Peace & Love

Den 20:e augusti ger Bloc Party ut sitt fjärde album. Skivan bär titeln Four och är deras första album på fyra år. Kulturbloggen mötte upp bandets basist Gordon Moakes några timmar före deras spelning på Peace & Love-festivalen i Borlänge. I november återvänder Bloc Party till Sverige för en spelning på Münchenbryggeriet i Stockholm.

Hur känns det att besöka Sverige igen?

Gordon: Vi har inte varit här på länge, jag skulle vilja spendera mer tid här faktiskt. Särskilt i Stockholm. Jag ser fram emot att turnera mer i Skandinavien i vinter, nu är vi bara här över dagen.

Det här är er första festivalspelning sedan uppehållet.

Gordon: Det stämmer, det här blir vår första festivalspelning på åtminstone tre år.

Hur har ni förberett er?

Gordon: Man har inget val annat än att bara hänga. Antingen ser man något band eller så hänger man vid maten. Vi hinner inte soundchecka, fast det gör inget. Vi tycker om själva festivalandan.

Hur har du förändrats som person sedan släppet av Intimacy för fyra år sedan?

Gordon: Absolut, Intimacy kom ut i samband med att jag blev förälder för första gången. Nu har jag två barn och är pappa på heltid. Så jag har sett mer av världen än att bara vara i ett band. Vi har alla erfarit det verkliga livet vilket hjälpt oss som band att hitta nya perspektiv.

Att ni vuxit upp, reflekteras det i musiken på något sätt?

Gordon: Vi har inte förlorat vår passion eller vår energi. Däremot har vi blivit mycket bättre på att kommunicera med varandra som individer. Det här är en skiva som vi alla kan vara stolta över. Det har varit en laginsats, så i det avseendet har processen varit betydligt mer hälsosam.

När jag lyssnar på albumtrailern får jag känslan av att det är en rätt varierad skiva som visar upp olika sidor hos bandet. Var det ämnat så och är de här sidorna i så fall reflektioner av era olika personligheter?

Gordon: Det finns flera olika känslor och perspektiv som går att förknippa med bandet. Kanske beror det på våra olika personligheter. Vi har massa olika åsikter och musiken skapar olika typer av atmosfärer.

Skiljde sig arbetsprocessen bakom den här skivan från hur ni gick tillväga på era tidigare skivor?

Gordon: Den här gången spelades mycket mer in live. Vi ville att låtarna skulle vara inövade och att alla arrangemangen skulle vara färdiga innan vi ens gick in i studion. Den här skivan handlar om utförandet. Förut brukade vi vända oss till ProTools så fort någonting inte lät rätt.

Varför valde ni att spela in skivan i New York?

Gordon: Matt bor där och för ett år sedan bodde även Kele där. Vi hade inte umgåtts sedan vi tog paus så vi kände att vi behövde ett gemensamt territorium. Vi ville inte vara fastkedjade till London-världen där vi kände igen varenda ansikte. Det kändes på sätt och vis som att vår växel hade stannat och för att kunna koncentrera på musiken krävdes det att vi möttes i en gemensam kontext. Dessutom bodde producenten i New York, så det verkade logiskt.

Hur länge var ni i studion?

Gordon: Först repade vi i tre veckor, sedan gick vi in i studion och spelade in hela skivan på fyra veckor vilket inte alls är lång tid för en skiva av den här kalibern. Det var den andan vi ville komma åt med skivan.

Utöver att det är er fjärde skiva, finns det fler anledningar till att ni döpt skivan till Four?

Gordon: Den andra saken handlar om att det är vi fyra. Att det är fyra personers arbete. Vi ville att titeln skulle vara ett eko av det. Det är därför albumomslaget föreställer fyra cirklar. Det handlar helt enkelt om enkelhet. Tanken av vad vi kan åstadkomma med våra fyra instrument.

Kände ni någon press med tanke på de föregående skivornas framgångar och att det här var det längsta mellanrummet mellan två av era skivor?

Gordon: Den här gången kände vi antagligen mindre press än vad vi gjorde när vi jobbade med våra tidigare album. Vi gjorde det för oss själva. Vi hade inget skivbolag som hade investerat i oss. Vår manager visste inte ens att vi arbetade med skivan förrän sent i processen. Vi hade kontroll över allt. Den enda pressen vi kände var att vi skulle göra skivan rättvisa. Vi har höga standards, men allting gick väldigt smidigt. Trots att vi inte hade träffats på länge kändes det som att allt hände naturligt.

Någonting jag förknippar med Bloc Party är storstadslivet. Vilken roll spelar storstadslivet för er musik?

Gordon: Det har alltid varit en del av vår musik. Idéerna till första skivan kom från att besöka klubbar i London. Musiken vi hörde där influerade oss. Halva bandet växte dessutom upp i London, så vi blev rösten för en generation. Vår andra skiva heter ju A Weekend in the City, så den handlar uppenbart om stadslivet. Det är ett återkommande tema i vår musik.

Finns det några återkommande teman på Four?

Gordon: Ett tema är att iaktta världens förändring. Hur vi interagerar med media. Även om det inte finns någon textmässig tematik så tycker jag skivan handlar om enkelhet. Det var viktigt att vi alla fyra kände oss delaktiga.

Kände du att du inte hade lika mycket att säga till om på de tidigare skivorna?

Gordon: Det var så vi arbetade. Efter Flux kändes det som att vi allt mer började arbeta för att uppnå Keles ambitioner. Det var en enkel danslåt som gick i fyrtakt och hade ett arpeggio. Det var vad vi höll på med. Det fanns en tidpunkt när jag inte behövdes. Jag satt bara i hörnet. På den här skivan har låtskrivandet varit en mer kollaborativ process.

Är det någon särskild låt som du anser är skivans nyckelspår?

Gordon: För mig är det en låt som heter Octopus. Det är en låt som folk kommer klappa med i. Det är en återgång till det klassiska Bloc Party-soundet. Dessutom är det skivans enda explicita danslåt. Sedan jag gillar jag en låt som heter Team A. Det är den mest kreativa låten på skivan. De olika idéerna kraschar in i varandra och det finns ett mörker över den.