Deportees: Under The Pavement, The Beach

Deportees nya album ska släppas i cd-format nästa vecka. Men tack vare Spotify kan jag lyssna på den ny och göra en recension. Singeln som släppts tidigare – Under the pavement – är en av de bästa indielåtarna som släppts i år. Så snacka om att jag gått och väntat på albumet.

Nöjesguidens recensent skrev:

Det är liksom för snyggt, för slickt, för svängigt för att det ska kännas rimligt att bli gråtfärdig av lycka när man lyssnar på det. Att kämpa emot är dock omöjligt, särskilt när Deportees sångare Peder Stenberg med tårstinn stämma fyrar av trumfkortet When They Come – en så överjordiskt vackert körsatt ballad att även världens lyckligaste människa får en sten i magen.

Jag hade ju redan fastnat för den melankoliska singeln “Under the pavement”. Men när jag först började lyssna på albumet blev jag först besviken. Det första spåret – Turn back time – höll samma stil som singelhiten men sedan kom flera spår i följd som lät som typisk svensk indie, inget som stack ut. Men när jag lyssnat några gånger till lyfte också dessa spår.

Det märks att DN är förtjusta i Umeåbandet Deportees. Bandet intervjuas inför albumsläppet. Albumet släpps på ett av de största skivbolagen, men är faktiskt inspelat på bandets egen bekostnad. De fick nämligen “sparken” av skivbolaget efter förra skivan, som sålde för dåligt.

På ”Under the pavement – the beach” tycks bandet dock ha lämnat gubbrocken bakom sig, till förmån för uttalade inspirationskällor som The Clash och Talking Heads.

–?Musiken är en avspegling av var i livet vi befinner oss och vad som finns på skivtallrikarna.

Kul med band som inte ger sig.

Spåren på Under The Pavement, The Beach:

På bandets hemsida berättas om bakgrunden till namnet på nya albumet:

… skrev en situationist på en vägg i Paris 1968. Då var det på franska, nu är det på omslaget till en popskiva. Då handlade det om att egga fantasin att se bortom det förutsägbara och det tänkta. Det gör det nu också. Deportees isolerade sig i en gammal kung-fu lokal i Umeå där de under ett år arbetade fram skivan tillsammans med producenten Måns Lundberg.

Bandet har förresten en blogg också och där bloggar de bland annat:

Nu har vi äntligen skaffat oss en egen YouTube-kanal och lagt upp alla gamla musikvideos som tidigare gjort.

Du kan förstås lyssna på Deportees på MySpace också.

Skivkoll har också recenserat albumet:

Och så inser jag att om Prince skulle klämma ur sig en sådan här skiva skulle jag älska den. Men nu är det inte Prince utan Deportees som har klämt ur sig den. Det vore ju väldigt fräckt att inte älska skivan bara för det. Men nu har jag levt med den här skivan i flera månader, så det är bara att kasta in handduken. Jag älskar den. En av årets bästa svenska skivor.

Deportees – Missing You, Missing Me [Official Video]

Andra bloggar om: skivnytt, recensioner, soul, Umeå, indie, Deportees, Under the pavement