• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scenkonst

Sprickor i ljuset – ett stycke tät dramatik

30 april, 2017 by Birgitta Komaki

Sprickor i ljuset
Manus Nasim Barghashi
Regi och scenografi Javad Atefeh
Producent Soroush Elmi
Ljus och ljud Persis teatergrupp
Premiär på Kilen, Kulturhuset stadsteatern i Stockholm 27 april 2017

En pjäs av Nasim Barghashi och regisserad av Javad Atefeh. Den spelas på svenska och persiska av skådespelare från båda länderna. Pjäsen skulle 2016 spelas på Teherans stadsteater men blev stoppad på grund av censur.

En pjäs om människor med olika liv och olika språk som flätas samman av anknytningen till en lägenhet. En pjäs om en gömd flyktingfamilj , ett medelklasspar och en liten flicka. De är alla olika men de har också mycket gemensamt. Alla bär på en längtan till tryggheten. En längtan och förtvivlan som tar sig olika uttryck beroende på deras situation och deras möjligheter. Någon tröstar sig genom att berusa sig eller att försöka hålla världen utanför. Andra drömmer om tiden som har varit och ångrar de val som de har gjort. Många frågor kommer upp i den korta föreställningen.

Det är en intensiv föreställning som berör. Sorgen och smärtan hos det iranska paret förstärks genom att de talar sitt språk. Det gör dem mänskliga och trovärdiga.
Tvåspråkigheten visar skillnaden i kulturerna men fungerar bra. Framställan av medelklassparet känns något schablonartat med ett visst överspel av Emil Kekonius.
Någon som är så berusad hela tiden skulle förmodligen inte ha kvar sitt förhållande.

Som sammanfattning kan man säga att det är en bra pjäs med duktiga skådespelare. En pjäs som behandlar viktiga och aktuella ämnen som berör många människor. Bra dramatiserad och regisserad men man skulle önska den var längre.

MEDVERKANDE PÅ SCENEN
A Mali Minookherad
B Amir Barghashi
Sara Atefeh Pakbaznia
Erik Emil Kekonius
Alice Lovisa Ruben Dahl
Flickan Sharmin Nabi

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Scenkonst, Teaterkritik

Bortförd vid midnatt – en föreställning som ligger helt rätt i tiden

28 april, 2017 by Rosemari Södergren

Foto: Bengt Wanselius

Bortförd vid midnatt
Av Mark Hayhurst
Av Mark Hayhurst
Översättning Eva Ström
Regi Philip Zandén
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Ann Bonander Looft
Mask Johanna Ruben
Ljud Magnus Ericsson
Sverigepremiär 27 april 2017 på Lilla scenen, Kulturhuset stadsteatern i Stockholm

Hans Litten var en tysk advokat med en judisk far och tysk mor. 1931 tvingade Hans Litten nazisternas ledare Hitler till en rättegång där fyra SS-män var åtalade. Hitler och hans kumpaner glömde aldrig detta. När riksdagshuset i Berlin brann i februari 1933 greps Hitlers styrkor tusentals oppositionella. En av dem som greps och förvarades på flera olika koncentrationsläger fram till sin död 1938 var Hans Litten. Bortförd vid midnatt är hans mors berättelse om sin kamp för att få sin son fri.

Att berätta en sann historia från verkligheten på en scen – eller på film för den delen – är inte helt lätt. För att få med viktiga delar i vad som verkligheten skett blir ofta dramatiseringen lidande. Bortförd vid midnatt har drabbats av det, ibland känns delar av föreställning lite lång – fast å andra sidan vet jag inte vad som skulle kunna tas bort ur scenföreställningen för även de dialoger och de partier som är lite långa är samtidigt viktiga och fördjupar problematiken.

Föreställningen är otroligt stark och tar upp svåra saker ur mänsklighetens historia. Hur kunde något sådant som det som skedde under nazisternas diktatur i Tyskland hända? Det är så fruktansvärt och ändå tycks mänskligheten inte ha lärt sig något. Våld, övergrepp och förtryck sker världen över dagligen på olika sätt även om det inte är i lika stor skala som det nazisterna gjorde. Och idag finns det människor som vill demonstrera på första maj under naziflagga. Föreställningen ligger helt rätt i tiden och jag hoppas många tar sig dit, gärna gymnasieklasser och universitetsgruppet och det är en föreställning som är väl värd att samlas efteråt för att diskutera alla de frågor den väcker.

