Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rockmusik

Massor av musiktips: Ponamero Sundown, Gargamel, Galaxy Safari, Villebråd, The Blackout, Lars Krantz, Öresund Space Collective, Spirit of the dead, Johnfish Sparkle, Mangoo, Psilodump och Gösta Berlings saga

by

Till Kulturbloggen trillar det in en hel del musiktips, rätt många recensionsskivor och annat. Det är jättesvårt, ja faktiskt omöjligt att hinna blogga om allt. Önskar dygnet hade fler timmar.
Men om du är intresserad av musik och gärna hittar något som inte surfar i mainstreamfåran kan du provlyssna på något av dessa band som jag här ska tipsa om:

Psilodump: The Nya albumet
Tredje albumet av det här bandet som främst kan kategoriseras under elektro kom i våras.
Psilodump är Simon Rahm som enligt pressutskicket har gjort remixer tidigare av Kraftwerk och Slagsmålsklubben.
Simon Rahm har spelat en hel del på festivaler av olika slag och ravepartier och gjort klubbspelningar.
Har spelat i 15 olika länder hittills, bland annat Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Israel och Spanien.
Psilodump: Officiell hemsida

Mangoo: Neolithic
Debutalbumet av ett finländsk hårdrockande band.
På pressutskick beskrivs det så här:

As the album rolls over you like a train, you´re just left wondering at which point the hooks got under your skin. Mango does play stoner rock it you ask yours truly, altough the band prefers the term fuzz pop, wich actualla as aterm captures the pop estetiques they tend to use quite well.

Mangoos hemsida.
Mangoo på MySpace.

Johnfish Sparkle: Johnfish Sparkle
Klassisk rock möter blues. Johnfish Sparkle föddes mars 2008 ur askorna av ett annat band, JackyJail.
Trion består av Dave Perilli, RobGasoline och Al Serra.
Musiken bygger på genuina bluesriff blandat med rocki, influerade av Delta Blues, The Who, Led Zeppelin och Cream.
Johnfish Sparkle har goda förutsättningar att ligga i frontlinjen för retrorockrörelsen i Italien.
Johnfish Sparkle på MySpace.

Spririt of hte deat: Spirits of the dead
Ett hårdrockande band från Norge som beskriver sig själva så här:
A psychedelic-stoner-folk-rock with one foot in the electric magis of the seventies and the other in the modern electric rock sound of 2012. The were raised by the high mountains and deep fjords of hte west-coast of Norway.
Spirits of the dead på Myspace.

Öresund Space Collective: Planets are hard to Find
Ett band med mycket egen stil, byggd på spacerock och mycket improvisation.
Planets are hard to Find är bandets femte album.
Bandet har spelat live bland annat på Kildemose festival, Slottskogen goes Progressive Festival.
Öresund Space Collective på MySpace.

Villebråd: Ultrarapid
Ett band vars musik är svår att kategorisera, inspirerade av och influerade av proggrock, dödsmetall och elektro.
Villebråd bildades i Uppsala 2004 av bröderna ERik och Påhl Sundström.
De berättar i ett pressutskick:
The idea behind the project was to play comprehensive Swedish pop songs wiht a complex and experimental foundation.
Villebråd på MySpace.

Lars Krantz: Gold mining in the treasures of our minds
Snacka om ett skivomslag som lurar mig. En ensam ung man iklädd vitskjora, kavaj, slips och finbyxor och finputsade skor sitter med en gitarr i knät och en stor förstärkare bakom sig. Bilden får mig av någon anledning att tänka på dansbandsmusik.
Så när jag sätter på skivan och möts av enkel, rak, skön rock blir jag både glad och överraskad.
Lars Krantz började sin musikbana inom punken under 1970-talet. I början av 1980-talet spelade han gitarr i spanska kultbandet Décima Victima. Sedan var han trummis i Stockholmsbandet Te Iguana Foundations. Under 1990-talet var han gitarrist i Foundation.
Men nu i somras släppe han alltså sin soloskiva, en skiva som tar avstamp i punken, har stark 60-talsprägel och framförs med Lars Krantz karaktäristiska baryton.
Lars Krantz hemsida.

