Stockholm Music and arts

Stockholm Music and Arts: Bildgalleri – Tomas Andersson Wij och Patrick Wolf

30 juli, 2016 by Redaktionen

Bildgalleri från Stockholm Music and Arts, två tidiga spelningar
Tomas Andersson Wij på Stora scenen, lördag 30 juli 2016
Patrick Wolf på Trädgårdsscenen, lördag 30 juli 2016

Festivalens andra dag började mer i popmusikens tecken än första dagen rappande inledning. Popartisten Patrick Wolf var först ut på den mindre scenen, Trädgårdsscenen och efter det österbottniska popbandet Vasas flora och fauna var det Tomas Andersson Wij som äntrade stora scenen.

Lite uppgifter om Patrick Wolf och Tomas Andersson Wij från festivalhemsidan:
Patrick Wolf är en popstjärna som popstjärnor ska vara – excentrisk, innovativ, hypermusikalisk, dramatisk, radikal och kreativ. Att han ser ut som en ung Lord Byron och uppträder i allt från burka till glitter och vingar gör ju inte saken sämre. Tidigt i sin karriär spelade han fiol med Arcade Fire, CocoRosie och The Hidden Cameras och det är band han har en uppenbar släktskap med. Stora känslor, stora gester och ett slags färgglatt mörker. Men framförallt gör Patrick Wolf musik som känns nödvändig, om känslor han bara måste få dela med dig. Och när nu hans musik är en så väldigt tilltalande mix av gyllene pop och electronica med stråk av folkmusik vore det ju väldigt dumt av dig att inte lyssna.

När Patrick Wolf debuterade med albumet ”Lychantropy” var han 19 år och gick fortfarande i skolan. Sedan dess har han släppt ytterligare fem album varav ”Lupercalia” med hitsingeln ”The City” kanske varit mest framgångsrikt. 2013 turnerade han som violinist med Patti Smith på hennes Banga-turné.

Utan Tomas Anderson Wij stannar Sverige. Det är sant. Vi behöver ett starkt fundament av musikalisk noggrannhet, tematisk räckvidd och existentiellt djup för att orka med all flyktig popmusik som bombarderar oss dygnet runt. Och då står Tomas Anderson Wij där, allvarlig och med en gitarr i handen, som en trygg garanti för att det fortfarande görs musik både av och för vuxna människor. Under det senaste året har han fått mycket uppmärksamhet för sin konsert- och tv-serie ”Tomas Anderson Wij spelar med” där han uppträder med olika gäster. En andra säsong kommer snart på SVT.

Förutom elva album i eget namn har Tomas Anderson Wij arbetat tillsammans med väldigt många av våra mest älskade artister, då ofta som textförfattare men även som låtskrivare: Freddie Wadling, Totta Näslund, Bo Kaspers Orkester, Helen Sjöholm, Tommy Körberg, Rikard Wolff, Mauro Scocco och många fler. Han har varit grammisnominerad fyra gånger och mottog 2013 års Evert Taube-stipendium.

Foto: BeA Nilsson

Stockholm Music and Arts: Bildgalleri – Loney Dear

30 juli, 2016 by Redaktionen

Loney Dear på Stockholm Music and Arts
Trädgårdsscenen fredag 29 juli 2016

Nils-Emil Svanängen, eller mer känd under artistnamnet Loney Dear, drog igång direkt på Trädgårdsscenen och fick med sig publiken till festivalens första riktigt fartfyllda spelning.
Det var mäktigt och det var starkt ös.
Loney Dear skulle helt klart kunnat fyllt upp stora scenen.

Eftersom vi inte såg konserten i sin helhet gör vi ingen vanlig recension med betygsättning.

Om Loney Dear från festivalens hemsida:
När Nils-Emil Svanängen blir Loney dear uppstår något som är i rörelse. Inåt, uppåt. Från den första bordunen är vi på väg någonstans. Under det lösa kollektivet Loney dears mer fysiska resor har de tagit sin egenartade musik från källaren i Jönköping via amerikanska Sub Pop och nu, med kommande album tillbaka till europeiska omgivningar. Det låter som om the late John Nash på synt stödkompade Joni Mitchell.

Loney dear’s albumutgivning är en säregen enmansexpedition in i musiken. Emil skapade första akten av sin karriär i musik genom att omsorgsfullt spela ett kollage av instrument, viljan att från debuten att innefatta allt, en symmetrisk myrstack. Varenda spricka i den ljudtekniskt begränsade musiken fylldes ut.

Snart råder enkelheten. Ett fåtal ingredienser, så enkelt den förmår.

Det är enkelt melodiskt i komplex kompositioner.

En vidöppet känslig röst, detaljer och prång man kan repetera i tusental, utan att komma till botten med Loney dears universum.

Loney, dear är pseudonymen för den svenske artisten och kompositören Emil Svanängen, född 26 mars 1979.[1]

Sina fyra första studioalbum släppte han på egen hand. Under 2007 återutgav Sub Pop hans album Loney, Noir och 2009 släpptes hans första nyproducerade album på ett stort skivbolag, Dear John. Under 2009 turnerade Svanängen med Andrew Bird.

Foto: BeA Nilsson

Stockholm Music and Arts: Titiyo – hennes oklanderliga röst vibrerar

29 juli, 2016 by Mats Hallberg

Titiyo på Stockholm Music and Arts
Stora scenen, 29 juli 2016
Betyg 4

Det är nästan så att soulen har försvunnit ur hennes musik. Det är ingen värdering utan ett konstaterande. Idag vill jag beskriva Titiyo som en singer & songwriter ackompanjerad av supertunga electronica-landskap.

