.
Namn: Rihanna
Titel: Unapologetic
Betyg: 4
Rihanna är fortfarande ingen good girl.
Det är lätt att ägna en halv recension över hur Chris Brown hänger som en ”obehaglig skugga” över Rihannas nya album och hur hon förlåter hans misshandel alldeles för lätt. Eller hur hon arrogant hon var under 777-turnén och Sverigebesöket häromkvällen. Men jag tror att de flesta redan vet att 24-åringen aldrig har varit någon good girl.
Jag kommer i håg när Rihanna som nykläckt uppträdde med Pon de Replay i något sammanhang på TV. Hon var 17 år, osäker i blicken med ostadig röst, en hel del kvar att lära. Men den där unga, bräckliga rösten och hennes känsla för rytm var helt klart något som lockade. Det tog inte lång tid innan Barbadostonåringen var en av de största och till och med Beyonce började hämta inspiration genom att föryngra och smutsa ner rösten Irreplaceble (se videon nedan).
Unapologetic är lika spretig som de flesta andra popplattor som skrivs av en hög olika låtskrivare. Skivan har flera höjdpunkter med klubblåtar som bastunga Numb gästad av Eminem och explosiva David Guetta-producerade Right Now och pianoballaden Stay gästad av Mikko Ekko, där Rihanna nästan får lite Adele-känsla över sig. När första singeln Diamonds kom ut, trodde man kanske att nästa skiva skulle bli lite mer ”snäll”. Men som tur är har den som hennes andra album, flera sexiga låtar.
Rihanna har kanske inte alla hästar i stallet, men hon är en av världens mest framgångsrika popartister. Kanske samlar hon ihop hästarna en dag och blir mer av en förebild. Tills dess kommer vi troligen fortsätta att attraheras av hennes operfekta jag och släppa loss på dansgolvet till hennes hits.
Bästa spår: Numb, Stay
Text: Martina Cederqvist
Foto: Terry Richardsson
Läs även andra bloggares åsikter om Rihanna, recension, skivnytt, musik, popmusik