Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

SVT Play

Recension av tv-serie: Kommissarie Ellis – en tuff poliskvinna i en välgjord engagerande serie

by


Foto: Steffan Hill

Kommissarie Ellis
Betyg 4
Premiär på SVT och SVT Play 12 januari 2025
Regi Nick Hurran, Andy Tohill och Ryan Tohill

Vera har fått konkurrens i kategorin tuff kvinnlig polis. Vera Stanhope som är en medelålders mycket bestämd poliskommissarie som huserar i Northumberland spelas av fantastiska Brenda Blethyn. Vera har vunnit många serie-tittares hjärtan. Nu har det äntligen kommit en ny poliskvinna som kan mäta sig med Vera. Sharon D Clarke i rollen som Ellis är helt underbart tuff. Och smart. Henne sätter sig ingen på.

Den första säsongen skapades 2024 och har nu släppts i Sverige. Den består av tre avsnitt som alla är kring en och eh halv timme långa, som tre långfilmer.

Kommissarie Ellis som är polis i London blir utskickad för att hjälpa lokalpolis i svåra och känsliga utredningar, något som inte alltid är så populärt. Hon möter ofta motstånd hos den lokala polisen, speciellt lokala polischefer som känns sig åsidosatta när det kommer en höjdare från London. I det första avsnittet träffar hon Chat Harper (spelas av duktiga Andrew Gower). Han är en mjuk person som passar bra ihop med Ellis. De bildar ett perfekt utredningsteam.

I första avsnittet ska Ellis lösa försvinnandet av en ung flicka och mordet på hennes pojkvän som är son till en brittiska politiker som kräver att någon utanför den lokala polisen leder utredningen. Redan där finns förstås en konflikt mellan den lokala polisen och Ellis. I det andra avsnittet blir det inte lättare precis, för där ska hon tillsammans med Chet Harper utreda försvinnande av en kvinnlig polis som var i konflikt med sina manliga kollegor.

Det är kluriga fall Ellis och Harper får ta itu med, det är lite av Agatha Christie-stil med många trådar som far åt olika håll. Som tittare känner jag mig involverad och försöker själv klura ut fallets lösning.

Det är hög kvalitet på skådespelare och på de kluriga fallen och dessutom tar för oss ut till olika delar av den brittiska landsbygden och småstadsmiljöerna. Det är en överraskande positiv nu krimserie. Hoppas verkligen på en andra säsong.

Ett plus är också att avsnitten fokuserar på fallen och inte på Ellis privatliv. Hon har någon slags problem med sin dotter men det är inget som serien går på djupet med. Det är så skönt med en serie som inte ägnar halva tiden åt kommissariens trassliga privatliv.

Recension av tv-serie: Ember Manning: Fallet vid bryggan – tröttsam, rörig brittisk krimserie

by

Ember Manning: Fallet vid bryggan
Betyg 2
Premiär på SVT Play 4 januari 2025
Regi Cat Jones

Tröttsam, rörig miniserie i fyra avsnitt som kändes som bortkastad tid att se.

Brittiska krimserier brukar hålla hög kvalitet. Här är ett exempel på en brittisk serie som bryter den traditionen. Den fyra avsnitt långa miniserien Ember Manning: Fallet vid bryggan är plågsam att se, den bygger på klyschor, klichéer och är väldigt fördomsfull.

Huvudpersonen är kriminalinspektören Ember Manning som ska utreda en mordbrand och det dröjer inte länge förrän det leder till en gravid minderårig flicka. En true crime-poddare dyker upp och avslöjar att mordbranden kan vara anlagt av en serieförövare, det kan vara en man som förgriper sig på unga minderåriga flickor och som försökt ta bort bevis från tidigare brott genom branden. Branden kan ha att göra med en försvunnen skolflicka, Amy, som försvann femton år tidigare.

