Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Evergrey med Glorious Collision

by


Band: Evergrey
Titel: Glorious Collision
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 23 februari 2011

När besvikelsen efter ”Monday Morning Apocalypse” urartade totalt då Evergrey släppte ”Torn”, fanns inte mycket hopp kvar. Som tur är verkar bandet ha återfått lite förnuft och ”Glorious Collision” är äntligen ett steg i rätt riktning. Den är långt ifrån perfekt, men oerhört mycket bättre än Torn.

Efter att den största delen av bandet lämnade har Englund och Zander själva fått stå för hela musikskapandet, och därmed blir deras egna personliga avtryck i musiken mycket tydligare. Låtarna har bra variation, men trots stora förbättringar sänker låtar som första singeln, Wrong och Frozen ner skivans snittbetyg för mycket.

Så även om du inte borde förvänta dig en ny ”The Inner Circle”, verkar det som om Evergrey äntligen har kommit ur sin (två album långa) formsvacka. Med rätt inställning blir den här skivan underhållande och man kan faktiskt njuta av den.
Albumet växer för varje lyssning och för att uppleva den mörka känslan den gömmer krävs en viss sinnesstämning.

Evergrey lyckas också med en till bedrift i samband med skivan, den har nämligen det sämsta albumomslaget i bandets historia.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bad Religion och Wilmer X till Peace & Love

by


Ett av punkens största ikonband och Sveriges mest kända rock ´n´roll band. Bad Religion och Wilmer X är klara för sommarens Peace & Love-festival i Borlänge, berättar arrangörerna i ett pressmeddelande.

Bad Religion startades redan 1979 i Los Angeles. Bandets logga med ett överstryket kors är en av punkrockens mest kända och de ligger bland annat bakom låtarna ”21st Century (Digital Boy)” och ”American Jesus”. Deras musik innehåller mycket samhällskritik och genomgående tema är ofta deras motstånd mot organiserad religion och dogmatiskt tänkande. Senaste albumet Dissent of Man kom i höstas.

En ren, oförfalskad kärlek till musik. Till svängig rythm´n´blues, skitig garagerock, rå blues och självhäftande poprefränger. Det är det fundament på vilket Wilmer X 30 år långa karriär vilar. Idag utgörs bandet av låtskrivarmaestro Nisse Hellberg, munspelsvirtuos Jalle Lorensson, strängbändare Thomas Holst och trumskinnsplågare Sticky Bomb.
Efter 6 års tystnad är de äntligen tillbaka, bandet som censurerades från att heta Wilmer Pitt till det mindre uppseendeväckande Wilmer X, och framförallt är det bandet som mest av alla har profilerat Skåne på den svenska rockkartan.

Mer info om Peace & Love finns på www.peaceandlove.nu

Peace & Love 2011 äger rum mellan den 28 juni-2 juli i Borlänge.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Three Seasons album Life’s Road, betyg 5 av 5

by

Artist: Three Seasons
Titel: Life’s Road
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 2011.02.11

Det här är bra! Riktigt bra! Det här är 70-tals influerad rock när den är som bäst, tidigt 70-tal, inklusive Hammond soundet. Blues baserad rock, men till skillnad från många nutida 70-tals inspirerade rockare så tillåter man sig att sväva ut lite, vilket i och för sig är väldigt tidstypiskt. Det finns hur många referenser till 70-talet som helst, det är inte ens någon mening i att rabbla upp grupper.
Skivan inleds med ett par funkiga bluesspår för att sen sväva ut i lite olika riktningar; lite folk, spår av jazz, lite jam, men en varierad men samtidigt ett märkvärdigt konsistent album! Men visst med tre låtar över 10 minuter så visst finns det utrymme för både lite progressiva, psykedeliska utsvävningar och lite jam när det passar.

