Hornstull Strand

När jag kom till Hornstull Strand var bandet mitt inne i soundcheck. Senare på kvällen skulle de nämligen ha releasefest för sin nya skiva Legender som släpptes samma dag. Efter att ha tjuvlyssnat soundchecket dök det sju man starka bandet, med Per-Olof Stjärnered i spetsen, upp i logen för en spontanintervju med Kulturbloggen.

Hur träffades ni?

Andreas och Anders har spelat med mig i andra band i över tio års tid och de andra är personer vi lärt känna genom att vi pluggat tillsammans. Erik känner vi från Östersund där vi kommer ifrån.

Vad fick er att börja spela tillsammans som den här uppsättningen?

Det började egentligen med att jag hade lite låtar som jag ville göra nått av men som inte funkade med mitt andra band och det resulterade i Autisterna. Sedan har bandet genomgått en del medlemsbyten på grund av att vissa har skaffat barn eller börjat forska.

Du nämnde att ni spelat i andra band tidigare, vad var det för band?

Vi spelade i ett band som hette Lola Barbershop tidigare men vi har även spelat lite i Vapnet och Hello Saferide.

Vad hade ni för ambitioner när ni bildade Autisterna?

Vi bildade ju bandet enbart för att jag hade låtar som inte passade in i mitt tidigare band, så när vi började hade vi egentligen inte så mycket mer ambitioner än att göra de låtarna på ett bra sätt. Sedan har det vuxit fram större ambitioner med tiden. När vi hade tillräckligt många låtar för att spela in en skiva hade vi ambitionen att göra en skiva.

Hade ni några gemensamma influenser inom bandet när ni bildades?

Nja, vi lyssnade mycket på singer/songwriter-stuket men det återspeglas inte riktigt i vår musik. När man startar ett band blir det aldrig som man tänkt sig – det uppstår en speciell energi eller känsla som inte går att förutse.

Fanns det någon speciell artist som fick dig att vilja börja med musik?

Faktiskt inte – jag började spela i band så tidigt. När man är i femtonårsåldern har man vanligtvis usel musiksmak. Ena stunden vill man spela i ett popband bara för att spela i ett hårdrocksband veckan därpå. Det fanns inte så mycket annat att göra där jag växte upp. Om man var för tanig för att spela ishockey så hade de ett rum med några gitarrförstärkare i ungdomsgården.

Kan ni försörja er på musiken?

Alla har andra jobb vid sidan om bandet – vi tjänar löjligt lite på musiken. Eller man kanske inte ska kalla det löjligt lite men det räcker absolut inte för att ens försörja en medlem under korta perioder. Jag skulle säga att vi går plusminus noll med alla omkostnader.

Vad har ni för andra jobb?

Några av oss är journalister och Anders är doktorand i biologi. Några jobbar som personlig assistent och några pluggar.

Ni är aktuella med en ny skiva, hur skulle du beskriva den?

En popskiva på svenska. Oj vad tråkig den beskrivningen lätt – ett pretentiöst försök till total ohipphet.

Skiljer den sig från er första skiva?

Den här är lite lugnare, det är lite mer stämsång och vi använder orgel, cembalo och munspel vilket vi inte gjorde på förra skivan.

Det känns som att era texter är väldigt framträdande, var hittar ni inspiration?

Texterna är viktiga, det handlar om sånt man varit med om och sånt man tänker på. Allt är inte självupplevt. Det mesta är fiktiva berättelser men det måste beröra en, annars klingar det falskt.

Finns det några särskilda ämnen ni brukar skriva om?

På nya skivan finns det faktiskt två låtar som handlar om arbetslöshet, det var roligt att skriva om.

Vilka låtar är det?

Sista dagen och Rachael Ray – de två första låtarna på skivan. Man får sparken på första och är arbetslös på andra men sedan finns det ingen röd tråd. Jag försökte medvetet skriva olika slags texter på den här skivan, Den andra sidan till exempel är en dialog mellan en far och en son.

Hur lång tid tar det att skriva en låt?

Det kan ta hur lång tid som helst. Vissa av låtarna på nya skivan har tagit tre-fyra år att skriva men alla låtar tar inte så lång tid. Mellanspel och Bara en dröm tog bara en eftermiddag. Jag ser ingen anledning att stressa och låter hellre låtarna mogna fram.

Vad har ni för planer för framtiden?

Vi ska spela lite grann ute – dels vanliga spelningar men vi ska även åka på en akustisk turné i Västsverige och spela unplugged på kaféer vilket jag ser fram emot. Nyanserna går fram tydligare när man spelar akustiskt och jag behöver inte skrika för att höras.

Kommer vi få se er på någon festival i sommar?

Jag tror att det är på gång men är inte riktigt säker.

Mer info om bandet hittar du på deras hemsida.