Det brittiska kultbandet Suede spelare på Dramatens stora scen, berättar ett pressmeddelande:
Kultförklarade brittiska bandet Suede släpper sitt åttonde album, The Blue Hour, i höst och ger i samband med det en konsert på Dramatens stora scen, den 7 oktober. Biljetterna släpps på fredag den 18 maj klockan 10.
Suede slog igenom i början av 1990-talet med det självbetitlade albumet Suede som följdes upp med Dog Man Star och Coming up. De kommande åren etablerades Suede som Storbritanniens största och viktigaste rockband. Bandet splittrades 2003 för att sedan återförenas ett decennium senare, och har sedan dess både skrivit ny musik, turnerat runt i världen och gjort omtalade spelningar på bland annat Glastonbury festival och Coachella. The Blue Hour, Suedes åttonde album, släpps den 21 september.
Under 2018 har Dramaten satt fart på mötet mellan musik och scenkonst med ett större konsertprogram än någonsin tidigare. Förutom Suede är följande artister bokade på Dramaten.
Niki & The Dove, den 22-23 maj och 8 juni
Rebecka Törnqvist, den 29 maj
Mwuana, den 15-16 maj
José Gonzalez and the String Theory, 15-16 september
Fler höstkonserter kommer att släppas framöver.
Suede, den 7 oktober, Stora scenen.
Föreställningen börjar med att gråaktig dimmig rök sprids i salongen innan spelet börjar på scenen som har en stram, stilistiskt vacker scenografi med smala brädliknande stänger hänger från tak över scenen. Det ger en stark känsla av japanska dekorationer i sparsmakade zen-trädgårdar.
För min del är berättelsen mångbottnad. Den kan absolut betraktas om en form av ett religiöst drama, en version av ett kristet mysteriespel. Dramat har fått sitt namn efter Maria, Jesus mamma, där texten om när Maria tog emot den heliga Ande som gjorde att hon blev havande med Jesus är central i temat för dramat. Där finns ett mirakel i dramat, där en död baby får liv. Eller får babyn liv? Vad händer? Den yngre systern Mara söker upp sin äldre syster som måste leva isolerat med de spetälska. Mara har fött ett flickebarn som dött. Kanske byter Violaine bara ut barnliket mot ett levande barn?
Kvällens föreställning för den lilla landsortsteatern är Kung Lear. Teaterchefen och truppens stora skådespelare, kallad Sir, har blivit alltmer dement. Det är tydlig symbolik, Shakespeares kung Lear blir också alltmer förvirrad. Sir har bestämt att föreställningen ska genomföras men hans fru och teatertruppens producent Madge vill ställa in föreställningen. Norman, påklädaren, kämpar som för sitt liv för att Sir ska ut på scen. Ingen föreställning ska ställas in.
Dramatens uppsättning kan ses på flera sätt. Om teatern bakom kulisserna, om hierarkier. Regissören Eva Dahlman beskriver detta så talande i programbladet:
Krister Henriksson köpte rättigheterna till att sätta upp Påklädaren i Sverige för många år sedan. Han ville själv göra rollen som Norman men han hittade ingen som han tyckte var perfekt i rollen som Sir. Tills hans såg Sven-Bertil Taube i ett tv-program. Sven-Bertil Taube fick frågan och svarade ja. Och det blev perfekt. Krister Henriksson som Norman och Sven-Bertil Taube som Sir – det gnistrar och sprakar mellan dem, det är magiskt och minst lika bra som i den film som kom 2015 och bygger på samma manus, med världsstjärnorna Antony Hopkins och Ian McKellen.
