes Leiacker
Ljus Manfred Voss
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Barbro Forsgårdh

Premiär 3 september 2015, Stora scenen

Beckomberga
av Sara Stridsberg
”Tror du att det kommer gå bra för mig därute?”

Jackie besöker mentalsjukhuset Beckomberga för att besöka sin pappa, den charmige och självmordsbenägne Jimmie Darling. Beckomberga ska snart stänga för gott, men för en tid blir denna isolerade värld hennes andra hem och flera av de intagna hennes vänner. Där är Henning som slutade öppna post och blev av med huset. Lange som mördade sin fru. Och Sabina som säljer droger och åtrås av både läkaren Edvard och Jackies pappa.

Beckomberga handlar om en grupp människor i gränslandet mellan dröm och verklighet, mellan normalitet och galenskap, mellan välfärdssamhälle och nedskärningspolitik. En pjäs av Sara Stridsberg med utgångspunkt i hennes roman Beckomberga. Ode till min familj.

Sara Stridsberg har tidigare för Dramaten skrivit uppmärksammade pjäser som Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika, Medealand och Dissekering av ett snöfall.

Medverkande Emma Broomé, Danilo Bejarano, Rebecka Hemse, Alexandra Drotz Ruhn, Anna-Lena Hemström, Reuben Sallmander, Inga-Lill Andersson, Jacob Ericksson, Rolf Skoglund. m. fl.
Regi Annika Silkeberg
Scenografi / ljus Jens Sethzman
Kostym Nina Sandström
Peruk och mask Lena Strandmark

Urpremiär 12 september 2015, Elverket

Mens – the musical
av Rebecka Cardoso
Månadssjukan. Lingonveckan. Rödbetssoppan. Vad är egentligen grejen med mens? Är blodet orent? Kan killar få mens? Och hur tusan får man ut en menskopp?

Välkommen in i den röda maktens universum! En värld mycket större än magont och läckande bindor. Träffa gamla greker, hungriga hajar och sjungande barnmorskor. Känn månens dragningskraft, låt dig hypnotiseras av den australiensiska regnbågsormen och lyssna till en duett om blod på chefens soffa. Se mensen med helt nya ögon.

Mens – the musical är en gränslös musikalisk föreställning för alla som har, ska få eller har haft mens. Och för alla som önskar att de kunde få den. Skriven och regisserad av Rebecka Cardoso. Med nyskriven musik av Safoura Navab Safavi.

Medverkande Maia Hansson Bergqvist, Nanna Blondell, Sofia Pekkari, Sanna Sundqvist, Asta Kamma August (praktikant från Den danske scenekunstskole – Aarhus)
Regi Rebecka Cardoso
Musik Safoura Navab Safavi
Scenografi Jan Lundberg
Kostym Nina Sandström
Ljus Mira Svanberg
Mask Mimmi Lindell

Urpremiär 18 september 2015, Unga Dramaten/Tornrummet

Barnet
av Jon Fosse
Fredrik och Agnes möts i en busskur en regnig kväll. Han dricker öl ensam. Hon är medvetet utan tändare för att ha en anledning att prata. De tar sig in i en kyrka. När Agnes blir gravid flyttar de ihop och lämnar sina gamla liv för ett nytt i ett gemensamt hem med tulpaner och nystickade barnkläder. Men graviditeten går inte enligt planerna.

Barnet är en hoppfull berättelse om tro: tron att förändring är möjlig och att tillit kan få finnas i denna värld.

Jon Fosse är Norges mest framstående samtida dramatiker och har rönt stor internationell uppmärksamhet. Regissören Johannes Holmen Dahl är en norsk regissör, nyutexaminerad från Teaterhögskolan i Oslo. Han har tidigare gjort två mindre uppsättningar på Nationaltheatret i Oslo.

Medverkande Adam Pålsson, Eric Stern, Hulda Lind Jóhannsdóttir, m.fl.
Översättning Steve Sem-Sandberg
Regi Johannes Holmen Dahl

Premiär 1 oktober 2015, Lejonkulan

Idioten
av Fjodor Dostojevskij/Mattias Andersson
Furst Mysjkin är en godhjärtad person. Tänker alltid på andras bästa, möter alla med förståelse. Inte konstigt att hans omgivning blir provocerad. Är han i själva verket efterbliven? Eller har han en dold agenda? Och är det egentligen godhet att visa generositet och dela med sig om man är född privilegierad?