Föreställningen gör människorna så levande, de människor som levde i Tyskland och i England vid tiden då Hitlers makt växte brottades med problem och debatter som påminner om de som händer i dagens värld. När det nationalsocialistiska Tyskland besegrats i maj 1945 och bilder från koncentrationsläger visades världen över hävdade många att de inte vetat, inte förstått, vad som hade skett. Ett konstigt argument, för dt fanns många böcker, småskrifter och tidningsartiklar som beskrev förhållanden i Tyskland vid den tiden. Den tyske journalisten och publicisten Carl von Ossietzky fick Nobels fredspris 1935 men förbjöds av Hitler att resa till Oslo. då han satt i fångenskap i Hitlertyskland. Han dog 1938 i sviterna av den tuberkulos han fick i koncentrationsläger.

Scenografin i denna föreställning är stark och stram, med fyra bänkar som placerats med en stor kvadratisk yta mellan sig i mitten och en stor kub som är målad i betong-grått hänger från taket. Allt ger en stark känsla av fängelsemiljö. Kläderna är också stramt enfärgade i grått, brunt och svart. Publikplatserna från rad 9 och uppåt har flyttats upp på scen. På så sätt kommer alla väldigt nära skådespelarna.

Skådespelarna är samtliga lysande. Det märks att var och en är handplockad för sin roll. Alla skildras så mänskliga, så trovärdiga.

I rollerna
Hans Litten, advokat – Bahador Foladi
Irmgard Litten – Gunilla Röör
Carl Ossietzky, fånge – Allan Svensson
Erich Mühsam, fånge – Niklas Falk
Dr Conrad, Gestapoofficer – Pablo Leiva Wenger
Gustav Hammermann m.fl – Jonas C Wahlström (Praktikant från Teaterhögskolan i Luleå)
Fritz Litten – Samuel Fröler
Clifford Allen – Jan Mybrand
Statister: Björn Widstrand, Jacques Karlberg, Magnus Hammer

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Bortförd vid midnatt, Hitler, Scenkonst

Repertoaren på Dramaten säsongen 2017/2018

30 mars, 2017 by Redaktionen

David, Eric och Sanna medverkar i Här kommer alla känslorna på en och samma gång Foto Hannah Modigh

Anna Karenina ges på Dramaten för första gången i september 2017. Dessutom tar Anna Pettersson och Johan Rabaeus sina meningsskiljaktigheter om teater till scenen i Fadren, Teater Fryshuset gästspelar med en pjäs om skjutningar i förorterna, Jan Malmsjö spelar i Krapps sista band och Mattias Andersson är dubbelt aktuell med The Mental States of Sweden in Dance och nyskrivna Uppenbarelsen. Det är några av nyheterna i Dramatens säsong hösten 2017 och våren 2018 som presenterades på en pressträff 30 mars.

Vintern 2017–2018 står Amerika i fokus på Elverket – amerikansk dramatik och dramatik om Amerika på oväntade sätt är att vänta – som Swede Hollow av Ola Larsmo i regi av Alexander Mørk-Eidem och Angels in America av Tony Kushner i regi av Farnaz Arbabi.

En pressmeddelande berättar om säsongen:
Eirik Stubø sätter upp Kung Oidipus/Antigone med Reine Brynolfsson och Sanna Sundqvist i titelrollerna.

Höstens premiärer i kronologisk ordning:

Här kommer alla känslorna på en och samma gång
av David Wiberg
Tre komiker är instängda i ett rum. Utanför brinner världen. För att härda ut leker de ett rollspel vars syfte är att få varandra att skratta så de gråter. Eller? Är vi i själva verket i ett uppehållsrum på en gymnasieskola? Eller på ett konstseminarium i Zürich? Eller i en repsal på Dramaten? Är det blodigt allvar eller bara avancerat trams? Här bjuds en svart och mångbottnad humorföreställning om att vilja sudda ut gränsen mellan fiktion och verklighet för att glömma bort sitt eget jag. Och om vår tids krav på att berätta en tydlig och medryckande historia för att kunna göra sin röst hörd. Hur förhåller man sig till sanningen när det som känns inuti en inte är någon historia?
Uppsättningen är en samproduktion med Lumor.
David Wiberg var en av medlemmarna i humorkollektivet Varanteatern. Han har skrivit och framfört de uppmärksammade föreställningarna Svart tulpan och Dagboksanteckningar från ett källarhål om tonårsflickan Linnea. På Unga Dramaten har han tidigare gästspelat med Det gulliga pojkslemmot, även det en Lumor-produktion, i regi av Paula Stenström Öhman. Eric Stern och Sanna Sundqvist är skådespelare och komiker som, bland mycket annat, medverkar i succéföreställningen Liv Strömquist tänker på dig!
Rekommenderas från 15 år.
Medverkande: David Wiberg, Eric Stern och Sanna Sundqvist
Regi: David Wiberg och Oskar Thunberg
Urpremiär: 1 september, Lejonkulan

