Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Stockholm

Camera Obscura till Sverige och Norge

by

cameraobscura
Camera Obscuras spelning på Popaganda var absolut en av höjdpunkterna under den gångna helgens musikfestival i Eriksdalsbadets området i Stockholm. Så snacka om goda nyheter: Glasgow-bandet kommer till både Göteborg, Stockholm och Malmö i höst.
1 oktober – Göteborg, Parken
2 oktober – Oslo, Parkteatret
3 oktober – Stockholm, Strand/Svenska Musikklubben
5 oktober – Malmö, Debaser Malmö

Förband: Magic Arm

Ur ett pressmeddelande:a

Våra indiehjärtan slog ett extraslag när vi hörde att Camera Obscura skulle komma ut med nya albumet “My Maudlin Career” i våras. Glasgowbandets 60-talsromantiska melodier och brutalt ärliga texter är minst lika bra nu som 1996 när bandet startade. Camera Obscura fick sitt stora genombrott 2006 med albumet “Let’s Get Out Of This Country” som fick mycket fina recensioner och mångdubblade bandets trogna fanskara.

Precis som på förra plattan är det Jari Haapalainen, indiesveriges svar på Max Martin, som ligger bakom. Ni kan se fram emot popmusik som är genial, men ändå enkel. Sockersöt och pastellig, men också melankolisk och mörkgrå som regntung sommarhimmel i Skottland.

Efter helgen succéspelning på Popaganda kan vi inte att än se fram emot deras återkomst!
BILJETTER
Stockholm. Inget förköp.
Övriga städer, se respektive spelställe för information.
HEMSIDOR
www.luger.se/camera-obscura
www.camera-obscura.net
www.myspace.com/cameraobscuraband

Popaganda dag 2: tankar och filmklipp

by

090829_CO_Popaganda_2515

Lördagen förändrades karaktären på Popaganda något. Fler besökare som var över 20 dök upp. Popaganda samlar nog fler unga än de flesta andra festivaler. Det gör väl att den är något lugnare, tonåringarna som är under 18 kommer ju inte in i området där de kan köpa vin eller öl. Men för mig och fotografen, som båda passerat tjugo-årsgränsen med råge, känns det lite mindre ensamt när det dök upp fler i vår ålder. Det var framför allt på kvällen till Camera Obscuras spelning som dessa +30 dök upp.

Men nu en liten kort genomgång av hur jag upplevde lördagens spelningar:

Name the pet var först ut på lördagen.
Hanna Brandén, sångerskan, kom in på scenen iklädd guldhatt. Det är många av de nya tuffa popsångerskorna som lägger ner omtanke på entrén. Det är tufft.
Name the pet spelar gladrockpop som är dansant. Det rycker i benen och det är svårt att låta bli att dansa till deras musik.
I höst, i september, kommer bandets debutalbum.
Andra låten de spelade hette Sunshine och som magi kom solen fram under tredje låten.
Under de första spelningarna under lördagen var det något konstigt med ljudinställningarna vid lilla scenen, men trots det och trots att Name the pet startade spelningen så tidigt som 14.30 kom det en hel del publik.
Här kan du lyssna på Name the pet på Myspace.

Suburban kids with biblical names
Duon Suburban Kids With Biblical Names är från Haninge och bildades i slutet av 2003. På spelningen på Popaganda var duon Johan Hedberg och Peter Gunnarssonförstärkt av ett band, förstås.
Musiken: ganska klassisk indiepop med texter som skildrar livet i förorten, oftast ur en ung människas perspektiv.
Jag har lyssnat på dem i flera år och hade sett fram emot att höra den live.
De första fem låtarna var mycket bra, men sedan kändes det som om det räckte, som om det räckte, att många låtar var rätt lika varandra.
Jag tror det hade varit perfekt om de hade spelat på den lilla scenen istället, för där spelade banden 30 minuter.

Bandnamnet är förresten taget från texten till Silver Jews låt People.
Lyssna på Suburban kids with biblical names på Myspace.

Masshysteri
Bra namn på ett punkband som spelar med full fart.
Med texter på svenska är bandet ett bra exempel på nu svensk postpunk.

