Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dockteater

Barnteater och bio i september

by


Fyra kulturnyheter i höst som inte får missas av oss med småbarn i Stockholmstrakten, varav ett tips på en underbar dockteater.

Först ut är premiären av Intimans stora satsning, Bamse och världsmästaren i elakhet. Från 18 september kan man se Bamse, Lille Skutt, Skalman och Nina Kanin på scenen fightas med tuffingarna och häxan Krax och Reinard Räv. Regisserat har Linus Wahlgren gjort och som hälsade till svenskan i våras att han hoppas föreställningen blir lika rolig för vuxna som för barn. Rätt massiv reklam gör man och enda farhågan jag har är att det kommer känns lite för kommersiellt med Bamse som musikal.  Man kan vinna biljetter lite överallt. Både på Intimans egen Bamseteater-sida och hos Barnistan.se.

24 september har filmen Vem? premiär. Filmen bygger på Stina Wirséns fina böcker om Nallegrisen, Fågel, Kanin och de andra älskade djuren. Filmen kommer visas både på bio (SF) och senare på Bollibompa. Totalt blir biofilmen är ungefär 30 minuter lång bestående av flera kortfilmer, bland annat Vem blöder.  Här kan se en fin trailer. Hos SVT kan man också se  en intervju med Stina Wirsén om filmen.

26 september har Teater tre premiär på sin stora satsning Siv sover vilse, en pjäs efter Pija Lindenbaums bok. Mest spännande är att redan den 25e kan dom som vill och vågar vara med i Teater tres filosoficamp. Är man mellan fem och nio år får man ta med sig en föräldrer och sova över med Siv. Då ingår en förhandsvisning av pjäsen, middag, saga och frukost. Först till kvarn gäller. Platserna kan ta slut fort. Läs mer här.

Matilda Äppel Päppel! med Dockteater Amusé den 19 september i Stora växthuset på Rosendals Trädgård, Djurgården.
Ta med picknickkorgen och se en fantastisk dockteater-föreställning:

Tänk när man så gärna vill ha något som är någon annans…
Matilda är väldigt bra på att klättra i träd. Varje dag går hon förbi Snåla Gumman som har trädgården full med äppelträd. Matilda vill gärna smaka på de där äpplena. Men så en dag händer någonting oväntat. Matilda Äppel Päppel! är en föreställning om ditt och datt, om att snåla och att dela med sig. Ni får träffa Marionett-dockan Matilda, Snåla Gumman, en vevgrammofon och ett samvete på flykt. Äppelfiskdamm för alla barn!
Läs mer här.

Breakfast Book Club har också tipsat om en del av de här arrangemangen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En riktig kul fest när Kulturdirekt fyllde ett år

by


Kulturfolk är väldigt kul folk, trevliga, roliga, smarta, fantasifulla …
Det är ett som är säkert. Kulturdirekt hade fest med kulturfolket i Stockholm och gissa om det var trevligt.

Kulturdirekt är en förening eller organisation i Stockholm för kulturarrangörer av olika slag, som teater, musikhallar och mycket mera. Tisdag 31 augusti firade Kulturdirekt ett år och då bjöds det på kulturfest.

Kulturbloggen har samarbete med Kulturdirekt. Vi är i början av detta och har inte hittat alla former för det än, men det är väldigt spännande. Det vi skriver om på Kulturbloggen är ju till stor del sådant som Kulturdirekts medlemmar arrangerar.

Stockholms Improvisationsteater spelade upp några sketcher. De frågade publiken saker och sedan spelade de upp något utifrån detta. De har premiär för en ny föreställning 15 oktober. Här är deras hemsida där du kan läsa mer om det.

I minglet pratade jag med Björn från Playhouse Teater. Det är en teater som specialiserat sig på att översätta nyskrivna amerikanska och ibland brittiska uppsättningar.
Det är ju jättespännande. Jag har en extra förkärlek för nyskriven dramatik. så gissa om jag ska ta mig till någon av deras föreställningar.

Jag träffade också Ellinor från Dockteater Amusé som är aktuell med en föreställning som heter Matilda Äppel Päppel!
Kultur Direkt berättar om den föreställningen:

Tänk när man så gärna vill ha något som är någon annans…
Matilda är väldigt bra på att klättra i träd. Varje dag går hon förbi Snåla Gumman som har trädgården full med äppelträd. Matilda vill gärna smaka på de där äpplena. Men så en dag händer någonting oväntat. Matilda Äppel Päppel! är en föreställning om ditt och datt, om att snåla och att dela med sig. Ni får träffa Marionett-dockan Matilda, Snåla Gumman, en vevgrammofon och ett samvete på flykt. Äppelfiskdamm för alla barn!

Jag vet att den kommer att spelar på äppledagarna på Rosendals trädgårdar söndag 19 september. Så ta med dig barn och matsäck och se en underbar dockteater-föreställning.

Vi pratade med en hel del andra kulturarrangörer också, som Nalen och Strand, de fyller ju sina lokaler med musik och annat dagligen.

