Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Good Charlotte – Cardiology

by


Good Charlotte som ett punkigt eller rockigt band? Glöm det när det gäller nya skivan Cardiology. Det är som den engelska sajten Craveonline skriver: Det är en popskiva med bra hitkänsla. Även om Craveonline är lite grinig fick albumet ändå 6,5 av 10 poäng.

Good Charlotte’s new album Cardiology is lunchroom theme music, teenage anthem songs that serve up a healthy dose of fake rebellion in a super, finger snapping, catchy way. This is an album for suburban kids who think dressing in all black at the mall makes them really different. It’s the by-product of the fact that punk rock is now a rite of passage, a “phase” kids go through akin to the Hula Hoop or the buckle shoe. Tattoos, piercings, Mohawks, bullet belts, all the things my generation got beaten up for now make up the scene uniform for kids who will love Cardiology.

Jag gillar jättemycket titellåten: Cardiology, Det är en mjuk, spröd, ganska smörig sång om det omöjliga att förstå hjärtat.
Först blir jag lite förvånad när jag lyssnade på albumet, för att Good Charlotte brukar låta mycket råare, men bandet fungerar bra som ett snällt popband också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
M

Det fanns ett uppdämt behov av en ny Håkan Hellström-skiva

by


Det tog endast två veckor för Håkan Hellströms nya kritikerrosade album ”2 steg från paradise” att sälja Platina. Albumet har legat 1:a på svenska albumlistan två veckor i rad.

Även i Norge och Danmark hyllas Hellström för sitt nya album.

Danmark:
Soundvenue 5/6
Gaffa 5/6
Ekstra Bladet 4/6

Norge:
VG 6/6
Aftenposten 6/6
Dagsavisen 6/6
Adresseavisen 6/6
Dagbladet 5/6
Bergens Tidende 5/6
Fædrelandsvennen 5/6

På lördag är det turnépremiär på Skandinavium i Göteborg.

Turnédatum:
6.11 Göteborg, Scandinavium
12.11 Oslo, Rockefeller
13.11 Stockholm, Hovet
19.11 Köpenhamn, Stora Vega
20.11 Lund, Färs & Frosta Arena

www.hakanhellstrom.com
www.facebook.com/hakanhellstrom

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skivrecension: The Bells – Threads

by

The Bells är en svensk poptrio, en klassisk sättning med trummis, bassist och gitarrist.

Och musiken låter därefter, det är soft modern popmusik med inslag av svårmodiga texter.
Det är nostalgiska tillbakablickar, ånger och saknad i vuxen popförpackning.

Sångaren, Jonas Tenglund, är stundtals tveksam och är i mitt tycke det gruppen har att jobba mest på inför framtiden.

Albumet har 10 spår:
Open forests, Closed fields
River’s Hand
We kick back
I owe my life to more than I can mention
Reading
After summer
All our relations
No waves
Outside
Looking for a career

Smakprov på albumet kan avlyssnas på The Bells hemsida.

Många av låtarna skulle platsa på Lugna Favoriter vilken dag i veckan som helst.

Bästa låt: River’s Hand

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skivrecension: Gary Wilson – Electric Endicott

by

År 1977 släppte Gary Wilson ett unikt bisarrt och personligt album med titeln You Think You Really Know Me. Kort efter att albumet släpptes försvann Gary Wilson spårlöst. Albumet väckte till en början ingen större uppmärksamhet, men Gary’s småstadsopus spred sig från mun-till-mun och inspirerade med sina udda låtar och personliga musikaliska vision en hel generation yngre musiker och producenter.

Albumet fick kultstatus och höjdes till skyarna av bland andra Beck och The Simpsons skapare Matt Groening.

I början av 2000-talet hyrde Motel Records en privatdetektiv för att spåra upp Gary Wilson. Till slut fick man kontakt med honom via hans gamla bandmedlemmar. Han var då nästan 50 år gammal och försörjde sig som vaktmästare på en porrbio. Motel Records fick hans tillåtelse att 2002 återutge You Think You Really Know Me. Filmaren Michael Wolk fick korn på historien och gjorde en dokumentär om Wilson – You Think You Really know me, The Gary Wilson Story.

Karriären tog fart och 2004 släppte Wilson Mary Had Brown Hair på Stones Throw Records, hans första album med eget material på nästan 30 år.