Ember Manning är en polis som går sina egna vägar och utreder för sig själv utan att tala om för sina kollegor vad hon håller på med. Det börjar bli en kliche i hög grad nu som upprepas i den ena krimserien efter den andra med dessa hemlighetsfulla ensamma utredarna. Eftersom Ember Manning verkar göra detta framför allt för att dölja att hon misstänker att en anhörig till henne kan vara inblandad blir serien inte mer engagerande. Ember Manning är överlag en otrevlig person. Hon är nedlåtande mot sin polispartner och hon anklagar hela tiden sin mamma för att Ember inte fick den uppmärksamhet hon borde fått som barn av sin mamma. Det är tjatiga teman som inte känns fräscha.

Fallet med den försvunna Amy tar mer och mer plats. Vi får följa många scener med Amy innan hon försvann. Hon var en utmanande tonårig som gick över alla gränser. Hon ljög, lurade och utnyttjade människor för sina egna syften. Hon var utnyttjad av en vuxen man i ett sexuellt förhållande fast hon är minderårig. Men hon var inte emot att ha sex med den mannen, inte på något sätt var hon emot. Det gör det inte mindre olagligt, förstås.

Amys föräldrar beskrivs som dåliga och att de inte gett henne kärlek. Amys föräldrar är egofixerade. Mamman bryr sig inte om Amy och pappans företag är på väg mot konkurs medan han samtidigt har en massa älskarinnor. Att utåtagerande, gränslösa tonåringars beteenden alltid skulle beror på dåliga föräldrar är en fördom som långt ifrån stämmer i alla situationer. Denna serie är fullproppad av sådana fördomar.

Dessutom är serien rörigt berättad. Jag har hört flera kommentera serien att det tar två avsnitt innan de förstår att vissa scener är skildringar av det förflutna.

Det är svårt att tycka om huvudpersonen Ember Manning eller att sympatisera med henne. Amy, som är ett offer, är samtidigt otroligt manipulativ och elak. Handlingen är för skruvad och pepprad med alldeles för många förutfattade meningar om hur människor är. På engelska heter den The Jerry och hade premiär 15 juli 2024 på BBC One. På SvT och SvT Play hade den premiär 4 januari 2025. Jag hoppas innerligt att det inte kommer någon andra säsong.

Recension av tv-serie: Whiskey on the Rocks – rolig, spännande och tankeväckande

by

Whiskey on the Rocks
Betyg 4
Premiär på SVT och SVT Play 25 december 2024

TV-kanalerna liksom streamingtjänster har laddat upp med massor inför jul och nyår. Så klart. En tv-serie som jag ser mycket fram emot att se under jul- och nyårsledigheten är Whiskey on the rocks som har premiär på juldagen på SVT.

Rolf Lassgård spelar den svenska statsministerns Thorbjörn Fälldin. Jag kan tänka mig att han är perfekt för att göra den rollen. Vad jag förstår speglar serien inte allt helt enligt hur det gick till, det är trots allt ett drama. Det kommer säkert att sätta igång många minnen från den tiden. Den amerikanske president var Reagen och i Sovjetunionen härskade Brezjnev. Det kalla kriget låg som ett hotfullt moln över världen.

Whiskey on the rocks är en spännande, galen och tankeväckande satirserie i sex avsnitt om de dramatiska dagar 1981 då den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i Blekinge skärgård och världen stod på randen till ett storkrig. Rolf Lassgård spelar huvudrollen som statsminister Thorbjörn Fälldin. Rolf Lassgård har lyckats fånga mycket av vad jag känner igen som Fälldins karaktär, visserligen med humor men också med värme.

Pressinformation om serien: När ett av befälen på den sovjetiska ubåten får besked om att han blivit pappa finns det inga gränser för festligheterna ombord. Men mitt i firandet händer något som får stämningen att störtdyka: U 137 går på grund alldeles intill Sveriges hemligaste marinbas. Statsminister Thorbjörn Fälldin, spelad av Rolf Lassgård, har plötsligt hela världens ögon riktade mot sig. Hur ska han lyckas förhindra de fientliga världsledarna Brezjnev och Reagan ifrån att utlösa ett storkrig? Han har ingen större hjälp av sin velige utrikesminister (Anders Mossling) och den stridslystna överbefälhavaren (Niklas Engdahl), med sin ständiga skugga, sekundanten Håkan Martinsson (Filip Berg). När supermakternas krigsfartyg närmar sig Sveriges kust är statsministerns order till kommendörkapten Karlsson (Per Lasson) tydlig: HÅLL GRÄNSEN!

