Den 23 augusti går startskottet för den fjärde internationella Bergmanfestivalen på Dramaten som under elva dagar bjuder på gästspel från bland annat Iran, Tyskland, Nederländerna, Norge, Österrike, Brasilien, Frankrike och Belgien. Under festivalen får sex nya Dramatenuppsättningar premiär och så blir det exklusiv förhandsvisning av Jane Magnussons kommande film Bergman – ett år, ett liv. När festivalen avslutas den 2 september har 200 gästande skådespelare, regissörer och teaterarbetare mötts på nationalscenen i ett femtiotal föreställningar, samtal, workshops och filmvisningar.
Ett pressmeddelande berättar:
– Bergmanfestivalen är ett viktigt led i Dramatens internationella satsning att genom utbyten och samarbeten över gränserna bidra till en konstnärlig utveckling som kommer både publik och scen-konstnärer till godo. Festivalen är ett viktigt komplement till vår ordinarie repertoar och vi hälsar publik och gäster varmt välkomna till Dramaten under elva intensiva dagar, säger Eirik Stubø, teaterchef och konstnärlig ledare för Bergmanfestivalen.
Jubileumsåret 2018, året då Bergman skulle fyllt 100 år, uppmärksammas stort världen över. Så även på Dramaten där Bergmanfestivalen bjuder på internationella gästspel av hög klass. Bland annat återvänder stjärnregissören Ivo van Hove till Bergmanfestivalen, nu för tredje gången, med dubbeluppsättningen na de repetitie (Efter repetitionen)/Persona. Simon Stones Hotel Strindberg är en visuellt storslagen uppsättning från Burgtheater i Wien, med den hyllade Martin Wuttke på scenen. I belgiska tg STANS Infidèles (Trolösa) hyllas den levande och humoristiska sidan av Ingmar Bergmans författarskap och i Dancing with Bergman hedrar de svenska världskoreograferna Mats Ek, Alexander Ekman och Johan Inger Ingmar Bergman med var sitt nytt verk. Dessutom iranskt förhörsdrama i Hearing med Mehr Theatre Group och i Topographies of Paradise återvänder den danska performancekonstnären Madame Nielsen till Dramaten med ett unikt samarbete med fem sammanvävda uppsättningar från fem europeiska teatrar.
Under festivalen blir det även Sverigepremiär för Jane Magnussons film Bergman – ett år, ett liv som skildrar Bergmans liv och arbete under året 1957. Filmen har världspremiär på filmfestivalen i Cannes.
Allt detta och mer står på programmet som också bjuder på samtal, föreläsningar, filmvisningar, utställningar och mycket mer. Nedan följer samtliga programpunkter och föreställningar under Bergmanfestivalen. Alla föreställningar textas till engelska.
Internationella gästspel
Internationaal Theatre Amsterdam/Toneelgroep Amsterdam
(Nederländerna): na de repetitie (Efter repetitionen)/ Persona
av Ingmar Bergman
Stjärnregissören Ivo van Hove åter på Dramaten med iögonfallande dubbeluppsättning
Ivo van Hove, belgisk teaterregissör och konstnärlig ledare för Internationaal Theater Amsterdam, har en stark relation till Ingmar Bergman. Han har tidigare satt upp flera av hans verk: Scener ur ett äktenskap (2005), Viskningar och rop (2009) och na de repetitie (Efter repetitionen)/ Persona (2012). I Efter repetitionen organiserar regissören Henrik Vogler sitt liv innanför repetitionsalens väggar. Hans liv kretsar kring jobbet. Repetitionerna fungerar som rader i hans dagbok och föreställningarna som hans självbiografi. Men allt eftersom börjar Henrik Vogler förstå att livet inte kan kontrolleras likt en pjäs. Med skådespelarna Anna och Rachel smyger sig kärlek, födsel, förfall och död in i hans bastion.
I Persona slutar en skådespelerska att prata. Det blir kortslutning när hon ska balansera rollen hon spelar på scen och rollen hon spelar i det verkliga livet, som nybliven mor. Än en gång brottas en person mellan livets oförutsägbara öde och den kontrollerade rollen på teatern.
Ivo Van Hove är en mångfaldigt prisad regissör som arbetar på teatrar över hela världen. Hans uppsättningar har två gånger tidigare gästat Bergmanfestivalen, senast 2016 med Toneelgroep Amsterdams uppsättning av Jean Cocteaus pjäs Vox Humana. 2015 regisserade han David Bowies och Enda Walshs succémusikal Lazarus om David Bowie i New York och London.
Av: Ingmar Bergman Regi: Ivo van Hove Medverkande: Frieda Pittoors, Gaite Jansen, Gijs Scholten Van Aschat, Lineke Rijxman, Marieke Heebink. Scenografi/ljusdesign: Jan Versweyveld Ljuddesign: Roeland Fernhout Kostym: An D’Huys
Föreställningen ges på Subtopia, Alby, den 31 augusti och 1 september. Introduktion före föreställningen den 31 augusti och samtal efter föreställningen den 1 september.
tg STAN (Belgien); Infidèles (Trolösa)
Lekfull hyllning till den humoristiska sidan av Ingmar Bergmans författarskap.
