Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Afrika

Det där som nästan kväver dig, av Chimamanda Ngozi Adichie

by


Det där som nästan kväver dig, av Chimamanda Ngozi Adichie, är en bok med tolv noveller av den afrikanska författaren.
Chimamanda Ngozi Adichie slog igenom stort med sin roman om Biafrakriget, ”En halv gul sol”.

Noveller låter oss komma närmare människor från NIgera i dagens värld, ofta med anknytning till USA. För många nigerianer är USA det förlovade landet. Med osentimental skärpa fångar Chimamanda Ngozi Adichie kulturkrockarna. För det handlar om flera olika slags krockar.

I höst är afrikansk litteratur i fokus på Bokmässan i Göteborg. Det är en satsning som behövs och jag hoppas det gör att vi får mer sådana här novellsamlingar och romaner utgivna i Sverige. Jag har läst en del litteratur av afrikanska författare, men oftast när det är Afrika som skildras är det skrivet av västerländska författare och det handlar om dåtid. Inte så många böcker jag har läst skildrar det moderna samhället som öser in över människor, också nigerianer.

Chimamanda Ngozi Adichie använder språket och dess rymt mycket skickligt och medvetet. Hon fångar människornas karaktärer i språkets rytm, i satsbyggnaderna och annat. Ibland blir det otäckt nära, det är som att krypa in under skinnet på personen, som inte alltid mår så bra. Det är skickligt, men i en av novellerna blir det för mycket, takten blir så forcerad att det är svårt att ta till sig handlingen.

Min favoritnovell är den som skildrar ett litteraturprojekt där afrikanska författare samlats några veckor och ska skriva varsin novell och läsa upp för varandra. Vi får följa novellens huvudpersons tankar och delar ur hennes novell. Hon får bra omdöme av de andra författarna, några är riktiga besserwissrar. Fast lite överseende och från sina höga hästar säger de att handlingen givetvis är otrolig och inte kan ske i verkligheten. Behöver jag säga att den så klart har hänt. Det är en härlig bild av litteraturens väsen och litteraturkritiken.

I de flesta novellerna skildras livet från kvinnors synvinkel. Det känns mycket äkta, jag känner det som om jag fått titta in i deras liv och det är som om jag har fått träffa flera olika slags kvinnor från Nigeria. Det är litteratur när den är som störst, när den vidgar ens perspektiv och bjuder på resor in i andra människors själar.

Det där som nästan kväver dig
Författare Chimamanda Ngozi Adichie
Översättare Ragnar Strömberg
Originaltitel: The Thing Around Your Neck
Förlag Albert Bonniers förlag
ISBN 9100123927
ISBN-13 9789100123925

White Material

by

White Material
Betyg 3

När White Material gick upp på svenska biograferna hyllades den av kritiker som ofta gav den högt, högt betyg.

Filmen handlar om en vit kvinna, Maria Vial (spelad av Isavelle Huppert) som i ett icke-namngivet afrikanskt land hamnar mellan militärerna och rebellerna. I det blodiga inbördeskriget ligger de vita illa till hos båda sidorna.

Maria Vial vägrar att se katastrofen närmar sig och vägrar förbereda flykt. Inte ens när franska styrkor kommer i helikopter och uppmanar henne att ge sig av tillsammans med sin familj vill hon förstå hur illa läget är. Hon hakar sig istället sjukligt fast vid att skörda kaffebönorna, trots att i stort sett alla deras svarta anställda ger sig av, för att de inser hur livsfarligt det är att hamna mellan rebellerna och militärerna. Maria Vial ger sig ensam ut på bygden för att ragga upp andra som kan hjälpa till med skörden.

Filmen är inspelade med en teknik med en fladdrig kamera, vilket i början av filmen gav en känsla av att det nästan var verkligt, att det var som dokumentärt. Klippen i tid var också fladdriga och röriga, tidsperpektivet växlade mellan vad som var filmens nu och vad som hänt strax före och några dagar före.

En styrka med berättelsen är att ingen sida är skildrat i vitt eller svart, ingen är helt god eller helt ond. Rebellerna liksom militärerna utför grymt våld, men är ändå offer, speciellt känns det i magen att se småpojkar och flickor springa omkring med gevär och pistoler eller andra vapen de fått tag på, som hungriga djur.

