Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension: Asha Ali – Hurricane

by

Hurricane_omslag
Innan jag sätter igång första låten har jag ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Jag har aldrig hört talas om Asha Ali och att hon släppte sitt debutalbum för tre år sedan har totalt gått mig förbi. Vilket innebär att det är första gången jag hör henne när jag sätter igång hennes andra studioalbum Hurricane.

Efter första låten Fine är jag väldigt skeptisk. Kan inte sätta fingrarna på det, men vill egentligen sluta lyssna.

Min skepticism skingrar sig lite i början av tredje låten, titelspåret Hurricane och är helt bortblåst efter den fjärde. För efter femte låten In This World inser jag att det är väldigt tråkigt att jag inte träffat på Asha Ali tidigare. En känsla som håller sig genom resten av albumet.

Asha Ali är ingen fantastisk sångerska, men innehar istället något speciellt och avundsvärt. Hon förmedlar varje fras med en underbar inlevelse som jag inte tycker mig ha hört sedan jag hörde Jewel för första gången. Asha Ali bjuder med mig på en känsloresa till en naken, skör, och sårad värld. Det är gripande, utlämnande, och bra.

Jag förundras min initiala skepticism. Nu känner jag mig bara helt såld. Och lite förälskad.

sika-profil-01-ashaSika
Som också bloggar på Lunki and Sika.

Fler recensioner av Asha Alis ”Hurricane”
Betyg 4 i SVD.
Betyg 4 i DN.
Betyg 2 i Helsingborgs Dagblad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Släktet av Guillermo Del Toro och Chuck Hogan

by

slaktet_vampyr
En tjock bok med bilder på skyskrapor mot en gråtung himmel, dök ner i min brevlåda. Det händer då och då att Kulturbloggen får recensionsexemplar av böcker.
Men den här bara dök upp, vi hade inte kontaktat något förlag och önskat den.
Det gör väl inte så mycket. Ibland är det bra att vidga sina läsvyer.
Det här visade sig vara en vampyrroman. Men inte av Twilight-stilen med romantik och ganska snälla vampyrer.
Så här står det om boken på bokförlagets hemsida:

De har alltid funnits bland oss – vampyrerna. I hemlighet och i mörker har de väntat på att deras tid ska komma, och nu är den äntligen här. Inom en vecka kommer Manhattan att vara utplånat. Inom tre månader resten av USA. Och inom sex månader: hela världen.

En boeing 777 från Berlin har precis landat på JFK-flygplatsen i New York när allting plötsligt svartnar. Kontrolltornet tappar kontakten med piloten och ingen aktivitet märks längre inifrån planet.

En specialistgrupp tillkallas för att ta sig in i planet eftersom man fruktar att ett livsfarligt virus har spritt sig. Eph Goodweather blir förste man att kliva in genom flygplansdörren. Synen han möter chockar honom: livlösa människor ligger kringspridda över?allt. Medan kropparna börjar transporteras iväg upp?täcker man emellertid att fyra personer fortfarande lever och verkar vara nästan helt oskadda. Men inget är vad det ser ut att vara

Släktet är första delen i en trilogi om vampyrer. Berät?telsen utspelar sig i New York, där ett virus förvand?lar befolkningen till varelser som härstammar från forntiden. Berättelsen går oväntade vägar och varje bok innehåller unika och originella avslöjanden om den vampyriska rasen, vars rötter kan spåras ända tillbaka till Gamla Testamentets begynnelse.

Släktet är alltså del 1 i en trilogi.
Tja, i början fängslades jag av boken. Den var rätt välskriven i de första kapitlen. Men sedan märktes det mer och mer att det är två skribenter och att den är helt klart är skriven för att bli en film. Det behöver inte vara dåligt. Det beror ju på vad du vill uppleva med litteratur.
Själv har jag lärt mig en del jag inte visste om vampyrer, eftersom jag inte är särskilt intresserad av vampyrlitteratur.
Men det kan ju alltid vara bra att veta att det bästa vapnet mot dem är silversvärd och att vigvatten och vitlök inte fungerar alls så bra som ryktet säger.

Släktet
Författare: Guillermo Del Toro och Chuck Hogan
ISBN: 978-91-7002-793-2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Boktimmen har också bloggat om boken.

Recension: Tidsresenärens hustru

by

TIDSRESENÄRENS HUSTRU
En man har en mystisk sjukdom. Han snurrar runt i tiden. Hoppar ur en tid och kommer in i en annan tid. Tidsresenärens hustru är en av veckans filmpremiärer och den bygger på Audrey Niffeneggers bästsäljande debutroman.

Synopsis för filmen:

Första gången Clare träffar sin blivande make Henry är hon bara sex år gammal. Henry är trettiosex och dyker upp hemma hos Clare från ingenstans. Det visar sig att han lider av en minst sagt märklig sjukdom som gör att han kastas från tidsålder till tidsålder. Han är en tidsresande och som sådan lever han ett komplicerat liv. Under åren som följer fortsätter Henry att besöka Clare och så småningom blir hon förälskad i honom. Men det är inte förrän Clare fyller tjugotvå som hennes och Henrys tidsåldrar synkroniseras för första gången, och i nutiden ser situationen plötsligt annorlunda ut. Clare känner igen sin tvillingsjäl och älskade, Henry har ingen aning om vem Clare är.

När den ena av två i ett förhållande hela tiden flyter runt i tiden, då är det klart att det kan bli lite rörigt. Det störde DNs recensent som gav filmen betyg 2.
Vi på Kulturbloggen är inte lika negativa. För vi tycker att det är spännande att fundera kring tiden och tidsaspekten.