Elsa Saisio (Stygga pojkar) spelar den sovjetiska ambassadören Aleksandra Kosygina som statsministern hittar en bundsförvant i. Katrin Sundberg (Maria Wern) spelar statsministerns sekreterare Barbro Hultén, Kęstutis Stasys spelar Leonid Brezjnev och Mark Noble spelar Ronald Reagan. Bland övriga roller märks Adam Lundgren (Vår tid är nu), Cissi Forss (Fullt hus), Per Ragnar (Max Anger) och Anton Lundqvist (Kenny Starfighter).

Henrik Jansson-Schweizer (Tjockare än vatten) har skrivit manus efter en originalhistoria av Jonas Jonasson (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann) och serien regisseras av Björn Stein (Känn ingen sorg, Midnattssol, The Defeated). Producent: Jan Marnell.

SVT och Disney+ samproducerar tillsammans med Skyverse, ett Humanoids-företag, som också producerat serien. Seriens sex avsnitt publiceras på SVT Play den 25 december 2024. Serien sänds i SVT1 varje dag med start på juldagen.

Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

by

John Hanna som Gabriel i Taelgia. Foto: Johan Paulin.

Taelgia
Betyg 4
Premiär 22 september 2023 på SVT
Regi Jens Östberg

En spännande och mycket mänsklig tv-serie om ungdomar, poliser och familjer, framför allt syrianer i en stad där gängkriminalitet påverkar mångas vardag. En mycket mänsklig serie där det går att förstå de olika personerna och också sympatisera med dem och ha förståelse för deras val och beslut, som inte alltid är de bästa. Men det är så vi människor är.

Handlingen kretsar framför allt kring tre unga syrianer, syskonen Gabriel och Magda och en ung poliskvinna, Sibel. Gabriel är 16 år och går fordonstekniska programmet i gymnasiet och är jätteduktig på mekanik och att fixa med motorcyklar och även bilar. Hans syster Magda har precis kommit med i A-laget i stadens dam-basketlag som spelar i elitserien. Sibel har tagit jobb som polis i Södertälje och upptäcker efter ett tag att hon rekryterats för att polischeferna vill ha en syriansk polis för att kunna nå syrianer. Det är med kluvna känslor Sibel inser sin situation. Bland syrianer, till och med bland släkt och familj, ses hon som en förrädare som ställer upp på svensk polis, bland polisen misstänks hon för att inte kunna vara objektiv och för att kunna vara utsatt av påverkan från kriminella syrianer som är släkt med hennes släkt.

En styrka i serien är att ingen personlighet skildras som enbart ond eller enbart god och perfekt. Alla har olika delar inom sig och kan ta både bra och dåliga beslut.

Serien utspelas i Södertälje och en sak som känns fel och konstig är att det inte finns med en enda muslim. Serieskaparna har varit mycket noga med att vi ska se stora kors på gängledarna till exempel. Inga flickor eller kvinnor har någon form av hijab eller annan täckande klädsel. Jag har svårt att tro på att det inte finns en enda muslim i Södertälje och inte någon muslim i de kriminella gängen. Vad syftet från serieskaparna är med att fokusera på syrianer istället vet jag inte. Kriminalitet och gäng tror jag inte är begränsat till ett folkslag eller en religion.

Men ett drama, en tv-serie, behöver inte skildra verkligheten som en dokumentär, så jag måste ändå berömma serien. Den är engagerande och beskriver mänskliga relationer på ett sätt som känns äkta. Och sorgligt också. För alla människor kan ta dumma beslut som kan förstöra mycket.