Teaterkompaniet tg STAN, en lekfull förkortning av Stop Thinking About Names, djupdyker än en gång i Bergmans arbete. Gästspelet på Bergmanfestivalen 2016 med Scener ut ett äktenskap och Efter repetitionen fick ett varmt mottagande. Den alldeles nya uppsättningen Infidèles (Trolösa) baseras på filmanuset från 1996 och självbiografin Laterna Magica från 1997. Här får Bergman själv föra en nära dialog med sina rollgestalter. Men det intima utforskandet av den självbiografiska dimensionen leder inte till voyeurism, bekännelse eller psykologisering, utan framhäver i stället Bergmans unika sätt att lika subtilt som hänsynslöst blottlägga mänskliga relationer.
Text: Ingmar Bergman Av och med: Ruth Becquart, Robby Cleiren, Jolente De Keersmaeker och Frank Vercruyssen.
Den 31 augusti och 1 september, Målarsalen. Introduktion före föreställiningen den 31 augusti och samtal efter föreställningen den 1 september.
Production Internationales (Norge/Frankrike);
Dancing with Bergman Centenary 1918-2018
Tre generationer svenska koreografer hyllar Ingmar Bergman.
Mats Ek, Alexander Ekman och Johan Inger, alla internationellt välkända koreografer, hedrar Ingmar Bergman med var sitt verk. Mats Ek, som medverkar på scen tillsammans med sin danspartner Ana Laguna, är en av vår tids största koreografer och dansare. Han var tidigare konstnärlig ledare för Cullbergbaletten och jobbade tillsammans med Ingmar Bergman under flera år.
Alexander Ekman och Johan Inger är båda uppmärksammade namn i den moderna dansvärlden. Deras kompositioner kombinerar både klassisk och modern dans, något som synts i exempelvis Alexander Ekmans succé Midsommarnattsdröm och Ingers Våroffer på Kungliga Operan. Ingmar Bergman har i sina filmer visat sig vara en mästare på konsten att analysera familjedynamik och mänskligt beteende. Genom att just utforska känslan av familj bidrar dessa tre koreografer och dansare till hundraårsfirandet av en legendarisk filmmakare.
Videodesign: Bengt Wanselius Teknik: Jörgen Jansson. I samarbete med Productions Internationales Albert Sarfati / Norwegian National Opera & Ballet.
De tre dansverken:
Memory (2000-2018);
Medverkande: Mats Ek och Ana Laguna Koreografi: Mats Ek Musik: Nico Rölcke Ljusdesign: Jörgen Jansson
Thoughts on Bergman;
Koreografi: Alexander Ekman Solo: Alexander Ekman Text: Alexander Ekman/Ingmar Bergman Musik: Chopin nocturne No. 2 in E flat major Op.9
4 Karin;
Koreografi: Johan Inger Medverkande: Anna Herrmann, Nina Botkay, Olivia Ancona, Alva Inger Armenta Medverkande i video: Heléne Friberg Dramatiker: Gregor Acuña-Pohl Scenografi: Curt Allen Wilmer Kostym: Mai Canto och Johan Inger Ljusdesign: Jörgen Jansson Musik: Monteverdi « Il Ballo delle Ingrate, SV.167 » (1608) Recording Arts Florissants, conducted by William Christie (1983)
Den 2 september, Stora scenen.
International Brazilian Opera Company (Brasilien): Det sjunde inseglet av Ingmar Bergman, musik av João MacDowell
Konsertant framträdande av nyskriven opera baserad på Ingmar Bergmans film
Världspremiären av Det sjunde inseglet, en ny opera av kompositören João MacDowell med libretto en av världens mest hyllade filmklassiker. Berättelsen om en desillusionerad korsfarare som återvänder till sitt pestdrabbade hemland och hamnar i ett legendariskt parti schack med Döden. Operan framförs på svenska med engelsk textning.
Text: Ingmar Bergman Musik: João MacDowell Regi: Bengt Gomér Dirigent: David Lundblad
Konserten ges på Moderna museet den 28 augusti.
Burghteater (Österrike): Hotel Strindberg av Simon Stone
Kärlek och hat i Strindbergs liv och verk
Ingen dramatiker var viktigare för Ingmar Bergman än August Strindberg. Bergman återkom gång på gång till Strindbergs pjäser. Från Strindbergs enaktare vid Studentteatern till den vassa och personliga iscensättningen av Spöksonaten 2000 på Dramaten. Det är därför en stor glädje att presentera Hotell Strindberg från legendariska Burgtheater.