Wilsons liv kantas av anekdoter och besynnerliga episoder liknande dessa. Han lär t ex som 14-åring ha träffat konstmusikern och kompositören John Cage. Denne imponerades så till den grad av Wilsons begåvning att han bjöd hem honom. De pratade musik i flera dagar. Av Cage fick Wilson lära sig att om musiken han skapar inte irriterar och oroar lyssnarna så har han inte gjort sitt jobb.

Wilsons nya album, Electric Endicott, visar att han inte glömt bort sin gamle lärofaders visdomsord. Den musik Wilson gör skulle kanske kunna kallas loungemusik från helvetet. Men albumet innehåller mycket mer än så. Korta experimentella ljudkollage blandas med avant-garde jazz, electro-funk, ”pop” och ”soul”.

Det är inte ofta man hör ett album som spretar åt så många olika håll. Detta är också albumets stora svaghet. Jag tror plattan hade vunnit på att något av uttrycken renodlats. Som det nu är skrevar den musikaliskt åt så många olika håll att helhetsintrycket bara blir förvirrande. Men, vem vet, det är kanske just det som Wilson vill åstadkomma? Ett album med en rad underfundiga poplåtar, eller stämningsfull pianojazz, vilket Wilson är klart kapabel att skapa, hade tilltalat mig betydligt mer än alla de oförenliga ljud och gåtfulla textbudskap som nu strömmar emot mig.

Albumet innehåller fjorton låtar, den kortaste trettio sekunder, den längsta knappt fyra minuter – all songs written and performed by Gary Wilson. De bär namn som Sandy Put Me On A Sick Trip, Swingin With Karen Tonight och The Clouds Cry For Endicott.

Slutsats: Legenden Wilson är betydligt mer intressant än musiken han gör. Electric Endicott kommer sannolikt inte att göra samma avtryck som debutplattan från 1977. Ändå är detta tveklöst ett originellt album, som här och där låter lite som en nedtonad Captain Beefheart. För den som är intresserad av udda och utforskande musik kan Electric Endicott bli en trevlig bekantskap.

Men det måste också sägas: vill man höra personlig och annorlunda musik så finns det betydligt bättre alternativ. Jag kan t ex rekommendera hela Robert Wyatts katalog. Wyatt skulle rent idémässigt och musikaliskt kunna sägas vara Wilsons europeiska tvillingsjäl.

Lyssna på Gary Wilsons förstlingsverk You Think You Really Know Me från 1977 via Grooveshark.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Skivrecension: Jamiroquai – Rock Dust Light Star

by

Jamiroquai – Rock Dust Light Star
Mercury

Nya plattan Rock Dust Light Star är något så motsägelsefullt som en retrohänvisning till en retrohänvisning. När Jamiroquais första platta Emergency on Planet Earth kom ut 1993 var det en tydlig vinkning mot sjuttitalets disco- och funkscen och var som en frisk fläkt i den alltmer mainstreamiserade grungen som tog överhanden på radio- och musiktevekanalerna. Under 00-talet avvek dock Jamiroquai från detta, om än i marginellt, i plattorna A Funk Odyssey och Dynamite. När nu så 10-talets första platta är här, så blir det som att bitarna åter faller på plats med soundet som doftar av rökmaskin på ett dansgolv.

Det är ett väldigt soft sound, lent som sammet, inte minst tack vare frontfiguren Jay Kays mjuka stämma. Första- tillika titelspåret lägger ribban tidigt för vad vi har att förvänta oss. Mycket riktigt är de fyra första spåren riktigt svängiga med ett litet avbrott i jazziga Smoke and Mirrors. Femte spåret Hurtin blir ett rockigt nummer med gospelinfluenser som för tankarna till Lenny Kravitz. Under andra halvan av skivan segnar det till dock men kommer för en stund igång igen med She’s a Fast Persuader, för att återigen segna till.

Med vetskapen om att det är fem år sen Jamiroquai släppte sin senaste studioalbum och att det har varit diverse byten med skivbolag inser man att det finns en enorm vilja som drivkraft för denna platta. Vilja att visa trycka in så mycket nytt som möjligt – tolv spår där snittlängden är över fyra minuter – för att visa att man minsann fortfarande besitter ”det”. Egentligen har inte Jamiroquai så mycket att bevisa, lägstanivån är fortfarande hög och denna platta kommer att gå varm både på dansgolven och på efterfesterna.
’
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,