• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: This is 40

18 mars, 2013 by Redaktionen

this-is-401This is 40
Betyg: 3
Premiär: 22 mars

This is 40 är vad man skulle kunna kalla en lös uppföljare på ”Knocked up”. Som sådan har den mycket att bevisa då ”Knocked up” är en av de senare årens mest hyllade komedier. Dock handlar denna film inte, som man skulle kunna tro, om Ben och Allisons fortsatta öden och äventyr. Istället följer vi paret Pete och Debbie, vilka hade en mindre roll i den förra filmen.

Denna film gör det inte lätt för sig med sitt val av huvudkaraktärer. De flesta biobesökare hade förmodligen velat följa Ben och Allison i ännu en film och känner sig antagligen inte ombord på filmens premiss. Det är i alla fall på det viset jag har hört att snacket gått runt filmen. Och det är synd att just detta faktum har blivit filmens heta potatis. För att om man bortser från detta så är This is 40 faktiskt en väldigt rolig film.

Pete och Debbie har nu kommit upp i 40-årsåldern och alla funderingar som följer med detta gör entré. Framförallt infinner sig en stegrande oro över att deras relation blir mer och mer rutinartad och tafatta försök görs för att hålla den romantiska, spännande gnistan vid liv, bland annat genom att äta nyttigt, motionera och spendera mer kvalitetstid med varandra. Som i de flesta romantiska komedier resulterar dessa tafatta försök i allehanda knasiga och omöjliga situationer.

Den stora frågan när man ska bedöma en komedi är huruvida man tyckte att filmen var rolig eller inte. Och på den punkten måste jag säga att This is 40 lyckas galant. Jag hade inte så stora förväntningar på filmen och fann till min förtjusning att jag skrattade högt flera gånger. Många av de situationer som uppstår under filmens gång är väldigt dråpliga, men aldrig alltför osannolika och man känner motvilligt igen sig i många av de scenarion som filmen presenterar.
this-is-4033Tyvärr har filmen även en hel del svagheter, varav den största ligger i manuset. Filmen är oerhört lång för att vara en komedi och under denna tid presenteras så många parallellhistorier att man som tittare nästan får huvudvärk. Förutom att få tillbaka gnistan i sitt förhållande håller Petes skivbolag på att gå i konkurs. Dessutom lånar han ut alltför mycket pengar åt sin far vilket leder till att han kanske måste sälja huset. Samtidigt tror Debbie att en av de anställda i hennes butik stjäl pengar. Frågan är bara hur hon ska kunna konfrontera henne. Debbie har också problem med sin far. De har inte haft kontakt på flera år och att återuppta den förlorade förbindelsen kan bli knepigare än vad det först verkar. Pete och Debbie har även problem med sin dotter då de känner att de glider ifrån varandra ju äldre hon blir, och mitt i allt detta upptäcker Debbie att hon är gravid. Har ni tråkigt när ni läser detta? Låter det raljerande? Var det för många trådar att hålla i huvudet? Nåväl, det tog er åtminstone inte 134 minuter att läsa stycket, vilket är mer än vad man kan säga om filmen.

Trots filmens extrema svagheter vad gäller manus kan jag inte tycka illa om den. Skämten och många av situationerna underhöll mig mer än väntat och jag skulle absolut kunna tänka mig att se om filmen, men på DVD en regnig söndag. Då humor är någonting väldigt subjektivt vet jag inte om jag borde rekommendera filmen eller inte, men om du känner med dig att du gillar relationskomedier om par med stagnerade relationer skulle jag ge This is 40 en chans. Förvänta dig bara ingen ny ”Knocked up”.

Text: Franz Ung

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: judd apatow, paul rudd, Recension

Skivrecension: Rihanna — Unapologetic

21 november, 2012 by Redaktionen

.

Namn: Rihanna
Titel: Unapologetic
Betyg: 4

Rihanna är fortfarande ingen good girl.

Det är lätt att ägna en halv recension över hur Chris Brown hänger som en ”obehaglig skugga” över Rihannas nya album och hur hon förlåter hans misshandel alldeles för lätt. Eller hur hon arrogant hon var under 777-turnén och Sverigebesöket häromkvällen. Men jag tror att de flesta redan vet att 24-åringen aldrig har varit någon good girl.

Jag kommer i håg när Rihanna som nykläckt uppträdde med Pon de Replay i något sammanhang på TV. Hon var 17 år, osäker i blicken med ostadig röst, en hel del kvar att lära. Men den där unga, bräckliga rösten och hennes känsla för rytm var helt klart något som lockade. Det tog inte lång tid innan Barbadostonåringen var en av de största och till och med Beyonce började hämta inspiration genom att föryngra och smutsa ner rösten Irreplaceble (se videon nedan).

