Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Fotografiska

Fotografiska lanserar NXT – ny scen för framtidens stjärnor

by

nxt

Fotografiska lanserar en ny scen. Tanken med NXT är att det ska bli en plattform för fotografer, musiker och underhållare som museet ser talang i — och tror kommer kunna slå igenom om någon bara ger dem en scen, publik eller plats att visa sina verk på.

– Det finns massor med mer eller mindre oupptäckta talanger därute, vare sig vi snackar fotografi, musik eller andra konstformer. Vi har 500.000 kulturintresserade gäster årligen, vi har möjligheten att presentera framtidens stjärnor för dem, säger Anna Rosdahl som är musikansvarig på Fotografiska.

Det första tillfället äger rum torsdagen den 27 mars, då gästas Fotografiska av Spinnup-artisterna Jaquline Ronneklew, Two Trees och I Don’t Speak French. Spinnup är en plattform som möjliggör digital distribution för osignade artister.

Fortsättningvis kommer fokus ligga på musik och fotografi, men det kommer även dyka upp talanger inom mycket oväntade genrer.

Elliott Erwitts ”100+1” på Fotografiska

by

elliott

100+1 (6 december – 2 mars)

Den 6 december slår Fotografiska upp portarna för Elliott Erwitts utställning 100+1, en utställning där de äldsta bilderna är tagna på 40-talet — så tidsmässigt sträcker den sig alltså över hans närmare sextiofem år långa karriär som fotograf.

– Titeln ’100+1’ har egentligen ingen särskild betydelse, mer än att utställningen består av hundraett bilder. Jag försökte bara säga det på ett roligt sätt, berättar Elliott som är på plats under pressvisningen av utställningen.

Hans numera ikoniska bilder — ofta är de svartvita — är tagna på resor världen över; här hittar vi bland annat bilder från Japan, Brasilien och forna Sovjet, men på sistone har han framför allt rest runt i Italien, där han spenderade flera år i sin barndom.

Bilderna fångar det humoristiska och absurda i vardagliga situationer, de flesta bilderna i utställningen har tagits spontant och han nämner turen att befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt som en av sin främsta tillgångar. Han har exempelvis tagit ett flertal bilder på hundar.

– Det bästa med hundar är att det finns överallt, de är sympatiska, de klagar aldrig och de ber aldrig om en kopia, säger han.

Den senaste bilden i utställningen togs 2001 i Helsingfors, men den sticker egentligen inte ut från bilderna han tog under tidigare decennier. Det finns något tidlöst över fotografierna.

– Mina bilder har inte förändrats sedan jag började fotografera när jag var sexton. Mitt synsätt är fortfarande detsamma, det som har utvecklats är bilarna och kläderna folk har på sig i bakgrunden. Bilderna i den här utställningen är egentligen mina hobbybilder, de har inte förändrats, men jag är också en kommersiell fotograf som tar bilder åt klienter — de bilderna har förändrats i takt med att marknaden har förändrats.

Än idag, vid åttiofem års ålder, tar Elliott Erwitt reklamuppdrag parallellt med att han tar bilder för sina egna böcker. Han ser bland annat fram emot att ta bilder för en skotsk whiskey-tillverkare som gett honom fria tyglar att resa runt i Skottland och fotografera.

– Förhoppningsvis har jag inte tagit min bästa bild än, säger en av världens mest uppskattade fotografer.

Här är några bilder från utställningen:

Style: "vvv"

Style: "vvv"

Style: "vvv"Foto överst av Emma Andersson

 

Pieter Hugos ”This Must Be the Place” på Fotografiska

by

hugo

Pieter Hugo: This Must Be the Place
30 augusti – 24 november 2013

Pieter Hugo, född i Kapstaden 1976, växte upp i ett Sydafrika präglat av apartheid. Något som skildras i utställningen This Must Be the Place – som går upp på Fotografiska den 30 augusti och pågår till och med den 24 november – där verk från hela hans karriär presenteras. Det är en så kallad ”early mid-career retrospective” uppdelad i ett antal serier, och det första vi möts av är en serie betitlad Nollywood från 2008-2009 där han undersöker världens tredje största filmindustri som ligger i Nigeria där det årligen spelas in mellan 500 och 1000. Dessa filmer bygger på en hundraårig muntlig tradition och tar ofta upp teman som romantik, trolldom, mutor och prostitution. En värld där vardag och fantasi flyter ihop med varandra.

Hugos första egna projekt Looking Aside påbörjades 2003 och utgörs av ett antal porträtt vars syfte är att göra så att vi som betraktare känner oss obekväma; vi ser till exempel bilder på personer med albinism samt blinda och äldre människor, men hans mest uppmärksammade projekt är The Hyena & Other Men som genomfördes 2005-2007 där han följer en grupp gatuartister som reser runt i Nigerias städer med tama hyenor, ormar och apor i hopp om att tjäna pengar.

Ett av hans senaste projekt There’s a Place in Hell for Me and My Friends, för övrigt döpt efter en Morrissey-låt, utgörs av en serie svartvita porträtt på såväl honom själv som vänner och bekanta bosatta i Sydafrika, dessa porträtt har genomgått digital redigering så att det inte längre går att klassificera någon som enbart ”svart” eller ”vit”. Hudtonerna sträcker sig över ett bredare spektrum och innefattar snarare alla färger. Människors likhet är något som genomsyrar hela utställningen.

