Två av de stora singer/songwriters idag gör en spelning tillsammans i Stockholm. Ed Harcout och Loney Dear spelar tillsammans i Filadelfiakyrkan i Stockholm den 4 december.
Här ett pressmeddelande om spelningen:
Halleluja! Alla tidningar från Dagen till Dagens Nyheter har vid det här laget behandlat ämnet; den ny- eller återfunna kärleken mellan popmusiken och kyrkan. (Kyrkan främst benämnd lokal och inte pekoral, även om vi har ett par svenska exempel på troende artister.) Linjen från Arcade Fire till Jonathan Johansson; från Loney, Dear till Christopher Sander; från Brahms till Rufus Wainwright och från Cirkus till Filadelfiakyrkan behöver inte vara rak för att finnas där. Kyrkan erbjuder akustik och atmosfär värdig de stora känslorna och i en tid då det är på tapeten med nykonservativa kulturyttringar i en sann antikommersiell anda är kyrko-lokalen en given plats att åter föda med värme och gemenskap. Må det vara i en iaf något mindre patriarkal trosform.
Vi är därför häxlikt glada att för en kväll få förena några av den själsvårdande popmusikens största under samma tak: Ed Harcourt & Loney, Dear + The Langley Sisters
Sverigeälsklingen Ed Harcourt har alltsedan första EP:n ”Maplewood” och kanske främst via albumdebuten ”Here Be Monsters” och Jari Haapalainen-producerade ”Strangers” präglat den svenska nedstämdheten med ytterligare djup.
”Here Be Monsters” är en återkommande konstant på all time high-listor gjorda såväl på förfester i den så flyktbenägna småstaden som regntunga tisdagsaftnar i en modernt agnostisk kranskommun. Och Ed har haft den goda smaken att besöka oss med jämna mellanrum, alltid till publikens glädje, endast att jämföras med Ryan Adams ömsesidiga Sverigevurm.
Med sig har han förutom vältrimmade pianofingrar, en sättning medmusiker också sin fru och hennes band The Langley Sisters. Denna trio står att jämföras med ett rootsigare Shangri-Las med svallande inslag av blås och stråk. Tankarna spinner iväg till ett Urge Overkill i cocktailstass från 1953. Återstår att se i vilken utsträckning denna dubbla romantik återfår gestalt på scen.
Men där skidåkarsystrarna är about to happen har Ed H redan gjort sin resa; allt ifrån lofi-pop på ensliga Engelska landsbygdsgårdar till en ekande trumpet över Stilla Havets solnedgångar känns omhändertaget och paketerat hos en av det senaste årtiondets starkaste artistskap.
LONEY DEAR
Själfulla indiefolk-och-pop-konstnären Emil Svanängen är upphovsmannen till enormt framgångsrika Loney Dear som är Sveriges allra stoltaste bidrag till den internationella indiescenen på senare år. Det miniorkestrala projektet hyser ett flertal medlemmar som reser och spelar med Svanängen i vått och torrt och gång efter annan får en hel kritikerkår på sina bara knän som medan de nynnar bandets epos skriver de allra vackraste recensioner av de nästan religiösa upplevelser ett liveframträdande med Loney Dear ger upphov till. Svanängen med följe håller sakta men säkert på att frälsa stora delar av världen till Loneyister.
Artisternas sajter:
www.loneydear.com
www.edharcourt.com
www.myspace.com/edwardharcourt
www.myspace.com/thelangleysisters
Läs även andra bloggares åsikter om musik, Stockholm, Filadelfiakyrkan, Ed Harcourt, Loney Dear