Den både unga, erfarna och nydanande film-och teaterregissören Simon Stone, född i Schweiz 1984 och uppvuxen i Australien, utmanar och hänför med visuellt anslående uppsättningar där klassiker får nytt samtida liv. Varför skulle inte teatern kunna nå samma publik som nutidens mest attraktiva filmer och tv-serier? Hans uppsättning häromåret av Lorcas Yerma på Young Vic i London blev en väldig framgång, liksom hans uppsättning Ibsen House ifjol på Toneelgroep Amsterdam.I Hotell Strindberg följer publiken med i nervbanorna till Strindbergs liv och verk. Framförallt handlar det om kärleken och striderna mellan man och kvinna, eller “kärlekshatet“, med Strindbergs ord. Scenerna utgår mycket fritt från både Strindbergs biografi och flera av hans verk, som Fadren, En dåres försvarstal ochTjänstekvinnans son. Parallella händelser och dramatiska skeenden spelas upp inför publiken och etsar fram bilden av ett samhälle, en epok. Hotell Strindberg är en trollerimaskin i intensiv, tempofylld och halsbrytande samverkan mellan skådespelare, scentekniker och påklädare. På scenen finns bland andra Martin Wuttke, en av Tysklands allra främsta skådespelare.
Regi: Simon Stone Dramaturg: Klaus Missbach Medverkande: Franziska Hackl, Barbara Horvath, Roland Koch, Caroline Peters, Max Rothbart, Aenne Schwarz, Michael Wächter, Martin Wuttke, Simon Zagermann Scenografi/kostym: Alice Babidge Ljus: Michael Hofer Musik: Bernhard Moshammer
Den 30–31 augusti, Stora scenen. Introduktion före föreställningen den 30 augusti och samtal efter föreställningen den 31 augusti.
Maxim Gorki Theatre (Tyskland); Roma Armee av Yael Ronen och ensemble
Regissören Yael Ronen är dramatiker och regissör på Maxim Gorki Theatre, född i Jerusalem 1976, med en lång rad hyllade och prisbelönta uppsättningar. Med svart humor gestaltar hon vår tids svåraste historiska och samhälleliga konflikter, och många minns hennes bejublade gästspel på Dramaten med Tredje generationen.
Roma Armee: När nyfascistiska vindar drar över Europa går en grupp skådespelare samman och bildar en överstatlig, diversifierad, feministisk, queer och romsk självförsvarsarmé. Mot strukturell diskriminering, rasism och antiziganism, och för frigörelse från en internaliserad offerroll…
Bland skådespelarna finns romnija, romer och resande romer från Österrike, Serbien, Tyskland, Kosovo, Rumänien, England och Sverige (Lindy Larsson), och även israeler-tyskar och berliner-turkar. Tillsammans med de brittiska konstnärerna Delaine and Damian Le Bas skissar de fram en vision för ett tryggt europeiskt hem i Gypsyland Europa.
Idé: Sandra Selimović,Simonida Selimović Text: Yael Ronen & ensemble Regi: Yael Ronen
Den 26 augusti, Stora scenen. Introduktion före och samtal efter föreställningen.
Les Hommes Approximatifs (Frankrike/Vietnam);
Saigon av Caroline Guiela Nguyen
Varm och gripande resa i tid och rum om den franska
koloniseringens arv i Vietnam.
Regissören Caroline Guiela Nguyen (född 1981) bildade produktionsgruppen Les Hommes Approximatifs 2009, som har kommit att skapa teater om det som har gått förlorat eller tystats ned av historien – bortträngda öden och kroppar. Hon är knuten till Maison de la Culture MC2 i Grenoble och Comédie de Valence, samt till Odéon-Théâtre de l’Europe.
Saigon, med både vietnamesiska och franska skådespelare, rör sig fritt i tid och rum och ger samtidigt en gripande analys av den franska kolonialismens konsekvenser i Vietnam. Saigon är namnet på en vietnamesisk restaurang i Paris trettonde arrondissement. Det är också det tidigare namnet på staden Hô Chi Minh-City – och ett namn som håller sig kvar. När man hör ordet Saigon är det lätt att tänka på foton och filmer från Vietnamkriget, så ofta skildrat populärkulturen att det kollektiva minnet av den tidiga kolonialismen, Indokinakriget och det franska bortdragandet 1954 har trängts bort. Caroline Guiela Nguyen utforskar i sin uppsättning denna delvis tabuerade epok och dess konsekvenser för flera generationer människor.
Caroline Guiela Nguyen är själv dotter till en vietnamesisk immigrant och utgår i sin uppsättning från andra generationens situation. Pjäsen är inte en anklagelse mot kolonisationens brott utan en undersökning av allt som lämnats osagt – och av mytbildningen som skapats i efterhand.
Text: Caroline Guiela Nguyen med ensembleDramaturg: Jérémie Scheidler och Manon Worms Översättning: Duc Duy Nguyen och Thi Thanh Thu TôRegi: Caroline Guiela NguyenKonstnärlig samarbets-partner: Claire CalviMedverkande: Caroline Arrouas (eller Maud Le Grevellec), Dan Artus, Adeline Guillot,
Thi Trúc Ly Huynh, Hoàng Son Lê, Phú Hau Nguyen (eller Diêm Nguyen), My Chau Nguyen thi, Pierric Plathier, Thi Thanh Thu Tô, Anh Tran Nghia, Hiep Tran NghiaScenografi: Alice DuchangeKostym: Benjamin Moreau Ljusdesign: Jérémie PapinLjuddesign: Antoine RichardMusik: Teddy Gauliat-Pitoi
Peruk och mask: Christelle Paillard
Den 31 augusti och 1 september, Lilla scenen. Introduktion före föreställningen den 31 augusti och samtal efter föreställningen den 1 september.
