• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Politik

Sprickan allt tydligare på LO-kongressen

26 maj, 2012 by Redaktionen

Istället för enighet blir sprickan allt tydligare på LO-kongressen.

– Vi är världens starkaste fackföreningsrörelse, påstod avgående LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin i sitt öppningstal på LO-kongressen. En kongress där LO vill visa på fjorton förbund som håller ihop, och har ett gemensamt intresse. Fjorton förbund som håller ihop och är starka tillsammans. Nu när kongressen är inne på sin andra dag, så är det inte riktigt den bilden kulturbloggen upplever. Kommunal tog fajten på kongressen att det ska finnas särskilda jämställdhetspotter. Kommunal blev nedröstade och förlorade den fajten.

Den som är stor, måste också vara snäll. Det skulle kunna vara en paroll för Kommunal under kongressen. När dom röstade mot styrelsens förslag, så utökades LO-styrelsen till att omfatta en plats för alla LO-förbund. Det innebär sex ledamöter till, från hur det är idag.

Idag (28 maj 2012) väljs en ny ordförande till LO. Det blev möjligt att lägga fram en kandidat från valberedningen först när Kommunal tog ett steg bakåt för sin kandidat. IF Metall vann den striden, och bilden många får är att Kommunal vårdar gemenskapen mycket mer inom LO, än vad IF Metall. Samtidigt vågar inte Kommunal köra sin egen väg, för dom inser nog att skulle de göra det, så skulle LO spricka.

Sprickan har ändå blivit tydligare. Ombuden från IF Metall har tagit på sig gemensamma röda T-shirts. De sitter på ena kanten av kongresshallen och Kommunal sitter på den andra. Det känns som en mil däremellan, och frågan är hur länge LO kan hålla ihop dessa två falanger. Den dagen Kommunal kör med samma stil som IF Metall, då spricker LO.

När den nya ordförande är vald, så blir den första stora uppgiften att få ihop de fjorton medlemsförbunden till en enhet. Det blev korta avtal i år, så redan nästa år blir det ett nytt vägval. En ny LO-samordning, eller ett IF Metall som kör sitt eget race. Redan nästa år kan LO vara ändå svagare. Ändå mer splittrade.

Rapport från åskådare på plats i kongresshallen.

Uppdatering: Nu är Karl-Petter Thorwaldsson vald till LO-ordförande och Kulturbloggen utropar ett stort grattis. Han har ett stort uppdrag att ena förbunden och svårigheter finns, som vår gästskribent beskrivit. Man Karl-Petter har en gedigen bakgrund och har dessutom varit i ledningen för ABF i många år och förstår hur grundläggande kulturen är för ett samhälle. Därför hoppas vi att kulturfrågorna ska släppas in igen i arbetarrörelsen och den fackliga rörelsen.

Relaterat:
Aftonbladet och Peter Andersson och Leine Johanssons blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om LO-kongress, samhälle, fackligt, politik, Kommunal, IF Metall

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: fackligt, LO-kongress, Politik, samhälle

Kulturrundan: böcker till Estelle, Schlingmans gudauppdrag, Alfredsons Bröderna Lejonhjärta och mer tv-sport till fler

24 maj, 2012 by Redaktionen

Nyheter inom kulturens värld, som vi gärna hade skrivit mer om vartenda ett, men våra resurser är begränsade, så vi får tipsa er var ni kan läsa mer istället:

De stora sportfesterna i tv måste fritt kunna ses av de flesta, anser riksdagen. Regeringen får nu snabbt ta fram en lista över vilka mästerskap som är aktuella, berättar Dagens Nyheter.

Det är liksom lite lustigt. Den totala kommersialiseringen av tv-branschen och sportvärlden har ju skapat utrymme för sportkanaler som är dyra och som stänger ute den stora massan som inte vill lägga 500 kronor i månaden på att följa sina fotbollslags matcher.

