Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Animerat

Filmrecension: Yakari: Djurens bästa vän

by

Djurens bästa vän
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 augusti 2021
Regi Toby Genkel och Xavier Giacometti

En fint tecknad, väldigt söt och i hög grad barntillåten film om Yakari, pojken som får en gåva av sitt totemdjur och kan prata med djuren. Eftersom alla pratar svenska i filmen fungerar den utmärkt för barnfamiljer.

Yakari är en pojke från nordamerikanska ursprungsbefolkningen. Det är väl korrekt beskrivning, hoppas jag. Berättelser om honom har visats på SVT Barnkanalen och finns i seriealbum. Nu kommer filmen om Yakari.

Äventyret börjar med att Yakari får se Lilla Åskan, som är den snabbaste vildhästen och som alla säger är omöjlig att fånga in och tämja. Samtidigt varnar stammen äldste för att en tornado och ett fruktansvärt oväder är på väg. Bufflarna flyr från områden i rasande fart. Tecknen är tydliga. Stammen måste flytta. Då ger sig ut Yakari ut för att leta upp Lilla Åskan.

Det är spännande och Yakari möter farligheter, både naturens styrka och elaka människor – men det är barntillåtet spännande, aldrig för skrämmande. Jag tänker att för en vuxen är det en söt berättelse, fina bilder och väldigt gulligt men också oerhört förutsägbart. Men absolut en trevlig film att se tillsammans med de minsta. Och om de redan känner till Yakari är det ett trevligt återseende. Med i filmen finns också andra välbekanta figurer som tjejkompisen Regnbåge, bävern Dubbeltand och många fler.

Filmrecension: Frost 2 – betyg 5

by

Frost 2
Betyg 5
Svensk biopremiär 25 december 2019
Filmen visas i 3D, 2D, dubbad till svenska, dubbad till svenska med svensk text, dubbad till nordsamiska med svensk text samt i den engelska originalversionen med svensk text.

På juldagen kommer den av många efterlängtade uppföljaren till Disneys succéfilm Frost. Nu får vi följa systarna Elsa och Anna när det försöker hitta ursprunget till Annas magiska krafter. Ett uppdrag som visar sig vara farligare än de först trott.

Under sin resa upptäcker de sanningar om det förflutna och de lär sig att allt inte är som det verkar. De hittar också orsaken till varför en ogenomträngliga dimman ligger över skogen.
De inser att de måste hitta sanningen om varför Arendal och Tundra-folket började kriga. Endast genom att hitta denna sanning kan de rädda både Arendalen och Tundrafolket.

Filmen riktar sig mot de äldre barnen och är ganska mörk i sin berättelse jämfört med den första filmen, men den är riktigt bra och spännande. Det är en film som både vuxna och barn kommer att uppskatta.

Filmen är delvis som en musikal, det är mycket musik och många låtar i filmen.

Min favoritkaraktär är snögubben Olaf. Han fungerar som en bra brytning mot de intensiva delarna i filmen. Också renen Sven och Kristoffer hjälper till med att lyfta stämningen.

Det är fascinerande att se hur långt Pixar har kommit under de senaste åren med sin grafik. Detaljerna är otroligt skickligt utförda.

Filmrecension: Drottningens Corgi – rolig, varm och gullig familjefilm, lagom spännande

by

Drottningens Corgi
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 november 2019
Regi Ben Kassen, Vincent Kesteloot
Svenska röster: Anton Körberg, Wiktoria Johansson, Ola Forssmed, Cecilia Forss, Claes Ljungmark, Rickard Söderberg m fl.
Censur 7 år

Vad skulle hända om den amerikanske presidenten har en odräglig corgi-tik som prompt vill bli parad med den brittiska drottningens favorit-corgi, som inte alls är intresserad av den amerikanska framfusiga tiken? Det får vi reda på i denna rätt roliga, varma och smågulliga animerade familjefilm.

Filmen är både rolig och lagom spännande och till skillnad från Disneys många filmer är actionsscenerna på en lagom, rimlig nivå. Bland de familjefilmer som går upp på biograferna nu när höstlov och så småningom jullov ger familjer tid att gå på bio tillsammans borde den här vara ett bra alternativ, speciellt om familjen tycker om djur och hundar i synnerhet.

Huvudpersonen Rex är en nöjd corgi, han lever ett liv i lyx i sitt hem i London i den brittiska kungafamiljens palats
Buckingham Palace. Rex är drottningens favorit-corgi. Hon har fyra corgi-hundar. Corgi är hundar med korta ben, något kraftigare hundar är taxar.

Rex är bortskämd, rejält bortskämd och både drottningens make, prins Philip och de andra tre hundarna är rätt trötta på honom. En dag har drottningen statsbesök från USA. Den amerikanske presidenten Donald Trump med fru och hund kommer på besök. Trump söker en bra corgi att para sin tik med. Rex blir utvald, vilket han verkligen inte vill. Då Rex försöka undgå tiken ställer han till det rejält och bitar Trump i skrevet. Som bestraffning stängs Rex in i hundrummet.

