• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Stieg Larsson, journalisten, författaren och idealisten – i en politisk biografi

12 juli, 2010 by Rosemari Södergren


Stieg Larsson, journalisten, författaren och idealisten – en politisk, biografi av Jan-Erik Pettersson.
Författaren till den här biografin, Jan-Erik Petterson, är frilansjournalist och har varit chefredaktör för Svensk Bokhandel och förlagschef på Ordfront förlag.
Det märks tydligt att han brinner för samma kamp mot högerextremismen som Stieg Larsson gjorde. Boken består till stor del av redogörelser för hur Stieg Larsson arbetade med att kartlägga och samla in fakta om högerextrema rörelser, framför allt i Sverige.
Vi får också en förklaring till varför Stieg Larsson aldrig gifte sig med Eva Gabrielsson. Stieg levde hela tiden med en hotbild från högerextrema grupper. Genom att han och hans sambo sedan så många år inte var gifta fanns det inga uppgifter om deras gemensamma adress i myndigheters register, vilket gjorde dem mindre sårbara.
Stieg Larsson levde, enligt Jan-Erik Pettersson, med en ständig medvetenhet om hotbilden. Han satt till exempel aldrig med ryggen mot dörren i ett fik utan hade alltid själv uppsikt över ingången.
Han undvek att bli överfallen vid några tillfällen just för att han var så försiktig och såg sig för innan han gick ut från en byggnad.

Det allra mest intressanta i boken är dock inledningen där Jan-Erik Pettersson besöker den bygd där Stieg Larsson växte upp och visar hur de platserna finns med som miljöer i Millenium-böckerna.

Jan-Erik Pettersson berör också den konflikt som uppstått kring arvet mellan Stieg Larssons familj och hans sambo Eva Gabrielsson. Det är en tragisk historia, som Pettersson inte tar ställning i. I samband med denna konflikt har jag hört en del falska uppgifter, som att Stieg Larsson inte skulle haft någon kontakt med sin pappa och sin bror på tjugo år. Det visar sig vara fel.

I inledningen till biografin skriver författaren:

Denna bok är ingen biografi in traditionell mening. Det är en bok om den offentliga personen Stieg Larsson, om hans verksamhet och skrivande, om samspelet mellan Stieg Larssons liv och verk och samhällsutvecklingen i stort.

Fast ändå är de bästa delarna i boken just när författaren berättar om Stieg Larssons uppväxt, om hans engagemang för politik och hans föräldrar och sin bror och hans farföräldrar.

Dagens Nyheters Lars Linder har också skrivit om biografin:

Mindre än hälften av boken handlar om honom själv, och det mesta är rätt välbekant: tiden som politisk aktivist med internationell inriktning, särskilt på Grenada, och de många åren som nyhetsgrafiker på TT. Under 90-talet det stigande engagemanget mot rasismen och grundandet av tidningen Expo.

Både som aktivist och som skribent tycks han ha haft sin styrka i det encyklopediska vetandet. Lika minutiös koll som han hade på romanernas långa intrigtrådar, lika väl behärskade han den europeiska fascismens historia och dolda förbindelser.

Det är också där någonstans som levnadstecknaren Pettersson går vilse i sina ambitioner.

Stieg Larsson
Journalisten, författaren, idealisten
En politisk biografi
Författare: Jan-Erik Pettersson
ISBN:978-91-86183-07-3

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, recension, biografi, högerextremism, Stieg Larsson

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Deckare, högerextremism, Recension

Nu har Tim Burtons Alice i Underlandet släppts på dvd

9 juli, 2010 by Redaktionen


Nu har Tim Burtons Alice i Underlandet släppts på dvd. Jag förmodar att det är något som många av oss Tim Burton fans har sett fram emot.
Den har kommit relativt snabbt på dvd. En fördel med dvd-versionen är förstås att den har två versioner: välj mellan engelskt och svenskt tal.
Om det är mindre barn som ska se den är det väl en fördel med svenskt tal, fast annars är väl versionen där Johnny Depp själv talar den givna.

Tim Burtons tolkning av Alice i Underlandet är som alltid med Tim Burton speciell och egen. Den börjar när Alice växt upp och blivit en ung kvinna som ska bli förlovad.
När hon var liten var hon i Underlandet. Fast det minns hon inte. Hon tror det är drömmar hon haft.