Anna Ternheim
En rödlackerad flygel mitt på scenen såg lovande ut och spädde på våra förväntningar. När Anna Ternheim kom in på scenen jublade publiken som hade höga förväntningar och när första ackorden ljöd och det var låten ”Shoreline” av Broder Daniel då visste jublet knappt några gränser.
Att Anna Ternheim började med sin kanske bästa låt var modigt. Men det fungerade.
Första låten uppförde hon ensam med en violinist. Till andra låten kom bandet in med bland annat en cellist och ja, Anna Ternheim gav en spelning som höjde festivalen.

The Teenagers
Trist nog missade jag deras spelning för just då intervjuade jag ett band. Fast den intervjun var jättelyckad och kul, så den kommer i ett inlägg senare.
Här kan man lyssna på The teenagers på Myspace.
Popaganda hemsida berättar om bandet:

Enligt bandet själva inspireras de av sex, love, party, vodka, summer, puberty, red bull, ham rolls och swedish girls. Popaganda har ju lite av både det ena och det andra så det känns som vi kan komma att ha ett gott utbyte (även om vi blir betydligt mer inspirerade av langos än av ham rolls).

Ingenting
Ingenting med sångaren, gitarristen och låtskrivaen Christopher Sander var förstås en av de spelningar jag sett fram emot.
Christopher Sander hyllades väldigt för sitt eget debutalbum i våras.
Med bandet Ingenting har singeln Halleluja släppts och den kan du lyssna på här, Ingenting på Myspace.
Ingenting spelar ganska rivig poprock, med texter som har en del samhällskritik i sig. I bandet spelar Sander mer rockigt än som soloartist, tycker jag mig ha noterat.

Camera Obscura
Ännu ett fantastiskt band från Glasgow. Hur bär sig den staden åt för att ta fram så många bra indieband?
Camera Obscura som hålit på sedan 1996 var nog det mest rutinerade av alla band som spelade på Popaganda.
Deras sångerska, eller egentligen sångerskor, för tjejen vid keyboard sjöng rätt stora delar av sångerna också: bar fantastiska klänningar.
Men egentligen måste bandets medlemmar ha spelat bra många år före bandstarten 1996 också. Basisten var vithårig och såg ut att vara närmare 60. Han spelade rutinerat och utstrålade sådan spelglädje.

Camera Obscura är på något sätt för mig i alla fall bilden av äkta indiepop med deras brutalt ärliga texter och 60-talsromantiska melodier.

Jag lånar en beskrivning av bandet från Popagandas hemsida:
Sockersöt och pastellig, men också melankolisk och mörkgrå som regntung sommarhimmel i Skottland.

Lyssna på Camera Obscura på Myspace.

Florence Valentin
Rock med full fart så det inte går att låta bli att dansa och med texter som slår hål på högerns myter.
Har jag bloggat om här.

Miike Snow
Att höra Miike Snow på Spotify eller på skiva är något helt annat än när de framträder live. Miike Snow går nästan inte att beskriva eftersom bandet spränger alla kategorigränser.

På scenen har de ett stor tecknad bild på en hare med hjorthorn, deras symbolbild. Elektroniska ljud vibrerade, in på scenen trädde svartklädda män med vita masker för ansikter.

Sångaren Andrew Wyatt har en mycket egen vacker nasal röst som framträder mer på skiva. På livespelningen blir rytmiken och technoinfluenserna mer dominerande. Men det är inte techno heller, det är rockmusik också och popmusik. Wyatt spelade på elgitarr och keyboard.

Miike Snow spelade på lilla scenen, men det blev verkligen för kort. De borde spelat på stora scenen och fått spela en timme, minst.
DN berättar om bandet här:

Producentteamet Christian Karlsson och Pontus Winnberg, alias Bloodshy och Avant, tackade nej till såväl Madonna som Beyoncé – för att med Andrew Wyatt bilda nya elektro­poptrion Miike Snow.

Markus Krunegård
När jag hörde Krunegård på sin spelning på Where the action is, i juni, på scen skryta över att han inte hade röstat i EU-valet för att han var så bakfull insåg att jag inte tänker följa honom och hans musik.
Att vara så nonchalant mot samhället att inte rösta, när människor i en del länder fängslas för att de kämpar för den rättigheten …
Jag är inte heller särskilt förtjust i Krunegårds musik och förstår inte hajpen kring hans soloalbum.
Men smaken är olika, han har definitivt sin publik.
Jag vet nu att jag missade hans sång tillsammans med Mauro Scocco.
Det hade varit kul att se, men för att det hade varit kul att höra Mauro Scocco.
Det borde i och för sig gått att ha listat ut att Scocco skulle komma.
PSL kan idag avslöja att poplegenden Mauro Scocco gör delar av Markus Krunegårds kommande skiva som släpps i augusti eller september. Eventuellt så som ett dubbelalbum, skrev en SVTpopblogg i mars redan.
Här berättar Aftonbladets festivalblogg om Krunegårds och Scoccos spelning tillsammans på Popaganda.

