”Hamlet fångar känslan av att allt kommer bli värre, mycket värre, innan det blir bättre”, är rubriken på ett pressmail inför 2016 års första premiär på Dramaten: Hamlet.
Den 16 januari är det dags för vårens första Dramatenpremiär: Hamlet. I Jenny Andreassons uppsättning stjäl Ofelia repliker, Horatio är borta och hovet gästas av en feministisk teatergrupp. Som Hamlet och Ofelia ser vi Hamadi Khemiri och Nina Zanjani. I övriga roller bland andra Lotta Tejle och Göran Ragnerstam.
Regissör Jenny Andreasson har uppmärksammats för sina uppsättningar av bortglömda kvinnliga dramatiker. Nu tar hon sig an en manlig författare – och teaterhistoriens största klassiker; Shakespeares berättelse om att se sig utsedd att ställa allting till rätta men att tveka inför uppdraget.
Varför Hamlet just nu?
– Hamlet är tvärtemot vad jag brukar göra, men jag letade efter ett material som bär samtidens känsla av att allt kommer att bli värre, mycket värre, innan det blir bättre. I Hamlet öppnar sig avgrunden, på ett både samhälleligt och existentiellt plan och Hamlets handlingsförlamning är både absurd och plågsamt igenkännbar, säger Jenny Andreasson.
2016 är jubileumsår för William Shakespeare (400 år efter hans död). Vad lockar med Shakespeare idag?
– Shakespeare är min favorit bland manliga dramatiker med sitt bejakande av teatralitet, det ofta våldsamma och djupt existentiella som ligger strax under ytan. Liksom poesin och upphöjdheten – förekomsten av mytologiska väsen, att kärleken drabbar blixtsnabbt och alla hinner dö på ett dygn. Det finns en fantasi i hans värld som är extremt lockande.
Vad vill du lyfta fram i din uppsättning?
– Hamlet söker efter inre och yttre sanning i ett osäkert, våldsamt samhälle. Och pjäsen fångar i stort tragiken i hur svårt det är att behålla en friskhet när vi kommer i kontakt med djupt liggande drifter, makt och rädsla. Hur vi istället börjar manipulera och föreställa oss och att det skapar förvirring och kaos. Jag vill också lyfta fram ett feministiskt perspektiv och undersöker hur vi kan berätta om Hamlet och Ofelia på ett nytt sätt. Jag ser Hamlet och Ofelia som speglingar av varandra, hårdare knutna till varandra än vanligt. Trots olika grundpremisser så bär de ju likheter genom berättelsen i deras komplexa relationer till sina pappor, deras försök till uppror, galenskapen. Även drottning Gertruds och den nya kungen Claudius relation ser annorlunda ut än vanligt, då de delar på makten, åtminstone till en början…
Är det okej att bearbeta Hamlet som man vill?
– Skulle man spela hela Hamlet skulle den bli fem-sex timmar lång. Jag tycker inte hela pjäsen i sig är bra, den är stor, lång, jättebökig, men det finns delar som är fantastiska. Att omfatta pjäsen är att pendla mellan hybris och totalt självförakt. Det är som att försöka krama Globen. Samtidigt är det ju en mycket spännande utmaning.
I det konstnärliga teamet ingår även scenografen Marika Feinsilber, koreografen Dorte Olesen, kostymören Bente Rolandsdotter och ljussättaren Erik Berglund.
Jenny Andreasson var i slutet av 00-talet konstnärlig ledare för Spetsprojektet, som lyfte fram bortglömda kvinnliga dramatiker. Hon har på Dramaten fortsatt på det spåret med uppsättningar som Slott i Sverige av Françoise Sagan, Chéri av Colette och De oskyldiga av Lillian Hellman.
Hamlet Hamadi Khemiri
Ofelia Nina Zanjani
Laertes Andreas T Olsson
Polonius Göran Ragnerstam
Claudius Danilo Bejarano
Gertrud Lotta Tejle
Vålnaden Johan Holmberg
Rosencrantz Michael Jonsson
Gyldenstern Eric Stern
Skådespelare 1 / Reine / Cornelia / Soldat / Präst Emma Broomé
Skådespelare 2 / Marcella / Soldat Ana Gil de Melo Nascimento
Skådespelare 3 / Frank Sofia Pekkari
Översättning Britt G Hallqvist
Bearbetning Jenny Andreasson, Emma Meyer Dunér
Regi Jenny Andreasson
Scenografi Marika Feinsilber
Kostym Bente Rolandsdotter
Ljus Erik Berglund
Koreografi Dorte Olesen
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Gunilla Pettersson
Premiär 16 januari, Stora scenen