– Min far gav mig en kamera i födelsedagspresent när jag fyllde tolv år och kameran blev en ursäkt för att engagera sig i vad som var ett mycket problematiskt och riskfyllt samhälle, berättar Pieter Hugo på plats i Stockholm under en pressvisning av utställningen.

– Sydafrika befann sig mitt i en övergångsperiod. Det var turbulent, så vad jag försökte göra på den tiden var att komma underfund med vart jag passade in i denna ekvation. Tjugofem år senare är det fortfarande vad jag försöker göra. Den där första impulsen som en gång väckte mitt intresse för fotografering är fortfarande densamma. Naturligtvis har min förståelse för dynamiken och mediet utvecklats sedan dess. Kom ihåg att det pågick en kulturell bojkott i Sydafrika under hela min uppväxt. Det fanns ingen internationell musik tillgänglig, om du ville ha ett U2-album så fick du be kompisar att kopiera sina kassettband. Så isolerat var det. Fotografering i Sydafrika hade två roller under den perioden; det första var att informera resten av världen om vad som pågick i landet, det andra var att främja rasmotsättningarna. Det var de skolorna jag växte upp med.

Henri Cartier-Bressons ”The Man, the Image & the World” på Fotografiska

by

IMG_2288

Den 8 mars slår Fotografiska upp dörrarna för The Man, the Image & the World, en retrospektiv utställning bestående av 250 bilder som ger oss en inblick i den franska fotografen Henri Cartier-Bressons inflytelserika konstnärskap.

Henri Cartier-Bresson föddes 1908 och avled 2004, så 1900-talets utveckling är något som definitivt dokumenterats i hans fotokonst. Han reste till världens alla ändar, några av hans starkaste bilder är till exempel tagna i länder som Ryssland och Kina, men även om Cartier-Bresson var medlem i det kommunistiska partiet så är bilderna inte i första hand politiska. Motivet är snarare människan och hennes liv. Han myntade begreppet ”images a la sauvette” – på svenska ”det avgörande ögonblicket” – konsten att med perfekt tajmning, på exakt rätt bråkdel av en sekund, trycka ned slutaren. Hans förmåga att med kameran fånga ögonblick ur livet är imponerande än idag.

The Man, the Image & the World pågår fram till den 26 maj 2013. Här kan du se en av hans mest omtyckta bilder Place de l’Europe:

henri2

Foto 1: Emma Andersson, foto 2: Henri Cartier-Bresson

David LaChapelle fyller hela Fotografiska

by

Burning Beauty (30 november 2012 – 3 mars 2013)

Den 30 november öppnar Fotografiska en stor utställning med den amerikanske fotografen David LaChapelle. Utställningen, som heter Burning Beauty och är hans mest omfattande hittills, fyller samtliga av Fotografiskas tre våningar.

David LaChapelle har under 25 år skapat en gränsöverskridande bildvärld. I början av sin karriär skildrade han livet och döden – hemorten New Yorks bra och dåliga sidor. Konstnärskapet präglades av att han ständigt frågade sig själv hur det kom sig att just han fick leva när alla hans vänner dog i AIDS.

Men en stor del av utställningen fokuserar på LaChapelles senare verk från 2005 och framåt. Laddat med en kritik mot konsumtionssamhället skapar han en färgsprakande värld där alla kön, hudfärger, kroppstyper och åldrar har en given plats. Ett exempel är könsopererade fotomodellen Amanda Lepore som figurerar på flera av bilderna, bland annat som Andy Warhols Marilyn på bilden till höger.

– När jag ser på mina bilder som sträcker sig över ett kvarts sekel är det många idéer och tankar som samlas. Några av dem är djupa, andra handlar om social problematik medan vissa är högst personliga. Här blandas mörker och förvirring med bilder som bara är roliga och fyllda med humor, säger David LaChapelle.

David LaChapelle och Fotografiska har en historia

David LaChapelle var den första fotograf grundarna Per och Jan Broman ställde ut under uppbyggnaden och förberedelsen till det som blev Fotografiska. 2008 genomförde de tillsammans med LaChapelle en stor utställning i Nacka Strand som besöktes av 15.000 personer under en månad.

– Vi jobbade i flera år för att få hit David LaChapelle 2008. Den utställningen blev beviset på att Stockholm var redo för ett större fotomuseum och det gjorde att vi vågade satsa på Fotografiska. Det är därför extra roligt att det är just han som nu fyller hela huset med sin bildkonst och ger en ny generation möjlighet att se en av populärkulturens giganter, säger Per Broman, grundare av Fotografiska.

Några av personerna som David LaChapelle har fotograferat är David Bowie, Madonna, Uma Thurman, Tupac Shakur, Eminem, Lady Gaga, David Beckham och Michael Jackson. Han har även ägnat sig åt musikvideos, nedan kan du se resultatet av ett samarbete med brittiska sångfågeln Florence + the Machine.

Burning Beauty pågår mellan 30 november 2012 och 3 mars 2013 och är en av de mest imponerande utställningarna Fotografiska någonsin har kurerat. Något du helt enkelt inte får missa. Läs mer om utställningen här.

Foton av Emma Andersson och David LaChapelle