
Bye Bye Boredom
Betyg 2
Svensk biopremiär 6 september 2024
Regi Elina Sahlin
En tonåring råkar ut för en tung förlust, en svår sorg, och håller det inom sig och blir utåt-agerande, ofta med droger. Det är en berättelse det finns oändligt många versioner av i både film och litteratur. Här är ytterligare en som denna gång utspelar i norrländsk miljö. Visst är det något som är bra att ta upp men det finns liksom inget i denna film som gör att den sticker ut i jämförelse med alla andra med samma tema.
Droger är i centrum i denna film som utspelas i sjaskiga miljöer i Norrland och som framställer droger som en högst normal och vanlig sysselsättning för ungdomar i norr. En film som gör mig deprimerad och sorgsen. Mer än nittio procent av filmen ägnas åt att skildra pillerknaprande och annat användande av droger.
På Svenska Filminstitutets presentation av höstens svenska filmer sade Elina Sahlin, filmens regissör att hon ville göra en film som hon själv saknat när hon växte upp:
– Få ungdomsfilmer utspelas i norrländska miljöer. Jag ville göra en film som jag själv skulle vilja se när jag var ung, sade hon.
Att resultatet blev denna mörka, bedrövliga film har jag svårt att förstå. Det är en deprimerande berättelse där handlingen inte rör sig särskilt mycket och huvudpersonen är sur och grinig och skiter i det mesta. Det är bara knark och ännu mer droger hela tiden i smutsiga gråa miljöer.
Huvudpersoner är Jackie. Tillsammans med sin vän Nova tillbringar hon mesta tiden med att tända på med olika piller och annat. Det extremt sorgliga är att de egentligen inte ens festar, de tänker på och knaprar piller i väldigt avskalade, ogästvänliga miljöer som i övergivna hus. Hennes vän Nova säger den sista kvällen innan hon dör att det är synd att livet är så trist – att man inte kan må så bra som man gör när man är påtänd jämt.
Jag har svårt att ta till mig en film där ungdomarna inte gör något annat än missbrukar. Det är totalt ointressant. Enda skälet till att filmen inte fick ännu lägre betyg är att de unga skådespelarna är duktiga och trovärdiga in sina roller.

Animatören Benoit Chieux har skapat en fabulös saga som blandar poesin och stämningen från Studio Ghiblis mästerverk med de psykedeliska och färgstarka effekterna från The Beatles’ Yellow Submarine. Sirocco och vindarnas rike är ett episkt sagoäventyr som garanterat tar med hela familjen på en oförglömlig drömlik resa!

Hela handlingen kretsar dock inte kring Maria utan även kring underhållaren Lili som efter sin moders död får ett barn att ta hand om, och då det är av samhället fördömt som ”idiot” på grund av sin neurodivergenta handikapp är hon av rädsla för att pressen ska skriva ned hennes karriär och liv så flyr hon Paris för Rom i hopp om att undslippa nedlåtande artiklar och ryktesspridning. Hon har passats upp av en prins genom sitt jobb och lockats med ett rum i staden vilket hon nappar på för att undkomma pressen och hoppas kunna smälta in i sin nya anonymitet. Dock är hon inte helt inkognito där, utan känns igen av tidigare vänner och bekanta. Samtidigt försöker hon få barnet inskriven på ett läroinstitut för ”idioter” (återigen ett kvitto på dåtidens modernitet och hur långt vi kommit) där Maria Montessori är läkare – och först försöker hon bara bli av med barnet, men efter att få se hur mycket de kan lära sig och utvecklas med Montessoris metoder stannar hon kvar och låter sig häpnas både av de nya metoderna men också sina egna känslor.