Ensam
av Alfhild Agrell
Stockholm runt sekelskiftet. Thora är ogift och lever med sin oäkta dotter Yngva. Dessutom är Thoras bästa vän en ogift läkare. Det passar sig inte anser omgivningen – men Thora vägrar att skämmas.
Det är först när dottern träffar en man som situationen blir ohållbar. Fästmannens pappa, som själv knappast är ett helgon, håller nämligen hårt på konventionerna och vägrar låta sonen gifta sig med en oäkting. Snart vilar ungdomarnas eventuella lycka på Thoras axlar. Ska hon böja sig för omgivningen eller hålla fast vid sina principer?
Ensam handlar om att utmana samhällets oskrivna regler och att stå för vad man tror på oavsett konsekvenser. Pjäsen är också ett varmt porträtt av en stark mor-dotter-relation och en insiktsfull studie i ojämlikhet, klass och de konservativa krafternas kvävande effekt på den personliga friheten.
1880-talet är ett omvälvande decennium i svensk teaterhistoria. Det är nu de kvinnliga dramatikerna äntligen bereds plats på våra scener. Den påtagliga verkligheten med sina problem och orättvisor skulle ur kvinnligt perspektiv nu sättas under debatt. Inte minst av Alfhild Agrell.
Hennes karriär på Dramaten blev kort men intensiv. Av de sammanlagt nio pjäser hon skrev på 1880-talet blev inte mindre än sex antagna på nationalscenen, under åren 1881–86. Det kan jämföras med hennes väninna och kollega Anne Charlotte Leffler, som under samma decennium fick upp två pjäser, och August Strindberg, som fick upp en enda. På teatern var Alfhild Agrell tidens stora stjärna.
Regissören Jenny Andreasson har återkommande arbetat med bortglömda kvinnliga dramatiker. På Dramaten har hon tidigare bland annat satt upp Slott i Sverige av Françoise Sagan, Chéri av Colette och De oskyldiga av Lillian Hellman.
Medverkande: Thérèse Brunnander, Peter Engman, David Fukamachi Regnfors, Magnus Ehrner, Mia Benson m. fl.
Regi: Jenny Andreasson
Premiär: 2 september, Lilla scenen

The Mental States of Sweden in Dance
av Mattias Andersson
Om du fick välja en händelse i ditt liv som Cullbergbaletten skulle dansa – vilken skulle du välja då?
Regissören Mattias Andersson fortsätter att undersöka landets tillstånd, denna gång gestaltat med dans i samarbete med 50-årsjubilerande Cullbergbaletten. Liksom i många av hans tidigare uppsättningar är utgångspunkten ett omfattande dokumentärt intervjuprojekt. Människor från skiftande sociala bakgrunder, från norr till söder i Sverige, svarar på frågan: ”Finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se dansad av Sveriges främsta danskompani?”. Föreställningen har arbetats fram utifrån svaren. De autentiska rösterna från intervjuerna, gjorda av radiojournalisten Shang Imam, finns med i föreställningen.
Mattias Andersson har på Dramaten tidigare satt upp The Mental States of Sweden, Idioten och Deformerad Persona. Han är hösten 2017 även aktuell med den nyskrivna pjäsen Uppenbarelsen.
Medverkande: Cullbergbalettens ensemble
Regi: Mattias Andersson
Urpremiär: 8 september 2017, Elverket

Anna Karenina
av Lev Tolstoj
Få har beskrivit kärleken starkare än Lev Tolstoj i Anna Karenina. Romanen, utgiven i sin helhet 1879, ses som ett av litteraturhistoriens främsta verk. Nu spelas pjäsen på Dramaten för första gången.
Anna Karenina blir blixtförälskad i officeren Vronskij och inser plötsligt att hon är olyckligt gift. Hon ser inget annat val än att följa passionen. Men hur hon än gör väntar tragedin: Lämna man och barn, sitt liv och sin ställning – eller neka sig själv kärlek och frihet? Samtidigt, i en annan del av landet, försöker den förmögne landägaren Levin glömma sin kärlek genom att gräva ner sig i arbete.
I Helen Edmundsons koncentrerade dramatisering får vi följa Anna Kareninas historia, med Levins berättelse som kontrast: Två skilda sätt att se på livet, etiken och kärleken.
Medverkande: Livia Millhagen, Andreas Rothlin Svensson, Per Svensson, Rakel Benér Gajdusek, Danilo Bejarano, Emma Broomé m.fl.
Regi: Tobias Theorell
Premiär: 9 september, Stora scenen