De vita lyckas inte heller hålla ihop. De skulle ha mycket att vinna på att vara enade, men de drar iväg åt olika håll, var och en för att rädda sig själv. En försöker fly från landet, en blir rebell och mamman hakar sig sjukligt fast vid att skörda kaffebönorna. Till vilken nytt egentligen, när hon egentligen vet att kriget bankar på dörren och hennes man har sålt plantagen för att kunna fly.

Det fanns dock delar av filmen som kändes överdrivna, som att hon gick omkring i tunn klänning mitt i inbördeskriget. Det är en poetisk och starkt suggestiv, dramatisk bild, av en mager, seg, otroligt envist stark kvinna. Ändå är den svår att tro på. Om hon var så envis och tog initiativet och inte gav sig, varför gick hon omkring i klänning och inte i byxor? Det ser sjukt ut att springa omkring på grusvägarna mitt i kriget i sommarklänning.

Vissa bilder är mästerliga. Som när kameran vilar på bushen, med gul stågräs och bruna nakna trägrenar och lite gröna löv på några grenar, som om de knotiga träden fick liv träder där plötsligt fram kamouflageklädda svarta grönklädda soldater med gevär, alla i samma färgschatteringar som omgivningen.

De flesta kritiker gav betyg 5, men för mig dras betyget ner av att den är rörig i överkant, att det är svårt att veta vem som är vem och det var svårt att komma någon av personerna nära.
Av mig får den 3 strömmingar.

Malena Jansson i SVD skrev om filmen när det släpptes på biograferna:

Det är verkligen på tiden att Claire Denis får den uppmärksamhet hon förtjänar i Sverige och White material är en inte helt enkel men fantastisk introduktion till hennes universum. Liksom alla hennes filmer tjänar den på en andra titt så i den särdeles torra svenska biosommaren 2010 är detta filmen att se och se om igen.

Eva af Geijerstam i DN gav betyg 5:

I en thriller utan thrillerns konventionella mekanik, i ett psykologiskt drama utan traditionella psykologiska förklaringsmodeller gör Claire Denis det hon är allra bäst på. Med hjälp av ansikten, gester och en nästan kvävande sinnlighet koreograferar och formulerar hon i bilder de svåraste frågor men överlämnar tillsammans med filmens skeenden svaren till åskådaren.

Betyg 3 i Aftonbladet och betyg 3 i Expressen.

Kulturbloggens betyg:
3 strömmingar

(Förklaring av Kulturbloggens betygssystem: När kulturbloggare som bor i Göteborg sätter betyg blir det räker, men när kulturbloggare som bor i Stockholm sätter betyg blir det strömmingar istället).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

.

Riksteaterns första premiär i Ghana – African Cinderella

by

Föreställningen African Cinderella är ett unikt samarbete mellan Riksteatern, Svenska Institutet och Ghana National Theatre. Här berättas askungesagan ur ett nutida afrikanskt perspektiv med fokus på barns och kvinnors rättigheter. Nu är det dags för Sverigepremiär! 16 ghananska skådespelare står på scen i en kraftfull föreställning med västafrikanska trummor, sång och dans. Efo Kodjo Mawugbe, en av Västafrikas mest ansedda dramatiker, har skrivit manus. För regin står Fransesca Quartey, uppvuxen i Göteborg med en far från Ghana. African Cinderella kommer att turnera i Sverige i april och maj.

Sagan om flickan som förlorat sin mor och hamnar i en styvfamilj är från början en afrikansk saga som Bröderna Grimm tog till Europa och Disney till USA. Just nu turnerar den i Ghana där ca 8500 personer sett föreställningen hittills. Snart är det dags för Sverigepremiär och därefter turné. 9 orter i landet får besök av Ghana National Theatre och African Cinderella.