Galaxy Safari: Star of the masquerade
Ett hårdrockande band vars debutalbum var efterlängtat av fansen: Inspelningen hann knappt lämna studion innan den blev spelad i radio och med raketfart hamnade på en hel drös med ”Bäst just nu-listor”.
Sweden Rock Magazine skrev bland annat:
”Bredbent, oborstat riffigt och fuzzigt välspelad stoner-rock från Nyköping med rätt attityd och en klockren produktion. Det doftar kraftigt av ettrik ångloksrock i Mustasch-skolan. Särskilt i det lysande öppningsspåret ”Save Me”. Andra kryddor jag tycker mig detektera är Danzig, Monster Magnet, Audioslave och Foo Fighters.
Galazy Safaris hemsida.

Gargamel: Descending
Det norska hårdrocksbandet har släppt sitt andra album. Av många beskrivet som mörkare, tuffare, hårdare och mer melankoliskt.
Lyssa på Gargamel på MySpace.

Ponamero Sundown: Stonerized
Titeln på albumet säger väl nästan det mesta. Det handlar om hård hårdrock.

Simplicity, memorable songs, a heavy groove and tons of riffs. That´s what this band is all about. You can call it heavy rock, fuzz rock, stoner rock or whatever suits you.

Ponamero Sundown bildades i november 2005 i Stockholm och har sedan des spelat i Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien och Storbritannien.
Lyssna på Ponamero Sundown på MySpace.

Gösta Berlings Saga: Detta har hänt
Jag har svårt för att ett band heter Gösta Berlings saga. Det får mig att förvänta mig en berättelse, en musikal eller något. Gösta Berlings saga är ett band med egen profil med musik som är instrumentell rockbaserad.
De tidigare albumen har handlat om interaktionen mellan natur och stad medan det nya albumet ”Detta har hänt” fokues på välfärdsstaten, industrialism och kärlek.
Om du gillar King Crimson, Träd, gräs & Stenar och Magna borde du lyssna på Gösta Berlings saga.
Lyssna på Gösta Berlings saga på MySpace.

The Blackout: The best in Town
Hård hårdrock, definitivt. Bandets video ”Children of the night” har haft mer än 100.000 visningar på Youtube.
Låtarna på nya albumet beskrivs i ett pressutskick:
The sound made by the Blackout is a mixture of melody and muscle, of bare-knuckle punchers mixed with irrestible pop finesse. In this they are a group that understands that power is nothing without control. This instint is brought into sharp focus on The Best Town in Town, with songs as opener Shut the Fuck Uppercut, plus We Are The Children Of The Night and Saves Our Selves – the album´s first and second singles respectively – making their mark wiht both an impact that is immediate and melodies that are memorable.

The Blackout – Children of the Night

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Lyssna på världens bästa gitarr-riff

by

Är det här världens bästa gitarr-riff? Guns N’ Roses har världens bästa riff. En brittisk undersökning har röstat fram riffet.
Guns N’ Roses ”Sweet child o’ mine” toppar listan.

Här är topp 10:

1.”Sweet child o’ mine” – Guns N’ Roses

2.”Layla” – Derek & The Dominoes/Eric Clapton

3.”Walk this way” – Aerosmith

4.”Beat it” – Michael Jackson

5.”Ace of spades” – Motörhead

6.”Voodoo child” – Jimi Hendrix

7.”Another one bites the dust” – Queen

8.”Smells like teen spirit” – Nirvana

9.”Smoke on the water” – Deep Purple

10.”American idiot” – Green Day

Sweet child o’ mine

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Relaterat: Aftonbladet

The Mary Onettes på Trädgårn – och Percivals och Skatan

by

maryonettes
Oj vad tiden går. Det var över en vecka sedan jag var på Trädgårn i Göteborg och såg Skatan, Percivals och The Mary Onettes.

Trädgårn i Göteborg är en bra lokal, lite av Göteborgs svar på Debaser kanske?
En stor lokal där publiken både kan vimla på bottenplan och gå en trappa upp och avnjuta artisterna med vinkeln uppifrån. Ett bra vimmelställe för musikintresserade.

Under sommaren är drivs ett par olika klubbar där. På torsdagar är det Woody Wests sommarklubb är Kulturbloggens Jenny rapporterat från The Don Darlings spelning.
På tisdagar är det klubben Adore Music som Kulturbloggen tidigare tipsat om. Adore Music kan väl sägas ha fokus på indieband.
Ett svenska indieband som är influerat av bland annat Joy Division, The Smiths och The Cure än Jönköpingsbandet The Mary Onettes. Kulturbloggen såg dem på deras spelning på Emmaboda för ett par år sedan och har lyssnat en hel del på – och gillar skarpt – deras debutalbum ”Mary Onettes” som släpptes 2007.
Här finns Mary Onettes på MySpace.
I våras släppte de en EP, och jag hoppas de är på gång med ett album snart.
På deras hemsida läste jag att de blev bestulna på en hårddisk med massor av musik de hade förberett för ny skiva.