Flickland
av Jörgen Dahlqvist
Flickland är en drömlik, absurd, läskig och rolig föreställning med skådespelare, dockor och maskiner. Skräckfantasier och önskedrömmar tränger sig på, dröm och verklighet blir omöjliga att skilja åt. Rickie lever ett vanligt liv med vanliga föräldrar, vanliga kompisar och vanliga intressen. Men när hennes föräldrar plötsligt skiljer sig och mamman träffat en ny man slungas hon på en sekund ut ur den trygghet hon alltid tagit för given. Världen är helt förändrad. Plötsligt kan hon inte lita på någonting! Är mammas nya kille verkligen en människa? Tänk om mamma är en robot?
Regissören Erik Holmström startade 2014 Malmö Dockteater och har gjort succé med dockteaterföreställningar för vuxna som Funktionell dumhet och Skvalpet. Manusförfattaren Jörgen Dahlqvist driver Teatr Weimar i Malmö som sedan början av 00-talet varit en framstående frigruppsteater.
Rekommenderas från 10 år.
Regi: Erik Holmström
Premiär: 21 september, Tornrummet.

Fadren
av August Strindberg
I ett samarbete mellan Dramaten och Strindbergs Intima Teater möts Johan Rabaeus (Ryttmästaren) och Anna Pettersson (hans hustru Laura) i en intensiv närkamp i en av Strindbergs mest spelade pjäser.
Hur skall man förhålla sig till ett klassiskt drama idag? Uppsättningen grundas i verkliga diskussioner mellan Johan Rabaeus och Anna Pettersson efter hennes experimentella uppsättning av Henrik Ibsens Vildanden. Nu flyttar diskussionen vidare upp på scenen, med en klassisk pjäs om ett äkta par med starka motsättningar som utgångspunkt.
Regissören och skådespelaren Anna Pettersson är från och med april chef för Strindbergs Intima Teater och uppmärksammad bland annat för sina nyskapande uppsättningar av Fröken Julie och Hedda Gabler.
Medverkande: Johan Rabaeus, Anna Pettersson
Regi: Anna Pettersson
Premiär: 24 augusti, Strindbergs Intima Teater. Dramatenpremiär 30 september, Lilla scenen.

Krapps sista band
av Samuel Beckett

Jan medverkar i Krapps sista band Foto Hannah Modigh
Varje födelsedag spelar Krapp in ett band där han summerar året som gått. Han fyller idag 69 år och värmer upp med att lyssna på tidigare års inspelningar. Han återvänder särskilt till en inspelning han gjorde 30 år tidigare.
Krapps sista band från 1958 av nobelpristagaren Samuel Beckett är på en gång ett monodrama framfört av en ensam skådespelare och en dialog med röster från Krapps alla åldrar. I rollen som Krapp ser vi Jan Malmsjö.
Karl Dunér har tidigare på Dramaten bland annat regisserat Becketts pjäser I väntan på Godot (1990), Lyckliga dagar (1998) och Ur ett övergivet arbete (2009). Karl Dunérs senaste uppsättning på Dramaten var Den fjättrade Prometheus av Aischylos, som belönades med Svenska Teaterkritikers Förenings teaterpris 2015
Medverkande: Jan Malmsjö
Regi: Karl Dunér
Premiär 14 oktober, Målarsalen

Kung Oidipus/Antigone
av Sofokles
Eirik Stubø regisserar Sofokles arketypiska dramer Kung Oidipus och Antigone i en och samma uppsättning, i en version av Marie Lundquist efter Emil Zilliacus och Hjalmar Gullbergs översättningar.
Kung Oidipus är en tragedi från 427 f.Kr. med deckarliknande inslag. Kungen försöker hitta personen som mördade hans företrädare på tronen. Snart läggs ledtrådarna ihop och pekar mot honom själv. Dessutom verkar den fruktansvärda spådomen om att Oidipus skall äkta sin mor och döda sin far redan ha slagit in. Tragedin får sin fortsättning i Antigone, skådespelet om dottern som vänder sig mot makten för att få ge sin bror en värdig begravning.
Eirik Stubø har sedan han tillträdde som teaterchef på Dramaten regisserat Och ge oss skuggorna av Lars Norén och Den goda viljan av Ingmar Bergman.
Medverkande: Reine Brynolfsson, Sanna Sundqvist, Hannes Meidal, Stina Ekblad, Rasmus Luthander, Gunnel Lindblom, Per Mattsson, Ellen Jelinek, David Book, Johan Ulveson, Kicki Bramberg, Pontus Gustafsson m.fl.
Regi: Eirik Stubø
Premiär 3 november, Stora scenen