Popaganda är egentligen inte bara spelningar på festivalområdet vid Eriksdalsbadet, utan också en del klubbspelningar på Debaser, Strand och Clarion Hotel. Men Kulturbloggen höll sig till utomhusspelningarna vid badet.

Fotograf: Anders Löwdin

Här skrev jag om första dagen

Markus Krunegård och Mauro Scocco

miike snow

Camera Obscura på Popaganda

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Popaganda: Florence Valentin visar att popvänstern är stor

by

090829_FV_Popaganda_2602
Florence Valentin var det nästsista bandet som spelade på stora scenen på Popaganda på lördagskvällen, 29 augusti. Och det var energi, rock, politik: full fart och jag undrar om någon kunde stå still?

– Jag lovar att ni ska få dansa ikväll, ropade bandets sångare i början av spelningen.

Och det fick vi.

Popvänstern är definitivt inte död. Jag minns inte om det var ett eller två år sedan som det pågick en debatt när några skribenter hävdade att popvänstern är död. Jag tror att de med popvänster menade pop-och rockband som tar ställning i samhällsfrågor och då stor på den sidan av politiken som inte vill ha ökade klyftor i samhället.

Men det finns många band idag, många nyare band, som definitivt har ett samhällsengamang och antingen är politiska öppet i text och på scen, eller har en politisk bas eller värdegrund som det står på och som färgar deras attityd och musik.

Florence Valentin är ett mycket rockigt och ösigt band med stor politisk pondus. I mellansnacket mellan låtar tar deras sångare upp samhällsfrågor där han tar upp bostadskrisen, arbetslösheten, klyftorna som ökar i samhället och deklarerar att han inte vill att prinsessbröllop ska betalas av folkets pengar.

Och publiken verkar stortrivas.

Florence Valentin bjöd på en fartfylld show, med massor av energi och hopp upp i luften med gitarrerna,.

Jag kunde inte hitta att någon lagt ut någon filmklipp från lördagens spelning, men här är ett klipp från deras spelning på Popaganda förra året, 2008.

090829_FV_Popaganda_2732

Fotograf: Anders Löwdin

Relaterat:
Här skriver Aftonbladets festivalblogg om Florence Valentins spelning:

”Han är så rolig”. Det är mammas förklaring till att hon gillar Florence Valentin så mycket. De har verkligen blivit ett fantastiskt liveband sedan jag såg dem senast (på Popaganda också för några år sedan – på den tiden sångaren Love Antell hade en fånig beef med musikjournalisten Fredrik Strage)

Florence Valentin på MySpace.

Här en recension när de spelade i Göteborg i somras.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Första dagen på Popaganda och filmklipp på Steve Aoki

by

20090828698
Popaganda, musikfestivalen vid Eriksdalsbadet i Stockholm, är väl sommarens sista festival?
Tur med vädret, regnet kom inte förrän sista bandet, MGMT, spelat en stund.
MGMT är rutinerat och var första dagens höjdpunkt – och packat med folk och massor av människor i publiken som hoppade med och skuttade och sjöng med i sångerna. När MGMT körde igång med stora hitslåten ”Time to pretend” då kokade hela Eriksdalsbadet, det var inte många som inte viftade med armen och sjöng med. MGMT får hålla hösten borta ett tag till, skrev AB:s festivalbloggare.

Det är klart det blev ös och bra stämning när toppbandet spelade. Men för mig var ändå dagens största höjdpunkt att äntligen se Deportees live, Umeåbandet som lovar gott inför framtiden. Ett svenskt band som känns som om det kan bli lika stort som de stora brittiska indiepopbanden. När jag idag, i lördagstidningara, läser att Oasis definitivt splittras för att de två börderna Liam och Noel Gallagher inte kan samarbeta längre säger jag vara: So what? Det vimlar av bra nya band. Och bland lovande, kommande svenska grupper finns Deportees. Deras album ”Under the pavement” som släpptes i år visar att bandet är på rätt väg. Här en recension i DN,

Jag lade märke till att Deportees i flera låtar hade två gitarrister men ingen bas. Kan det vara en anledning till deras speciella sound?

