Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

The Raveonettes till Strand i Stockholm

by

raveonettes
30 november – Stockholm, Strand

Häromkvällen avgick en stor tävling i att räkna upp artister eller låtar byggda på ”Ronettes-trummorna”. Ni vet, dam dam da-dam dam, med en tamburin eller hi-hat på fyran och dränkt i eko. The Ronettes, Jesus & Mary Chain, Glasvegas, [ingenting], Camera Obscura… ja, listan kan göras lång. Lägg till lite Suicide, duokickar och en massa femtiotalsestetik och vi börjar närma oss Danmarks egentliga enda bidrag till populärmusiken sedan Gasolin’.

Kvartetten, nej duon från Köpenhamn började smakfullt sin karriär på eminenta Århus-festivalen SPOT och lade snart ut den internationella trappan i och med monsunhitten ”That Great Love Sound”. En låt som spelades på lika allvar som The Strokes, BRMC eller annan tidig tjugohundra-nånting. The Raveonettes är bandet som helt skrupelfritt omger sig med världshistoriens bästa referenser, och inte sällan rent fysiskt röjer dem. Maureen Tucker gästar och Blondie-associerade Richard Gottehrer producerar är bara några exempel. Och är det inte just det riktigt bra, riktigt viktig musik och kultur skall hänge sig åt: referera. Rave on!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tänk om Reinfeldt och andra politiker alltid lät så här, hihi – vad trevlig politiken skulle bli

by

aotutune
Kolla den nya grejen på Yourube.
Gregory Brothers har blivit årets stora Internetfenomen, berättar Dagens Nyheter.
Genom att ”autotuna” nyhetsprogram och politiker (senast Fredrik Reinfeldt i FN) får de dem att verka sjunga.

Fredrik Reinfeldt auto-tuned!

Auto-Tune the News #1: march madness. economic woes. pentagon budget cuts.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ed Harcourt & Loney Dear till Stockholm

by

ed_harcourt_loney_dear_lug
Två av de stora singer/songwriters idag gör en spelning tillsammans i Stockholm. Ed Harcout och Loney Dear spelar tillsammans i Filadelfiakyrkan i Stockholm den 4 december.

Här ett pressmeddelande om spelningen:

Halleluja! Alla tidningar från Dagen till Dagens Nyheter har vid det här laget behandlat ämnet; den ny- eller återfunna kärleken mellan popmusiken och kyrkan. (Kyrkan främst benämnd lokal och inte pekoral, även om vi har ett par svenska exempel på troende artister.) Linjen från Arcade Fire till Jonathan Johansson; från Loney, Dear till Christopher Sander; från Brahms till Rufus Wainwright och från Cirkus till Filadelfiakyrkan behöver inte vara rak för att finnas där. Kyrkan erbjuder akustik och atmosfär värdig de stora känslorna och i en tid då det är på tapeten med nykonservativa kulturyttringar i en sann antikommersiell anda är kyrko-lokalen en given plats att åter föda med värme och gemenskap. Må det vara i en iaf något mindre patriarkal trosform.

Vi är därför häxlikt glada att för en kväll få förena några av den själsvårdande popmusikens största under samma tak: Ed Harcourt & Loney, Dear + The Langley Sisters

Sverigeälsklingen Ed Harcourt har alltsedan första EP:n ”Maplewood” och kanske främst via albumdebuten ”Here Be Monsters” och Jari Haapalainen-producerade ”Strangers” präglat den svenska nedstämdheten med ytterligare djup.

”Here Be Monsters” är en återkommande konstant på all time high-listor gjorda såväl på förfester i den så flyktbenägna småstaden som regntunga tisdagsaftnar i en modernt agnostisk kranskommun. Och Ed har haft den goda smaken att besöka oss med jämna mellanrum, alltid till publikens glädje, endast att jämföras med Ryan Adams ömsesidiga Sverigevurm.

Med sig har han förutom vältrimmade pianofingrar, en sättning medmusiker också sin fru och hennes band The Langley Sisters. Denna trio står att jämföras med ett rootsigare Shangri-Las med svallande inslag av blås och stråk. Tankarna spinner iväg till ett Urge Overkill i cocktailstass från 1953. Återstår att se i vilken utsträckning denna dubbla romantik återfår gestalt på scen.

Men där skidåkarsystrarna är about to happen har Ed H redan gjort sin resa; allt ifrån lofi-pop på ensliga Engelska landsbygdsgårdar till en ekande trumpet över Stilla Havets solnedgångar känns omhändertaget och paketerat hos en av det senaste årtiondets starkaste artistskap.

LONEY DEAR
Själfulla indiefolk-och-pop-konstnären Emil Svanängen är upphovsmannen till enormt framgångsrika Loney Dear som är Sveriges allra stoltaste bidrag till den internationella indiescenen på senare år. Det miniorkestrala projektet hyser ett flertal medlemmar som reser och spelar med Svanängen i vått och torrt och gång efter annan får en hel kritikerkår på sina bara knän som medan de nynnar bandets epos skriver de allra vackraste recensioner av de nästan religiösa upplevelser ett liveframträdande med Loney Dear ger upphov till. Svanängen med följe håller sakta men säkert på att frälsa stora delar av världen till Loneyister.