Swede Hollow
av Ola Larsmo
Svenskar är korkade, går inte att prata med och luktar illa. I alla fall i svenskgettot i den amerikanska staden St Paul i Minnesota.
Året är 1897. Några av alla de svenskar som sökt lyckan i Amerika har hamnat i en liten industristad där fattiga svenskar är förpassade till en skitig och ofta översvämmad ravin mitt i staden. Där kämpar de för att klara dagen – och drömmer om en bättre framtid. Här möter vi deras tidlösa berättelser i närbild, i en ovanligt intim och avskalad uppsättning av regissören Alexander Mørk-Eidem.
Swede Hollow baseras på Ola Larsmos hyllade bok från 2016 med samma namn, som visar hur de flesta av svenskarna som sökte lyckan i Den Nya Världen inte hamnade på landsbygden som Vilhelm Mobergs Karl-Oskar och Kristina. De stannade i de stora städerna, fick slita ont på fabriker. De blev inte omgående en del av det amerikanska samhället utan höll sig för sig själva, lärde sig inte engelska, levde ur hand i mun. De hade nog med att överleva.
Uppsättningen ingår i ett större tema om Amerika på Elverket och har premiär på dagen ett år efter att Donald Trump blev vald till president.
Alexander Mørk-Eidem är känd för en lång rad uppsättningar på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm och har på Dramaten tidigare satt upp Rampfeber och Ivanov.
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Urpremiär: 8 november, Elverket

Uppenbarelsen
av Mattias Andersson
Vi lever i en ny tid. Familjen, nationen och religionen har återuppstått. Den universella sanningen har en miljon alternativa fakta. Uppenbarelsen är en hyperrealistisk pjäs om ett antal människor som år 2017 får en kallelse av Gud att utföra ett heligt offer. Dramatikern och regissören Mattias Andersson har skrivit pjäsen direkt för Dramaten.
Mattias Andersson är under hösten även aktuell med The Mental States of Sweden in Dance. Han har tidigare satt upp Idioten, The Mental States of Sweden och Deformerad persona på Dramaten.
Regi: Mattias Andersson
Urpremiär 16 november, Lilla scenen

Klipp han
av Teater Fryshuset
Våra barn skjuter ihjäl varandra. Varför? Klipp han handlar om det eskalerande våldet i några av landets förorter. Om människorna som är inblandade i skjutningarna. Hur blir man den som tar upp en pistol och skjuter ett barn i huvudet? Och hur ska man som brottsoffer hantera att veta vem som mördat ens son, syskon, eller bästa vän utan att kunna säga något till polisen på grund av rädsla för hämnd?
Genom att lyfta fram dokumentära berättelser från offer och förövare görs här ett försök att förstå vilka krafter som satts i spinn, hur de påverkar oss – och hur man ska stoppa dem.
I föreställningen medverkar rapparen Rosh som fick sitt genombrott i remixen av Linda Piras Knäpper mina fingrar – som också blev utgångspunkten för en bejublad konsert på Dramatens stora scen. Uppsättningen är en samproduktion mellan Teater Fryshuset och Dramaten.
Regi: Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten
Koreografi: Emil Rosén Adsten
Musik: Rosh
Urpremiär 23 november, Lejonkulan

Angels in America

Alexander Mørk-Eidem, Rikard Wolff och Farnaz Arbabi Foto Ali Mian
av Tony Kushner
USA på 1980-talet. Gud har övergivit människorna som försöker leva sina liv trots AIDS-epidemi och Reagan-administration. En av dessa människor är utvald. Nu stiger en ängel ner från himlen för att övertyga honom om att han är den enda som kan rädda världen från undergång.
Den mångfaldigt prisbelönta Angels in America – A Gay Fantasia on National Themes, ansedd som ett av 1900-talets viktigaste dramatiska verk, ges för första gången på Dramaten, i regi av Farnaz Arbabi. Det är en berättelse som rör sig fritt mellan det övernaturliga och det outhärdligt verkliga.
Angels in America har belönats med bland annat Pulitzer Prize For Drama och en Tony Award för bästa pjäs.
Farnaz Arbabi är regissör, dramatiker och konstnärlig ledare på Unga Klara. Hennes egensinniga och samhällsaktuella uppsättningar har belönats med priser och stipendier, bland annat Sveriges teaterkritikers pris och tidningen Expressens teaterpris ”En bit av Georgs hatt”. På Dramaten har hon tidigare regisserat ≈ [ungefär lika med] av Jonas Hassen Khemiri.
Uppsättningen ingår i ett större tema om Amerika på Elverket.
Medverkande: David Arnesen, Razmus Nyström, Marall Nasiri, Christoffer Svensson, Christopher Lehmann, Thérèse Brunnander, Lotta Tejle, Rikard Wolff m.fl.
Regi: Farnaz Arbabi
Den första delen har premiär på Elverket 1 februari 2018 och del två 22 februari.