African Cinderella följer sagan, men som Askungen möter vi Cinderama, en ung ghanansk flicka. När hennes mor dör gifter fadern om sig med en änka med två döttrar. Pappan är ofta frånvarande och den unga flickan spenderar all sin tid med hennes nya familj. Styvmodern tvingar henne att utföra hushållets alla sysslor när hon vill göra sina läxor och styvsystrarna tar varje tillfälle i akt att reta henne. Trots detta lyckas hon ändå behålla sin integritet och stolthet och kräver att de hon möter på vägen betraktar henne som en människa och jämlike även om det råkar vara en prins!

Parallellen till unga flickors vardag i Ghana är slående. Förutom de konstnärliga ambitionerna med projektet finns viljan att stärka unga flickors situation. Tematiken, att växa upp i styvfamilj är vardag för många flickor i Ghana. Skilsmässor och polygami är några av orsakerna. En annan orsak är traditionen att placera barnen hos familjer som har det bättre ställt. Flera av skådespelarna har själva upplevt Askungetematiken. Samtidigt är Ghana en ung nation och ett hoppfullt land.

-Afrika är framtiden, säger Fransesca Quartey som regisserat föreställningen. I Ghana finns en sån framtidsoptimism, jag var där för 15 år sen, då fanns inte alls den pionjäranda jag ser idag. Det jag gillar med Ghana är omöjligt att sammanfatta. Det är mötet mellan människor, att alla tar sig tid. Det finns en rikedom om man vågar stå still. Jag hoppas att förställningen kan fånga lite av den känslan.

Idén till African Cinderella uppstod när Efo Kodjo Mawugbe och Fransesca Quartey, som delvis har sina rötter i Ghana, träffades för två år sedan i Ghanas huvudstad Accra. De bestämde sig för att inleda ett samarbete kring den klassiska berättelsen om Askungen med den skillnaden att historien skulle berättas ur ett modernt afrikanskt perspektiv. Samt att även ta upp frågor om barns och kvinnors rättigheter. Hos Ghana National Theatre fanns också en vilja att öka kunskapen om hur man gör familjeteater och hur man når ut rikstäckande med en föreställning. Riksteatern med sin långa erfarenhet både av turnéproduktion och som folkrörelse blev en naturlig samarbetspart vid sidan av Svenska Institutet.

– Riksteatern är en organisation som lägger fokus på jämställdhet, mångkultur och demokrati och inom dessa områden vill vi verka även globalt, säger Rani Kasapi, chef för Riksteaterns internationella uppdrag. Teatern är ett sätt att lyfta den typen av frågor, i det här fallet om barns och kvinnors rättigheter. Jag tror också att föreställningen kan ge publiken i Sverige insikt i hur andra människor lever och därigenom skapa ett engagemang, tillägger hon.

African Cinderella hade premiär i Accra i Ghana 6 mars där den just nu turnerar.

Svensk premiär blir det 12 april i Hallunda följt av en exklusiv turné med tio föreställningar i Sverige.

Turnéplan Sverige: 12/4 Hallunda, 14/4 Gävle, 18-20/4 Göteborg, Pustervik, 23/4 Motala, 27/4 Hudiksvall 2/5 Umeå, 6/5 Haparanda, 8/5 Bibu (Scenkonstbiennal för Barn och Unga) i Lund, 10/5 Falun.

Relaterat: Pressmeddelande på Newsdesk

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Plötsligt kan svenska fotbollsintresserade få två afrikanska lag att heja på i VM

by

Aldrig har väl svenska invånare varit så engagerade i det nigerianska fotbollslandslaget som nu när Lagerbäck tagit över som förbundskapten där?
Har Lagerbäck ens varit så populär som nu?

Nu går rykten att vi som helst vill ha en svensk anknytning till ett lag för att heja på det kan få ännu ett lag i VM att följa.

Aftonbladet berättar att Svennis förhandlar med Elfenbenskusten:

Han blev blåst på jobbet som Nigerias förbundskapten av Lars Lagerbäck.
Nu kan Sven-Göran Eriksson utmana sin landsman i sommarens VM-turnering som coach för afrikanska konkurrenten Elfenbenskusten.
– Vi träffades i samband med matchen på Loftus Road, säger ”Svennis” agent Athole Still till Sportbladet.

Vore kul. Sommarens fotbolls-VM blir mer och mer intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,