Givetvis röstade de borgerliga allianspartierna emot förslag, men eftersom den styrande alliansregeringen inte har majoritet i riksdagen förlorade de omröstningen. Fast regeringen kan ju obstruera genom att göra en långsam, långsam utredning.

Lite beröm för regeringen däremot av Kulturbloggen för sitt val av dopgåva till prinsessan Estelle. Hon fick ett stort bokskåp med 200 svenska barnböcker.
Även om alliansregeringen inte direkt visat intresse och engagemang för kulturfrågor i övrigt och inte direkt driver någon kulturpolitik som stöder kultur – så visar det ändå att böcker är något bra.
Fast tyvärr verkar de mest tycka att det är bra för barn.
Litteratur är bra för alla.

Väldigt lustigt är det att läsa i SVD:
Per Schlingmann slutar omedelbart på det omdiskuterade pr-jobbet i regeringskansliet. Han blir i stället superstrateg med ett tydligt uppdrag: De nya Moderaterna ska födas på nytt.

Födas på nytt? Är de nya moderaterna alltså nu så fel att de måste återfödas? Det säger väl en hel del om hur de själva ser på sin politik: som en vara som ska krängas, en produkt som kan packas om hur som helst, bara den säljer och ger dem makt.

En liten kulturnotis som väckte stort intresse under onsdagen 23 maj var beskedet att Tomas Alfredson planerar att göra en storfilm av ”Bröderna Lejonhjärta”, enligt Dagens Nyheter. Regissören har köpt rättigheterna till Astrid Lindgrens äventyrsroman från 1973.
Spekulationerna är i full gång i Facebook och på Twitter och i traditionella medier om vem som ska ha vilken roll. Det visar vilket starkt intryck den berättelsen gjort på oss som bor i Sverige – och det visar hur stor Astrid Lindgren är.

Läs även andra bloggares åsikter om Schlingman, politik, Estelle, högerregeringen. alliansregeringen, samhälle, kulturpolitik, Lejonhjärta

Arkiverad under: Scen Taggad som: Estelle, högerregeringen. alliansregeringen, Kulturpolitik, Lejonhjärta, Politik, samhälle, Schlingman

Politisk debatt på internet – dialog eller monolog? Funderingar efter Framtidsseminariet i Rosenbad

22 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Bloggar, twitter och andra fora på internet erbjuder nya möjligheter för politisk debatt. Enligt politometern.se finns det idag över 1.800 politiska bloggar i Sverige. Mångfalden gör att fler personer kan göra sin röst hörd och fler åsikter kan få plats i debatten. Men det är också lättare för publik och debattörer att söka sig till likasinnade och få sina åsikter bekräftade istället för bemötta. Splittrar detta debatten och försvagar dialogen? Ökar detta rent av risken för att extrema åsikter växer i styrka?

Det var utgångspunkten när Framtidskommissionen bjöd in ett seminarium i Rosenbad, tisdag den 22 maj. Seminariet hade förstås titeln ”Framtidsseminarium”.

Det slog mig hur bloggvärlden har vuxit och förändras sedan jag började blogga för sju-åtta år sedan. En gång i tiden kunde vi bloggare ha koll på vilka som bloggade, det är omöjligt idag. idag är blogg bara en kanal bland många.

Michael Karlsson, docent i medievetenskaå på Karlstads universitet, berättade om en del forskning kring sociala medier och han hävdade med bestämdhet att det finns ingen forskning som tyder på att extrema åsikter sprids via internet. Den som har extrema åsikter kan få dem förstärkta genom att möta likasinnade på webben men den som börjar söka på Internet och inte redan har sådana åsikter lär inte falla dit.

Han menade också att forskning pekar på att exponering för olika ståndpunkter leder till medvetenhet och tolerant för politiska motståndare.

Tyvärr var jag tvungen att dra iväg för ett jobbuppdrag de sista tio minuterna, men det allra mest intressanta var det som diskuterades just när jag drog: om den digitala klyftan.

