The Hate U Give
Författare: Angie Thomas
Översättare: Amanda Svensson
Förlag: Natur & Kultur
ISBN: 978-91-27-15402-5
År: 2017
THUG LIFE!
Tupacs ord, motto för stora delar av förorter världen över, kan tyckas hårda och oinbjudande. Som en formel för en kriminell, marginaliserad inre cirkel, någonting som står för ett liv utanför lagen och samhället, ett samhälle i samhället, med andra regler och normer, någonting som spär på våldsamheter och makthat, betydelselös rapparjargong som snappats upp av folk som vill ha hårda motton och enkla sanningar, smackande fraser utan verklig mening som kan kastas mot polisen, politiker och oinbjudna för att de är lätta att kasta. Men detta ‒ vilket alla som känner sin Tupac vet, och som säger detta motto med förståelsen för den verkliga innebörden ‒ är långt ifrån sant.
THUG LIFE, förklarar Khalil för protagonisten Starr, i bokens första kapitel, står för The Hate U Give Little Infants Fucks Everybody. T-H-U-G-L-I-F-E. Dessa Tupacs visdomsord, tatuerade på hans mage när han levde, betyder ungefär att det samhället ger dess svaga grupper när de är små, får det tillbaka när de växer upp. Alltså; när samhället behandlar redan marginaliserade grupper dåligt (i USA svarta, latinos, folk i kriminellt belastade områden, etc.) redan från början, får de tillbaka det negativa när dessa växer upp och mycket riktigt blir kriminella och ställer till med besvär, skjuter folk, säljer droger, kostar rättsväsendet, polisväsendet och samhället i allmänhet pengar. Khalil, en sextonårig svart kille som tvingats sälja droger för att rädda sin mamma från en lokal gangsterboss vrede, förklarar allvarligt, i sin “filosofiska ton”, detta för Starr i bilen på väg hem från en fest, bara minuter innan han utan anledning blir stoppad av en vit polis och sedan blir skjuten. Obeväpnad och utan att ha betett sig hotfullt.
På detta vis tar historien sitt avstamp. Bokens huvudperson, Starr, som bor i den lokalt ökända, kriminellt belastade afroamerikanska förorten Garden Heights men som går i en privat, vit skola, tvingas balansera sin stolthet och sin skam över att tillhöra den grupp hon tillhör samtidigt som hon måste passa in på sin skola. Därför berättar hon inte för någon om vad som händer.
Ingen vet att det är hon som är “vittnet”. Hon skäms för att förneka sin barndomsvän Khalil samtidigt som hon bara inte kan bli förknippad med det som hände. En lång kamp mot rättsväsendet, rasism och stolthet börjar, med en pappa med militanta Black Panthers-värderingar och en vit pojkvän som bor i en mansion är det inte lätt att hitta sig själv och sin egen röst. Extrema motpoler ställs ständigt mot varandra ‒ hennes pappa med ett förflutet i gäng och fängelse/hennes morbror som är polis och som under perioder agerat fadersfigur för henne ‒ hennes fattiga bakgrund med endollarburritos på Taco Bell som lyx/färd i Rolls Royce på väg till avslutningsbalen ‒ hennes nära vän Kenya vars pappa är gangsterboss/hennes vänner från skolan vars högutbildade föräldrar är miljonärer.
I denna labyrint av extrema motsatser är det lätt att gå vilse och inte minst tappa sig själv åt ena eller andra hållet, men Starr är en tjej med en klar moralkompass och till sin hjälp har hon väldigt kärleksfulla människor med olika bakgrunder.
The Hate U Give är en bladvändare. På den första kvällens läsning bränner jag av hundra sidor som upphittade tigerraketer dagen efter nyår, och på det spåret är det. Prosan är lättläst och de nutida populärkulturella inslagen kryllar det av. För folk i Sverige som ständigt sneglar över på det stora landet långt, långt där borta i väst; nästan, men aldrig riktigt inom räckhåll, med ett U som första bokstav, är det inte svårt att känna igen sig i alla referenser som slängs omkring. Inte minst för mig, som i somras kom tillbaka från ett år i USA där majoriteten av min umgängeskrets var afroamerikaner, väcker detta en igenkänning och en saknad som inte riktigt känts ordentligt på detta sätt innan nu. Detta leder till ett stort intresse och en sympati och igenkänning med Starr och hennes familj som hålls samman av sin uppfinningsrikedom, styrka och kärlek till varandra. Man är ständigt nyfiken på nästa vändning i historien och boken har en mångfald av händelser av aspekter.
Men, och det måste sägas; denna bok är avsedd för något yngre personer. Visserligen har boken legat etta på bästsäljarlistor tillhörande både New York Times och Amazon UK, så människor i alla åldrar måste tycka om den, men för en erfaren läsare framkommer den passande målgruppen. Ibland, även om många saker som händer är hemska, händer saker lite för lätt. Detta stämmer speciellt in på bokens sista del, där vissa saker blir lättförutsedda och ibland lite för feel-good, som vissa amerikanska filmer. Personligen har jag svårt för detta, men historiens mångfald och de ämnen den berör lyckas väga upp så att det inte tippar över åt det där hållet, som enligt min smak blir fånigt när det får för mycket svängrum. En annan sak som gör mig lite irriterad, vilket dock inte tillhör boken i sig, är översättningen som i vissa fall är bristfällig. Speciellt efter att själv på plats ha upplevt de slanguttryck som används låter det så fånigt när de översätts till svenska, eller ibland inte alls översätts.
Dessa två olika förhållningssätt i samma bok ställer till det lite för läsaren (och jag vet att det är svårt att översätta slang) och leder ibland till en obekväm, löjlig känsla där den skulle varit rolig eller allvarlig. Och ärligt talat, jag vet att det är en okorrigerad, tidig version, men att vid tre olika tillfällen skriva “akward” istället för “awkward” gör mig uppriktigt sagt irriterad. Där handlar det inte ens om översättning utan om att skriva av ett ord en gång till. Men nog om det, formalia är inte det allra viktigaste (men ändå ganska viktigt) och förhoppningsvis blev det rättat i försäljningsutgåvan.
Angie Thomas har i sin berättelse lyckats dra in många aspekter där den marginaliserade svarta, kvinnliga tonåringens är den huvudsakliga. Den bryter arm med långt tillbakagående makt- och rasistiska strukturer och låter röster bli hörda som sällan hörs annat än i oviktigt bakgrundsbrus eller i av det amerikanska etablissemanget förlöjligade sammanhang. Här tillåts de få legitimitet, kropp och själ vilket gör boken till aktuell, viktig och underhållande läsning som kan läsas av andra grupper än de äldre tonåringar som troligen kommer att uppskatta den mest.
Kommentera