Tre sekunder
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 september 2019
Regi Andrea Di Stefano
I rollerna Joel Kinnaman, Rosamund Pike, Ana De Armas och Clive Owen
En spännande och av och till överraskande actionfilm av ovanligt hög kvalitet. Den är spännande och skrämmande med korruption inom FBI och andra myndigheter som visar sig vara lika hänsynslösa som maffian. Joel Kinnaman har huvudrollen och han är så grymt bra att han bär upp en stor del av filmen. Just för att han är så alltigenom rätt för rollen blir filmen riktigt, riktigt bra.
För att vara ärlig är jag ingen stor älskare av actionfilmer. Jag har svårt för våld som underhållning. Våldet ska fylla någon funktion i berättelsen och vara trovärdig för att jag ska uppskatta filmen. Ofta sitter jag och skruvar på mig när jag är på en actionfilm och längtar till att den ska ta slut. Här satt jag på nålar och sögs in i handlingen.
Joel Kinnaman spelar Peter Koslow som blivit informatör åt polisen. Han och hans fru och deras lilla dotter blev attackerade under en semesterresa då Pete Koslow tvingades försvara sin familj med våld, vilket han dömdes till fängelse för. I fängelset blev han rekryterad av FBI för att infiltrera en hårdför polsk knarkliga för att få fast knarkkungen.
Han har ett uppdrag där han sätter både sitt och sin familjs liv på spel. Blir han avslöjad av knarkmaffian kommer hämnden att bli både blodig och grym. Det visar sig snart att FBI inte är helt att lita på heller. Situationen skruvas till rejält då Peter Koslow tvingas att infiltrera maffian inifrån fängelset.
Kultur ger oss inblickar i liv och platser vi aldrig varit på och kanske aldrig kommer till heller. Fängelsescenerna från USA är vidrigt skrämmande. Att människor i dagens så kallade civiliserade värld låser in andra människor under sådana förhållanden är svårt att ta till sig. Men då sådana scener är likartade i många filmer förmodar jag att det är en bild av verkligheten.
Berättelsen skildrar ett hård liv, en utmanande situation, som ändå inte är enbart fantasier. I USA förekommer infiltratörer och deras situation är utmanande, ja livsfarlig. Så även om filmen är mest tänkt som en underhållande, spännande actionrulle har den en del att berätta om människor och livet.
Filmen är baserad på den bästsäljande boken med samma namn av Anders Roslund och Börge Hellström.
Det skulle inte förvåna mig om det blir en Tre sekunder 2.
Det är en stor brist på berättelser på svenska teaterscener från den delen av Europa – och ändå ligger det så nära oss och de flesta av oss har säkert bekanta eller vänner med sina rötter från det forna Jugoslavien. Föreställningen ger en inblick i Kroatiens många ansikten men emellanåt vill föreställningen för mycket. Det är som om regissören inte litar på den spännande berättelsen i sig utan måste experimentera med uttrycken, speciellt i andra delen då scengolvets stora vita underlägg fylls med jord och skådespelarna kravlar runt där. Det är synd, det blir för mycket då handlingen i sig är tillräckligt engagerande.
Detta är länder om inte ligger så långt från oss. Jag tror att de flesta som bor i Sverige känner några som har rötter därifrån. Ändå får vi så sällan höra berättelser därifrån. Jag blev så fascinerad av den här teaterföreställningen där vi fick följa en familj genom tre generationer, främst speglat genom kvinnorna. Det är mycket som utspelat sig under mindre än hundra år. Vi får möta Rosa, som var partisan och kämpade för att Jugoslavien skulle bli socialistiskt, vi för följa hennes dotter Maša och Mašas döttrar, speciellt Lucija som bryter med familjens traditioner genom att gifta sig kyrkligt och gifter sig med en man som är för kapitalismen.