På spelningen på Trädgårn hade Mary Onettes två förband.
Det första hette ”Skatan”. Tror jag. Jag såg det namnet på en affisch före spelningen.
Det var en tjej som sjöng och spelade gitarr och keyboard och ackompanjerad av en duktig gitarrist (kille).
Hon glömde presentera sig, så helt säker är jag ju inte på vem det var.
Det var singer/songwriter av samma stil som Anna Ternheim.
Bra, men lite långsamt när alla låtar är väldigt lugna. Men en bra inledning på kvällens program och båda är duktiga musiker. Vi lär få höra mer om dem så småningom.

Nästa förband var Percivals.

Trädgårns DJ förberedde verkligen stämningen inför varje band. Före Percivals spelades massor av 50-tals-rocklåtar. Och när Percivals kom in på scenen rev de av låtar som lät oerhört inspirerade av ”Twist and Shout” plus att bandets klädsel var 50-talsinspirerad med gråa kavajer, vita skjortor och smala slipsar. Det var bra, riktigt bra. Det finns inte så många bra band som spelar som på 50-talet idag. Men efter några låtar blev de mer som en inte helt färdig blandning av 50-talet, 80-talet och dagens musik.
Jag tror mest på Percivals när de renodlar sin 50-talsstil.

Inför Mary Onettes spelning laddade DJ:n med The Cure, Smiths, Bowie med mera i den inriktningen.

Mary Onettes har turnerat i USA nyligen och bandet växer allt mer. För mig är Mary Onettes ett av de bästa och mest spänannde svenska bandet idag.

Fakta om Mary Onettes i Wikipedia.

The Mary Onettes är en indiepopgrupp från Jönköping som influerats av bland annat Joy Division, The Church, Jesus and Mary Chain och tidiga U2. Alla i musikgruppen är uppvuxna i Jönköping men är numer verksamma och bosatta i Göteborg.

Debut-EP:n Lost producerades av Lars ”Pop-Lars” Malmros, känd från Broder Daniel. Även senare material har producerats av honom. Titelspåret från Lost utsågs till ”årets låt” 2006 av bland annat Nöjesguiden. Den 25 april 2007 släpptes debutalbumet The Mary Onettes som sägs vara tänkt att låta som om det hade spelats in 1984 [1]. Under 2007 och 2008 turnerade bandet i Europa och USA.

The Mary Onettes musik har bland annat använts i tv-serien Grey’s Anatomy och låten ”Pleasure Songs” var i slutet av 2007 ”Single of the Week” på iTunes i USA.

the mary onettes – lost

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Fler biljetter till U2 släpps under lördagen – bra kamp mot svartabörsbiljetter

by

u2

En positiv sak: före U2-konserten på fredagskvällen var det inte särskilt många försäljare av svartabörsbiljetter utanför Ullevi. Förmodligen lyckades arrangörerna dra undan fötterna för dem rätt bra i och med att de släppte fler biljetter under konsertdagen.
Nu, lördag 1 augusti, dagen för den andra konserten, släpps fler biljetter igen. Ett mail från arrangören berättar:

Ytterligare ståplatsbiljetter till dagens U2-konsert finns nu till försäljning!

Igår drog U2-kalaset igång med ett fullsatt Ullevi. Idag kan Live Nation meddela att ytterligare ett hundratal ståplatsbiljetter släpps till dagens show. Biljetterna finns ute till försäljning nu.

Kulturbloggen var på plats under fredagens konsert och bloggade om våra intryck. Vi ska på lördagens konsert också, så ett inlägg om den kommer förstås också.

Göteborgsposten har talat med Bono som säger att fredagens konsert bara var en uppvärmning inför lördagskonserten. Vi hoppas att det är så.

Och som sagt, är du i Göteborg: dra ner till biljettluckan vid Ullevi, det finns nog chans att få tag på en biljett. Jag vet flera som gjorde så till fredagens konsert. Vi på Kulturbloggen fick tag på en biljett extra på det sättet, bland annat.

Relaterat: Här möter Bono svenska fans.
Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,