Festivaler

Föreningen som driver musikfestivalen i Hultsfred har varslat sina anställda. Det talas om att det är katastrof för bygden, orten, om festivalen läggs ned.

Jag är inte helt säker på det.
En vecka efter Hultsfredsfestivalen arrangerades endags-festivalen Sonisphere, som gick i hårdrockens tecken med Metallica som det stora dragnamnet. Det går alltid att göra andra liknande festivaler och arrangemang.

Men frågan är om folket på orten vill det? Jag är lite skeptisk till det. Visserligen har det inte varit lika illa med viljan att få inkomst genom service till festivalgäster som i Emmaboda där butiksägarna nästan i stort sett stänger under Emmabodafestivalen.

I medier skrivs nu dels att även om någon annan festival dras igång blir det aldrig detsamma. Hultsfredsfestivalen var länge den enda och den största.

Det skrivs också om maktspelet, konkurrens med den nya rockfestivalen i Stockholm, Where the action is, och att den är den största anledningen till att Hultsfredsfestivalen nu gått med så mycket minus i två år att den troligen läggs ned. Enligt Aftonbladet:

Svaret från Live Nation-lägret lät inte vänta på sig. De bokade Foo Fighters – Hultsfredfestivalens drömband 2008 – och byggde i Stockholm en hel festival kring dem, med namnet Were the Action Is. På samma datum som Hultsfred skulle gå av stapeln.
Hultsfredschefen Per Alexandersson kunde inte dölja sin besvikelse:

– Det har alltid funnits en tyst uppgörelse mellan svenska konsertarrangörer att man inte lägger festivaler samtidigt som någon annan. Nu bryter Ema Telstar och Luger mot den.

Så bokningen av Foo Fighters får skulden av AB. Njae.

I och för sig: det är ju fult att startaa en festival på samma datum. Det är vågat och djärvt också. Skulle bekvämligheten få stockholmarna att stanna hemma och gå på rockfestival på Djurgården istället för att sova i leriga tält?

Jag har besökt Hultsfredsfestivalen ett par år och en sak har jag verkligen uppskattat: den otroliga mängd scenen och artister som bokats. Och Rookiescenen har alltid varit en pigg del där nya artister fått chansen. Där såg jag bland annat Maia Hirasawa fösta gången.

Men: på två sätt tycker jag att Hultsfred missat.
Det första är att arrangören av Hultsfred bokat enda hotellet på orten och det varit omöjligt för oss som vuxit ur tältåldern att få vettigt boende till vettigt pris därmomkring. Ett år hyrde vi in oss i ett hus, men det var dyrt, alldeles för dyrt för en vanlig familj.

Arrangören har nog inte förstått att underlaget för en festivalspublik inte längre ser ut som på 1960-talet. Det är inte bara ungdomar som åker på festival. Det är 40-åringar och 50-åringar också, som tar med sina tonårsbarn eller vuxna barn och drar iväg. Massor av 40-åringar och uppåt vill se sina favoritartister igen någon gång i livet. Det har Where the action is i Stockholm förstått och anpassat sig till.

Ska en ny festival sättas samman i Hultsfred bör den antingen vara specialutformad för särskilt grupp som hårdrockare – eller så måste orten se till att arrangören inte lägger beslag på allt boende förutom tälten.

Varför jag slutade åka till Hultsfred: jag har vuxit från tältåldern och vill bo vettigt. Och jag vet att det är många som tänker likadant. Så jag önskar att Hultsfred kunde arrangera festivaler igen – men den här gången se till att det finns hotell och vandrarhem och att det överlag anpassas till att också vi som är över 30 vill komma.

Här är Foo Fighters spelning i Stockholm sommaren 2008, som satte igång fallet för Hultsfred:

Relaterat:
– Svårt att ha sympati med en misskött festival
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om musik, festivaler, Hultsfred, WTAI, Foo Fighters