I Tim Burtons är Alice nitton år, nästan vuxen och på väg att giftas bort med en tråkmåns. I boken ”Alice i Underlandet” är hon sju år, i verkligheten var Alice Liddell tio år när Charles Lutwidge Dodgson hittade på sagan.

För att fundera över en på gränsen till tvångs-förlovning följer hon efter en kanin, trillar ner i hålet och återvänder till Underlandet.
Livet har inte stått stilla i Underlandet sedan hon var där senast, förtrycket från den onda röda drottningen är hårt och det går en legend att Alice ska komma tillbaka.

Det är som en slags sammanblandning av berättelsen om Narnia med Alice i Underlandet. Det är på gott och ont.

Att blanda animerat med spelfilm har sina utmaningar, men det är väl en av Tim Burtons styrkor. Det blir givetvis inga dåliga slutresultat när ett proffs som Tim Burton tar hand om en film.

Mottagandet på bio var rätt blandat. Johnny Depp är alltid Johnny Depp, han gör hattmakaren i Tim Burtons Alice i Underlandet. SVD gav betyg 3 och kallade den en moraliserande fantasy.

Jag missade Alice i Underlandet på bio. Om jag hade hunnit se den skulle jag så klart val 3D-versionen, för filmer som är delvis animerade är de som gör sig bäst med nuvarande 3D-teknik. I dvd-versionen faller det valet bort.

Eftersom det är Tim Burton bakom filmen är den galen, men den är inte fullt så galen som hans filmer brukar vara. Den är lite för snäll och kanske just som SVD skriver lite moraliserande. Jag är absolut mer förtjust i Burtons ”A nightmare before Christmas” där galenskapen och tokigheterna blommar ut med full kraft. Alice i Underlandet är lite snäll, vilket å andra sidan gör att den fungerar bra att se för barnfamiljer.

Den fick för övrigt betyg 3 av Expressen också
.

Här skrev JS från premiären av Alice i Underlandet på bio.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, 3D, Johnny Depp, Tim Burton, Alice i Underlandet

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Recension, Scen

Eclipse – bäst hitintills i Twilight-sagan

2 juli, 2010 by Redaktionen

Detta är den tredje delen i filmatiseringen av Twilight-sagan. Det är ett klassiskt triangelrama, där två killar är kära i samma tjej.

Att Bella och Edvard är ett par vet vi ju redan, men i denna film medger även Jacob att han är kär i Bella. Det förekommer en hel del kyssar som innebär att spänningarna mellan Team Jacob och Team Edvard intensifieras, ändock  är det inte själva relationsdramat som gör att man sitter som på nålar ibland, utan den armé av nyfödda vampyrser som styrs av Victoria.

Victoria, spelas i denna film spelas av Bryce Dallas Howard istället för Rachelle Lefevre. Vi störs dock inte av detta byte, i motsats till många andra fans som upprörs över just detta. Vi anser att man istället kan uppröras över konflikten mellan Volturi, varulvar och vampyrklanen.

Repliken The Volturi doesn’t give second chances, riktas gentemot unga Bree, som sammanlagt syns på bioskärmen i fyra minuter. Författaren Stephenie Meyer däremot valde att skriva en hel bok om denna Bree. Boken tillför absolut ingenting till Twilight-sagan, så vår rekommendation är att inte köpa boken, utan spara pengarna till nästa film istället.

Den som har läst böckerna, kommer inte att bli besviken av filmatiseringen, men kan räkna med en mycket tamare version än den som skapas i fantasin, när man läser boken. I Eclipse faller mycket på sin plats och vi får uppleva ett mycket mer avslappnat Forks med dess invånare. Förutom Leah, som genomgått förvandlingen varulv, så har både Edvard och Jacob blivit mer vuxna och vågar satsa på sina känslor.

Det stora känslodramat som Bella går igenom, visas i filmen med mer humor och lätthet, än i själva boken. Det är dock inget negativt, då det handlar om en tonårskris, som vi lätt kan känna igen oss i.