Seriens styrka är att den inte förenklar människorna som påverkas av gängkriminalitet, oavsett om det är unga som dras in i situationer eller vuxna och föräldrar. Däremot känns det någon föråldrad eftersom verkligheten idag inte riktigt ser ut så som i Taelgia. Gabriel är 16 år och hans vän Marko får vi inte reda på åldern på, men han ser ut att vara minst 18, speciellt som han kör bil. Gängkriminaliteten ser inte ut likadant idag. Utvecklingen har gått skrämmande fort och idag kan gängen ledas av 25-åringar och de unga som rekryteras är flera år yngre än Gabriel.
Men seriens styrka är istället det mänskliga som lyfts fram, det som gör att vi kan känna med de olika personerna och att saker inte förenklas. Fast det är förstås en del bi-karaktärer som jag skulle vilja förstå mer vad som driver dem. Det finns ett stort hat mellan de unga mot samhället och polisen i synnerhet, vilket jag skulle vilja förstå mer av. Fast å andra sidan: det är stora frågor och inget som en enskild serieskapare ska förväntas förklara.

Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

by

Malin Levanon (Tilda Renström), Anna Bjelkerud (Lena Grundén) och Kristofer Kamiyasu (Mats). Foto: Niklas Maupoix/SVT

Detektiven från Beledweyne
Betyg 5
Visas på SVT Play, premiär 10 mars 2023
Av Aron Levander
Medverkande Malin Levanon, Nasir Dhagole, Ellen Jelinek, Kristofer Kamiyasu, Dag Malmberg, Hanna Ullerstam, Anna Bjelkerud.

En rejäl käftsmäll om fördomar kring flyktingar och dessutom en spännande kriminalhistoria med humor men oerhört berörande, en serie som väcker känslor så starka att det knappt går att sitta still. De medverkande väcker engagemang och vilja att vara med och lära dem hantera saker mer mänskligt och klokt.

Den ena huvudpersonen är en flykting från Somalia, allmänt kallad Tjugofyran. En vårdslös handledare ger honom namnet Ibrahiin i Migrationsverkets dokument. Ett namn som helt klart också kan väcka misstänksamhet eftersom en somalier inte skriver det namnet på det sättet. Ibrahim spelas av Nasir Dhagole som är så bra i den rollen. Nasir Dhagole är helt enastående och har sådan utstrålning. Hoppas verkligen vi får se honom i fler sammanhang. Vilken skådespelare!

Den andra huvudpersonen är Tilda Renström (spelas av Malin Levanon) som är en riktigt egofixerad, självisk och slarvig åklagare. Hon är en person som det är svårt att tycka om. Hon har fått sparken som åklagare och jobbar inom Migrationsverket där hon träffar Tjugofyran och hon upptäcker att han är ett polisiärt utredningsgeni, rena rama Sherlock Holmes. Tilda ser till att utnyttja hans utsatta situation till att få hjälp att ta sig tillbaka till sitt jobb som åklagare. I gengäld lovar hon att hjälpa honom att få stanna i Sverige.

Denna serie tydligt visar varför en del flyktingar kommer utan pass. Ibland hör jag människor som är kritiska till att de söker asyl utan att kunna visa ett pass. För att ta sig över gränsen behövs pass, så helt klart har de haft ett pass (såvida de inte smugglats förbi gränsen förstås). Men det kan finnas starka skäl till att en flykting inte kan lämna sitt korrekta namn. Risken kan vara stor att de blir förföljda också här i Sverige. Både Ibrahiin och en annan flykting i serien är exempel på detta.

Historien kring Tilda är rätt svårsmält. Hennes pappa som varit en berömd åklagare är svårt sjuk. Han har höga krav på både henne och hennes syster Beata (spelas av Hanna Ullerstam). Det rådet en fjantig konkurrens om pappans kärlek och pappas beröm mellan dessa två systrar. Extremt svårt att begripa hur vuxna människor kan bete sig som dessa och de är båda en slags klichéer på den typen av människor. Om inte serien som helhet ändå är så bra skulle skildringen av dessa två systrar dra ner betyget.

Serien består av sex avsnitt som är indelat i två avsnitt för varje fall. Det första fallet skildrar utredningen kring en ung flicka som försvunnit nära ett flyktingförvar i den lilla byn Karkebo. Just det flyktingförvaret där Tilda Renström precis ska skriva under dokument som gör att Tjguofyran blir utvisad och Tilda upptäcker hans knivskarpa blick för fallet. Hon utnyttjar det och låtsas att det är hennes analys, allt för att ta sig tillbaka till åklagarämbetet.

Jag hoppas att serien får en andra säsong.