• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

TV-serie

Recension av tv-serie: Ember Manning: Fallet vid bryggan – tröttsam, rörig brittisk krimserie

10 januari, 2025 by Rosemari Södergren

Ember Manning: Fallet vid bryggan
Betyg 2
Premiär på SVT Play 4 januari 2025
Regi Cat Jones

Tröttsam, rörig miniserie i fyra avsnitt som kändes som bortkastad tid att se.

Brittiska krimserier brukar hålla hög kvalitet. Här är ett exempel på en brittisk serie som bryter den traditionen. Den fyra avsnitt långa miniserien Ember Manning: Fallet vid bryggan är plågsam att se, den bygger på klyschor, klichéer och är väldigt fördomsfull.

Huvudpersonen är kriminalinspektören Ember Manning som ska utreda en mordbrand och det dröjer inte länge förrän det leder till en gravid minderårig flicka. En true crime-poddare dyker upp och avslöjar att mordbranden kan vara anlagt av en serieförövare, det kan vara en man som förgriper sig på unga minderåriga flickor och som försökt ta bort bevis från tidigare brott genom branden. Branden kan ha att göra med en försvunnen skolflicka, Amy, som försvann femton år tidigare.

Ember Manning är en polis som går sina egna vägar och utreder för sig själv utan att tala om för sina kollegor vad hon håller på med. Det börjar bli en kliche i hög grad nu som upprepas i den ena krimserien efter den andra med dessa hemlighetsfulla ensamma utredarna. Eftersom Ember Manning verkar göra detta framför allt för att dölja att hon misstänker att en anhörig till henne kan vara inblandad blir serien inte mer engagerande. Ember Manning är överlag en otrevlig person. Hon är nedlåtande mot sin polispartner och hon anklagar hela tiden sin mamma för att Ember inte fick den uppmärksamhet hon borde fått som barn av sin mamma. Det är tjatiga teman som inte känns fräscha.

Fallet med den försvunna Amy tar mer och mer plats. Vi får följa många scener med Amy innan hon försvann. Hon var en utmanande tonårig som gick över alla gränser. Hon ljög, lurade och utnyttjade människor för sina egna syften. Hon var utnyttjad av en vuxen man i ett sexuellt förhållande fast hon är minderårig. Men hon var inte emot att ha sex med den mannen, inte på något sätt var hon emot. Det gör det inte mindre olagligt, förstås.

Amys föräldrar beskrivs som dåliga och att de inte gett henne kärlek. Amys föräldrar är egofixerade. Mamman bryr sig inte om Amy och pappans företag är på väg mot konkurs medan han samtidigt har en massa älskarinnor. Att utåtagerande, gränslösa tonåringars beteenden alltid skulle beror på dåliga föräldrar är en fördom som långt ifrån stämmer i alla situationer. Denna serie är fullproppad av sådana fördomar.

Dessutom är serien rörigt berättad. Jag har hört flera kommentera serien att det tar två avsnitt innan de förstår att vissa scener är skildringar av det förflutna.

Det är svårt att tycka om huvudpersonen Ember Manning eller att sympatisera med henne. Amy, som är ett offer, är samtidigt otroligt manipulativ och elak. Handlingen är för skruvad och pepprad med alldeles för många förutfattade meningar om hur människor är. På engelska heter den The Jerry och hade premiär 15 juli 2024 på BBC One. På SvT och SvT Play hade den premiär 4 januari 2025. Jag hoppas innerligt att det inte kommer någon andra säsong.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Brittiska krimserier, Recension, SVT Play, TV-serie

Recension av tv-serie: Doktrinen – en flopp, tyvärr

4 december, 2024 by Rosemari Södergren

Doktrinen
Betyg 2
Premiär på TV4 Play 12 november 2024
Regi Johan Lundin och Jens Jonsson

En riktig flopp, tycker jag. Jag har diskuterat serien i några facebookgrupper också och det är många som håller med mig. I rollistan står en lång rad duktiga skådespelare som blir ovanligt svåra att tro på. Deras karaktärer är långt från trovärdiga i en story som är rörig.

