Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Europa

Det är klart en stad som får fram band som Deportees ska vara kulturhuvudstad

by

umea300
Grattis Umeå – som blev kulturhuvudstad. Den norrländska metropolen är verkligen värdig att stå i fokus för hela Europas kulturintresse.
Dagens Nyheter berättar att Umeå blir kulturhuvudstad 2014
Umeå segrade över en hård kamp mot skånska Lund.

Alla som pluggat i Umeå vet att det är en progressiv skön stad med livligt kulturliv. Heja Umeå.
Staden som bland annat fått fram ett av de mest spännande svenska indiebanden Deportees.

DN berättar att Umeås slagord är ”Nyfikenhet och passion”, och presenterar ett program inspirerat av den samiska kalenderns åtta årstider.

På Umeås hemsida finns en liten slags programförklaring inför uppgiften att vara kulturhuvudstad i Europa:

Mänsklig tillväxt — Umeås erbjudande
Umeås mål med satsningen på Europas Kulturhuvudstad är att främja mänsklig tillväxt, stärka kulturens roll som drivkraft för en hållbar samhällsutveckling och stärka kulturlivets internationella relationer och dimensioner.

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Måste läsas: Greiders recension av Olle Sahlströms bok om fackets död

by

Skönt med den där timmen som ställs tillbaka när vi lämnar sommartiden för i år. Det gör att jag för min del vaknar upp en timme tidigare och är pigg. Så jag har hunnit läsa i boken jag håller på med och hunnit surfa runt ordentligt på massor av sajter.

Jag blir så sugen och bara måste läsa den här boken som Göran Greider har recenserat i Aftonbladet: I skuggan av en storhetstid av Olle Sahlström.

Olle Sahlström lämnade LO när han jobbade där. Facket var nog inte moget för att lyssna på vad han hade att säga. Och visst kan han provocera. Här ett citat ut en av Olle Sahlströms artiklar:

Arbetarrörelsen är död.

Fanor, numer urblekta, tas fram varje år inför Första Maj. Folkets Hus står där det alltid har stått, socialdemokratiska föreningar bjuder som förr in till möten, de liksom fackföreningar i LO, och visst finns ABF kvar. Men det är blott kulisser av en arbetarrörelse, rekvisitan av en rörelse som har gått ur tiden.

Det är som Potemkinkulisser, de kulisser av byar fursten Grigorij Potemkin enligt sägen lät bygga inför kejsarinnan Katarinas II:s resa till Krim sent 1700-tal för att ge intryck av ett välstånd som inte fanns. Inte så att kulisserna av en svensk arbetarrörelse står där av beräkning för att vilseleda. Snarare så att de står kvar och döljer ett verkligt tillstånd därför att det finns tillräckligt många funktionärer och förtroendevalda på heltid som med gemensamma krafter förmår hålla kulisserna upprätta. Men deras funktion är desamma som en gång Grigorij Potemkins kulisser; de står där och förvirrar begreppen och upprätthåller till illusionen av något som inte finns, ty bakom rörelserekvisitan ligger blott liket av en rörelse sedan länge övertäckt av historiens damm

Men det här är alltså kritik inifrån. Sahlström kommer från facket och har jobbat inom den fackliga rörelsen i många år. Fler borde nog göra som Greider: trots allt ge boken och tankarna en chans:

Jag ska erkänna att jag öppnade boken med viss oro. Genom åren har Sahlström ofta bedrivit en rätt populistisk kritik av fackföreningsrörelsen. Jag har retat mig på förenklade attacker på pampvälde och svepande kritik av patriarkala mönster i LO-borgen.
Sådant finns där, verkligen, men han har ofta missat de stora maktsammanhangen och då hamnat i en närapå haveristisk position: facket får ta smällarna för det kapitalet och en reaktionär tidsanda är skyldigt till och åtskilliga högerintellektuella har glatt sig åt hans kritik. Så inte här. Gång på gång förundras han över att fackföreningar kan vara så olika i skilda hörn av Europa och han urskiljer för- och nackdelar med olika strategier. ”Jag vet inte längre vad jag ska tro och tänka”, utbrister han och vågar känna hur marken skakar under honom. Han resonerar, söker historiska djup, skriver med radikal uppbrottsvilja.

Greider avslutar sin recension med att rekommendera hela vänstern att läsa boken och sätter in dess budskap i nuet som domineras av finanskrisen:

Den skrevs före krisen, men det är som om den får sin rätta innebörd dessa turbulenta höstdagar: Äntligen knäar den övermakt som så länge fått fackföreningsrörelsen att knäa.

Claes Krantz har också bloggar om den här recensionen, liksom Fredrik Segerfeldt och Under ytan.

I skuggan av en storhetstid
Olle Sahlström
ISBN 9789173891462
Atlas Bokförlag

Andra bloggar om: , , , , , , ,

S försöker stoppa reglering av bloggar i EU

by


Dags att sluta blogga, skriver opassande med anledning av att EU verkar vilja införa hårdare regler och begränsningar för bloggare.

Henrik Alexandersson skriver:

Även om man lindar in det – och även om man strukit det stycke som i klartext talar om registrering av bloggare – så medför det förslag som läggs fram att man måste ha någon form av registrering av bloggarna, för att beslutspunkterna över huvud taget skall kunna förverkligas.

Detta kommer att omöjliggöra anonymt bloggande.

Det nämns att bloggare bör tvingas ge replikrätt till dem man kritiserar i sina texter.
…

Det kommer också att bli en avgift (skatt?) på användargenererat material.

Men det är inte alls säkert att detta förslag kommer att genomföras. Det kan bli en majoritet emot det. I ett pressutskick läser jag från s läser jag:

På initiativ av den svenska socialdemokratiska Europaparlamentarikern Inger Segelström så kommer Europaparlamentets socialistgrupp att ställa sig bakom att inte reglera bloggare och bloggande.

– Jag tycker att det är viktigt att människor fortsätter att blogga, det berikar samhällsdebatten, kommenterar Inger Segelström. Några nya regler behövs inte. Det finns redan idag existerande lagstiftning om att man inte får kränka andra eller begå brott på Internet, säger Inger Segelström.

Debatten gick het, inte minst i Sverige, efter att betänkandet om mediekoncentration och mediepluralism inom EU antagits i Europaparlamentets Kulturutskott i slutet av Juni. I det nya förslaget som under Europaparlamentets session i slutet av september kommer att röstas finns fortfarande en rad olyckliga skrivningar kring bloggandet kvar. Socialistgruppen har nu enats om att inte ställa sig bakom dessa.

– Det är bra att vi har en bred enighet inom Socialistgruppen så här innan omröstning, säger Inger Segelström.Vi får hoppas att Christoffer Fjellner nu lyckas få sin grupp att göra detsamma, så att vi får en majoritet i hela parlamentet.

Naturligtvis har jättemånga bloggare kommenterat EU-parlamentets virriga förslag:
Kurvigheter, Falkvinge, Ledarbloggen och Enligt min Humla.

Andra bloggar om: , , , ,