Filmen bjuder på två timmar bra underhållning, men med ett ljummet slut. Slutet gör att van vill se nästa film direkt. Vi har väntat tillräckligt länge på bröllopet och vill att det ska bli av!

Miryam Danielsson

Alexandra Einerstam

Relaterade recensioner:
Betyg 3 av 5 hos SVT, SVD, Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, vampyrer, Eclipse, Twiligth

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Recension, Scen, Vampyrer

En ny Da Vincikod: Nostradamus – försvunna profetior av Mario Reading

27 juni, 2010 by Rosemari Södergren


Nostradamus (egentligen Michel de Nostredame), fransk astrolog, matematiker och läkare. Född 14 december 1503, död 2 juli 1566. Nostradamus är mest känd för att ha nedtecknat profetior vilka sägs förutse framtida händelser från 1500-talet och framåt. De publicerades i boken Les Propheties 1555.
Ur Wikipedia.

Nostradamus har inspirerat en del artister och författare:

Många böcker har skrivits om Nostradamus profetior. Bland annat har Terry Pratchett tillsammans med Neil Gaiman skrivit en parodi, Goda Omen, som driver hejdlöst med både Nostradamus och uppenbarelseboken. Hårdrocksbandet Judas Priest har också gjort ett konceptalbum som handlar om honom. Det finns även en TV-serie som heter First Wave som har en grundpelare i Nostradamus profetior.

Jag är typen som tror på förutsägelser. Jag tycker att alla sådana där profetior kan tolkas hur som helst, allt efter vad som passar den som vill tro på dem.

Jag har precis läst en deckare som inspirerats av Nostradamus: ”Nostradamus – försvunna profetior” av Mario Reading.

Det är en deckarhistoria som utspelar sig i Frankrike och till stor del också i miljöer med romer.
Boken bygger på tanken att Nostradamus skrev 1-.00 verser med profetior. Endast 942 har återfunnits. Vad har hänt med de försvunna verserna och vilka profetior innehöll de?

En ganska nerdekad journalist och författare, Adam Sabir, får ett tips att en rom har fått tag på de saknade profetiorna. Romen gör misstaget att försöka få upp priset genom att erbjuda profetiorna till två olika köpare. Den andra köparen kommer från ett urgammalt hemligt sällskap och är inte bara beredd på att döda för att få tag på profetiorna utan också att döda med de mest grova vidriga tortyrmetoder.

Jakten på profetiorna blir en gåta som ska lösas i stil efter samma koncept som Da Vinci-koden.
Fast jag tror att jag tycker bättre om Nostradamus, kanske för att den utspelar sig till stor del bland romer, ett folk som jag vet väldigt lite om.

Lite om boken från dess baksidestext:

Två män med olika bakgrund och med vitt skilda intentioner inleder en skräckinjagande jakt efter svaren. Adam Sabir, en författare som desperat försöker rädda sin dalande karriär och Achor Bale, medlem i ett uråldrigt hemligt sällskap som hänger sig åt de tre antikrist förutspådda av Nostradamus: Napoleon, Hitler och den kommande.
Mysteriet kring Nostradamus profetior leder dem via romska sällskap i Frankrike till en labyrint av gåtor. Insatsen är hög, för den som finner de försvunna verserna väntar inte bara en stor belöning, utan även en chans att förhindra jordens undergång.Jakten på Nostradamus försvunna verser visar sig kräva en resa genom mänsklighetens förflutna och in i den förutspådda men ännu inte upplevda framtiden. Mario Reading föddes i Dorset, England, men tillbringade stora delar av sin uppväxt i Tyskland och Frankrike. Som ung sålde han antikvariska böcker, redd dressyr i Wien, spelade polo i Indien, Spanien, Frankrike och Dubai och arbetade på kaffeplantage i Mexico. Han skriver både skönlitterära verk och fackböcker och fick stor uppmärksamhet för sin dokumentär på Discovery Channel Nostradamus: The Truth .Boken Nostradamus försvunna profetior gjorde succé när den släpptes förra året, med över 100 000 sålda exemplar och utgivning i 34 länder.