Doktrinen marknadsförs som en>en politisk thriller som innehåller allt från maktspel, svek och spioner. Historien är baserad på författaren Magnus Montelius spänningsroman Åtta månader. Mest av allt ska serien handla om en gigantisk och djuplodande genomplanerad påverkans-operation av Ryssland, där ryssar lurar svenskar på olika sätt att bli hjälpredor för ryska intressen, utan att själva begripa det.

Huvudrollen. Nina Wedén, spelas av Josefine Neldén, en duktig skådespelare som jag aldrig sett göra en dålig rollprestation. Det gör hon inte nu heller men det är svårt att sympatisera med henne. Ofta är hon lättlurad men ibland tänder hon till och är smart, men bara för att snabbt gå i fällan igen. Hon är inte trovärdig i karaktären som Nina Wedén, en frilansjournalist som kämpar för att få fast anställning. När hon bevakar en bandymatch får hon ett tips som gör att hon kan fälla den svenske utrikesministern, vilket gör henne attraktiv som journalist. Ja hon blir till och med så attraktiv på arbetsmarknaden att hon får jobb som pressekreterare på Utrikesdepartementet.

Serien har flera minus. Skådespelarna, speciellt de som ska spela svenska politiker, har tydligen fått regianvisningar att spela väldigt ovetande och klantiga personer. Jag kunde inte känna direkt sympati för en enda karaktär. Själva påverkans-operation och dess resultat har jag svårt att tro på. Ett skäl är att den bygger på att det finns saker inte ens får diskutera i Sverige. Att ens yttra ett enda negativt ord om Nato eller USA stämplas i serien som propaganda för Ryssland. Är det helt förbjudet att ens försöka analysera och förstå varför Ryssland attackerat Ukraina? Uppenbarligen är det så.

Jag ska inte avslöja slutet, för det förstör för den som tänker se alla sex avsnitten. Fast det är svårt att låta eftersom det är ytterligare ett minus för serien och det har med slutintrycket av serien att göra.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Ryssland, TV-serie, TV4, TV4 Play

Recension av tv-serie: Blue Lights 2 – stark och engagerande och bara måste sträcktitta

26 november, 2024 by Rosemari Södergren

Blue Lights 2
Betyg 5
Premiär på TV4 Play 25 november 2024
Regi Declan Lawn & Adam Patterson Jack Casey

En serie om nyrekryterade poliser i Belfast och den första säsongen gjorde succé och hyllades av många. Bland annat fick den högsta betyg, 5 av 5 av Kulturbloggen, där vår kritiker skrev:
Blue Lights – mästerlig och engagerande och ställer viktiga frågor

Denna nya säsong håller samma kvalitet. Skådespelarna är bra och berättelsen tar upp olika aspekter kring kriminalitet, polisen och brottsbekämpning. Allt är inte svart eller vitt. Och vi får följa flera av polisernas privatliv och personliga trassel och relationer.

I första säsongen var det fyra rekryter. Tre av dem har gått vidare inom polisen och tagit ett steg uppåt från aspirantnivån. Vi får följa dessa tre, Grace, Tommy och Annie. Den fjärde, Jen, polischefens dotter, har hoppat av och är nu jurist och vi får också följa hennes liv. Det märks att hon hittat sin uppgift i livet. Som jurist är hon mycket mer engagerad i sitt jobb.

Vi får förstås också följa en del av polischeferna och övriga polis plus att det tillkommer två nya poliser, varav den ena, Shane. jobbar tillsammans de tre som tidigare var aspiranter.

På högre nivå inom polisväsendet har beslut tagits att polisstationen som ansvarar för området Mount Eden måste satsa fullt för att få stopp på den växande konflikten mellan områdets två maffiagäng och bossar. Det visar sig att det är inte bara polisen som är oroad över den ökade kriminalitet och drogerna som flödar i området. Lee som tidigare varit elitsoldat sköter en pub tillsammans med sin syster. Lee är rejält trött på att tvingas betala för beskydd till en av områdets maffiakungar. Han är också trött på hur knarket skördar liv. Lee sätter igång en plan har för att kunna få bort de två maffiakungarna och själv styra området.