Rex skäms djupt och en av de andra hundarna lurar iväg honom från palatset. Livet utanför palatset är tuff, mycket svårare än Rex kunnat föreställa sig. Han hamnar snabbt på ett hem för övergivna hundar. Alla hundar är inte snälla och han blir snart varse att ingen tror på att han är drottningens favorit.

Det är rar berättelse och som de bra animerade historierna finns det saker som de vuxna kan skratta åt och saker som barnen engagerar sig i. Om jag ska gå på bio under höstlovet med mindre barn är detta ett bra alternativ.

Filmrecension: Mirai, min lillasyster – flödar av fantasi

by

Mirai, min lillasyster
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 juli 2019
Regi Mamoru Hosoda
Originaltitel: Mirai no Mirai

En vacker, söt liten berättelse som flödar av fantasi om en fyraårig pojke som blivit storebror. Den här filmen lär alla småbarnsföräldrar känna igen sig i och älska. Ett litet minus får den dock för dess bärande tema som är något pekfingeraktigt och uppfostrande.

Fyraårige Kun väntar hemma med mormor på att föräldrarna ska komma hem med familjens nya familjemedlem, hans baby-lillasyster. Det tar inte många dagar tills Kun blir både trött på och arg på att ha fått en lillasyster. Babyn får all uppmärksamhet.

Ingen har tid för honom längre, ingen tycks tycka att han är söt längre. Då upptäcker han plötligt att det händer magiska saker i trädgården. I trädgården möter han karaktärer och personer både från det förflutna och framtiden och han möter familjen hund Yoko i människogestalt. Yoko berättar att innan Kun föddes var Yoko föräldrarnas prins som fick all deras uppmärksamhet och kärlek. Sådant är livet i familjer, men kärleken är inte begränsad, den räcker till åt alla. Fast ibland känns det inte så för en liten fyraårig pojke.

Filmen är mycket vackert tecknad och blandar magi och verklighet på ett snyggt sätt och även om den på sätt och vis är lite pekfinger-aktig är den ändå inte förutsägbar. Jo delvis förutsägbar men ändå fylld av överraskningar.

Regissören Mamoru Hosoda (som tidigare skapat Wolf Children, Odjuret och hans lärling) går i mästaren Miyazakis fotspår, helt klart, fast han når inte riktigt upp på samma nivå ännu. Miyazaki är aldrig lika moralisk utan släpper fram fantasin mer. Mirai – min lillasyster sprudlar av fantasi och magi men sensmoralen att den lille fyraåringen ska lära sig och uppfostras att agera klokt när det är föräldrarna som borde öppna sina ögon drar ned filmens betyg. Det är faktiskt rätt skrämmande att dessa ändå rätt unga föräldrar har glömt så mycket om hur det var att vara barn. Och att de är så blinda för hur världen helt förändrats för Kun när babyn får all uppmärksamhet.

Filmen visas både dubbad till svenska och på originalspråket japanska. Om ni inte behöver se den dubbad på svenska för att ni har med småbarn som inte kan läsa rekommenderar jag att se den med japanskt språk. Den svenska dubbningen är lite slätstruken. Kun har väldigt få uttryckssätt: antingen andas han snabbt av rädsla och skriker eller så är han hoppitossig.

Filmrecension: Asterix: Den magiska drycken

by

Asterix: Den magiska drycken
Betyg 3
Svensk biopremiär 12 april 2019

Gillar du serieböckerna om Asterix och Obelix gillar du förmodligen den här filmen också, fast jag tycker inte riktigt om de dockliknande figurerna, jag föredrar serieböckernas animering. Men det är en smaksak.

Det här äventyret finns dock inte i någon av serieböckerna. Alexandre Astier har skrivit det här äventyret som är det första som inte är baserat på ett seriealbum. Tiden har förändrat mycket. Asterix och Obelix värld är en mansdominerad värld, till stor del. Det är bara männen som slåss och försvarar byn och det är bara män som får vara druid. Det märks att Alexandre Astier försökt förändra detta något. Det gör han snyggt utan pekpinnar och utan att det känns påklistrat.

Druiden Miraculix trillar från ett träd och då blir han rejält omskakad, hans bild av sig själv vänds upp och ner. Han inser att en dag kommer han inte att vara pigg längre och inte kunna blanda den magiska dryck som ger den galliska byns invånare mirakelkrafter, som de behöver då romarna försöker invadera och ta över byn.

Miraculix bestämmer att han måste ge sig iväg ut till alla galliska områden för att leta reda på en ung gallisk druid som kan bli upplärd av honom och få ta över. Med på resan följer, förstås Astérix och Obelix, och en liten påhittig flicka som heter Pektin.

Gallerna i byn är lite skeptiska till att Miraculix ska hämta någon utifrån. De litar inte riktigt på någon som inte är uppfödd i deras by. Det är lite lustigt att se hur en sådan inställning kan verka helt naturlig i det sammanhanget men om svenskar gav uttryck för sådant skulle det kallas rasistiskt. Kanske man inte ska analysera barnfilmer på det sättet?

Jag är en stor fan av Asterix och Obelix och jag tycker filmen är godkänd men inget mästerverk, inget som överraskade mig särskilt och inget som dröjer sig kvar efteråt. Men ok.

Versionen jag såg hade svenskt tal så filmen fungerar bra att ha med sig också barn som inte kan läsa.