Mycket intressant för innovativa kulturarbetare är säkert fonden Innovativ Kultur.

Från deras hemsida:

Vi har resurser till kulturella experiment och ny samverkan mellan kulturyttringar, kultur och näringsliv eller kultur och akademi i Stockholmsregionen. Projekten behöver inte bli publika, välkända eller lyckas fullt ut. Däremot vill vi se projekt i tidiga faser som utmanar och förnyar.

Ovanpå alltihop hade Kultur Direkt en kulturfrågesport och gissa vad: Kulturbloggen var en av de som hade alla rätt. Det blev lottdragning av vinsten – och turen var också på vår sida denna magiska kväll. Så vi fick en underbar fruktkorg med en stor flaska bubbel med oss hem.
Bigarråerna är utsökta, kan jag meddela.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Meja i Spökjägarnas sal – underbar dockteater och manga samtidigt

by

Tycker du om dockteater? Tycker du om manga? Tycker du om bra teater? Då ska du inte missa ”Meja i Spökjägarnas sal” som går på Stockholms Stadsteater.

Från Stockholms Stadsteaters hemsida:

Meja bara måste klara sin spökjägarexamen. Alla i hennes släkt är berömda spökjägare. Själv
kan hon inte ens se spöken ännu – hon måste ha sin hamster Chiko till hjälp. Och sin »Spökjakt för dummies«. Där står att spöken är aggressiva, farliga och måste förintas – annars kan de ta över en människa så att den blir besatt, berättar Meja för sin bästis Jenny.
Och verkar inte Krille i deras klass väldigt konstig plötsligt? Varför fräser Chiko så fort han är i närheten?

Jag såg föreställningen på premiären och då var den japanska ambassadören på plats i publiken. Jag tror han måste ha varit stolt över att komma från ett land som skapat manga, ja ni vet: tecknade japanska serier. Manga har något speciellt som gör att också jag som inte annars är så intresserad av tecknade serier kan sluka en och annan manga. Den här föreställningen bygger på en manga och dockorna är som mangafigurer som klivit ur pappret och blivit 3-dimensionella.

Trots att skådespelarna som skötte dockorna syntes glömde vi som åskådare att de stod där, i svarta kläder och styrde sin docka. Då är berättelsen fascinerande.

Föreställningen varade ungefär en timme, så tänkte du ta med dig barn är den lagom lång. Berättelsen är dock lite läskig, det handlar trots allt om spökjägare och ett och annat spöke finns med i handlingen. Barnen kanske ska vara minst åtta år, gärna upp mot tio år, tror jag.

Föreställningen jobbar med olika effekter och har en stark japansk touch över scenografi, och till och med dockspelarna hade japansk stil på sina kläder.

Expressens recensent var lika fascinerad som jag av föreställningen:

Det är samma känsla som när min bästa vän och mitt tioåriga jag byggde upp världar av hembyggda periskop och kassettbandsljud under mitt skrivbord och spelade upp för föräldrarna. Jag minns att jag tänkte: så här roligt blir det nog aldrig mer.
Men det blev det. Dockteater har jag inte sett sedan jag var liten. Det här känns som första gången.

Betyg 5 i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Den vilda bebin och mamman – dockteater av teater Tittut

by

bebin

Idag, lördag den 6 februari, hade dockteatern Tittut premiär på föreställningen Den vilda bebin och mamman efter Barbro Lindgrens böcker. Det är en dockteater från två år om en vild liten bäbis, vars docka spelas av Johnny Söderberg och hans mamma som spelas av Ingalill Ellung.

Det är en suggestiv stämning över föreställningen. Den sparsmakade men ändå färgglada scenografin, de överdrivet stora huvudena och musikens improviserande och klinganden för mina tankar mot förs mot kinesisk dockteater och dans. Det är skickligt samspel mellan skådespelarna och de använder scenografin tillsammans med musiken på ett snillrikt sätt och följsamt sätt. Här är det njutning att se koreografin, regin och scenografin samspela.

Däremot går det ibland lite snabbt i svängarna. Som åskådare hänger man inte riktigt med i de tvära känslokasten emellanåt. Barnen tillåts inte riktigt skratta färdigt innan det är dags att trösta mamman som gråter. Vissa scener tycker jag slarvas över, kunde ha tagits lugnare som när bebin och mamman försvinner från varandra. Är de oroliga eller leker de kurragömma? Kanske var det premiärnerverna som spökade.

Trots det är det en fin och konstnärlig föreställning och hela utförandet känns rutinerat. Föreställningen spelas hela februari, onsdagar och söndagar. Se hela spelschemat på http://www.dockteatern-tittut.com/

Eter boken av Barbro Lindgren & Eva Eriksson
Manus: Christer Dahl
Regi: Sophia Segrell
Scenografi, dockor & kostym: Gunilla Pantzar
Musik: Leif Hultquist
Dockspelare: Johnny Söderberg & Ingalill Ellung
Dockteater Tittuts hemsida

av Petra Jankov Picha
Som också bloggar på En annan sida.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,