I rollen som Furst Mysjkin ser vi David Dencik, tillbaka på Dramaten efter en rad stora filmroller.

Regissören Mattias Andersson tar avstamp i Fjodor Dostojevskijs klassiker Idioten för att undersöka vilken relevans romanens etiska, politiska och existentiella frågeställningar har i vår samtid. En polyfoni av röster och texter från 1869 till 2015 skapar ett scenkonstverk om godhetens problematik och provokation.

Efter sin hyllade uppsättning Acts of Goodness på Backa Teater fortsätter Mattias Andersson att undersöka begreppet godhet. Mattias Andersson satte 2007 upp Dostojevskijs Brott och straff på Backa Teater, föreställningen spelade nästan 150 utsålda föreställningar och lovordades av publik och press, samt tilldelades en mängd priser. På Dramaten har han tidigare satt upp The Mental States of Sweden, en pjäs helt baserad på intervjuer med människor boende i Sverige.

Medverkande David Dencik, Carl Magnus Dellow, Ardalan Esmaili, Ellen Jelinek, Melinda Kinnaman, Tanja Lorentzon, Per Mattsson, Marall Nasiri, Marie Richardson, Andreas Rothlin Svensson, Jennie Silfverhjelm, m.fl
Dramatisering Mattias Andersson
Regi Mattias Andersson
Scenografi och kostym Ulla Kassius
Ljus Charlie Åström
Peruk och mask Linda Hyllengren, Hanna Söderström

Premiär 22 oktober 2015, Stora scenen

Den fjättrade Prometheus
av Aischylos
Sverigepremiär för ett av teaterhistoriens främsta dramer.

Prometheus har utmanat den rådande makten, räddat människorna från döden och gett dem elden. Härskarguden Zeus delar ut ett hårt straff: Prometheus ska för all framtid vara fastkedjad vid en klippa. Men Prometheus vägrar att underkasta sig.

Den fjättrade Prometheus är en tragedi av Asichylos (född på 500-talet f. Kr), baserad på en grekisk myt – en av de mest betydelsefulla berättelserna i kulturhistorien. Nu får pjäsen Sverigepremiär, mer än 2500 år efter att den skrevs.

Regisserar gör Karl Dunér som senast på Dramaten satte upp Arne Lygres Jag försvinner. Rollen som Prometheus spelas av Torkel Petersson.

Medverkande Torkel Petersson, Lotta Tejle, Anna Björk, Elin Klinga, Hans Klinga
Översättning Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson
Regi Karl Dunér
Scenografi Karl Dunér

Sverigepremiär 24 oktober 2015, Elverket

Marodörer
av Hannes Meidal och Jens Ohlin
”Har ni tänkt på det här med böcker, hur svårt det kan vara? Jag kan ju tycka om en bok, men tänk om jag sen får reda på att det är dålig kvalitet? Eller om jag läser en riktigt tråkig bok, och sen får författaren Nobelpriset?”

Bertha och Axel möts i en kulturdebatt om kvalitetsbegreppet. Hon är en ung autodidakt som skrivit en tv-serie, gjort succé och kallar sig geni. Han en medelålders författare, född in i en kultursläkt, ledamot i Akademien.

De förstår inte ett dyft av varandras världar. De blir handlöst förälskade. De bestämmer sig för att leva ihop som jämlikar, som kamrater. En av dem kommer att bli vansinnig och dö.

Marodörer bygger på Strindbergs syskonpjäser Marodörer och Kamraterna, omarbetade till vår tid av Hannes Meidal och Jens Ohlin som tidigare på Dramaten gjort succé med omarbetningar av Friedrich Schillers Rövare och Mozarts Don Giovanni.

Medverkande Bahar Pars, Hannes Meidal, Thérèse Brunnander, Per Svensson, Alexandra Rapaport, Pablo Leiva Wenger
Regi Jens Ohlin
Scenografi och ljus SUTODA
Kostym Jenny Linhart
Peruk och mask Lena Bouic-Wrange

Urpremiär 19 november 2015, Lilla scenen

Teatermagasinet berättar också om hösten 2015 på Dramaten.

Dramaten

Footer

Om oss