Mehr Theatre Group (Iran/Frankrike): Hearing av Amir Reza Koohestanis
Iranskt förhörsdrama med unga kvinnor i en sluten värld
Mehr Theatre Group bildades 1996 för att skapa en ny sorts teater i Iran – med regi och skådespeleri långt från traditionen, men närmare filmkonsten. Regissören Amir Reza Koohestani (född 1978) har där skapat en rad uppsättningar och även verkat i en rad europeiska länder. Hearing har uppmärksammats av en stor publik i hela Europa, bland annat på Schaubühne i Berlin, och ges i höst på Festival d’Automne i Paris.
Amir Reza Koohestani: ”Flickornas sovsal var alltid som en ointaglig fästning. Dörrarna och fönstren var försedda med galler, lås och tjockt glas, och vid ingången fanns vakter. Men väl innanför började en kvinnlig värld utan tillträde för män. Skådespelaren Mahin Sadri bodde under ett år i en sovsal på universitetet: ’Om en tekniker skulle laga luftkonditioneringen tillkännagavs det i högtalarna: Kära flickor, se över din hijab, en man vill komma in.’ Föreställ dig en sådan situation – och sedan att en flicka rapporterar att hon har hört en man i ett av rummen. Det var startpunkten för min pjäs och uppsättning.”
Text/regi: Amir Reza Koohestanis Medverkande: Mona Ahmadi, Ainaz Azarhoush, Elham Korda, Mahin Sadri Scenografi: Amir Reza Koohestani och Golnaz Bashiri Kostym: Negar Nemati Ljuddesign: Ankido Darash Ljusdesign: Saba Kasmaei
Den 27-28 augusti, Lilla scenen. Introduktion före föreställningen den 27 augusti och samtal efter föreställningen den 28 augusti.
Verk Produksjoner (Norge): Stalker
En berättelse om en film om en resa till ett rum
I den brittiske författaren Geoff Dyers bok Zona återberättas hela Andrej Tarkovskijs kultfilm Stalker, varvat med anekdoter, berättelser och reflektioner från tiden när författaren själv först såg filmen filmen
i 20-årsåldern. Uppsättningen utgår just från intervjuer med personer som såg Stalker när den först kom – det visade sig att ingen egentligen helt kunde komma ihåg filmens handling.
Verk Produksjoner är en av Norges ledande experimentella teaterensembler och belönades 2013 med det prestigefyllda teaterpriset Hedda. De har rönt internationell uppmärksamhet de senaste åren med en mångsidig spelstil, berättande och improvisatorisk, med närhet till vaudeville – och ofta med satirisk och politisk udd.
Av: Fredrik Hannestad, Saila Hyttinen Anders Mossling, Solveig Laland Mohn och Håkon Vassvik Koncept: Verk Produksjoner Medverkande: Anders Mossling, Saila Hyttinen, Solveig Laland Mohn, Håkon Vassvik och Signe Becker Regi: Fredrik Hannestad Scenografi: Signe Becker Ljuddesign: Per Platou Ljusdesign: Tilo Hahn Text: Hannestad, Hyttinen, Laland Mohn, Mossling, Vassvik. Konceptmedarbetare: Anders Paulin Dramaturg: Jon Refsdal Moe Producent: Pernille Mogensen/Produsentbyrået. Assistent: Vera Krohn Svaleng. Samproduktion: Black Box Teater, Teaterhuset Avant Garden och BIT Teatergarasjen. Finansierad av norska kulturrådet.
Den 29-30 augusti, Elverket. Introduktion före föreställningen den 29 augusti och samtal efter föreställningen den 30 augusti.
Dramatens premiärer under Bergmanfestivalen
Safe av Falk Richter
Var känner jag mig trygg?
Falk Richter (född 1969) är en av Tysklands främsta regissörer och dramatiker. Hans uppsättningar tänjer på de vanliga gränserna för vad teater kan vara – i ett massivt flöde integreras video, text, dans och musik. Han är en skildrare av samtidens skärande kontraster mellan å ena sidan global populärkultur och omedelbar tillgång på internet och å andra sidan mänskliga tillkortakommanden, ensamhet och sorg. Falk Richter arbetar i en uppbruten form med distanseringseffekter och med koreografi och musik som starka beståndsdelar. Replikerna flätas samman i rytmiska ordflöden och rollfigurerna blir figuranter i ett verbalt maskineri.
I Safe undersöker Falk Richter nutidsmänniskans komplexa dilemman i ett specialskrivet verk för Dramaten. Utgångspunkten: Den europeiska kontinenten glider isär. Värderingar förskjuts och upp-levelsen av trygghet och säkerhet förändras. Om du skulle skriva en roman 2018 och låta Europa vara huvudperson, vad skulle berättelsen handla om?