Även om det här albumet håller för många lyssningar får man hoppas på att det kommer mer!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Filmklipp från Foo Fighters på Nalen

by


Foo Fighters spelning på Nalen för en publik på 700 gick inte att köpa biljetter till. Man måste ha tur och vinna biljetter. Eller tillhöra rockjournalisteliten, för de fick pressbiljetter, förstås.
Som Expressens Anders Dahlbom som gav spelningen betyg 4:

Ingen tvingar Grohl och killarna att spela alla hits. De gör det uppenbarligen för att de gillar det. Spelglädjen smittar av sig. För även om det blir en väl utdragen kväll och Grohls goa gubbe-attityd känns påklistrad, blir det här en kväll för inte bara fans att minnas.
Ett lysande genrep inför Stadion i sommar, helt enkelt.

Foo Fighters, som bildades av Dave Grohl 1994, kommer tillbaka till Stockholm i juni för en spelning på Stadion med både Band of Horses och Biffy Clyro som förband.
Deras kommande skiva släpps snart. Albumet .”Wasting light” är gruppens sjunde.

Dave Grohl syntes i Skavlan på fredagskvällen, samtidigt som han spelade på Nalen. Programmet var ju förinspelat kvällen före.

Vi som inte var där kan tacka några entusiaster som var där och som delat med sig av några filmklipp.

Rätt dålig ljudkvalitet men ändå:

Relaterat: MyNewsdesk, Göteborgsposten och Aftonbladet TV.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kulturbloggen recenserar R.E.M:s nya album Collapse Into Now

by

Artist: R.E.M.
Titel: Collapse Into Now
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 7 mars 2011

Det är i år närmare trettio år sedan R.E.M. gick in i studion för att spela in Cronic Town, deras första EP. De album som följde på debuten är alla klassiker. Med album som Murmur, Reckoning, Fables Of The Reconstruction och Document byggde bandet sakta men säkert upp en fanskara som bara växte efter varje album. Det hela kulminerade med albumet Automatic For The People som gjorde R.E.M. till ett av världens populäraste rockband. Sedan dess har de aldrig kunnat nå upp till den där nivån igen. Deras senare alster har stundtals varit bra men oftast känts oinspirerade

Arbetet med förra albumet, Accelerate verkar ha gjort bandet gott. På Collapse Into Now känns R.E.M. plötsligt relevanta igen. Till skillnad från Accelerate, som bestod närmast uteslutande av korta rocklåtar, är Collapse Into Now ett album där bandet blandar friskt från sin bakkatalog. Collapse Into Now växlar mellan stadiumrock och lugnare akustiska nummer och ballader. Det finns många referenspunkter till tidigare verk; Discoverer hade platsat på Monster från 1994; Überlin och Oh My Heart hade inte skämts bredvid de andra country-inspirerade låtarna på New Adventures In Hi-Fi och Walk It Back låter som en outtake från Automatic For The People.

Det är kanske lite fult att säga att R.E.M. låter relevanta igen när mycket av albumet för tankarna till tidigare verk. Men faktum är att på Collapse Into Now så omfamnar bandet sitt signatursound och försöker inte låta som några andra. Istället för att desperat försöka följa moderna trender blickar R.E.M. bakåt och tar vara på vad det är som gör dem bra. Det är någonting de förtjänar respekt för.

Därmed inte sagt att det finns ett par tveksamma val även på det här albumet. Varför de har hyrt in Peaches till att sjunga på Alligator_Aviator_Autopilot_Antimatter är för mig en gåta. Reprisen av Discoverer i avslutande Blue kan också ifrågasättas. I slutändan blir det kanske också lite väl mycket rock. På det här albumet är bandet som bäst i lugnare nummer som Überlin, Walk It Back och Me, Marlon Brando, Marlon Brando And I där fokus ligger på helgjutna melodier och Michael Stipes och Mike Mills röster.

Precis som Accelerate hör inte Collapse Into Now till R.E.M:s höjdpunkter under sin mer än trettio år långa karriär. Men det är också lite orättvist att förvänta sig en ny Automatic For The People eller Murmur. Collapse Into Now är ändå det bästa bandet gjort sedan mitten av nittiotalet. Om du slopar de höga förväntningarna och bara lyssnar hör du ett R.E.M. som visar att de fortfarande kan skapa bra och relevant musik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,