Dramaten&
En rubrik för konserter och performance, introduktioner och läsningar, samtal med skådespelare, samhällsdebatter och ny scenkonst.

Spoken word
Kärlekshistorien mellan Dramatens publik och de återkommande spoken word-kvällarna börjar bli lång och trogen. Det började med en blygsam start på Lejonkulan och växte snabbt till en succé på Stora scenen. Nu kan du se landets vassaste spoken word-poeter, rappare och artister tillsammans med Dramatenskådespelare i ett intimt format på Lilla scenen, med ordet i fokus. Regisserar gör Spoken word-poeten Niklas Mesaros som har varit delaktig i Dramaten& Spoken word sedan starten.
11 och 12 september, Lilla scenen

Svenska berättelser på scen
En serie föreställningar med nya dokumentära berättelser vid varje tillfälle.
Radioprogrammet Svenska berättelser bygger på lyssnarnas behov av att få dela med sig av sina egna berättelser. Nu flyttar berättelserna, och lyssnarna, in på scenen i ett samarbete mellan Sveriges Radio och Dramaten. Svenska berättelser på scen är en serie föreställningar med nya dokumentära berättelser vid varje tillfälle.
Medverkar på scenen gör två lyssnare som berättar sina historier och en spoken word-artist. För regin svarar Niklas Mesaros, som även regisserar Spoken word på Dramaten. Karl-Jonas Winqvist, producent för SR:s musikprogram Kalejdoskop, ljudsätter föreställningen.
Radioprogrammet Svenska berättelser tilldelades våren 2013 Public Service klubbens Ikarospris för Erika Svantesson berättelse ”Det omöjliga valet.”
Producent/ dokumentärt textansvarig: Ola Hemström
Regi: Niklas Mesaros
Musikproduktion: Karl-Jonas Winqvist
Tre föreställningar under hösten, med start september 2017, Neondämon.

Nypremiärer hösten 2017
Mormors svarta ögon av och med Tanja Lorentzon, nypremiär 24 augusti, Lilla scenen
Och ge oss skuggorna av Lars Norén, regi Eirik Stubø, nypremiär 26 augusti, Stora scenen

Premiärer våren 2018:
Tartuffe av Molière, regi av Staffan Valdemar Holm, Premiär 13 januari, Stora scenen
Kras av Tilde Björfors, regi Tilde Björfors, urpremiär 25 januari (Unga Dramaten)
Peer Gynt av Henrik Ibsen, regi Michael Thalheimer, premiär 15 februari, Stora scenen
Höst och vinter av Lars Norén, regi Stefan Larsson, premiär i februari, Lilla scenen.
Budskapet till Maria av Paul Claudel, regi Wilhelm Carlsson, premiär i mars, Lilla scenen
Kungligaste teatern av Anna Vnuk, regi Anna Vnuk, (Unga Dramaten)

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dramaten, Scenkonst, Teater

Dr Moreaus ö på Moment:teater – fascinerande, starkt, absurt, roligt och tankeväckande

26 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Foto: Petter Cohen.

Dr Moreaus ö
Dramatisering fritt efter H G Wells: Rikard Lekander och Andreas Boonstra
Regi: Rikard Lekander
Scenografi & kostym: Åsa Berglund Cowburn
Musik: Simon Steensland
Tekniker: Joel Dannerup
Producent & marknadsföring: Daniel Szpigler
Sverigepremiär 25 mars 2017 på Moment:teater

Att berätta något viktigt om samhället med komedi och absurda inslag är en svår, svår konst. Inte många klarar balansgången mellan att få oss att kikna av skratt och samtidigt inte bli billig hötorgs-revy. Teatermannen Andreas Boonstra, dramatiker, regissör med mera, på Moment:teater är en av de få som behärskar denna konst. Jag har hittills aldrig blivit besviken på något han varit inblandad i som manusförfattare och/eller regissör. Dr Moreaus ö är regisserad av Rikard Lekander, men manus har Boonstra skrivit tillsammans med Lekander. Om igen har moment:teater skapat en av årets mest sevärda föreställningar.

