• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bok

Bokrecension: Swing Time av Zadie Smith – Att skriva sin tid

11 januari, 2018 by Redaktionen

Swing Time
Författare: Zadie Smith
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 978-91-0-016927-5

Zadie Smiths senaste roman, Swing Time, har blivit hyllad och kallad hennes bästa – med all rätt, det är en bred och inträngande roman som behandlar klass, ras och kön och rör sig över flera decennier och kontinenter i en allt mer globaliserad värld utan att någonsin förlora fokus på skildringen av de människor och de öden som skildras.

Med utgångspunkt i Smiths nordvästra London på 1980-talet startar berättelsen om vänskapen mellan två flickor i tioårsåldern som båda älskar dans. Till skillnad från bästa vännen Tracey saknar berättarjaget förutsättningar för att nå framgång som dansare – lärarinnan visar hur hennes fotavtryck blir helt platta – men är minst lika passionerad i sökandet efter musik, rytmer, efter svarta artister och filmer som visar också andra stjärnor än vita.

Det är en ärlig och exakt skildring av livet i och kring de kommunala bostadshusen i ett av storstadens mindre välbeställda områden. Varken förskönande eller någon beskrivning av misär, bara rättframt och med öppna ögon skildrat av den som var där och långt senare kan förmedla det hon sett och de mönster som finns. Och det är fantastiska skildringar av det lilla livet, av relationen till föräldrarna men framför allt till den bästa kamraten.

Flickorna delar även erfarenheten av att ha en vit förälder och en svart, av att vara ”halvblod”. Men är också tidigt medvetna om skillnaderna mellan dem, något modern är noga med att betona: Tracey är uppfostrad på ett annat, underförstått sämre, vis och inte alls lika smart – platta fötter är enligt mamman inget hinder för att förflytta sig till den värld hon strävar efter både för sin egen del och för dotterns.

Bokens mamma är, liksom författaren Zadie Smiths egen mamma, född i Jamaica och invandrad till London. Romanen är också dedikerad till modern. Porträttet är mångfasetterat men ytterst är det modern som från början till slutet står för den (sociala) rörelse som kommer dottern till del. Det är så levande berättat att det går att känna moderns andetag, lukterna i det lilla köket där modern försöker tillaga mat som ”är rätt” eller ”spännande, något med ockra”. Men oftast får utbrott på tiden matlagningen tar från hennes studier (till skillnad från Traceys mamma som bestämmer att det blir Findus pannkakor och sedan genomför uppvärmningen seriöst.)

Slump och möjligheter till studier förändrar världen för bokens barndomsvänner. Den ena blir assistent till en världsstjärna i MTV-åldern, den andra kvar i barndomsstaden där drömmarna om danskarriären blir allt mer fjärren genom barnafödande, svek och något mörkt och hotfullt som tynger ner tillvaron i nuet.
Det är bland annat det som romanens jag återvänder till för att utforska, både fysiskt och i minnet. Vad var det som hände, vad formade henne och Tracey – och vad formar historien?

Perspektiven förskjuts, från Londons arbetarkvarter till New York och Västafrika, från barnets syn till den vuxna kvinnans. Zadie Smith följer tankemönster och trådar från barndomen och ser strukturerna. Och inte minst rytmerna. ”När musiken förändras, förändras också dansen” för att använda det ordspråk hos hausafolket i Västafrika som författaren själv väljer att lyfta.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, Bokrecension, Recension, Zadie Smith

Bokrecension: Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg – den bästa boken av alla 2017

10 januari, 2018 by Rosemari Södergren

Fågeln i mig flyger vart den vill
Författare: Sara Lundberg
Efterord Alexandra Sundqvist
Utgiven: 2017-08
Illustratör: Sara Lundberg
ISBN: 9789198330335
Förlag: Bokförlaget Mirando

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg fick Augustpriset 2017 för bästa barn- och ungdomsroman. Det var välförtjänt. För min del är det den bästa boken av alla Augustpris-nominerade böcker, oavsett kategori.