Denna polisserie har flera stora styrkor. Många duktiga naturliga skådespelare, förstås men också dramaturgin och skildringen av hur polisen jobbar och av de kriminella och vanliga människor som bor i området och drabbas av såväl polisbrutalitet som brott. Serien rör sig i de gråzoner där livet oftast befinner sig.

Det är också en berättelse om hur livet går vidare i en område som Nordirland och Belfast där IRA och lojalister för inte alltför länge sedan krigade och slängde bomber. En skildring av hur myndigheter lägger munkavel på diskussioner och fasta om vad som hände under IRA-tiden.

Det är en stark och engagerande polisserie som jag inte kunde slita mig ifrån utan måste sträcktitta.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV, TV-serier Taggad som: Belfast, Blue Lights, Nordirland, TV-serie

Recension av tv-serie: Tom Clancy’s Jack Ryan 4 – spännande med nutidsanknytning

8 juli, 2024 by Rosemari Södergren

Tom Clancy’s Jack Ryan 4
Betyg 4
Premiär 30 juni 2023
Finns bland annat på Amazon Prime

En spännande tv-serie som det inte går att slita sig ifrån. Jag vill hela tiden se ett avsnitt till. I centrum står Jack Ryan som räddat världen från stora hot i de tidigare tre säsongerna. Nu har han fått i uppgift att städa upp i CIA, att få bort projekt där CIA utför avskyvärda eller kriminella handlingar.

Om moral och vad som är rätt och fel och
Om konflikter världen över om underrättelsetjänster och

Tom Clancy’s Jack Ryan består av fyra säsonger där den första säsongen kom 2018 och den fjärde och sista kom 2023. Huvudpersonen Jack Ryan är visserligen tidigare soldat men har ett skrivbordsjobb som analytiker på CIA. Hans jobb är att granska ekonomiska överföringar i vissa länder. I första säsongen upptäcker Jack Ryan överföringar som han är säker på betyder att en ny, farlig terroristorganisation vuxit fram. Ingen av de högre uppsatta CIA-cheferna tror på hans tolkning. De flesta ser på Jack Ryan som en skrivbordsnisse som inte förstår ett dugg hur det går till att jobba för CIA ute på fältet. Givetvis hamnar han snabbt ute på fältet, i hetluften och han utvecklas mer och mer för varje säsong och får mer förtroende uppifrån och i den fjärde säsongen har han fått presidentens uppdrag att granska självaste CIA så att den organisationen inte längre ska kunna bli misstänkt för fulspel.

John Krasinski är mycket bra i rollen som Jack Ryan. I den första säsongen utstrålar han försiktighet men är ändå stark i sin tro på sig själv och vad han menar sig ha upptäckt. Ju mer han är ute på fältet desto mer får han utseendet och utstrålningen av en fysiskt vältränad agent. John Krasinski är en erfaren skådespelare med vana både av komedi och thriller och har tidigare medverkat i och dessutom regisserat A Quiet Place och A Quiet Place 2. I The Office har han varit med i 188 avsnitt i rollen som Jim Halpert.

I tv-serien Tom Clancy’s Jack Ryan har hjälten Jack som i många lyckade hjälteserier också några vänner som är intressanta karaktärer, James Greer (spelas av Wendell Pierce) och Mike November (spelas av Michael Kelly). Greer är den erfaren agenten som varit ute mycket på fältet, men storväxt och rätt överviktig medan Mike November är en kostymherre från ambassadjobb som tröttnar på att jobba på kontor. Mike November är mager som en maratonlöpare. Tillsammans bildar Jack, James och Mike en strålande trio. I tredje och fjärde säsongen dyker också en kvinna upp i kärntruppen, CIA-chefen Elizabeth Wright (spelas av Betty Gabriel). I fjärde säsong tillkommer Domingo Chavez (spelas av Michael Peña) som är ett charmigt tillskott och om det skulle bli en femte säsong hoppas jag att han är med. Fast jag tror inte det blir någon femte säsong, de fyra säsongerna bildar en bra helhet.