Dr Moreaus ö bygger på HG Wells skräck-fantasy från 1896. En mer än hundra år gammal framtidssatir har något att säga fortfarande idag. Romanen handlar om en ung man, Edward Prendick, som hamnar på en ö som
bebos av vetenskapsmännen doktor Moreau och Montgomery och flera underliga varelser som männen forskar på.
De underliga varelserna är djur som de två vetenskapsmännen förvandlat till människor, eller åtminstone människoliknande varelser. Dessa djurmänniskor har fått talorgan och kan prata, de går upprätt på två ben och dricker vatten på samma vis som människor.

För att hålla kontroll på djurmänniskorna så de rovdjur som blivit människor inte ska äta upp de djurmänniskor som kommer från djur som rovdjuren i naturen annars äter har Dr Moreaus infört några lagar som säger att alla måste äta växter.

Skådespelarna är oerhört skickliga på att gestalta dessa olika djurmänniskor. Inledningsscenen är genial där en vanlig skinnsoffa föreställer ett skepp som går under i ett skeppsbrott. Det är så roligt hur vanliga vardagsmöbler kan förvandlas på en scen till de mest äventyrliga farkoster genom att skådespelarna får igång vår fantasi.

Regissören har valt att låta föreställningen pendla mellan gestaltande scener och scener där skådespelarna berättar vad som sker och hur de tänkt när de repeterat inför föreställningen och hur de tolkar romanen och berättelsen. Det fungerar bra. Sådant kan bli övertydligt och pekfinger-mästrande. Som publik behöver jag ju inte att någon berättar att berättelsen exempelvis handlar om totalitära samhällen. Det kan jag tänka ut själv. Men eftersom den här berättelsen rymmer så mycket djup och kan ses ur så många synvinklar gör det inget att skådespelarna pratar om sin tolkning. Det är inte allt. Det finns så mycket mer undertext – och skådespelarna säger långt ifrån allt.

Att växla mellan att gestalta en scen och att själv som skådespelarna kommentera det som sker, det kräver modiga skådespelare. Det är fascinerande och imponerande hur väl de klarar av detta. Denna så kallade verfremdungseffekt som teatermannen Bertolt Brecht införde bygger på tanken att publiken ska vara medventa och inte bara passivt suga in en föreställning och för att få denna effekt kan skådespelarna på olika sätt distansera sig från handlingen, exempelvis genom att tala direkt till publiken. Just nu verkar det vara en våg där många föreställningar arbetar med den metoden, med varierat resultat. I Dr Moreaus ö på Moment:teater fungerar det utmärkt.

Berättelsen ställer många frågor. Vad är djuriskt och vad är mänskligt? Vad är det djuriska i en människa och går det att med lagar ta bort det djuriska i människor? Vad är lagar till för? Under Dr Moreaus styre var lagarna tydligt till för att skydda djuren. Men hur blev det sedan? Blev lagarna istället mer till för att skydda härskaren? Ett annat spår att fundera kring är förstås forskning och vetenskap. Hur långt kan människan gå i sina experiment? Kommer naturen att slå tillbaka?

Dr Moreaus ö på Moment:teater är fascinerande, starkt, absurt, roligt och tankeväckande.

Medverkande:
Josefin Ankarberg, Cecilia Milocco, Peter Järn och Ludde Hagberg
Musiker: Erik Stenberg

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dr Moreaus ö, HG Wells, moment:teater, Scenkonst, Teater, Teaterkritik

The Nether på Dramaten – kan fantasin förbjudas om den är för mörk och våldsam?