Det är en vackert illustrerad bok med korta texter som är skrivna som korta tankar, känslor, som dagboksanteckningar med starkt poetiska vibrationer om Berta, en flicka under 1900-talets början som …

Berättelsen bygger på verkliga händelser och handlar om B??? som var en svensk konstnär, en …

Som alla mästerverk som utgår från verkliga händelser beror berättelsen många. Berta är inte den enda flickan, inte det enda barnet, som hindras att nå sina drömmar genom vuxna som tycker sig veta bättre. Detta mästerverk berättar om en flicka mellan barn- och vuxenvarande och som bär på en längtan efter något som man själv knappt kan sätta ord på.

Berättelsen är inspirerad av Berta Hanssons måleri, brev och dagboksanteckningar. Barn- och ungdomsboksförfattaren och illustratören Sara Lundberg har förvaltat detta enastående. Hon upptäckte Berta Hanssons konst på en utställning för ungefär två år sedan i biblioteket i Gröndal i Stockholm. Bland de utställda bilderna fanns några enkelt tecknade, men djupt igenkännande porträtt av skolbarn, berättar Sara Lundberg i ett pressmeddelande tillsammans med boken. Det var barnens lite blyga hållning och mörka blickar som blev början till Sara Lundbergs bilderbok ”Fågeln i mig flyger vart den vill”.

Sara Lundberg har förvaltat detta både i text och bild. Hennes illustrationer talar till mig som betraktare på flera plan. Det är precis så som en underbar bilderbok ska vara: läsaren/betraktaren kan återkomma om och om igen till boken, slå upp en sida och bara låta bilderna tala till en. Bilderna och de poetiska texterna är helt enkelt så levande. Jag känner som att flickan sitter där bredvid mig och hon är jag.

Berta Hansson som föddes 1910 och dog 1994 anses tillhöra en av Sveriges främsta expressionister. Ändå är hon ganska okänd i Sverige. Jag tror och hoppas att denna underbara, fina, enastående bilderbok har öppnats kunskapen och intresset för Berta Hanssons konst.

Från bokförlaget Mirandos hemsida:
År 1910 föddes en flicka i byn Hammerdal i Jämtland, som fick namnet Berta. Hon visste tidigt att hon vill bli konstnär och värjde sig starkt mot de många konventioner som fanns när det gällde arbete, familj och drömmar. Under uppväxten förlorade Berta både sin storasyster och sin djupt älskade mamma i tuberkulos, den svåra lungsjukdom som härjade i Sverige i början av 1900-talet. Kanske var det rädslan för den dödliga smittan som till sist bidrog till pappans beslut att trots allt låta Berta lämna gården i Hammerdal för att studera vidare? Kanske var det hennes alltmer desperata protesthandlingar?

Berta utbildade sig till folkskollärare. Och sina första tjänsteår (1934–45) gjorde hon i Fredrika, ett litet samhälle i Lappland. Men varje ledig stund tecknade och målade hon! Och det var under decenniet i Fredrika som Berta lade grunden för sitt konstnärsskap, där de djupt inkännande porträtten av skolbarn utgör en viktig del.

Fågeln i mig flyger vart den vill är en berättelse om sorg, längtan, kompromisslöshet och fantasins kraft att förändra. Det är en saga byggd på konstnärinnan Berta Hanssons liv; hennes dagboksanteckningar, brev och skisser. Sara Lundberg står för både text och illustrationer i den här drygt hundrasidiga »bildromanen« om flickan från Hammerdal.