Det är bra att det blev en tv-serie och inte en filmserie eftersom det finns mer tid att fördjupa skildringen av karaktärea i en tv-serie med flera avsnitt. Det är inte hjältarnas förflutna och privatliv vi får en inblick i utan också i terroristernas och de kriminella karaktärernas liv får vi en insyn i och kan förstå vad som driver dem.

Inspelningen är påkostad. Handlingen utspelar runt om i världen på olika platser i bland annat Jemen, Burma/Myanmar, Kroatien, Mexico, Kalifornien, Washington, Ryssland, Tjeckien och i Thailand. I en filmad intervju berättar seriens producenter att allt är inspelat på den plats och det land som anges i handlingen. Är det Kroatien så är det inspelat där och är det i Burma/Myanmar så är det inspelat där.

Serien bygger på Tom Clancys böcker om Jack Ryan. Tom Clancy, född 1847 i Baltimore avled 2013, vilket innebär att han inte fått se resultatet av inspelningen av tv-serien. Jag tycker de många manusförfattare som deltagit har förvaltat hans verk och karaktärer på ett bra sätt.

Fakta om Tom Clancy från Wikipedia:
Thomas Leo ”Tom” Clancy, Jr., född 12 april 1947 i Baltimore, Maryland, död 1 oktober 2013 i Baltimore, Maryland, var en amerikansk författare. Hans huvudsakliga produktion består av politiska och militära thrillers. Böckerna har tryckts i över 100 miljoner exemplar och 17 titlar har legat som nummer ett på New York Times bestsellerlista. Hans första bok var Jakten på Röd Oktober, som blev en överraskande bästsäljare, snabbt följd av flera.

Clancy ligger även bakom ett tiotal fackböcker rörande olika sidor av den amerikanska militären och dess utrustning, taktik och ledarskap. Även hans skönlitterära böcker är kända för sin realism och detaljrikedom, och han räknas som en av föregångarna inom genren teknologisk thriller.

Tom Clancy följer med sin tid och skildrar övergången från kalla krigets konflikt mellan supermakterna till det mer splittrade politiska läget i det tidiga 2000-talet, där kampen mot terrorism och narkotika får en alltmer framträdande roll.

Hans mest välkända figur är Jack Ryan, en marinkårssoldat som första gången dyker upp i Clancys första roman Jakten på Röd Oktober och som sedan avancerar inom CIA och den amerikanska politiken tills han i boken Presidentens order blir USA:s president.

TV-serien följer böckerna, till stor del, men inte helt. Det är en del andra vändningar i serien. Visst är det en del skjutande i tv-serien och jag brukar inte vara förtjust i underhållningsvåld, men jag uppfattar det skjutande som förekommer ändå är begripligt. Serien är spännande och ger en hel del att fundera kring vad som är rätt och fel och har intressant nutidsanknytning. För den som har Amazon Prime och vill ha en serie med fyra säsonger för att titta på under sommaren är detta ett bra val.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Amazon Prime, CIA, Jack Ryan, Tom Clancy, TV-serie

Recension av tv-serie: Ronja Rövardotter – rafflande, engagerande, pulshöjande och förtrollande

26 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Foto: Frida Wendel

Ronja Rövardotter
Betyg 4
Premiär på Netflix 28 mars 2024
Huvudförfattare Hans Rosenfeldt (baserad på en berättelse av Astrid Lindgren)
Regi Lisa James Larsson
I rollerna bland andra Kerstin Linden, Christopher Wagelin, Sverrir Gudnason, Pernilla August och Johan Ulveson

En spännande äventyrsserie som delvis bygger på Astrid Lindgrens bok Ronja Rövardotter. Underbara vyer, hänförande foto och naturbilder med både varg och lo, musik som förflyttar mig till sagans land och en lång rad duktiga skådespelare gör den till en underbar och lyckad serie. Men det är viktigt att påpeka: den är lite för skrämmande för de minsta barnen. Den som tänker titta på serien med hela familjen bör ha barn som är upp mot nio-tio år. Det är skrämmande och läskiga varelser med som vittror och de underjordiska och det är också grymma och elaka människor med.