Unapologetic är lika spretig som de flesta andra popplattor som skrivs av en hög olika låtskrivare. Skivan har flera höjdpunkter med klubblåtar som bastunga Numb gästad av Eminem och explosiva David Guetta-producerade Right Now och pianoballaden Stay gästad av Mikko Ekko, där Rihanna nästan får lite Adele-känsla över sig. När första singeln Diamonds kom ut, trodde man kanske att nästa skiva skulle bli lite mer ”snäll”. Men som tur är har den som hennes andra album, flera sexiga låtar.

Rihanna har kanske inte alla hästar i stallet, men hon är en av världens mest framgångsrika popartister. Kanske samlar hon ihop hästarna en dag och blir mer av en förebild. Tills dess kommer vi troligen fortsätta att attraheras av hennes operfekta jag och släppa loss på dansgolvet till hennes hits.

Bästa spår: Numb, Stay

Text: Martina Cederqvist
Foto: Terry Richardsson

Läs även andra bloggares åsikter om Rihanna, recension, skivnytt, musik, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Popmusik, Recension, Rihanna, skivnytt

Dvd-recension: Terra Nova – engagerande äventyrsfilm

3 november, 2012 by Rosemari Södergren

Terra Nova
Betyg 4
TV-serie, släpps på dvd 3 oktober 2012

Året är 2149 och mänskligheten har nästan kört jorden i botten. Då hittar forskare av en slump ett hål i tidens väv som gör att människor kan ta sig tillbaka i tiden, 85 miljoner år tillbaka, till en värld där dinosaurier lever. För att ge mänskligheten en ny chans skickas människor dit, för att bygga upp en ny värld som fått namnet Terra Nova. Det är utgångspunkten i den fascinerande tv-serien ”Terra Nova” som Steven Spielberg varit med på som producent.

Handlingen kretsar kring familjen Shannon. Pappan i familjen, Jim (spelas av Jason O’Mara), är polis men har hamnat i fängelse för att familjen har tre barn. Det är förbjudet att ha mer än två barn. När mamman i familjen blir erbjuden att emigrera till den rena världen i Terra Nova får hon bara ta med sig de två äldsta barnen. Mamman, Dr. Elisabeth Shannon (spelas av Shelley Conn) är en framstående läkare vars kunskap och engagemang behövs i Terra Nova. Hon får inte ta med det yngsta barnet, för att de inte ska uppmuntras för att bryta mot lagen – och maken måste hon lämna kvar i den gamla världen. Familjen Shannon gör en kupp och ser till att få hela familjen till Terra Nova.

Terra Nova är en slags militär koloni som styrs med fast hand av befälhavare Nathaniel Taylor (spelas av Stephen Lang). Familjen Shannon är först helt fascinerade av den friska luften, solen, månen, alla färgsprakande växter och frukter och de ståtliga växtätande dinosaurierna, men de märker snart att livet i Terra Nova är hårt. Där finns köttätande dinosaurier och där finns också rebeller som brutit med Taylor och som bor ute i djungeln.

En bra tv-serie hunger tag i tittaren, det går inte att slita sig. Så fungerar ”Terra Nova” på mig, åtminstone i drygt halva serien. Jag vill bara se mer och lära känna karaktärerna närmare. På det sättet fungerar ”Terra Nova” mycket bra på mig. Jag kan inte slita mig och det känns som att jag är med på Terra Nova. Jag blir irriterad på en del av personerna och jag lever mig in i händelserna. Serien engagerar mig och får mig att fundera vidare på mötet mellan den moderna människan och det uråldriga.

Mötet mellan moderna människor med högteknologi och dinosaurietiden är intressant och fantasieggande. Det är en av seriens styrkor. Likaså är den dator-animerade tekniken bakom dinosaurier. Det ser inte helt verkligt ut, men det är tillräckligt bra för att behålla mitt intresse.

Vad jag saknar är dock mer filosofiska resonemang. Om människorna skulle kunna utvandra till miljontals år före Kristus: hur skulle kyrkan agera och tolka det teologiskt? Kan de vara kristna innan Jesus har fötts? Det finns många intressanta frågeställningar som kunde utvecklas. Mest av allt saknar jag frågor kring demokratin. Taylor styr ”Terra Nova” som en form av upplyst diktator – och rebellerna är om möjligt ännu mer diktatoriska och är dessutom i allians med stor-kapitalistiska intressen som vill skövla också denna oförstörda värld för sina vinstintressens skull. Det verkar inte finnas någon karaktär som överhuvudtaget ifrågasätter diktaturerna.