Berättelsen följs av ett efterord, skrivet av kulturjournalisten och författaren Alexandra Sundqvist.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Augustpriset, Bok, Bokrecension, Recension, ungdomsböcker

Bokrecension: Rastlös sökare och troende tvivlare – Existentiella frågor i filmer av Ingmar Bergman

1 januari, 2018 by Rosemari Södergren

Rastlös sökare och troende tvivlare – Existentiella frågor i filmer av Ingmar Bergman
Författare: Caroline Krook
Utgiven: 2017-11
ISBN: 9789152637159
Förlag: Verbum AB

Ingmar Bergman skulle fyllt 100 år 2018. En av de mest kända svenskarna genom tiderna hittills och en av de största film- och teaterregissörerna föddes 14 juli 1918 i Uppsala. Tyvärr gick han ur tiden 2007 men hundraårsfirandet lär märkas.

Det kommer att ges ut många böcker om honom och hans verk under 100-årsfirandet och han kommer att bli aktuell på många sätt under året. En av de böcker som är först ut kom redan i slutet av 2017, i november, och är både väldigt intressant och tar nog ett unikt eget grepp om den stora film- och teaterskaparen.

Caroline Krook som varit biskop i Stockholms stift har alltid varit intresserad av konstnärliga uttryck och hon menar att existentiella frågor ofta kan formuleras och ställas i film, teater, litteratur och konst och nå in i människor.

Caroline Krook är inte ensam inom Svenska kyrkan om att ha ett stort intresse för Ingmar Bergman. Exempelvis Hedvig Eleonora församling på Östermalm i Stockholm har varje år en Ingmar Bergman-symposium. Församlingen har en stark anknytning till Ingmar Bergman eftersom hans far, Erik Bergman, var ppärst och han tjänstgjorde i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, från 1934 som kyrkoherde. Av kungen utnämndes Erik Bergman 1941 till hovpredikant.

Titeln på boken är väldigt passande. Ingmar Bergman lyfte och bearbetade verkligen de existentiella frågorna. Han bråkade med ämnet och gav inga färdiga svar och överlät på tittarna att själva fundera. Caroline Krook belyser på djupet Ingmar Bergmans personliga frågor om arför är Gud så tyst? Hur kan Gud tillåta? Vem är jag egentligen? Caroline Krook analyserar och funderar och tar oss med på en färd genom sina tankar och upplevelser av filmer som Det sjunde inseglet, Nattvardsgästerna, Tystnaden, Persona och Fanny och Alexander.

Hon menar att en annan av de stora svenska dramatikerna, nämligen August Strindberg, hade stor påverkan på Ingmar Bergman. Därför har Caroline Krook ägnat Bergsmans och Strindbergs gemensamma livsvägar ett kapitel. Jag har själv ända sedan jag var i tolvårsåldern varit mycket intresserad av August Strindberg och läst mycket av och om honom. Min bild av likheter och paralleller mellan Strindberg och Bergman är annorlunda. Men Caroline Krooks tankar kring detta får mig att upptäcka en del nytt och får mig att fundera vidare kring dessa två internationella kända svenska dramatiker.

I egenskap av biskop har Caroline Krook förstås ett stort intresse för de existentiella frågorna. Det är med de glasögonen på som hon tagit itu med Ingmar Bergmans filmskapande. Jag tror att den som inte har samma intresse för de existentiella frågorna inte skulle sett allt på samma sätt. Det betyder inte att någon har mer rätt eller någon har mer fel. Ingmar Bergmans filmkonst går inte att låsa in i ett fack, hans verk har många nivåer och den som kan se någon av hans filmer utan att bli påverkad, den finns nog inte.

Får min del är boken ett bra sätt att starta Bergmanåret med. Det är en bra grund inför övrig litteratur som kommer att ges ut.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, Ingmar Bergman, Recension

Bokrecension: The Hate U Give av Angie Thomas ‒ Amerikansk nutidsroman som berör starka ämnen

21 december, 2017 by Redaktionen

The Hate U Give
Författare: Angie Thomas
Översättare: Amanda Svensson
Förlag: Natur & Kultur
ISBN: 978-91-27-15402-5
År: 2017

THUG LIFE!