Samtidigt som många gör sig hörda genom digitala medier och kan skapa sig namn genom internet är det många människor som antingen inte alls är på webben eller är där sällan och är obekväma med datorer.
– Den digitala klyftan ökar mellan de som är aktiva och de som är helt passiva, menade seminariets moderater, Patrick Joyce, som är sekreterare i Framtidskommissionen.

Michael Karlsson bekräftade det från forskningssynpunkt.
– Tyvärr är det inget som går att fixa med en quickfix, menade han.

Ett mycket intressant bloggprojekt presenterades av Robert Östling som är redaktör för debattbloggen Ekonomistas.

– Det är en blogg för nationalekonomiska bloggare. Vi förenas genom att vi forskar i nationalekonomi, men vi har skilda politiska utgångspunkter, berättade Robert Östling.

– Idén kom under ett lunchsamtal där vi diskuterade. Efteråt tänkte vi att vi ville sprida våra privata samtal till fler, sade han.

Bloggen fyller en viktig funktion eftersom den innehåller populärvetenskapliga sammanfattningar av samhällsvetenskaplig forskning.

– Det är nog vår viktigaste uppgift, sade Robert Östling. Det är ingen annan som publicerar detta innehåll. De flesta vetenskapsjournalister är fokuserade på naturvetenskaplig forskning.

Ett bra exempel: fler forskare inom olika områden borde samarbeta på ett sådant sätt, istället för att gnälla över att det är svårt att få in sina artiklar i vanlig press.

Det är webbens styrka att trösklarna sänkts.
Det var något som bland annat Sakine Madon, redaktionschef på Newsmill, tog upp när hon talade.
Hon tog också upp problemet med att den svenska journalistkåren är ganska ensidig.
– Den svenska journalistkåren bor på Södermalm om de är stockholmare och i Majorna om de är göteborgare. Den är ganska genuint medelklassig. Journalisterna bor inte i Rinkeby och inte i Djursholm, sade hon.

Genom bloggar kan då andra göra sig hörda, eftersom de slipper journalisternas filter.

Själv håller jag inte helt med om det. Det är inte journalisterna som är filtret. Journalisterna är bara anställda knapptryckare: det är den lilla klicken redaktionschefer som bestämmer var skåpet ska stå i den traditionella medievärlden.

Intressant var det också att höra Annika Hernroth berätta om sitt bloggande. Hon bloggar om feminism, om Israel, om integrationspolitik och om amerikansk inrikespolitik.
Hon berättade att hon i början skrev övervdrivet.

– Jag gillade konflikten. Jag sköt från höften liksom och ville vara extrem, sade hon.

Men efter ett tag ändrade hon sig och ville nå fram mer, ville få till en mer konstruktiv diskussion.

– Jag började skriva med en annan ton, berättade hon.

Vad som hände då var att antalet besökare sjönk.

– Det var nog så att vi som hade olika ståndpunkter och som angrep varandra hårt i våra bloggare hade ömsesidig nytta av att slåss med varandra, sade Annika Hernroth.

Det är sorgligt, tycker jag, att det är så, att den som överdriver och slår hårt mot olika håll får fler besökare medan den som vill föra en seriös diskussion inte alls når ut lika stort kvantitativt.

– Fast jag menar att det kan ha ett ännu större värde att nå ut kvalitativt istället. Att nå de rätta läsaren istället för en stor massa, sade Mary X Jensen, som var där för att lyssna på seminariet.

Mary från bloggen Mina Moderata Karameller har skrivit lite inför seminariet.

Läs även andra bloggares åsikter om Framtidskomission, politik, samhälle, Rosenbad

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Framtidskomission, Politik, Rosenbad, samhälle

Visst är det sorgligt att Sverige inte längre tillhör frontstaterna i välfärd

21 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Sverige har rasat i den internationella trygghetsligan, berättar Svenska Dagbladet.

Javisst, till och med tidningen som så starkt stödjer högerregeringens nedskärningar av välfärd konstaterar ett faktum som bygger på den färska rapporten Sveriges socialförsäkringar i jämförande perspektiv, där utvecklingen av sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna jämförs utifrån en genomsnittlig industriarbetarlön. Rapporten är beställd av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.