Terra Nova är en engagerande äventyrsfilm som lockar fram fantasin, men den kunde haft lite mer om demokratifrågor och filosofiska frågeställningar för att bli riktigt, riktigt bra.

Fakta om dvd:n:
Utgåva: DVD, innehåller alla 13 avsnitt inklusive det dubbla pilotavsnittet samt exklusivt extramaterial
Längd: 540 min
Skapare: Craig Silverstein och Kelly Marcel
Skådespelare: Stephen Lang, Jason O’Mara, Shelley Conn, Landon Liboiron
Längd: 9 h.

Läs även andra bloggares åsikter om Terra Nova, tv-serie, recension, film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Recension, Scen, Terra Nova, TV-serie

Grizzly Bear på Berns

28 oktober, 2012 by Rosemari Södergren

Grizzly Bear, Berns
27 oktober 2012
Betyg: 4

Grizzly Bear slog igenom stort med sitt förra album – ”Veckatimest” – som var Brooklynbandets tredje fullängdare. När de fyra medlemmarna i indiefolkpopelektro-bandet nu gästade Berns i Stockholm har de precis släppt sitt fjärde album – Shields, också det ganska hyllat.

När de fyra bandmedlemmarna en och en halv timme efter utannonserad starttid kliver ut på scen är grunduppställningen sångaren, basisten, gitarristen och keyboardisten – men på scengolvet väntar massor fler instrument och den som följt indiebandet från Brooklyn vet att alla fyra medlemmarna turas om att sjunga.

Grizzly Bear har ett eget, mycket speciellt, säreget sound där de blandar traditionella instrument med elektroniska toner. På scen vimlande det av instrument och allra vackrast är det när de tar till både tvärflöjt och flera andra blåsinstrument och turas om att sjunga.

Grizzly Bear är dock inte bara vemodigt, melankoliskt och vackert – det kommer loss i psykedeliska gitarrsolon och det brakar loss i full fart emellanåt – och trumljuden är ofta bärande. Det går inte att placera deras musik i ett fack, om de ska kategoriseras blir det något som folkrock möter elektroniskt musik med stora stänk av psykedeliskt proggmusik. Fast det säger inte allt. Grizzly Bear är Grizzly Bear.

Publiken gungade med – men Grizzly Bears musik är inte den kategorin som lockar till vild dans eller allsång utan att publiken är med märks just för de flesta står och gungar i takt. Det är svårt att betygsätta en sådan konsert: bandmedlemmarna är skickliga och musiken är stark och väl framförd men ändå är det av och till enformigt. Jag tror att den som gillar Grizzly Bear var mycket nöjd med spelningen, men om någon kom dit och inte hade hört dem tidigare, då är jag osäker på vilket betyg han/hon/hen skulle sätta.

Här kan du läsa om förbandet:
Villagers på Berns

Läs även andra bloggares åsikter om indie, musik, Grizzly Bear, recension, Berns

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Berns, Grizzly Bear, indie, Musik, Recension

Villagers på Berns

28 oktober, 2012 by Rosemari Södergren

Villagers, Berns
27 oktober 2012
Betyg 4

Villagers, som var förband åt Grizzly Bear på Berns, var en trevlig bekantskap.

Villagers har turnerat med både Tracy Chapman och Elbow och har varit förband åt Neil Young. Det irländska Villagers står för mjuk indiepop och leds av frontmannen och sångaren Conor J. O’Brien som kliver in på scen med en liten halvakustisk gitarr, flankerad av en trummis, en basist, en gitarrist och en man på keyboard.

De bjöd på 40 minuter skön folkrock med höstvemodig touch. Trots att bandet inte släppt mer än en EP (Hollow Kind) och en fullängdare (Becoming a Jackal) har de hunnit turnera med flera mer kända band som Tracy Chapman, Bell X1, Tindersticks och Elbow. Debutalbumet var nominerat till både Mercury Prize och Choice Music Prize.

Det var första gången Villagers spelade i Stockholm men bandet är redan bokat för en ny spelning i den svenska huvudstaden i mars 2013.

Jag är säker på att det här är ett band med stor potential. Vi kommer att höra mycket mer från Villagers – och jag tror att de kan utvecklas till ett arenaband om några år.

Läs även andra bloggares åsikter om Berns, folkrock, indie, Villagers, musik, konserter, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Berns, folkrock, indie, Konserter, Musik, Recension, Villagers

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 108
  • Sida 109
  • Sida 110
  • Sida 111
  • Sida 112
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 241
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin … Läs mer om Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Statens historiska museer har beslutat … Läs mer om Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in