Till Kulturbloggen trillar det in en hel del musiktips, rätt många recensionsskivor och annat. Det är jättesvårt, ja faktiskt omöjligt att hinna blogga om allt. Önskar dygnet hade fler timmar.
Men om du är intresserad av musik och gärna hittar något som inte surfar i mainstreamfåran kan du provlyssna på något av dessa band som jag här ska tipsa om:
Psilodump: The Nya albumet
Tredje albumet av det här bandet som främst kan kategoriseras under elektro kom i våras.
Psilodump är Simon Rahm som enligt pressutskicket har gjort remixer tidigare av Kraftwerk och Slagsmålsklubben.
Simon Rahm har spelat en hel del på festivaler av olika slag och ravepartier och gjort klubbspelningar.
Har spelat i 15 olika länder hittills, bland annat Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Israel och Spanien.
Psilodump: Officiell hemsida
Mangoo: Neolithic
Debutalbumet av ett finländsk hårdrockande band.
På pressutskick beskrivs det så här:
As the album rolls over you like a train, you´re just left wondering at which point the hooks got under your skin. Mango does play stoner rock it you ask yours truly, altough the band prefers the term fuzz pop, wich actualla as aterm captures the pop estetiques they tend to use quite well.
Mangoos hemsida.
Mangoo på MySpace.
Johnfish Sparkle: Johnfish Sparkle
Klassisk rock möter blues. Johnfish Sparkle föddes mars 2008 ur askorna av ett annat band, JackyJail.
Trion består av Dave Perilli, RobGasoline och Al Serra.
Musiken bygger på genuina bluesriff blandat med rocki, influerade av Delta Blues, The Who, Led Zeppelin och Cream.
Johnfish Sparkle har goda förutsättningar att ligga i frontlinjen för retrorockrörelsen i Italien.
Johnfish Sparkle på MySpace.
Spririt of hte deat: Spirits of the dead
Ett hårdrockande band från Norge som beskriver sig själva så här:
A psychedelic-stoner-folk-rock with one foot in the electric magis of the seventies and the other in the modern electric rock sound of 2012. The were raised by the high mountains and deep fjords of hte west-coast of Norway.
Spirits of the dead på Myspace.
Öresund Space Collective: Planets are hard to Find
Ett band med mycket egen stil, byggd på spacerock och mycket improvisation.
Planets are hard to Find är bandets femte album.
Bandet har spelat live bland annat på Kildemose festival, Slottskogen goes Progressive Festival.
Öresund Space Collective på MySpace.
Villebråd: Ultrarapid
Ett band vars musik är svår att kategorisera, inspirerade av och influerade av proggrock, dödsmetall och elektro.
Villebråd bildades i Uppsala 2004 av bröderna ERik och Påhl Sundström.
De berättar i ett pressutskick:
The idea behind the project was to play comprehensive Swedish pop songs wiht a complex and experimental foundation.
Villebråd på MySpace.
Lars Krantz: Gold mining in the treasures of our minds
Snacka om ett skivomslag som lurar mig. En ensam ung man iklädd vitskjora, kavaj, slips och finbyxor och finputsade skor sitter med en gitarr i knät och en stor förstärkare bakom sig. Bilden får mig av någon anledning att tänka på dansbandsmusik.
Så när jag sätter på skivan och möts av enkel, rak, skön rock blir jag både glad och överraskad.
Lars Krantz började sin musikbana inom punken under 1970-talet. I början av 1980-talet spelade han gitarr i spanska kultbandet Décima Victima. Sedan var han trummis i Stockholmsbandet Te Iguana Foundations. Under 1990-talet var han gitarrist i Foundation.
Men nu i somras släppe han alltså sin soloskiva, en skiva som tar avstamp i punken, har stark 60-talsprägel och framförs med Lars Krantz karaktäristiska baryton.
Lars Krantz hemsida.
Galaxy Safari: Star of the masquerade
Ett hårdrockande band vars debutalbum var efterlängtat av fansen: Inspelningen hann knappt lämna studion innan den blev spelad i radio och med raketfart hamnade på en hel drös med ”Bäst just nu-listor”.
Sweden Rock Magazine skrev bland annat:
”Bredbent, oborstat riffigt och fuzzigt välspelad stoner-rock från Nyköping med rätt attityd och en klockren produktion. Det doftar kraftigt av ettrik ångloksrock i Mustasch-skolan. Särskilt i det lysande öppningsspåret ”Save Me”. Andra kryddor jag tycker mig detektera är Danzig, Monster Magnet, Audioslave och Foo Fighters.
Galazy Safaris hemsida.
Gargamel: Descending
Det norska hårdrocksbandet har släppt sitt andra album. Av många beskrivet som mörkare, tuffare, hårdare och mer melankoliskt.
Lyssa på Gargamel på MySpace.
Ponamero Sundown: Stonerized
Titeln på albumet säger väl nästan det mesta. Det handlar om hård hårdrock.
Simplicity, memorable songs, a heavy groove and tons of riffs. That´s what this band is all about. You can call it heavy rock, fuzz rock, stoner rock or whatever suits you.
Ponamero Sundown bildades i november 2005 i Stockholm och har sedan des spelat i Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien och Storbritannien.
Lyssna på Ponamero Sundown på MySpace.
Gösta Berlings Saga: Detta har hänt
Jag har svårt för att ett band heter Gösta Berlings saga. Det får mig att förvänta mig en berättelse, en musikal eller något. Gösta Berlings saga är ett band med egen profil med musik som är instrumentell rockbaserad.
De tidigare albumen har handlat om interaktionen mellan natur och stad medan det nya albumet ”Detta har hänt” fokues på välfärdsstaten, industrialism och kärlek.
Om du gillar King Crimson, Träd, gräs & Stenar och Magna borde du lyssna på Gösta Berlings saga.
Lyssna på Gösta Berlings saga på MySpace.
The Blackout: The best in Town
Hård hårdrock, definitivt. Bandets video ”Children of the night” har haft mer än 100.000 visningar på Youtube.
Låtarna på nya albumet beskrivs i ett pressutskick:
The sound made by the Blackout is a mixture of melody and muscle, of bare-knuckle punchers mixed with irrestible pop finesse. In this they are a group that understands that power is nothing without control. This instint is brought into sharp focus on The Best Town in Town, with songs as opener Shut the Fuck Uppercut, plus We Are The Children Of The Night and Saves Our Selves – the album´s first and second singles respectively – making their mark wiht both an impact that is immediate and melodies that are memorable.
The Blackout – Children of the Night
Läs även andra bloggares åsikter om musik, skivnytt, hårdrock, progg, popmusik, rockmusik, elektro, instrumentellt