Huvudpersonen är, förstås, Ronja Rövardotter som föds en riktig ovädersnatt när vittrorna kraxar och härskar. Ronja föds in i ett gäng rövare i en medeltida skandinavisk borg, i en fantasivärld. Hennes pappa Mattis är rövarnas ledare.

När Ronja blivit tillräckligt stor får hon ge sig ut och undersöka skogen runt om borgen. Hon upptäcker att den är magisk och fantastisk men också farlig med märkliga varelser. Det är dock inte bara de underjordiska, grådvärgar och vittror som är farliga utan också Borka-rövarna, den konkurrerande rövargruppen, och dessutom finns knektar och soldater från den närliggande byn som jagar rövare.

Skalle-Per, spelas av Johan Ulveson.

Serien bygger på Astrid Lindgren bok men har också en stor del som tillförts, konflikter och karaktärer som inte är typiskt för Astrid Lindgrens berättelser. Filmen Ronja Rövardotter som släpptes 14 december 1984, regisserad av Tage Danielsson, var betydligt mer barnvänlig. Visst, denna tv-serie, har behållit en del av de mest älskade scenerna och de urgulliga rumpnissarna med sitt uttryck ”vaffor gör hon på detta viset” finns med. Men till ganska stor del är serien en egen berättelse. Och den fungerar väl och är både fantasieggande, spännande och emellanåt helt underbar.

I skogen möter hon Birk, det konkurrerande rövargängets ledares son. I början är Ronja mest irriterad på Birk men sakta växer en vänskap fram. De är i samma ålder och utan jämnåriga vänner båda två. Birk är en snäll pojke, lugnare än Ronja som har ett häftigare temperament. Samtidigt som deras vänskap växer fram i smyg finns det mycket otäckt runt om. Hatet mellan Ronjas pappas rövare och Birks pappas gäng är djup och mörkt. Inne i byn växer ilskan mot rövare som rånar vagnar som kommer till byn med förnödenheter. Valdir (Pernilla August) som är den som bestämmer i byn har kallat in två berömda fogdar som fångat många rövare. Cappa (Vera Vitali), ledaren av dessa två fogdar smider förrädiska och farliga planer för att komma åt Mattis, som är den främsta rövarkungen.

Serien är beroendeframkallande, det går inte att sluta se avsnitt efter avsnitt. Att den skiljer sig från filmen från 1984 har ingen betydelse, varje film eller serie måste bedömas för sig. Serien är dramatisk, medryckande, engagerande och passar att ses av hela familjen så länge inte de minsta är med. Det finns några små detaljer jag tycker är lite negativa. Både Ronja och Birk är lite för tillrättalagda, med hår som knappt verkar flytta på sig ens när de springer eller hoppar. De är särskilt vilda barn. Det är inte skådespelarnas fel, det är regissör med team som har ansvar för att göra dem mer otämjda.

Ronja Rövardotter släpps i två delar. Den första delen av Ronja Rövardotter har premiär på Netflix i Norden, CEE, Storbritannien, Frankrike, Spanien och Nederländerna den 28 mars 2024. Del 2 har premiär senare under 2024.
Antal avsnitt i del 1:6. Ett litet minus är också att de sjätte och sista avsnittet i den första delen avslutas som en enda stor cliffhanger. Nu ska vi gå hur länge som helst och inte veta alls hur det går. Läskigt.

Men som sagt: vi har väntat länge på denna serie och den gör mig verkligen inte besviken. Den är rafflande, engagerande, pulshöjande och förtrollande.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Ronja Rövardotter, TV-serie

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 25
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Michael Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

17/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Dina Ögon – Fållan (Kväll 1) - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in