Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Hårdrock

Bilder från Judas Priest på Sweden Rock

by

Fotograferna som släpptes in i fotodiket framför den stora Festivalscenen på Sweden Rock på torsdagsnatten när Judas Priest spelade hade ingen lätt uppgift. Scenen är mycket hög, bara det gjorde det oerhört svårt att ta bilder från den vinkeln. Dessutom höll sig bandets medlemmar på bakre delen av scenen under de första låtarna, de låtar då fotograferna fick vara i fotodiket.

Men Kulturbloggens fotograf Anders Löwdin gav sig inte, här är två bilder från konserten.
För övrigt såg jag att Expressen gav deras spelning betyg 4.

Ni har väl inte missat nyheten från Judas Priests presskonferens, då bandet talade om att de inte alls lägger av. Här berättar jag mer från den presskonferensen.

 

Relaterat från Sweden Rock:
Aftonbladet och Sydsvenskan

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Judas Priest: Vi lägger inte ned, vi slutar bara med världsturnéer

by

Judas Priest höll presskonferens inför ett stort pressuppbåd på Sweden Rock. Bland det första bandet sade var att ryktet att de lägger av är fel.
– Vi har bara sagt att vi inte ska göra fler världsturnéer, sade bandmedlemmarna.

– Vi är på världsturné nu sedan 18 månader och det är slitigt, sade Rob Halford, Vi har hållit igång i fyrtio år nu. Vi har rätt att sluta med att turnera världen runt.

Alla fem medlemmarna var med på presskonferensen:
Rob Halford – sång (1973–1992, 2003–)
Glenn Tipton – sologitarr, kompgitarr (1974–)
Ian Hill – elbas (1970–)
Scott Travis – trummor (1989–)
Richie Faulkner – sologitarr, kompgitarr (2011–)

De talade som ett team – och lät varandra komma till tals. De berättade att de jobbar med nya låtar till ett nytt album.
– Det är typiska Judas Priset-låtar, ”fast and furios”, som vår stil är.

Den 7 december 2010 meddelade Judas Priest att deras nästa turné blir den sista då de väljer att lägga ner bandet, enligt flera medier.
2011 tar de farväl med sin sista världsturné: The Epitaph Tour. Deras sista konsert på svensk mark skulle då bli på Sweden Rock Festival. Kort innan turnéstarten hoppade K.K. Downing av gruppen; hans ersättare under turnén blev den 31-årige Richie Faulkner.

Richie var med på presskonferensen på Sweden Rock.

– Min uppgift är att hålla igång gubbarna, sade han.
– Och vi tänker inte pensionera oss.

Varför lämnade K.K. Downing bandet? Den frågan dök så klart upp under presskonferensen.
– Det vet vi inte. Det står väl på hans hemsida, ingen av oss vet väl det riktiga skälet, vi kan ha olika teorier bara, sade Rob Halford.

Det var intressant att se Judas Priests stil. En stund före presskonferensen kom pressfolket in och laddade med läsk och mineralvatten, de flesta andra band har haft öl i händerna. Judas Priest starade presskonferensen exakt på utsatt tid också.

Foto: Anders Löwdin
Fler bilder från Sweden Rock

Relaterat:
JUDAS PRIEST: VI LÄGGER INTE AV

Expressen gav deras spelning betyg 4.
Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

OZ, Perry and the Travellers, Duff McKagan´s Loaded igång samtidigt

by

Lite hårdrock till lunch? Självklart. I alla fall för publiken på Sweden Rock. 11.30 startade första bandet på torsdagsförmiddagen. Det var det finländska bandet OZ som återförenats.
Lite fakta om OZ från Sweden Rocks hemsida:

Finska OZ bildades i slutet av 70-talet och släppte mellan åren 1982 och 1991 fem album samt kultförklarade singeln ”Turn the cross upside down”. Kvintetten uppskattades storligen av hårdrockspubliken, men deras smittsamma heavy metal fick aldrig något brett genombrott. Sedan följde det öde som drabbade så många av de band som senare skulle komma att stå på Sweden Rock Festivals scener: bandsättningen höll inte ihop, skivbolagen strulade och musikscenen förändrades medan bandet stod kvar och stampade. Under de senaste årens renässans för kriminellt underskattad genuin heavy metal har dock OZ upptäckts av nya generationer hårdrockare vilket har givit klassiker som ”Search lights”, ”Black candles” och ”Turn the cross upside down” nya liv i pojk- och flickrummen. 2011 har bandet åter väckts till liv genom singeln och videon till nya låten ”Dominator”, och kvintetten (med klassiska medlemmarna Ape De Martini, Jay C Blade och Mark Ruffneck på plats) gör i sommar sina första spelningar sedan återkomsten.