Skådespelarna gör Rachel McAdams, Eric Bana, Ron Livingston och Jane McLean är duktiga och gör bra ifrån sig i en film som är välgjord med vackra bilder. Men man bör vara road av frågor kring tiden för att ta till sig fillmen. Överlag har det fått en negativt mottagande av landets filmkritiker: Expressen, Göteborgsposten, Svenska Dagbladet.

Foto: Alan Markfield

TIDSRESENÄRENS HUSTRU

TIDSRESENÄRENS HUSTRU

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Cosy Crime: Solitude – den svagaste länken och Spiggen

by

spiggen
Cosy Crime är en bokförlag som är specialiserat på att ge ut deckare. Cocy Crime har en bokklubb kopplat till sim som olik aktiviteter.
Cosy Crime, som startades våren 2009, säger sig vilja stå för originalitet: originella hjältar i tidigare outnyttjade miljöer.

Ibland är våra verk av rent gränstänjande art, understundom nöjer vi oss med att leka lite extra med någon av alla de möjligheter som genren ger.

Citatet är från bokomslaget till en av böckerna.

Jag har läst två av det nystartade förlagets böcker:
Solitude – den svagaste länken av Johan Holm
Utgångspunkt:

Sam Lindwall jobbar som privatdetektiv. Han letar inte efter otrogna män, utan mest med industrispionage och kvalificerade dataintrång.
Han har kontakt med andra detektiver på nätet. På Solitude – en hemlig sida, där alla har alias och Solitude styrs med järnhand av Mind. Minds kön, nationalitet och ålder är hemlig. Minds kontroller alla som anmäler som medlem på sidan.
Sam arbetar ofta tillsammans med den homosexuella transvestiten Johnny som är en av världens bästa hackers.

Spiggen – en ubåtsdeckare
Den andra boken jag läst kommer 20 oktober 2009:
Spiggen – Operation Patria Nostra av Erik Thulin.
Erik Thulin, författaren, är journalist, polis, dykare, till och med utbildad attackdykare och har arbetat i Kosovo där han stiftat bekantskap med Sverige enda miniubåt.
Spiggen handlar om att en svensk militär mini-ubåt blir stulen. En av de två huvudpersonerna är landsortsreportern Elon.
Visst märks det att Erik Thulin vet hur saker fungerar inom det militära och hur en mini-ubåt fungerar och att han vet hur reportrar som bevakar polisnyheter jobbar.
Men för mig var det ändå för mycket i karaktärerna som känns svårt att tro på. Dialogerna mellan karaktärerna i deckaren känns inte äkta.
Och jag hade svårt att tycka det den var spännande.

Båda böckerna var delvis rätt slarvigt korrlästa, det fattades bokstäver ibland och båda författarna skriver i vissa avsnitt lite krångligt och bylsigt.

Båda böckerna kändes delvis klyschiga. En reporter och en polis som är kompisar och som jagar bovar, som i ”Spiggen” känns väl inte så nydanande eller originellt heller.

Cosy Crime har lite kvar att bevisa innan deras visioner förverkligats. Men den som inte ens försökt kommer aldrig att lyckas med någon. Jag gillar förlaget initiativ och hoppas att de framöver presenterar några titlar som känner mer välarbetade.

Recension på Boksidan:

Cosy Crimes hemsida om releasefesten för Solitude.

Cosy Crimes hemsida.

Solitude : den svagaste länken
Författare: Johan Holm
Förlag: Kalla kulor förlag (2009)
Serie: Sam Lindwall
ISBN: 9789185535491

Spiggen
Författare Erik Thulin
ISBN 9185535508
ISBN-13 9789185535507

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Recension: Nisse Hellberg: ”En modern man”

by

nissehellberg
Nisse Hellberg står med sina fötter myllan och det stadigt. Han står stabilt förankrad i den skånska rockkulturens mylla med Peps, Kal P. Dal och inte minst hans eget Wilmer X. Det är livsbejakande rock med rock-a-billy influens, brittisk pub-rock och inte minst en rejäl dos av americana.

Jag var oerhört svag för Wilmer X, jag älskade Duck Deluxe och är allvarligt biten av americana och återvänder gång på gång till den traditionella rock-a-billy med sin bondläpps musikspråk. Det känns som om salige Doug Sahm har funnit en fristad i Hellbergs kropp.

Hellberg nya platta ”En modern man” är i titeln redan en ironi. Här luktar det av sydstatsamericana och det här skulle fungera på Austin City Limits. I låt efter låt så struttar livsglädjen fram, texterna funkar utmärkt i relation till den skuttande rytmen. Det är faktiskt svårt att låta bli att stampa takten när man lyssnar.

Hellberg har en förmåga att skriva låtar som är enkla men talar direkt till den som gillar just den enkla men äkta rockmusiken. Och då menar rock-musik som inte har sin hemstad på stora arenor och 200 decibel. Lågmäld men samtidigt tillräckligt högljudd för den skall kännas så där ljuvligt i mage och kropp.

Nisse Hellbergs nya ”En modern man” har alla chanser att bli en riktig hit – den är värd det. Trots att Nisse Hellberg varit med sen Eldkvarn brann så känns och hörs att Hellberg har förbaskat kul. Jag måste också ge producenten Chips Kiesby en guldstjärna för den täta produktionen och bandet är lika täta som ett kassavalv en söndagseftermiddag.

”Livet någonsin bli bättre än så här” sjunger Nisse Hellberg. Om Hellberg kan bli bättre än så här vet jag inte men ”En modern man” räcker långt!

Ingemar E. L. Göransson
Bloggar också på Ingemars nya blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,