Tupacs ord, motto för stora delar av förorter världen över, kan tyckas hårda och oinbjudande. Som en formel för en kriminell, marginaliserad inre cirkel, någonting som står för ett liv utanför lagen och samhället, ett samhälle i samhället, med andra regler och normer, någonting som spär på våldsamheter och makthat, betydelselös rapparjargong som snappats upp av folk som vill ha hårda motton och enkla sanningar, smackande fraser utan verklig mening som kan kastas mot polisen, politiker och oinbjudna för att de är lätta att kasta. Men detta ‒ vilket alla som känner sin Tupac vet, och som säger detta motto med förståelsen för den verkliga innebörden ‒ är långt ifrån sant.

THUG LIFE, förklarar Khalil för protagonisten Starr, i bokens första kapitel, står för The Hate U Give Little Infants Fucks Everybody. T-H-U-G-L-I-F-E. Dessa Tupacs visdomsord, tatuerade på hans mage när han levde, betyder ungefär att det samhället ger dess svaga grupper när de är små, får det tillbaka när de växer upp. Alltså; när samhället behandlar redan marginaliserade grupper dåligt (i USA svarta, latinos, folk i kriminellt belastade områden, etc.) redan från början, får de tillbaka det negativa när dessa växer upp och mycket riktigt blir kriminella och ställer till med besvär, skjuter folk, säljer droger, kostar rättsväsendet, polisväsendet och samhället i allmänhet pengar. Khalil, en sextonårig svart kille som tvingats sälja droger för att rädda sin mamma från en lokal gangsterboss vrede, förklarar allvarligt, i sin “filosofiska ton”, detta för Starr i bilen på väg hem från en fest, bara minuter innan han utan anledning blir stoppad av en vit polis och sedan blir skjuten. Obeväpnad och utan att ha betett sig hotfullt.

På detta vis tar historien sitt avstamp. Bokens huvudperson, Starr, som bor i den lokalt ökända, kriminellt belastade afroamerikanska förorten Garden Heights men som går i en privat, vit skola, tvingas balansera sin stolthet och sin skam över att tillhöra den grupp hon tillhör samtidigt som hon måste passa in på sin skola. Därför berättar hon inte för någon om vad som händer.

Ingen vet att det är hon som är “vittnet”. Hon skäms för att förneka sin barndomsvän Khalil samtidigt som hon bara inte kan bli förknippad med det som hände. En lång kamp mot rättsväsendet, rasism och stolthet börjar, med en pappa med militanta Black Panthers-värderingar och en vit pojkvän som bor i en mansion är det inte lätt att hitta sig själv och sin egen röst. Extrema motpoler ställs ständigt mot varandra ‒ hennes pappa med ett förflutet i gäng och fängelse/hennes morbror som är polis och som under perioder agerat fadersfigur för henne ‒ hennes fattiga bakgrund med endollarburritos på Taco Bell som lyx/färd i Rolls Royce på väg till avslutningsbalen ‒ hennes nära vän Kenya vars pappa är gangsterboss/hennes vänner från skolan vars högutbildade föräldrar är miljonärer.

I denna labyrint av extrema motsatser är det lätt att gå vilse och inte minst tappa sig själv åt ena eller andra hållet, men Starr är en tjej med en klar moralkompass och till sin hjälp har hon väldigt kärleksfulla människor med olika bakgrunder.

The Hate U Give är en bladvändare. På den första kvällens läsning bränner jag av hundra sidor som upphittade tigerraketer dagen efter nyår, och på det spåret är det. Prosan är lättläst och de nutida populärkulturella inslagen kryllar det av. För folk i Sverige som ständigt sneglar över på det stora landet långt, långt där borta i väst; nästan, men aldrig riktigt inom räckhåll, med ett U som första bokstav, är det inte svårt att känna igen sig i alla referenser som slängs omkring. Inte minst för mig, som i somras kom tillbaka från ett år i USA där majoriteten av min umgängeskrets var afroamerikaner, väcker detta en igenkänning och en saknad som inte riktigt känts ordentligt på detta sätt innan nu. Detta leder till ett stort intresse och en sympati och igenkänning med Starr och hennes familj som hålls samman av sin uppfinningsrikedom, styrka och kärlek till varandra. Man är ständigt nyfiken på nästa vändning i historien och boken har en mångfald av händelser av aspekter.