Inom alla de tre försäkringarna har flera länder gått om Sverige. Men det är a-kassans ersättningsnivå, där Sverige nu ligger under länder som Belgien, Danmark och Italien, som raset varit störst. Rapportförfattarna kallar nedgången ”anmärkningsvärd”.

Kanske är det så att majoriteten i Sverige vill ha ett samhälle där det mer eller mindre betyder katastrof att bli sjuk eller att bli arbetslös. Och kanske också majoriteten i Sverige vill ha ett samhälle där människor med fysiska och psykiska funktionshinder sorteras bort.

Själv tycker jag det är rent ut sagt genomsorgligt och bedrövligt om de som har bra jobb med bra inkomster tycker det är så förfärligt om människor med sämre förutsättningar kan få stöd via trygghetssystem för att kunna få utbildning, kunna få jobb, kunna få bostad.
Sverige är ju ett extremt åldersdiskriminerande land där de flesta arbetsgivare nästan jämt väljer att anställa män i trettioårsåldern. Yngre och äldre och i synnerhet om dessa är kvinnor har mycket svårare att få jobb.

Det här ligger i linje med att trygghetssystemen rustas ned. Det är som om de styrande makthavarna tror att människor blir sjuka eller åldras på jävelskap.

Jag har hört till leda argumentet att människor sjukskrev sig för att de hade varit ute och festat och inte orkade gå till jobbet.
Det tror jag knappt på. Och om det har varit så att någon missbrukade det system vi hade med sjukförsäkring då är det ändå en liten del.

Våra välfärdssystem gjorde att ekonomin inte föll ihop totalt vid sjukdom eller arbetslöshet. Det gjorde att den som drabbats kunde bo kvar i sin bostad, kunde handla mat …
När en mindre ort drabbas av nedläggningar blir så många arbetslösa att det direkt påverkar försäljning i ortens butiker. Det blir en ond cirkel.

Den bästa vägen ut ur sämre tider är trots allt att satsa.

Relaterat: Dagens Nyheter och Svensson.

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, välfärd

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Politik, samhälle, välfärd

Vi måste tala om islam

16 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Utåt är muslimska ledare i svenska moskéer noga med att framhålla kvinnans och mannens lika värde. Uppdrag gransknings dolda inspelningar ger en helt annan bild – då uppmanas kvinnan tvärtom till total underkastelse.
Från SVT:s hemsida.

Alla svenska religiösa församlingar som får bidrag från den svenska staten lovar samtidigt att ”upprätthålla och stärka samhällets grundläggande värderingar”. I dessa värderingar ingår jämställdhet mellan kvinnor och män.

Uppdrag granskning ställde frågor till islamska ledare om kvinnors rättigheter. När Uppdrag granskning sedan kom med dold kamera blev svaren helt annorlunda.

SVT skriver:
Och svaren i de dolda inspelningarna – de avslöjar att det är långt mellan den officiella bilden moskéerna vill ge utåt och de värderingar företrädarna förmedlar när de är ovetande om att samtalen spelas in.

En av de mest kända svenska moskeernas företrädare säger under inspelningen med dold kamera att en man har rätt att gifta sig med fyra kvinnor, under förutsättning att han behandlar dem rättvist.

Han säger också att hon inte får neka sin man sex, inte ens då hennes man slagit henne och gift sig med ytterligare en kvinna. Och han avråder henne från att kontakta polis.

Från SVD:
Från sex av tio moskéer var svaret att hon som i reportaget låtsades vara misshandlad hustru till en man som gift sig med ytterligare en kvinna, skulle ställa upp på sex med maken, fastän hon inte ville.

Det talas en hel del i medier om att det finns ett muslimhat – och den norske massmördaren Anders Behring Breivik är ett verkligt och fruktansvärt exempel på hur ett sådant hat kan spåra ut totalt.