Översättning: Magnus Lindman Regi: Falk Richter Koreografi: Falk Richter och Johanna Lemke Medverkande: Ulriqa Fernqvist, Ana Gil de Melo Nascimento, Electra Hallman, Ruth Rebekka Hansen, Ninos Josef, David Lagerqvist, Razmus Nyström, Magnus Roosmann, Reuben Sallmander, Alexander Salzberger, Björn Vårsjö Video: Christopher Kondek Scenografi: Katrin Hoffmann Kostym: Daniela Selig Musik: Helgi Jónsson och Valgeir Sigurðsson Ljusdesign: Carsten Sander Peruk och mask: Melanie Åberg
Urpremiär den 23 augusti, Stora scenen. Introduktion före föreställningen.
Fenix av Ann-Sofie Bárány
Suzanne Osten tillbaka på Dramaten med en urpremiär!
Marina Tsvetajeva (1892 -1941) är en hyllad rysk poet, besatt av tanken på att ta sig in på teatern. Beväpnad med sin nyskrivna pjäs Fenix, om en flicka och en åldrad Casanova, jagar hon stadens mest upptagna manliga teatergeni. Fenix är en pjäs av dramatikern Ann-Sofie Bárány som tar avstamp i Tsvetajevas omskakande liv och konstnärskap. Regisserar gör Suzanne Osten som på Dramaten tidigare har regisserat Falla ur tiden. Nyskriven musik av Malin Dahlström och Gustaf Karlöf från Niki & The Dove.
Regi: Suzanne Osten Medverkande: Thérèse Brunnander, Siri Hamari, Emelie Jonsson, Elin Klinga, Hannes Meidal, Simon Norrthon, Martin Selze Scenografi och kostym: Anna Heymowska Ljusdesign: Torben Lendorph Musik: Niki & The Dove Peruk och mask: Mimmi Lindell, Nathalie Pujol
Urpremiär 24 augusti, Lilla scenen. Introduktion före föreställningen.
Madame Nielsen & fem europeiska teatrar: Topographies of Paradise
Madame Nielsen gjorde ett hyllat gästspel på förra Bergmanfestivalen.
Nu är hon tillbaka och kastar en röntgenblick på dagens Europa.
Här möts fem teatrar med fem kortpjäser hopflätade till en föreställning som får sin urpremiär på Bergmanfestivalen. Teatrarna deltar med skådespelare och regissörer. Madame Nielsen har skrivit pjäserna utifrån resor i de fem länderna och intervjuer med skådespelare och politiska organisationer från de olika städerna. Regissörer från de fem teatrarna sätter upp var sin pjäs med lokala skådespelare och Madame Nielsen iscensätter den avslutande sammanflätningen av pjäserna till en föreställning. Vad är en nation? Vad är en hembygd? Vad är ett modersmål? Vad är det att vara svensk, tysk, spansk/katalansk, dansk, serb?
Madame Nielsen är en internationellt hyllad dansk performance-konstnär och författare, genom åren känd i olika gestalter – bl.a. som Claus Beck-Nielsen och den namnlösa försökspersonen i Das Beckwerk. Hon trotsar fixa identiteter och sorteringar och ställer hela tiden frågan: Vad är en människa? Hösten 2015 följde hon till fots flyktingströmmen längs Balkanrutten upp genom Europa från Grekland till Danmark – en samtida bildningsresa som hon sedan skildrade i romanen Invasionen. Hennes roman Den oändliga sommaren blev en stor framgång och finns översatt till svenska (Kabusa, 2016). Topographies of Paradise är ett unikt samarbetsprojekt med fem europeiska teatrar: Nationalteatern i Belgrad, Serbien; Teater Lliure, den katalanska nationalteatern i Barcelona, Katalonien/Spanien; Teaterhögskolan i Ludwigsburg, Tyskland; Det Kongelige i Köpenhamn, Danmark och Dramaten samt det internationella nätverket MITOS21.
Manus och samordnande regi: Madame Nielsen Regi Dramaten: Tobias Theorell Medverkande Dramaten: David Book och Ellen Jelinek
Den 24-25 augusti, Målarsalen. Introduktion före föreställningen.
En natt i den svenska sommaren av Erland Josephson
En pjäs baserad på filminspelningen av Tarkovskijs sista mästerverk Offret.
Ingmar Bergman i Laterna magica: ”När film inte är dokument är den dröm. Därför är Tarkovskij den störste av alla. Han rör sig med självklarhet i drömmarnas rum, han förklarar inte, vad skulle han förresten förklara? Jag har hela mitt liv bultat på dörrarna till de rum där han rör sig så självklart.”
Erland Josephsons pjäs berättar om mötet mellan den ryske regissören Andrej Tarkovskij och de svenska skådespelarna under inspelningen av Offret, som blev den ryske regissörens sista film. Medan filmarbetarna väntar alltmer otåligt i den svenska sommarnatten utmanas deras syn på leken, livet, språket och konsten. Erland Josephson – skådespelaren, dramatikern, regissören och Dramatenchefen 1966-75 – kom genom sitt samarbete med Ingmar Bergman att få en enastående internationell bana, bland annat på scen med Peter Brook och på film med István Szabó, Peter Greenaway, Liliana Cavani och Theo Angelopoulos. I En natt i den svenska sommaren får mötet med Andrej Tarkoskij sin berättelse.