Men, och det måste sägas; denna bok är avsedd för något yngre personer. Visserligen har boken legat etta på bästsäljarlistor tillhörande både New York Times och Amazon UK, så människor i alla åldrar måste tycka om den, men för en erfaren läsare framkommer den passande målgruppen. Ibland, även om många saker som händer är hemska, händer saker lite för lätt. Detta stämmer speciellt in på bokens sista del, där vissa saker blir lättförutsedda och ibland lite för feel-good, som vissa amerikanska filmer. Personligen har jag svårt för detta, men historiens mångfald och de ämnen den berör lyckas väga upp så att det inte tippar över åt det där hållet, som enligt min smak blir fånigt när det får för mycket svängrum. En annan sak som gör mig lite irriterad, vilket dock inte tillhör boken i sig, är översättningen som i vissa fall är bristfällig. Speciellt efter att själv på plats ha upplevt de slanguttryck som används låter det så fånigt när de översätts till svenska, eller ibland inte alls översätts.

Dessa två olika förhållningssätt i samma bok ställer till det lite för läsaren (och jag vet att det är svårt att översätta slang) och leder ibland till en obekväm, löjlig känsla där den skulle varit rolig eller allvarlig. Och ärligt talat, jag vet att det är en okorrigerad, tidig version, men att vid tre olika tillfällen skriva “akward” istället för “awkward” gör mig uppriktigt sagt irriterad. Där handlar det inte ens om översättning utan om att skriva av ett ord en gång till. Men nog om det, formalia är inte det allra viktigaste (men ändå ganska viktigt) och förhoppningsvis blev det rättat i försäljningsutgåvan.

Angie Thomas har i sin berättelse lyckats dra in många aspekter där den marginaliserade svarta, kvinnliga tonåringens är den huvudsakliga. Den bryter arm med långt tillbakagående makt- och rasistiska strukturer och låter röster bli hörda som sällan hörs annat än i oviktigt bakgrundsbrus eller i av det amerikanska etablissemanget förlöjligade sammanhang. Här tillåts de få legitimitet, kropp och själ vilket gör boken till aktuell, viktig och underhållande läsning som kan läsas av andra grupper än de äldre tonåringar som troligen kommer att uppskatta den mest.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, Recension

Bokrecension: Klas Östergrens Gentlemen – Modern svensk klassiker med imponerande spännvidd

10 december, 2017 by Redaktionen

Gentlemen
Författare: Klas Östergren
Utgiven: 1980
ISBN: 91-0-010803-0
Albert Bonniers Förlag

”Hej då, flickor!”

Orden kommer från Henry Morgan efter att noggrant ha knutit en svårbemästrad Duke of Windsor-knut med sin tidstrotsande slips, i omklädningsrummet på boxningsklubben Europa, efter en så lång tids frånvaro att ingen längre känner igen honom när han nu återvänt till sin forna klubb. Orden väcker givetvis anstöt hos de hårdtränande boxarna, men faktum är att denna trettiofemårige, okände gentleman kommit in och spöat dem allihop.

Året är 1979 och den fiktive, eller halvverklige, karaktären Klas Östergren befinner sig barrikaderad i en enorm, mörk och kall våning på Hornsgatan i Stockholm, med ett rakat och misshandlat huvud, ett halvglest skägg och nervösa spasmer under ena ögat. Gardinerna är fördragna och Henry Morgans ödesdigra, sedan länge bortklingade ord – ”I den här lägenheten är natten en ständig möjlighet…” – ringer fortfarande i den unge litteratörens huvud, och tycks för honom ha blivit ett slags mantra. Det senaste årets minnen yr omkring som dammkorn i ett blåsigt hörn, lösa fragment tagna ur sitt sammanhang. Vad är det egentligen som har inträffat? I ett försök att själv förstå allting, att stapla upp de fakta och minnen som fortfarande är åtkomliga bestämmer sig den plågade, egenhjärtligt isolerade ynglingen att skriva ned allt han minns. Från början.

