Den finaste arbetarklasskildring som getts ut på skiva sedan Thåströms Skebokvarnsv. 209. Det skriver nya numret av Sonic om Joel Almes kommande album ”Flyktligan” som släpps 11 mars. Albumet är Joel Almes fjärde som soloartist sedan han slutade som basist i Hästpojken och albumet är det första med texter på svenska. Kulturbloggen hade ett samtal med honom inför albumsläpp och turné och pratade om musiken och livet.
Texterna på det nya albumet är på svenska till skillnad från de andra tre albumen som är på engelska. Det har tagit mer tid att jobba med nya albumet än med de tidigare, berättar han.
Joel Alme växte upp i Göteborg, i Majorna, Haga och området kring Linnégatan. Texterna på ”Flyktligan” skildrar hans uppväxt.
– Jag var väl något av en rännstensunge, säger han.
Albumet som hyllades redan flera veckor innan det släppts av musikskribenterna på Sonic beskrivs som en av de stora arbetarklasskildringarna i svensk musik.
– Jag berättar om människorna där jag växte upp, egentligen tycker jag inte att det är politik jag skriver om utan om människor. Nu råkar det vara arbetarklass, för det var bland dessa människor jag växte upp. Nästan alla mina kompisar levde med ensam mamma, berättar han.
Joel växte upp med sin mamma och så småningom också en styvpappa och sedan kom en syster.
-Vi hade det bra tillsammans, vi var som en liten bubbla som höll ihop i en annars turbulent omgivning, berättar han. Mamma var kärleksfull men ganska sträng.
Joel Alme berättar att kanske var det därför han klarade sig i livet, kärleken och sammanhållningen i familjen. På albumet finns texter som skildrar andra som fastnade i missbruk och dog.
-Min bästa vän, min kusin som var tre veckor äldre än jag, dog när han var 19 år. Vi hade en fantastisk vänskap, tiden stod stilla för oss när vi gjorde saker tillsammans.
Att han ville skildra sin uppväxt på nya albumet visste han tidigt, den stora utmaningen var att skriva på svenska, berättar han. Han kan bara skriva musik när han tycker det är kul att skriva. Ibland kan de gå någon månad emellan tillfällena då han sitter i lugn och ro och komponerar och skriver.
-Jag har suttit i köket många gången när barnen har lagt sig, berättar han.
Han lever traditionellt familjeliv sedan många år tillbaka, han är pappa till en femårig dotter och styvpappa åt en tioårig son.
Albumet heter ”Flyktligan” och skildrar bland annat människor som på olika sätt flyr. Själv har han dock inte flytt.
-Jag har tänkt mycket på det fenomenet att så många lämnar familj och barn. Jag har försökt att se det och skildra det på ett ickedömande sätt, säger han.
Själv är han lika lycklig med sitt familjeliv nu som då han och hans flickvän träffades.
-Jag har ju något jag älskar att syssla med, ett intresse med musiken. Jag har ett eget rum i musiken. Kanske är det hemligheten till att jag inte flyr.
Detta inlägg ingår i #blogg100
Dag 9