Regi: Eirik Stubø Medverkande: Erik Ehn, Lena Endre, Nina Fex, Thomas Hanzon, Tova Magnusson,
Torkel Petersson Scenografi: Erlend Birkeland Ljusdesign: Ellen Ruge Peruk/mask: EvaMaria Holm
Premiär 25 augusti, Elverket. Introduktion före föreställningen den 25 augusti.
Andrej Tarkovskijs film Offret visas den 25 augusti efter föreställningen.
Samtal efter föreställningen den 26 augusti.
Riten av Ingmar Bergman
Tre framgångsrika skådespelare har fått ett obscent varieténummer censurerat.
Skådespelartrion, som lever i en destruktiv symbios, kallas till förhör hos en domare som vill blottlägga alla deras svagheter. Ett aggressivt stycke teater om konstens och människans eventuella frihet. Riten gjordes ursprungligen som tv-film 1969. Här i regi av Emil Graffman, som tidigare på Dramaten regisserat Strömming på Cattelin och Den fule.
Bearbetning: Lucas Svensson och Emil Graffman Regi/scenografi: Emil Graffman Medverkande: Maia Hansson Bergqvist, Johan Holmberg, Rasmus Luthander, Pierre Wilkner Kostym: Helle Carlsson Ljusdesign: Tobias Hagström Ståhl
Premiär den 26 augusti, Tornrummet. Introduktion före föreställningen.
Det sista barnet av Jörgen Dahlqvist
”Det var en helt vanlig dag och solen sken och ingenting är mitt fel. Egentligen. För jag ville inte att det skulle bli så här.”
När Prissie kommer till skolan en dag sitter hennes bästis Rickie i kafeterian och dricker kaffe med de äldre tjejerna. Och hon säger: jag blev vuxen igår. Det sista barnet är en flickas redogörelse av en chockartad händelse, där verklighet snart blandas med fantasier. Regisserar gör Erik Holmström, känd för hyllade dockteaterföreställningar på Malmö Dockteater. Det sista barnet är den andra fristående delen i Flickland-trilogin, skriven av Jörgen Dahlqvist.
Regi: Erik Holmström Medverkande: Rakel Benér Gajdusek Scenografi och kostym: Erika Magnusson
Ljusdesign: Jesper Larsson Peruk och mask: Thea Holmberg Kristensen
Urpremiär den 26 augusti, Lejonkulan. Unga Dramaten. Rekommenderas från 13 år. Introduktion före föreställningen.
Persona, persona, persona av Dimen Abdulla
Sjuksköterskan Alma talar och patienten Elisabet tiger och så blandar de ihop sig med varandra.
Sociala predatorer, masker, identitet och kamouflage är några teman som dramatikern Dimen Abdulla utforskar tillsammans med skådespelarna Nanna Blondell och Bahar Pars. En nyskriven pjäs som baseras på Ingmar Bergmans manus Persona och på personliga intervjuer med skådespelarna själva. Dimen Abdulla har tidigare bland annat satt upp uppmärksammade X på Unga Klara och utsågs 2015
till Radioteaterns husdramatiker. Bahar Pars har på Dramaten medverkat i Figaros bröllop och Marodörer, och är även känd från den Oscarsnominerade En man som heter Ove. Nanna Blondell har tidigare på Dramaten medverkat i The Mental States of Sweden, Don Giovanni och Götgatan, samt i en rad film- och tv-roller.
Regi: Nanna Blondell, Bahar Pars, Dimen Abdulla Medverkande: Nanna Blondell, Bahar Pars
Ljusdesign: Mira Svanberg Ljud: Foad Arbabi
Urpremiär den 1 september, Tornrummet. Introduktion före föreställningen.
Övrigt program under festivalen
Romateatern i samarbete med Dramaten:
Sommarnattens leende av Ingmar Bergman
Isen klirrar i glasen, krocketkloten rullar över den soldränkta gräsmattan och det smids raffinerade planer under parasollen. När så skymningen sänker sig stiger undertryckta känslor upp till ytan och med hjälp av ett magiskt vin, en makalös säng och en omgång rysk roulett ställs liknöjd livslögn mot ung-domligt begär i den ljusa sommarnatten. Ingmar Bergmans prisbelönta komedi Sommarnattens leende utspelar sig 1901 i en liten svensk småstad och är känd för sin fräcka dialog och sitt färgstarka persongalleri. Efter en spelperiod under sommaren på Gotland spelas föreställningen två gånger i Stockholm, som en del av Bergmanfestivalen.
Medverkande: Lia Boysen, Rachel Mohlin, Lena Strömdahl, Peter Eggers, Steve Kratz, Andreas Rothlin Svensson, Alexandra Drotz Ruhn, Joel Ödmann, Nathalie Sundelin Regi: Hugo Hansen Dramatisering: Nina Ponten Scenografi/Kostym: Marcus Olson Mask: Angelica Ekeberg Kompositör: Jakob Norin
Den 23-24 augusti, Vitabergsparken. Parkteatern. Fri entré.