Så tar berättelsen fart. Tillbaka till hans första möte med Henry, just denna kalla, mörka kväll på boxningsklubben Europa och hur han sedan halvt på eget bevåg, halvt som av en dold kraft snärjdes in i det nät av mystik, hemligheter och myter som omgärdar denna man och dennes bror. Sedan ännu längre tillbaka, längre än så, till födelserna, äventyren och de tragiska, oförhinderliga ögonblicken som kantat liven tillhörande Henry Morgan; jazzpianisten, boxaren, bohemen, die barmeister, the clerk, le boulevardier, kustjägardesertören och Berlinagenten – och hans bror – poeten, barnstjärnan, filosofen, alkoholisten och f.d. dårhusinlagde; den skarpt intellektuelle och hopplöse Leo Morgan. Båda barnbarn till farfar Morgonstjärna, adlig dandy och medlem i sällskapet BBB, berest, beläst, belevad, och söner till Jazzbaronen, den i Sverige närmast legendariske jazzpianisten som bytte efternamn till Morgan (det klingade bättre till jazz).

Det som, likt många saker med denna bok, särskilt imponerar mig är de tillsynes enorma, påhittade och nästan nödvändigtvis delvis upplevda referensramar som författaren haft att luta sig emot. Redan som 25-åring hade Klas Östergren ett ypperligt språk och en prosa som flyter fram i en porlande, klar, men icke desto mindre eftertänksam takt. Här går det undan, historien tickar fram och bakom varje hörn döljer sig en vändning, en konspiration, en garderob med ett rasslande skelett i, och allting snärjs ihop till ett nät som likt i en antik, grekisk tragedi oförhinderligen är på väg mot en stundande katastrof.

Men i största delen av berättelsen är katastrofen inte här än och trots tragik och smärta i liven till båda dessa bohemer, gentlemen och odågor är tonen munter och framtidens välgång alltjämt strax inom räckhåll. Henry Morgan ska bara slutföra sin pianosymfoni Europa, vittrande fragment, baserad på hans femåriga exil nere på kontinenten och sedan är det bara att hyra in sig en kväll på Södra Teatern, bjuda dit alla höjdare och så blir han snart erkänd! Och, säger han; Leo ska bara färdigställa sin nästa diktsamling, Autopsi, Klas ska bara skriva färdigt sin pastisch så här på hundraårsjubileet till Röda Rummet så kommer livet snart le mot dessa tre tillbakadragna gentlemen!

Handlingen till denna bok är tätt indragen i olika historiska skeden; Vietnamkrig, andra världskriget, kalla kriget-övningar, delning av Berlin, Beatles framgångar, den revolutionära vänsterrörelsens uppgång och fall, De Gaulles slutgiltiga triumf i Frankrike och svenskt hemligt stöd till tyska nazister. Detta påverkar starkt karaktärerna i boken, Henry blir oavsiktligt värvad som agent i Berlin, stöter på Sartre i Paris och hamnar i samma stad i ett caféslagsmål med Salvador Dalí. Henry och Klas gräver tillsammans med ett hemligt sällskap, bestående av diverse enstöringar och motborgare, efter guld som enligt en gammal karta tros finnas i en bortglömd kunglig flyktväg, rakt under det gamla lägenhetshuset på Hornsgatan. Leo blir totalknäckt efter sin misslyckade inblandning i Hogarth-affären, en farlig konspiration på svensk elitnivå där (spoiler alert) svenska mekanikföretag bröt mot den officiella neutralitetspolicyn och under andra världskriget i hemlighet levererade vapen till Tredje Rikets militärmakt. Det finns plats för så mycket i denna bok, ett oerhört brett register av upplevelser, infallsvinklar och känslor och framförallt, en hel del humor.