Parken var också kul att se, det var första gången jag såg dem live också. Fyra unga män med glad, positiv musik: en saxofon, en keyboad, en gitarr och ett trumset. Saxofonen gör att det blir jazzinspirerat och keyboard drar åt elektroniskt till. Parken är som Markus Krunegård möter Håkan Hellström och med touch av saxofonjazz.

Först ut på första dagen var Wildbirds & Peacedrums. Det är synd att de hade första tiden, som var redan vid 14.30. Det var många som inte slutat skolan eller arbetet för dagen. Duon är värd större publik med sin mycket egna musik, så fylld av eneri och utforskande av vad musik är.
Här intervjuade Kulturbloggen dem förra sommaren.

Johnossi, duon som visar att det går att göra en slags hårdrock genom att kombinera trummor med akustisk gitarr. Låter omöjligt, men är trots allt sant. Rytmiskt och hårt.

El Perro Del Mar såg jag senast förra sommaren på Accelerator. Sedan dess har bandet turnerat mycket och vuxit som band. Ekon, bjällror, bra gitarrist och sångerskan Sara som dansar som en galning, förutom när hon plockar fram gitarren. De har verkligen utvecklats och mognat som festivalband sedan jag såg dem på Accelerator förra sommaren. Bra spelning.

Mycket bra blandning i programmet från Hajen, skön röst vid ett piano, till Steve Aoki med en gigantisk dator och Johnossi med trumbaserad rock.

Jenny Wilson och Lykke Li var också två säkra bokningar. Jenny Wilsons spelning är mycket av performance också – då hon skrider in på scen iklädd blå fotsid kaftanlikande plagg. Lykke Li, rockigt och ösigt och blir bara bättre och bättre.

Steve Aoki går inte att beskriva i ord: filmklippet får berätta:

Bilder från festivalen:
Lykke Li
090828_Lykke_Li_Popaganda_2

MGMT
090828_MGMT_Popaganda_2380

Fotograf: Anders Löwdin

Relaterat:
Dagens Nyheter 1
Dagens Nyheter 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Massive Attack släpper ny EP och ger konsert i Sverige

by

massiveattack-480
Den 18 oktober spelar Massive Attack på Annexet i Stockholm och duon är dessutom aktuell med ny EP som släpps 7 oktober.

Pressmeddelande:
Massive Attack have announced the release of their first new material in three years – an EP of four new tracks due for release in October. The lead track ‘Splitting The Atom’ features Robert Del Naja, Grant Marshall and Horace Andy, while TV On The Radio frontman Tunde Adebimpe guests on ‘Pray For Rain’. The EP also has remixes of two new tracks. ‘Psyche’ featuring Martina Topley-Bird is given the re-rub by Van Rivers & The Subliminal Kid who have recently remixed Bat For Lashes and The Big Pink, while the Guy Garvey fronted ‘Bulletproof Love’ is stripped back to a minimalist reworking by Christoff Berg, who alongside Van Rivers & The Subliminal Kid produced the Fever Ray eponymous album.

The band will release their fifth studio album In February 2010.This time around sees collaborations with Damon Albarn, Hope Sandoval, Martina Topley-Bird, Guy Garvey and Tunde Adebimpe. Long time cohort Horace Andy makes a return alongside Massive Attack founding members Robert Del Naja and Grant Marshall.

Over the last three years Robert Del Naja has written and produced soundtracks for a number of films and documentaries, including ‘Trouble In The Water’, ’44 Inch Chest’, ‘In Prison My Whole Life’ and ‘Gamorra’, the latter for which he won the David Di Donatello Award for Best Song.

This year Massive Attack won the Outstanding Contribution to British Music Award at the Ivor Novello Awards.

Massive Attack will headline this year’s Bestival on Friday 11th September ahead of their first full UK tour in three years that begins on 17th September in London; their last was in support of the ‘Collected’ album which was released in 2006. More recently their live appearances have included Glastonbury in 2008 where they were one of the main headliners and Meltdown at London’s Southbank Centre last summer, which Massive Attack also curated.

Massive Attacks hemsida.
Om Massive Attack på Wikipedia.

Massive Attack – Angel Video

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,