Q&A med Sudakistan

Under de senaste åren har Sudakistan med sin kombination av högenergisk punk och latinska rytmer gjort mycket väsen av sig på Stockholms musikscen. I vintras släpptes äntligen deras debutalbum Caballo Negro. Kulturbloggen ställde några frågor till deras trummis, Barra, eller Juan Jose Espindola som han egentligen heter.

Det har gått tre år från det att ni släppte er första singel, El Movimiento, till det att ni nu släpper ert debutalbum, Caballo Negro. Vad har ni gjort under den här tiden, och på vilka sätt har bandet utvecklats sedan dess?

– El Movimiento var vår första inspelning tillsammans med två andra låtar. Tack vare den låten fick vi kontakt med Luke Reilly som senare blev vår manager och tecknade oss till skivbolaget PNKSLM RECORDINGS. Därefter spelade vi in två singlar, var med i BBC Radio, gjorde framträdanden på Liverpool Psych Fest och åkte på en Europaturné bland annat.

Kan ni berätta lite om vad som har inspirerat er under arbetet med albumet?

– Låtarna till albumet har arbetats fram under tre år. Albumet tog ordentlig form när vi skapade och spelade in låten Caballo Negro, den sista till samlingen.

Vad ville ni säga med albumet? Är det någon textrad ni tycker bäst sammanfattar vad ni ville berätta med det här albumet?

– Vi hade ingen speciell avsikt med albumet. Att träffas och skapa låtar ihop blev en rolig grej. En textrad som bäst sammanfattar albumet är Dale Gas.

Musikaliskt blandar ni ofta psykedelisk punk med latinamerikanska rytmer på ett sätt som känns unikt. Hur ser punkscenen ut i Sydamerika idag? Vad tycker ni att ni själva tagit med er från Sydamerika i er egen musik?

– Fyra av fem bandmedlemmar i Sudakistan är mer än 30 år gamla och det är mellan 5-12 år sedan som vi bott i Sydamerika. I dagsläget är punken som vi lyssnade på mer uppblandad. I Sydamerika lyssnar man på både punk, cumbia, salsa och heavy metal. Alla stora på sitt sätt. Därför blir det naturligt för oss att ta med influenser från alla dessa genrer i vår musik.

Caballo Negro översätts på svenska till svart häst. Varför döpte ni albumet till det?

– För att i Sydamerika är bilden av caballo negro mycket stark. Den ger ett starkt intryck helt enkelt. En annan anledning till namnet är för att påvisa våra latinska influenser.

På omslaget ser vi en mystisk bild på en man med skinnjacka vars ansikte har ersatts av just ett svart hästhuvud. Vad var tanken bakom omslaget?

– Vi har haft tur att jobba tillsammans med El Hase, en venezuelansk artist som bor i New York. Vi gav honom namnet på albumet och lät honom lyssna på alla våra låtar. Därefter kom han med idén.

Albumet är inspelat tillsammans med Les Big Byrds Jocke Åhlund och PNKSLM Recordings Luke Reilly. Vilken inverkan hade de på inspelningsprocessen? Kan ni berätta lite om inspelningen av albumet?

– Alla vet att Jocke Åhlund är en av de största inom musik och produktion i Sverige. Med många års erfarenhet, bra musiksmak och öppet sinne, kunde Jocke förstå oss som band och grupp samt vårt sound. Luke Reilly har varit med oss sedan länge och känner till oss och vår musik väl. Han har ett mycket bra öra för musik och vet hur han ska plocka fram det bästa i var och en av oss. Inspelningen av albumet var avslappnad och en fantastisk upplevelse.