Europeiska samtal
Hur mår teatern i Europa? Hur påverkar nationalistiska strömningar kulturen? Vad händer efter Brexit? Vad innebär hoten mot den konstnärliga friheten i länder som Polen, Ungern och Ryssland? En serie internationella samtal om samtiden. Under Bergmanfestivalen sker det sista samtalet i serien med Maxim Gorki Theater, som medvetet arbetar med att bredda representationen på scen och berättar historier som undersöker frågor kring etnicitet, genus och klass.
Den 25 augusti, Målarsalen. Fri entré.
Samtal: En natt i den svenska sommaren
Ett samtal efter föreställningen av En natt i den svenska sommaren om Andrej Tarkovskij och hans nära relation till sina medarbetare och skådespelare, särskilt hans favoritskådespelare – Erland Josephson.
Medverkande: Layla Alexander-Garrett, tolk under inspelningen av Offret, Marina Tarkovskaja författare till boken Skärvor av en spegel, om familjen Tarkovskij och Eirik Stubö, Dramatenchef och regissör.
Den 26 augusti, Elverket. Fri entré.
Film: Offret
Den ryske filmskaparen Andrej Tarkovskijs sista film Offret, med Erland Josephson i huvudrollen. Filmen är ett konstnärligt testamente om människans inneboende möjligheter och handlar om en annalkande katastrof som hotar mänskligheten. Offret spelades in på Gotland 1985 och belönades med Grand Prix
i Cannes 1986, samma år som Tarkovskij dog i Paris, 54 år gammal. Filmvisningen äger rum i scenografin till En natt i den svenska sommaren. Introduktion av Layla Alexander-Garrett, Tarkovskijs tolk under inspelningen av Offret och en nära vän.
Den 26 augusti, Elverket.
Introduktion och musik: Höstsonaten
”Höstsonaten koncipierades under några nattliga timmar efter en tid av total blockering.”
Inför gästspelet på Berwaldhallen med operan Höstsonaten i konsertversion den 27/8. Vi lyssnar till Ingmar Bergmans egna ord om filmen Höstsonaten i arbetsböckerna och boken Bilder.
Medverkan av skådespelare från Dramatens ensemble. Musikinslag på cello. Ciceron är Magnus Florin.
Den 26 augusti, Dramatenbaren. Samarbete med SR Berwaldhallen och Östersjöfestivalen.
Fri entré.
Work in progress: Bergman studio
Tankesmedjan för ny dramatik, Bergman studio, presenteterar ”Work in progress” med skådespelare som läser delar av dramatikernas texter och samtalar om filosofin bakom Bergman studio.
Medverkande dramatiker: Lisa Langseth, Dimen Abdulla, Lidija Praizovic, Dennis Magnusson, Maria Tryti Vennerød, Tanja Lorentzon, Andreas T Olsson, Alexander Ahndoril och Jacob Hirdwall.
Regi läsningarna: Lena Endre.
Den 27-28 augusti, Målarsalen.
Bergman och musiken: Film och teater
Lunchkonsert med samtal. ”Pianot ger inte upp.” (Ingmar Bergman)
Musiken var en omistlig del av Ingmar Bergmans liv och en trogen följeslagare i hans konstnärskap. Möt Love Derwinger (piano), Rebecka Lagman (cello) och Stina Ekblad (Dramatens ensemble) i ett personligt samtal med läsningar och framföranden – bland annat ur Höstsonaten och Saraband.
Samtalsledare: Katarina Aronsson.
Tisdag 28 augusti, Marmorfoajén.
Film: Bergman revisited
En serie nyproducerade kortfilmer som undersöker ett Bergmanskt universum, med introduktion av några av regissörerna. Bergmans Reliquarium/Tomas Alfredson, Knölen/Jane Magnusson och Liv Strömquist, Scener ur natten/Pernilla August Ariel /Linus Tunström, Guds tystnad/Lisa Aschan, Infektionen/Patrik Eklund. I samarbete med Svenska Filminstitutet.
Den 28-29 augusti, Dramatenbaren. Fri entré.
Bergmanpodden: Bergman och Jag
Liveinspelning av Sveriges Radios Bergmanpodden inför publik där Gunnar Bolin gästas av olika skådespelare som arbetat med Ingmar Bergman.
Den 29 augusti, Dramatenbaren. Ett samarbete med Sveriges Radio. Fri entré.
Exil Bergman av America Vera-Zavala
Fem världsdelar, fem personer, fem berättelser.
De kom till Sverige av olika anledningar och vid olika tillfällen. En filmregissör, en idéhistoriker, en rabbin, en bibliotekarie och en förläggare. Alla fem hade sett Ingmar Bergmans filmer innan de kom hit och blivit väldigt berörda. Det nordiska ljuset, döden som tema, oförglömliga scener. Men i Bergmans land ville få svenskar prata om den store regissören. En fick till och med höra: ”han har ingenting med oss att göra”. America Vera-Zavalas Exil Bergman bygger på samtal med fem personer som berättar om sina upplevelser av Ingmar Bergman och hans verk.