Nostradamus försvunna profetior
Författare Mario Reading
ISBN 9185801992
ISBN-13 9789185801992

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, religion, recension, gåtor, Nostradamus

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, gåtor, Recension, Religion

Två bra nya skivor med Laurie Anderson och Psykakuten

24 juni, 2010 by Redaktionen


Rakt igenom fascinerande – igen. Skriver Christer Paulstrup i Ystads Allehanda om Laurie Andersons nya album ”Homeland” som släpptes nu i mitten av juni.
Laurie Anderson, gift med Lou Reed, är en av de mest personliga säregna musikerna som alltid gått sin egen väg och vars poprockmusik är mer än musik, det är konst och politik och filosofi samtidigt och talar till många sinnen och väcker tankar inom en som få andra musiker kan.

Popmatters gav albumet mycket högt betyg och skrev bland annat:

However, the true centerpiece of this audio version of Homeland is “Another Day In America”, an 11-minute Kierkegaardian state-of-the-union featuring backing vocals by longtime associate Antony Hegarty and containing a string of vignettes detailing the complacency of everyday Americans in the context of our modern society, punctuated by the unforgettable passage: “Some say our empire is passing. As all empires do. / And others haven’t a clue what time it is or where it goes or even where the clock is.”

Jag har lyssnat på hennes musik i många, många år och efter att ha lyssnat på nya albumet om och om igen kan jag konstatera att hon vd 63 års ålder har samma integritetsfulla och kreativa driv som alltid. Håller helt med Ystads Allehands recensent.

Albumet växer dessutom med lyssningarna. Jag var helt klart att det här är ett album som kommer att göra mig sällskap mycket i sommar.

Här är hennes hemsida där du kan läsa mer om henne och nya albumet.

Anna Höglund berättar i Expressen om en konsert med Laurie Anderson i Göteborg för några år sedan:

Laurie Anderson är av tradition svår att klassificera. Ena stunden spelar hon fiol, den andra rappar hon, den tredje blir det videoprojektioner och den fjärde är hon en Annie Lennox-look alike med Pet shop boys-glasögon och attityd.

Det förvånar mig att varken DN.se eller SVD.se har någon recension av det här fantastiska albumet.

Psykakuten
Ett album som däremot båda tidningarna recenserat och hyllat är Psykakutens debutalbum ”Psykakuten”.
Det är ett debutalbum, men Karolina Stenström är ju bekant från bandet Steso Songs. I Psykakuten bildar hon en popduo tillsammans med Henrik Svensson, som också är trummis i Doktor Kosmos.

Det finns mycket spännande att berätta om det här projektet:
Ulf Lundell har gjort omslaget, som föreställer en stor båt som sjunker. Låtarna är inspelade i flera av världens alla hörn, bland annat Buenos Aires, San Francisco och München, men samtliga låtar är insjungna i ett badkar i Årsta. Engelsmannen James Aparicio, som tidigare jobbat med till exempel Depeche Mode och Mogwai, har varit med och mixat singeln ”If I could love I would”, som nu spelas på P3 och i studentradio. På Psykakutens allra första spelning bestod bandet av 36 av landets finaste elgitarrister. Skivan ges ut på CD och kassett på Karolinas egen label Lyckan.

Dagens Nyheters Johanna Paulsson har fallit pladask och ger albumet betyg 4:

Men Psykakuten gör också musikalisk psykofarmaka för en pillertrillande indiegeneration, där låtarna spänner snyggt från Lushluftig shoegazemelankoli till drömsk och distad Manchesterpop.

Svenska Dagbladet föll lika pladask och gav också betyg 4:

Skivan är inspelad spontant och snabbt. Musiken kom naturligt utan att duon behövde prata om sound eller texter.

– Vi tänkte inte så mycket, det var väldigt kort mellan känslan i kroppen och inspelningen. Jag hade precis gjort klart min första skiva med Steso Songs som tog 500 år att göra så det var skönt att det här bara blev som det blev.

Bandet har onekligen ett namn som inte fungerar på bra på webben. Googla på Psykakuten och det är rätt mycket annat som kommer upp.

Men albumet är ett riktigt indiepopalbum och det kommer också att följa mig i sommar.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, indie, recension, musik, Psykakuten, Laurie Anderson

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: indie, Musik, Recension, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 205
  • Sida 206
  • Sida 207
  • Sida 208
  • Sida 209
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in