Bortförd vid midnatt
Av Mark Hayhurst
Av Mark Hayhurst
Översättning Eva Ström
Regi Philip Zandén
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Ann Bonander Looft
Mask Johanna Ruben
Ljud Magnus Ericsson
Sverigepremiär 27 april 2017 på Lilla scenen, Kulturhuset stadsteatern i Stockholm
Hans Litten var en tysk advokat med en judisk far och tysk mor. 1931 tvingade Hans Litten nazisternas ledare Hitler till en rättegång där fyra SS-män var åtalade. Hitler och hans kumpaner glömde aldrig detta. När riksdagshuset i Berlin brann i februari 1933 greps Hitlers styrkor tusentals oppositionella. En av dem som greps och förvarades på flera olika koncentrationsläger fram till sin död 1938 var Hans Litten. Bortförd vid midnatt är hans mors berättelse om sin kamp för att få sin son fri.
Att berätta en sann historia från verkligheten på en scen – eller på film för den delen – är inte helt lätt. För att få med viktiga delar i vad som verkligheten skett blir ofta dramatiseringen lidande. Bortförd vid midnatt har drabbats av det, ibland känns delar av föreställning lite lång – fast å andra sidan vet jag inte vad som skulle kunna tas bort ur scenföreställningen för även de dialoger och de partier som är lite långa är samtidigt viktiga och fördjupar problematiken.
Föreställningen är otroligt stark och tar upp svåra saker ur mänsklighetens historia. Hur kunde något sådant som det som skedde under nazisternas diktatur i Tyskland hända? Det är så fruktansvärt och ändå tycks mänskligheten inte ha lärt sig något. Våld, övergrepp och förtryck sker världen över dagligen på olika sätt även om det inte är i lika stor skala som det nazisterna gjorde. Och idag finns det människor som vill demonstrera på första maj under naziflagga. Föreställningen ligger helt rätt i tiden och jag hoppas många tar sig dit, gärna gymnasieklasser och universitetsgruppet och det är en föreställning som är väl värd att samlas efteråt för att diskutera alla de frågor den väcker.
Föreställningen gör människorna så levande, de människor som levde i Tyskland och i England vid tiden då Hitlers makt växte brottades med problem och debatter som påminner om de som händer i dagens värld. När det nationalsocialistiska Tyskland besegrats i maj 1945 och bilder från koncentrationsläger visades världen över hävdade många att de inte vetat, inte förstått, vad som hade skett. Ett konstigt argument, för dt fanns många böcker, småskrifter och tidningsartiklar som beskrev förhållanden i Tyskland vid den tiden. Den tyske journalisten och publicisten Carl von Ossietzky fick Nobels fredspris 1935 men förbjöds av Hitler att resa till Oslo. då han satt i fångenskap i Hitlertyskland. Han dog 1938 i sviterna av den tuberkulos han fick i koncentrationsläger.
Scenografin i denna föreställning är stark och stram, med fyra bänkar som placerats med en stor kvadratisk yta mellan sig i mitten och en stor kub som är målad i betong-grått hänger från taket. Allt ger en stark känsla av fängelsemiljö. Kläderna är också stramt enfärgade i grått, brunt och svart. Publikplatserna från rad 9 och uppåt har flyttats upp på scen. På så sätt kommer alla väldigt nära skådespelarna.
Skådespelarna är samtliga lysande. Det märks att var och en är handplockad för sin roll. Alla skildras så mänskliga, så trovärdiga.
I rollerna
Hans Litten, advokat – Bahador Foladi
Irmgard Litten – Gunilla Röör
Carl Ossietzky, fånge – Allan Svensson
Erich Mühsam, fånge – Niklas Falk
Dr Conrad, Gestapoofficer – Pablo Leiva Wenger
Gustav Hammermann m.fl – Jonas C Wahlström (Praktikant från Teaterhögskolan i Luleå)
Fritz Litten – Samuel Fröler
Clifford Allen – Jan Mybrand
Statister: Björn Widstrand, Jacques Karlberg, Magnus Hammer