24 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Foto: Markus Gårder

The Nether
Av Jennifer Haley
Översättning Ragnar Strömberg
Regi Lena Endre
Scenografi Mats Sahlström, Lena Endre och Ann Bonander Looft
Videoscenografi Visual Relief
Kostym Ann Bonander Looft
Kompositör och ljuddesigner Magnus Grenstedt
Ljus Jens Sethzman
Premiär på Dramatens lilla scen 23 mars 2017

I tv-spel på internet, där vi möter motspelare som är uppkopplade och vi har avatarer (bilder som är vi i spelet) kan vi döda varandra. Alltså i spelet. The Nether är en föreställning av den amerikanska dramatikern Jennifer Haley som tar upp de moraliska och etiska frågor kring vad vi kan göra i en virtuell värld. The Nether är i dramat en vidareutvecklad, mer avancerad form av dagens internet. Skickliga programmerare kan förmedla dofter och utseenden och ljud ännu mer trovärdigt än idag. I denna värld finns ett ställe som heter Gömstället. Mannen som driver detta har blivit mycket rik på detta. På Gömstället kan människor komma och få utlopp för sina mest mörka sidor. Att där samlas många pedofiler och män som vill döda är väl inte förvånande. Föreställningen ställer frågor kring vad som är rätt och fel i en sådan värld.

Foto: Markus Gårder
I dagens internet finns mörka delar som där finns Dark Net där mycket kriminellt finns. Där finns tillhåll för pedofiler och där kan människor köpa vapen, droger och det mesta som är olagligt finns tillgängligt där. Men där handlar det ju om verkliga barn som blir utsatta. I samband med några föreställningar av The Nether arrangeras samtal om grooming, som innebär att någon tar kontakt med andra för att längre fram begå övergrepp. I de flesta fall handlar det om män som söker kontakt med unga flickor. Hur ser lagstiftningen ut? Vad kan och gör polisen för att förhindra att brott begås på nätet? Samtal efter föreställningen med regionpolischef Carin Götblad, regissören Lena Endre samt skådespelarna Nina Zanjani och Christoffer Svensson. Samtalsledare Jacob Hirdwall, dramaturg.

Fast frågan om övergrepp gentemot barn är inte vad The Nether handlar om. Inte enbart i alla fall. I Gömstället är de barn som blir utsatta för sexuella övergrepp och ihjälhuggna med yxa inga barn, egentligen. De är digitala produkter som det kan ligga vuxna män bakom. Bakom Iris, flickan i föreställningen, döljer sig en äldre herre, egentligen. Och dessutom är flickan ingen verklig varelse, utan en digital figur som kan uppstå på nytt och på nytt, hela tiden, om igen. Det går att jämföra med dagens tv-spel där människor kan springa runt och skjuta ihjäl varandra. Fast det är bara bilder de skjuter ihjäl.

Ska det kunna förbjudas? Ska det vi gör i fantasin kunna förbjudas?

The Nether ställer viktiga frågor kring vårt förhållande till fantasi och till virtuella världar. Är det självklart att den som får ge utlopp för sina allra mörkaste vidriga begär i en digital värld också kommer att vilja göra detta i den verkliga världen, eller är det tvärtom: genom att en person får göra detta digitalt räddas människor i verkligheten från att bli utsatta för våld och övergrepp?

Lena Endre som regisserat säger:
– The Nether är en pjäs som handlar om vilka vi blir i denna nya värld. Var går skillnaden mellan fantasi och verklighet om fantasin är verkligare än verkligheten? Mellan ont och gott? Mellan ”jag” som inloggad och ”jag” i verkligheten?
– Jag såg pjäsen på Duke of York’s Theatre för drygt ett år sedan och slogs av aktualiteten i den och hur vi egentligen inte vill veta, inte orkar ta in hur verkligheten på nätet kan se ut idag. The Nether är dels en kritik mot den avhumanisering och bortdomnade empati som en inloggning innebär för vissa, dels en samhälls- och miljökritik.

Föreställningen ger inte svaren, vi måste hitta svaren själva. Föreställningen är en mycket snygg helhet, både scenografiskt och med duktiga skådespelare. Reine Brynolfsson som Sims/Papa visar än en gång att han är en av de bästa svenska skådespelarna. Alla fem skådespelarna på scen gör utomordentliga roller och det är alltid roligt att se Nina Zanjani på scen, här som kommissarie Morris. Nina Zanjani är en av mina favoriter bland de yngre som kommit fram under senare tid. Magnus Ehrner som Doyle och Christoffer Svensson som Woodnut är som alltid också rätt i sina roller – men allra allra klarast på scen lyste den lilla flickan Iris, spelad av Sigrid Johnson. Hon var helt fantastisk.

Medverkande
Sims/Papa Reine Brynolfsson
Morris Nina Zanjani
Doyle Magnus Ehrner
Woodnut Christoffer Svensson
Rollen “Iris” Sigrid Johnson/ Anastasia Leppist/ Marielle Malmberg

Foto: Markus Gårder

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Scenkonst, Teaterkritik, The Nether

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 39
  • Sida 40
  • Sida 41
  • Sida 42
  • Sida 43
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in