För att börja från början. Jag har följt Titiyo av och till sedan dundergenombrottet med första skivan, den som vill jag minnas proddades av blivande maken. Jag har hört henne på diverse galor och kommer ihåg en skaplig konsert på Liseberg för 5-10 år sedan. Nu måste jag bekänna att jag inte lyssnat på hennes nya album, det första hon gjort med svenska texter. Så jag ger er som bonus lite delar ur refränger och något från Tiiyos mellansnack.

På scen inramas hon av fyra musiker, varav en är kvinna. De presenteras utspritt. I efternamn heter de som jag uppfattade det Perlskog, Sirén, Lindvall samt Lindelöv. Likt en Alex O´Neal-konsert sent 80-tal ser jag på scen tre stationer med syntar. Därutöver ett trumset och som komplement basgitarr och gitarr. Soundet är som antytts väldigt syntetiskt och kliniskt.

Ibland går tankarna nästan till Daft Punk eller Pet Shop Boys. Tityo och hennes band är klädda i rött upptill och svart nertill. Backdrop utgörs av en världsatlas och scenen flankeras av två guldfärgade flaggor. Om ni undrar över ljudets kvalitet ska noteras att det var ett bra rent ljud, om än fasiken så högt. Men det blev aldrig obehagligt högt.

Jag förmodar att i princip alla låtar från nämnda 13 gården var med på låtlistan. Som inledning nås vi av ett fett beat där refrängen lyder ”här är första raden”, därpå kommer ”Solna”, en sugande långsam melodi.

Vi får en till ny låt vars sound är angenämt med backbeat som en krydda. Vad som därpå följer är nytolkningar och nya arrangemang på ett knippe hits: Man in the moon (Kjell Alinge får cred), Kleerups vidunderliga Longing for lullabies och självklart Come along. Jag antecknade att framför allt Kleerups komposition gjordes svinbra. Därefter återgick Titiyo till nyare material.

Jag blev starkt tagen av låten om brodern och pappan Ahmadu skriven tillsammans med Linnea Henriksson, den som innehåller raden ”du tar hand om honom, vem tar hand om dig?” En annan ruggigt bra låt med dansfeeling hette något i stil med ”Staden börjar vakna”. Allra sista egenkomponerade stycket handlade om Titiyos mamma och hennes umbäranden. Jag är lite osäker på om alla texter håller måttet, vissa gör det definitivt. Det är mycket och naket om uppväxten och mycket Stockholmiana.

I vissa nya versioner av äldre hits och i det självutlämnande, känns det som att hennes oklanderliga röst vibrerar. Hon sjunger onekligen alldeles utmärkt. Och bandet vet vad de sysslar med, även om musiken har inslag som delvis gör den kall emellanåt. Dock, mina ben gungade i takt åtskilliga gånger och damen med klädsamt självförtroende levererar välljud och kvalitet. Och det var onekligen spännande att höra hennes berörande stämma på svenska. Flera av hennes låtar borde förresten passa på trendiga dansgolv.

Foto: BeA Nilsson

Stockholm Music and Arts: Rufus Wainwright

29 juli, 2016 by Redaktionen

Rufus Wainwright på Stockholm Music and Arts
Stora scenen, fredag 29 juli
Betyg 1

Rufus Wainwright ensam på scen med en flygel och lutad mot flygeln syns en akustisk gitarr. Det är vad det ser ut som: en lugn och intim spelning. Kanske fel att placera den på stora scenen?

Han började men känslofyllda ”Montauk”:
One day years ago in Montauk
Lived a woman, now a shadow
But she does wait for us in the ocean
And although you want to stay
For a while
Don’t worry, we all have to go
One day you will come to Montauk

Han fick enorma applåder redan innan han började sjunga. Glad kommenterade han detta:
– Wow. Where am I? Am I in heaven?

Rufus Wainwright har helt klart en stor skara fans i Sverige. Hans spelning startade samtidigt som Patti Smiths intima blandning av konsert och spoken word på Trädgårdsscenen startade och dit var kön mycket lång. Det måste varit hundratals som inte kom inte till Patti Smith, som ville dit. Trots den hårda konkurrensen fyllde Rufus Wainwright området kring stora scenen.

Extra bra passade förstås nästa låt, ”One Man Guy”, där han öppet har skrivit om egna upplevelser och känslor. Eftersom Pridefestivalen pågår samtidigt som Music and Arts-festivalen var den sången extra väl placerad.

Ja, det är sånger med ärliga texter och känslofyllda tankar han fyller sin spelning med. Till tredje låten plockade han upp den akustiska gitarren och spelade ”Out of the Game”.

Jag undrar egentligen varför han kör sådana här enkla spelningar med bara sig själv, sin hesa skorriga inte helt tonsäkra röst och en flygel och en gitarr. Han är ingen stor sångare och han är ingen stor pianist eller gitarrist. Rufus Wainwrights musik passar bättre när han kör med ett band.

Hade han inte förstört en av världens vackraste sånger, Leonard Cohens ”Halleluja”, hade han kanske fått betyg 2 – men inte nu …

Bildgalleri: Patti Smith på Stockholm Music and Arts

29 juli, 2016 by Redaktionen

Patti Smith på Stockholm Music and Arts
Trädgårdsscenen fredag 29 juli 2016

Patti Smith, rocklegendaren och Polarprismottagaren och författaren, ger tre mycket speciella konserten med ord och musik under Stockholm Music and Arts på den lilla mer intima scenen Trädgårdsscenen.
Ord och musik är av Patti Smith, Tony Shanahan, Jacksom Smith och Seb Rochford.

På festivalens hemsida beskrivs föreställnngen som en virvelvind av spoken word och musik. Kvällar då slumrande poesi och trött rock´n´roll kommer att vara garanterat klarvaken.

Foto: BeA Nilsson

Stockholm Music and arts

Footer

Om oss