OZ fick inte ljuda ostört länge. Tjugo minuter efter att de börjat spela var det dags för den svenska rockbandet Perry and the Travellers. Ett svenskt, ganska nytt rockband som bildades 2004 i Hammarö och som brukar jämföras med band som Allman Brothers Band och Lynyrd Skynyrd.
Det roliga var att när Perry and the Travellers spelade en countrylåt fick de kraftiga applåder. Det bor nog en liten countryälskare hos en del hårdrockare.
Bandet har avverkat cirka 150 konserter i Sverige, Europa och USA. Bland mycket annat finns ett bejublat showcase på en av världens största musikmässor, South By Southwest, i Austin, Texas på meritlistan.

Jag hade inte hört dem tidigare och tänker absolut kolla in dem närmare. De lär bli ett av mina nya favoriter bland rockband. Jag gillade dem live, i alla fall.

Tredje bandet som var igång samtidigt var Duff McKagan´s Loaded som invigde den stora Rock-scenen. Duff och hans band utstrålade scenenergi och det var en utmaning för fotograferna att fånga dem på bild, de stod inte stilla länge på en plats på scenen. Jag lyssnade bara en liten stund för jag lockades så mycket av Perry and the Travellers att jag tog mig tillbaka till en lilla Rockklassiker-scenen för att höra mer av dem.

Här finns i alla fall ett klipp från Duff McKagan´s Loaded och deras spelning på Sweden Rock:

Foto: Anders Löwdin

Fler bilder från festivalen finns på Anders Löwdins flickrsajt.

Relaterat om Sweden Rock:

Jag har skrivit om det i Voltaires rockblogg också.

Sweden Rock – en dyr festival att besöka
Sydnytt laddar upp inför festivalen

Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Seventribe inledde Sweden Rock med en annorlunda hårdrockshow och sedan kom traditionell hårdrock med Rhino Bucket

by

Seventribe hade äran att inleda Sweden Rock när festivalen nu fyller 20 år. Ingen dålig uppgift för ett band som förra året vann en rocktävling och inte var så kända innan tävlingen hade avverkats. I konkurrens med 300 band vann Seventribe ”Released, Live and Unsigned”. Kulturbloggen intervjuade dem då.

Fast helt okända var det inte när de ställde upp i ”Released, Live and Unsigned.” Seventribe har gjort hundratalet spelningar och bland annat spelat på Arvikafestivalen, Rookiefestivalen, Metal Meet, Mosh-Festival i Halden, Norge, Arosfestivalen, Mälarrocken, med flera, enligt uppgifter i Wikipedia.

Seventribe är inte ett band i mängden, de sticker. Deras spelning började med några lugna takter, nästan elektroniska och sedan öste de på med basbaserad rock och två trummisar och en growlare och flera sångare därtill. Deras musik har väl vissa drag som kan liknas vid Dead by April. Vissa. Kom ihåg att jag bara skrev ”vissa”.

Kanske ska musiken definieras som hardcore/metal. Basen dominerar och det är mycket trummor och sedan är det en scenshow utan like.

In på Zeppelinscenen på Sweden Rock sprang de in, åtta män klädda i rosa skjortor med slips och en slags dansare och hjälpreda iklädd hästansikte. Hästansiktet visade upp stora skyltar med namnet på varje låt innan de spelade den.

När de drog igång sin fartiga show strömmade festivalbesökare dit. En del som stod nära scenen skakade loss, fast hela publiken kom inte riktigt igång. En stor del stack också iväg i slutet för att ta sig till Sweden-scenen där ett rutinerat traditonellt hårdrockband i AC/DC-stilen drog en stor publik, nämligen det kaliforniska Rhino Bucket.