Men att våga vara kritisk mot hur framträdande muslimska ledare kör med dubbla budskap är inte att hata muslimer. Tvärtom. Genom att avslöja detta falskspel kan de muslimer som inte vill leva under en kvinnoförtryckande tolkning av islam ta ställning mot kvinnoförtrycket och göra sig av med sådana ledare.

Det talas ofta i medier om hur hemskt det är att vissa arbetsgivare inte vill anställa kvinnor med slöja. Det talas däremot aldrig om att den religiösa lagen om att en kvinna måste dölja sig inte kommer från särskilt jämställda ideal.

Islam är idag en stor religion i Sverige med många anhängare. En del av de som räknas in under beteckningen muslimer är lika sekulariserade som människor som räknas som kristna, judar eller hinduer och buddister. Bland de som är mer bekännande muslimer finns det såväl de som skriver under på allt som dessa muslimska ledare säger i smyg och muslimer som inte alls ställer upp på den inställningen.

Från SVT:

Varför tar programmet inte med några goda exempel?
Rösterna från toleranta muslimer och motståndsgrupper lyfts fram på ett tydligt sätt i reportaget, exempelvis Kvinnors nätverk i Stockholm som hjälper kvinnor som utsätts för hedersvåld och förtryck och sufisterna, som reagerar mot tolkningstraditionerna från Saudiarabien.
I redovisningen av granskningen av de tio moskéerna har vi varit generösa i våra tolkningar i svaren. I de fall det förekommer mildrande nyanser har vi valt att tolka det välvilligt. I de enstaka fall där vi fått avvikande svar lyfts det fram tydligt i reportaget.

Uppdrag Granskning har gjort ett bra arbete. Vi måste tala om islam.
Det går inte att förneka att islams ledare i de flesta fall talar för att kvinnor och män har olika uppgifter i familjen. Ungefär som det var i Sverige och Norge för hundra år sedan. Just nu går Ibsens ”Ett dockhem” på Dramaten – och där skildras tydligt hur mannen anser sig vara den som ska stå för familjens ekonomi medan kvinnan ska vara vän och vacker och hålla sig till hemmets sysslor. (Här är Kulturbloggens recension av den föreställningen.)

Om ett politiskt parti skulle träda fram och säga att kvinnor ska gå klädda i slöja, kräva att flickor inte får vara i samma simhall som pojkar och att kvinnor ska ta hand om hemmet medan männen ska försörja familjer – då skulle det bli ramaskri. Varför är medier ofta så tysta om det kvinnoförtryck som en stor del av islam står för?

Jag vet. Ett tungt vägande skäl är att ingen vill associeras med muslimhatet. Men det är en helt annan sak att kritisera en religions idéer än att vara emot enskilda människor.
Det går alldeles utmärkt att vara kritisk till islam men att samtidigt ha muslimska vänner och bekanta. En människa är inte en religion.

Det går alldeles utmärkt att vara kritisk till moderaternas politik utan att vara moderathatare. På samma sätt borde det vara möjligt att kritisera islam utan att för den skull bli kallad främlingsfientlig.

Igår gick jag förbi Sergels Torg. Dör stod en äldre man, väldigt smal och ganska liten, klädd i gröna kläder och med en hatt på huvudet. Han delade ut flygblad där det stod att Allah är den ende guden och att islam är räddningen. Jag ville inte ta emot något flygblad, för jag tänker inte bli muslim. Då kom tre unga män fram till mig, de var aggressiva och pockade på att jag skulle ta emot ett flygblad. Det var otäckt.

Detta var självklart en enskild händelse – och jag kan berätta om när jag var hembjuden hos pakistanska vänner som är muslimer och hur trevligt det var och hur jämställda mannen och kvinnan är i den familjen.

Avslöjanden som Uppdrag granskning gjort är bra: de hjälper de muslimer som inte vill ha en religion med kvinnoförtryck att kunna rensa ut sådana delar ut islam.

Relaterat:
Aftonbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om islam, politik, samhälle

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Islam, Politik, samhälle

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 76
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in