En rackarns långhelg
Av och regi Maria Blom
Scenografi Sören Brunes
Kostym och mask Patricia Svajger
Premiär på Klarascenen, Stockholms stadsteater, 30 januari 2016
En varm föreställning om en medelålders kvinna som alltid varit duktig och snäll och som en dag vågar bryta sitt duktiga mönster och göra något som sätter igång flera förändringar. En fars som bryter mönstret och inte handlar om det gamla vanliga med förvecklingar när några par missförstår varandra. Istället är två medelålders systrar och deras relation och ett gäng flyktingar i fokus.
Bibbi är en medelålders kvinna vars liv har gått i stå. Hon bor någonstans på svenska landsbygden tillsammans med sin man. De har en vuxen son, Jakob, som bor med en tjej i ett hus nära föräldrarna och Jakob har inte riktigt frigjort sig från mamma utan kommer hem till mamma med sin tvätt. Jakobs stora sorg och skam är att han och hans tjej inte lyckats få barn.
Nu är det långhelg och Bibbis man är ute på jakt. Det skulle kunna vara tråkiga dagar att se fram emot, men något har hänt. Bibbis frisör Maria har övertalat henne att ett gäng flyktingar som fått avslag på sin asylansökan ska få gömma sig över helgen i Bibbis hus. Polisen har planerat att avvisa dessa flyktingar.
Regissör och manusförfattare till föreställningen är Maria Blom som nu alltså är tillbaka på Stockholms stadsteaters scen med en fars. Maria Blom är nog mest känd för den breda allmänheten för filmen Masdjävlar som fick tre guldbaggar: bästa manus, bästa film och bästa kvinnliga biroll till Kajsa Ernst.
Maria Blom och Kajsa Ernst verkar vara ett bra samarbete. Kajsa Ernst har huvudrollen den bleka Bibbi som genomgår en förvandling och blir en betydligt färgstarkare person.
Föreställningen är alltså till sin form en komedi, en fars. Karaktärerna är därför överdrivna och det är många typiska farsscener, som att personer måste gömma sig i skåp, i soffor, eller under bord för att inte bli upptäckta. Det är roligt med en fars där ämnet inte är det gamla vanliga med missförstånd mellan älskande.
Den har en del roliga symboler och metaforer, som att flyktingarna förpassas till källaren medan de två medelålders systrarna står i det fina rummet och är stolta över sig själva att de är så goda. Att flyktingarna inte fått vatten att dricka och toa-papper glömmer de bort i sin ego-fixering.
Det är roligt att handlingen utspelar sig i nutid, med asylsökanden och SD-demokrater. Det är som jag skrev i inledningen en varm föreställning. En föreställning med mycket hjärta. Med bra musik till är den lätt att titta på, tiden går fort. Musiken är väl vald med många typiska svenska schlagers och visor som ”Tänk en sån vacker dag” med Titti Sjöblom, ”Droppen Dripp” med Titta Sjöblom, ”Vilken härlig dag” med Ewa Roos och ”Rulla in en boll” med Gösta Linderholm.
Däremot är det föreställningen inte extremt rolig, den är mer mjukt rolig – och den är ganska förutsägbar och inte så överraskande. Den spränger inte några gränser utan är ganska lagom. Det är inte en föreställning jag kommer att gå och tänka på i åratal efteråt. Jag tror att det här manuset skulle passa perfekt som film.
I rollerna:
Sullan Ann Petrén
Bibbi Kajsa Ernst
Jakob Omid Khansari
My/Maria m fl roller Anja Lundqvist
Björk/De flyende Kardo Mirza
Foto: Petra Hellberg