Medverkande: Shahla Karimi, Dani Kouyate, Edda Manga, Morton Narrowe, Arina Stoenescu, Ernesto Vera-Zavala Manus/regi/scenografi: America Vera-Zavala Ljusdesigner: Mira Svanberg
Den 31 augusti och 1 september, Lejonkulan.
Bergman och musiken: Opera
Lunchkonsert med samtal. ”Jag blev förälskad i operan – det var tillåtet hemma och ekonomiskt överkomligt.” (Ingmar Bergman)
Mötet i barndomen med Wagners Tannhäuser var berusande – senare kom han att sätta upp de tre operorna Rucklarens väg, Trollflöjten och Backanterna. Sistnämnda tonsattes av Daniel Börtz, som här berättar om Bergmans förhållande till operakonsten och om deras samverkan. Samtalet åtföljs av läsning och musik med Carl-Magnus Dellow (Dramatens ensemble), från Kungliga Operan, Marianne Hellgren Staykov (sång), Jens Persson (sång) och Katarina Leoson (sång) och Gunnel Lundberg (piano).
Samtalsledare: Katarina Aronsson.
Lördag 1 september, Marmorfoajén. Fri entré.
Film och samtal: Markisinnan de Sade
Tv-versionen av Bergmans uppsättning av Markisinnan de Sade, med introduktion av Stina Ekblad.
Den 2 september, Lejonkulan. Fri entré.
Film och samtal Gunnel Lindblom: Ut ur tystnaden
Ett möte mellan filmaren Henrik von Sydow och Gunnel Lindblom, skådespelare och regissör.
Den 2 september. Plats meddelas senare. Fri entré.
Sverigepremiär för Jane Magnussons film Bergman – ett år, ett liv.
Jane Magnussons skildrar Ingmar Bergmans liv och arbete under året 1957, ett av Bergmans mest produktiva år. Introduktion av regissören Jane Magnusson. Filmen visas på filmfestivalen i Cannes under sektionen Cannes Classics.
Datum och plats meddelas senare. Fri entré.
Om Bergmanfestivalen
I samband med Ingmar Bergmans bortgång 2007 föddes idén att skapa en internationell teaterfestival till hans minne. Initiativtagare var dåvarande Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm och den första Bergmanfestivalen genomfördes våren 2009. Den följdes upp av en andra festival våren 2012 och sedan 2016 med en större festival i augusti-september. Årets festival, den fjärde i ordningen, äger rum den 23 augusti – 2 september. 2018 är året då Bergman skulle fyllt 100 år. Bergmanfestivalens beskyddare är Kronprinsessan Victoria.
Föreställningen börjar med att gråaktig dimmig rök sprids i salongen innan spelet börjar på scenen som har en stram, stilistiskt vacker scenografi med smala brädliknande stänger hänger från tak över scenen. Det ger en stark känsla av japanska dekorationer i sparsmakade zen-trädgårdar.
För min del är berättelsen mångbottnad. Den kan absolut betraktas om en form av ett religiöst drama, en version av ett kristet mysteriespel. Dramat har fått sitt namn efter Maria, Jesus mamma, där texten om när Maria tog emot den heliga Ande som gjorde att hon blev havande med Jesus är central i temat för dramat. Där finns ett mirakel i dramat, där en död baby får liv. Eller får babyn liv? Vad händer? Den yngre systern Mara söker upp sin äldre syster som måste leva isolerat med de spetälska. Mara har fött ett flickebarn som dött. Kanske byter Violaine bara ut barnliket mot ett levande barn?
Kvällens föreställning för den lilla landsortsteatern är Kung Lear. Teaterchefen och truppens stora skådespelare, kallad Sir, har blivit alltmer dement. Det är tydlig symbolik, Shakespeares kung Lear blir också alltmer förvirrad. Sir har bestämt att föreställningen ska genomföras men hans fru och teatertruppens producent Madge vill ställa in föreställningen. Norman, påklädaren, kämpar som för sitt liv för att Sir ska ut på scen. Ingen föreställning ska ställas in.
Dramatens uppsättning kan ses på flera sätt. Om teatern bakom kulisserna, om hierarkier. Regissören Eva Dahlman beskriver detta så talande i programbladet:
Krister Henriksson köpte rättigheterna till att sätta upp Påklädaren i Sverige för många år sedan. Han ville själv göra rollen som Norman men han hittade ingen som han tyckte var perfekt i rollen som Sir. Tills hans såg Sven-Bertil Taube i ett tv-program. Sven-Bertil Taube fick frågan och svarade ja. Och det blev perfekt. Krister Henriksson som Norman och Sven-Bertil Taube som Sir – det gnistrar och sprakar mellan dem, det är magiskt och minst lika bra som i den film som kom 2015 och bygger på samma manus, med världsstjärnorna Antony Hopkins och Ian McKellen.