Rhino Bucket bildades 1988 av Georg Dolivo, sångare och gitarrist och han är en av originalmedlemmarna som är kvar, idag en medelålders man med begynnande gubbmage och långt vitt hår. För den som vill ha hårdrock som hårdrock alltid varit är han och Rhino Bucket ett säkert kort.

Seventribe bryter ju normen inom hårdrock. Ingen i bandet har långt hår och två har dessutom rakade huvuden
De utmanar fördomar om hårdrock och genrer – när det gäller deras stil.

Musikaliskt var det en mycket bra komponerad start på den 20-årsfirande rockfestivalen: ett mer traditonellt stabilt hårdrockband och ett mer experimenterande med massor av ös.

Finalen på Sweden Rock är på lördag kväll med Ozzy Osbourne. Aftonbladet har en tävling där det går att vinna en träff med Ozzy.

Bilderna är på Seventribe och fotograf är Anders Löwdin.
Fler bilder från festivalen finns på Anders Löwdins flickrsajt.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ny svensk progressiv rock i Sveriges Radio P2 på nationaldagen

by

Kulturbloggens musikrecensent Patrik Stigsson, som också driver bloggen Universum Noll, presenterar nittio minuter ny svensk progressiv och symfonisk rock i programmet Kalejdoskop, SR P2 på måndag 6 juni 22.30 till midnatt.

Sverige har en gedigen tradition att falla tillbaka på när det gäller den här musikstilen med artister och band som Bo Hansson, Samla Mammas Manna, Fläsker Brinner, Ragnarök och Kaipa med flera.

De grupper som är verksamma i dag håller traditionen levande och gör udda, spännanade och fantasifull musik.

För en bredare publik i Sverige är grupper som Klotet, Ritual, Gösta Berlings Saga och Karmakanic i det närmaste okända – allt medan de uppmärksammas stort utomlands.

Ett av de allra största banden i dag på den internationella progrockscenen är svenska The Flower Kings. Gruppen har varit verksam i sexton år och gjort elva album, varar ett flertal dubbel-cd. Men de har hittills aldrig spelats i svensk radio.

Något som nationaldagssändningen i radions Kalejdoskop avser att ändra på.

Kalejdoskop sänds måndag 6 juni i P2 kl 22.30 – midnatt. Därefter kan man webblyssna dygnet runt, världen runt i trettio dagar – även via smarta telefoner.

Från Kalejdoskops hemsida:

”Den förhärskande musikhistoriska myten gör gällande att punken i slutet av 1970-talet en gång för alla slog knockout på den progressiva och symfoniska rocken. Men ryktet om progrockens död är betydligt överdrivet. Den tog visserligen en decennielång stående räkning under 1980-talet. Men sedan början av 90-talet är den åter i ringen, fladdrande som en fjäril och stickande som ett bi.

I förordet till boken ”Mountains Come Out of the Sky – The Illustrated History of Prog Rock” (Will Romano 2010) skriver Bill Bruford, trummis i King Crimson, Yes och Genesis m fl om den progressiva rockens liv, död och återuppståndelse:

”Från Pink Floyds vilt fantasifulla ”The Piper At the Gates Of Dawn” till Emerson Lake & Palmers hemska ”Love Beach” 1978, flög den progressiva rocken likt Ikaros för nära solen, kraschade och brann upp. Efter en period av nedvärdering tog den neo-progressiva rörelsen på 80-talet tag i de förkolnade resterna, vilket följts av dagens återuppvaknande och omvärdering.”

Kalejdoskop har gångna året givit plats åt progressiv rock från sjuttiotalet. I kvällens Sen Musik tar vi klivet in i 2000-talet och lyssnar – nationaldagen till ära – på modern progressiv rock från Sverige. Vi får bland andra höra musik av och med Gösta Berlings Saga, Uppsalagruppen Klotet, The Flower Kings, Lisa & Piu från Åkersberga, Beardfish, Brighteye Brison, Anekdoten och Karmakanic. Bered alltså väg för mellotroner, blockflöjter, udda taktarter och allmänt underfundiga och fantasifulla musikaliska kompositioner.”

The Flower Kings är en av de grupper som kommer att spelas i programmet:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,