Artisternas sajter:
www.loneydear.com
www.edharcourt.com
www.myspace.com/edwardharcourt
www.myspace.com/thelangleysisters

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Recension: Seasick Steve: Man from another time

by

Redan när jag läser genom låtlistan vet jag att det här kommer att bli intressant. För återigen stöter jag på en artist som jag inte vet något om eller har hört förut. Men med spår som döpts till ”Diddley Bo”, ”Happy (to have a job)”, The Banjo Song”, och ”Seasick Boogie” lockas jag snabbt att börja lyssna.

Och lika snabbt sugs jag in i de historier som Seasick Steve sjunger om. Och han gör det med känsla och med en röst som är skön att lyssna på. Soundet är avskalat och speciellt. Stundtals är det uppenbart att han är influerad av John Lee Hooker, och lyckas skapa en mix av gammal och ny blues, som i slutänden känns modern.

Seasick Steve, eller Steve Wold som han egentligen heter, lämnade sitt hem i Kalifornien som 14-åring och började luffa runt världen, för att många år senare hamna i Norge, där han i sextioårsåldern släppte sitt debutalbum ”Cheap”.

”Man From Another Time”, som det senaste albumet heter, är en passande titel. Symbiosen mellan gammal och ny blues, en specialsträngad gitarr, låttexter om hopp och förtvivlan, som framförs av en sextioårig man som låter som han är trettiofem, innebär 50 minuter och 33 sekunders skön lyssning. Lägg till det faktum att Seasick Steve har ett coolt vitt skägg så har du allt som behövs för ett fantastisk bra bluesalbum.

sika-seasick-steveSika
Som också bloggar på Lunki and Sika.

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet.

Seasick Steve LIVE – NEW ALBUM – Man From Another Time

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Metaltown ger sig ut på tour

by

metaltownot
För älskare av metalfestivalen Metal Town är det säkert en god nyhet att Metal Town också blir en tour.

Ett pressmeddelande berättar:

Path of No Return, Benea Reach och As We Fight i Göteborg, Malmö och Stockholm

Känslan kring den årliga Metaltown-festivalen på bananpiren är alltid densamma: hunger. Vi vill ha mer, det får inte sluta så här tidigt, vi pallar inte vänta ett år till. Den musikaliska ämnesomsättningen för hårdrockare är som bekant högre än för andra, och hårdrocksfans är precis som banden ständigt utsvultna på föda. Det handlar naturligtvis om dedikation för musiken, att hårdrockare faktiskt lever sin musik på ett annat sätt. Ingen vet det bättre än folket bakom en av Sveriges största festivaler, Metaltown.

Då så. Inte ska vi behöva gå svältfödda till nästa sommar. Damer och Herrar, Metaltown presenterar: Metaltown On Tour! Den 19-21 november ser vi Metaltown On Tour i Göteborg, Malmö och Stockholm. Biljetter finns ute nu.

Precis som med Metaltown-festivalen är konceptet för Metaltown On Tour att ligga i musikens framkant, att klämma pulsen på var taggen pekar i metal nuförtiden. Som vanligt är Skandinavien bäst i världen på att utveckla metal, vilket den stundande turnén till Sveriges tre storstäder bevisar.

Precis som på festivalen representerar banden på Metaltown On Tour det moderna, det nytänkande och framtiden för metal. Här handlar uttrycken om att lämna genrebegränsningar långt bakom och satsa på det som gör hårdrock spännande: energin, närvaron, elden. Traditionell, fet metal blandas med ursinnet från hardcore, det ultratunga och svängiga i sludgen och det episkt melodiska från postrock.

Kalla det vad fan du vill, vi är inte ute efter kategorier. Vi vill ha hårdrock! Metaltown On Tour serverar Novembermiddagen:

Path Of No Return från Örebro är ett lysande exempel på var det faktiskt världsberömda svenska hårdrocksundret är på väg. Efter kraftsamlingen ”The Absinthe Dreams” (2007) – det tyngsta rivjärn som kommit ur skandinavisk, metallisk postcore sedan Breach blåste skallen av oss kring millennieskiftet – har Närke blivit för litet för PONR. Turnéer än hit, än dit, senast på svensk mark som förband till Haunted och som forwards i fotbollsspektaklet Metallsvenskan. Rött kort för krossad trumhinna!

Och så Benea Reach från Oslo. Seriöst, Benea Reach klöser och sparkar med gristunga guror, Meshuggahs taktexperiment och megastora ljudmassiv, begravda i ett bråddjupt men melodiskt mörker. Strax innan Metaltown On Tour far Benea Reach till Indien på turné! Till och med Gandhi fattar!

As We Fight, från det i metalhänseenden allt kraftfullare Danmark, pulveriserar precis som de andra allt motstånd, men As We Fights massmördarsignum är av det svängigare, thrashigare slaget. Tänk thrash á la Haunted eller Mercenary, tänk Hatebreed-mos, safta på med svänget hos, säg, Mustasch. Död blir du i alla fall efter deras live-show.

PATH OF NO RETURN (SE) – www.myspace.com/pathofnoreturn
AS WE FIGHT (DK) – www.myspace.com/aswefight
BENEA REACH (NO) – www.myspace.com/beneareach

Turnéinfo:

19.11 Göteborg, Sticky Fingers
20.11 Malmö, KB
21.11 Fryshuset – Klubben, Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,