Berättelsen om de två bröderna och betraktaren och nyfunne vännen Klas Östergren fångar mig oundvikligen i ett hårt grepp, det är inte för inte som den efter nästan fyrtio år fortfarande räknas som ett av de mest välkända verken i svensk litteratur på senare tid. Framförallt fångas jag av dessa konspirationer, mystiska legender och myter som utspelar sig i Stockholm och nere på kontinenten under efterkrigstiden och kalla kriget, och av den breda allmänbildning och det rika språk som berättaren och den passiva protagonisten innehar. Slutet är i högsta grad öppet för spekulation och fortsättning och att läsa uppföljaren, Gangsters, som utkom år 2005, tjugofem år efter Gentlemen, blir ett måste.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, Klas Östergren, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 56
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Mysig magi och eskapism i Elsa Beskows Puttes äventyr i blåbärsskogen

Titel: Puttes äventyr i … Läs mer om Mysig magi och eskapism i Elsa Beskows Puttes äventyr i blåbärsskogen

Teaterkritik: Doktor Glas med Jens Hultén – bjuder in oss till en tidlös inre värld

Foto Robert Jadenfelt Wereckipr Doktor … Läs mer om Teaterkritik: Doktor Glas med Jens Hultén – bjuder in oss till en tidlös inre värld

U2 till Stockholm i april – här är alla tolv Europadatum och fem chanser till förköp

U2 återvänder till Europas arenor våren … Läs mer om U2 till Stockholm i april – här är alla tolv Europadatum och fem chanser till förköp

Ojämnt utfall för låtar av sammansvetsad enhet – Ritornate av Enzo Favata

Enzo Favata Ritornate 3Inspelad … Läs mer om Ojämnt utfall för låtar av sammansvetsad enhet – Ritornate av Enzo Favata

Filmrecension: Everest: The Other Side – vilket äventyr vi får följa med på

Everest: The Other Side Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Everest: The Other Side – vilket äventyr vi får följa med på

Genomgående kontemplativ fullträff – Salt Catchers av Andy Sheppard/ Rita Marcotulli/ Michel Benita

Andy Sheppard/ Rita Marcotulli/ Michael … Läs mer om Genomgående kontemplativ fullträff – Salt Catchers av Andy Sheppard/ Rita Marcotulli/ Michel Benita

Lars Winnerbäck gör klubbgig på Saab Arena i hemstaden och delar ut Nyponpriset

För andra året: Lars Winnerbäck gör … Läs mer om Lars Winnerbäck gör klubbgig på Saab Arena i hemstaden och delar ut Nyponpriset

Unrecognized – Europeisk samproduktion med premiär i Skopje på väg till Dramaten

Kateryna Kisten och Ellen Jelinek Foto: … Läs mer om Unrecognized – Europeisk samproduktion med premiär i Skopje på väg till Dramaten

Bokförsäljningen ökar under det tredje kvartalet

Under det tredje kvartalet 2026 uppgick … Läs mer om Bokförsäljningen ökar under det tredje kvartalet

Filmrecension: De Gaulle: Frihetens röst – äntligen en fransk syn på den amerikanska insatsen under andra världskriget

De Gaulle: Frihetens röst Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: De Gaulle: Frihetens röst – äntligen en fransk syn på den amerikanska insatsen under andra världskriget

Filmrecension: Flyktdjur – mörkt och jämngrått

Flyktdjur Betyg 2 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Flyktdjur – mörkt och jämngrått

Filmrecension: Sense and Sensibility – förförande vacker, helt enkelt oemotståndlig

Sense and Sensibility Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sense and Sensibility – förförande vacker, helt enkelt oemotståndlig

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in