Utsålt
Av: Babben Larsson, Mikael Tornving och Adde Malmberg
Regi: Adde Malmberg
Scenografi: Hansson Sjöberg
Kostym: Gudrun Rösnes
Ljus: Alarik Lilliestierna
Mask: Maria Lindstedt
Kapellmästare: Marika Willstedt
Premiär på Stockholms stadsteater den 30 september 2015
I lättsamhet presenterade skådespelarna ensemblen på scen. Man förklarade självklarheter om sina roller denna kväll och gick omkring i typiska revymanér, flörtandes och ibland skrattandes med publiken. Det kändes ytterst lättsamt, skoj och något mer inbjudande än jag hade trott. Publiken hängde utan tvivel på vid minsta lockbete. De betalande gästerna längtade efter att bli roade. En och annan skalad morot stacks åt oss.
Föreställningen bestod av två akter, där varje akt har snabba sketcher (17 st i varje akt) efter varandra. Dessa små inlägg i debatten varierade kraftigt, både i innehåll och i underhållningsvärde. Ibland kändes det väldigt tydligt att ett nummer eller en sång var någon form av utfyllnad för något annat och därmed gav det inte lika mycket kraft, värde eller betydelse bakom orden.
Det märktes tydligt att revyn har tre stycken manusförfattare, som troligtvis var ansvariga för olika delar. Jag har svårt att se att det gjort allt skrivande tillsammans. Innehållet varierade tydligt och humorn var allt från det morbida till det lätt tramsiga. Jag hade förväntat mig vassare budskap i den här revyn och att man någon gång skulle känna av satirens knivvassa egg. Kvällens innehåll var mestadels bra, trevligt och man log. Framträdandena var mer skrattretande och dråpliga, än något annat. Ironin kunde vara sann och trovärdig, ge poänger, men enbart vid några tillfällen kom slag under midjan. Jag hade hoppats på hårdare slag. Jag längtade efter det. Inga försvarmekanismer sattes igång i en alls.
Revyn innefattade allt från självkritik av ”oss” Stockholmare, skäll på SJ, vardagsstress och akademikers trams med ord.
Många av skådespelarna gjorde sitt jobb väl under kvällen, men mest fascinerad var jag av Rakel Wärmländer. Hon gjorde b.la. en fantastisk parodi på moderaternas partiledare, där röst, mimik och kroppsspråk var klockrena på många sätt. Jag hade gärna sett mer av just den typen av humor i föreställningen.
Revyn leverera bäst en hel del tragikomiska budskap som gör att man blir lätt besviken på vår mänskliga natur. Vi människor är allt bra konstiga ibland. För visst är det tragiskt att en del smeker sin Iphone mer än de smeker varandra? Eller att grekerna fuskat sig in i EU och att om vi inte betalar dem pengar går ett land i konkurs.
Däremot lyckades man inget vidare med att försöka vara debattörer till svensk vardagsproblematik. Ska man ge vår stadsminister en känga eller belysa romernas tiggande situation i Sverige, måste man ge något nytt i den diskussionen. Floskler eller klyschor blir bara irriterande. Man kan inte damma av gammal vardagshumor och leverera det som om publiken är korkad och inte begriper något. Det hjälper inte med en ungdomsbild på Lövén med stor pubertal näsa eller en skådespelare utklädd till romersk medborgare för att ge mer kött på benen.
Jag trodde jag skulle bli ”helt såld” på föreställningen. Istället lämnas jag med en lätt ljummen känsla och inget hårt som skavde. Ingen sång har bitit sig kvar och inga repliker nöter i hjärnan. Det enda som ger mersmak såhär efteråt, är Mikael Tornvigs snygga vader (vilket han uttryckligen själv önskade att de skulle göra).
Medverkande:
Mikael Tornving
Adde Malmberg
Elisabet Carlsson
Rakel Wärmländer
Nadja Mirmiran (från 24 oktober)
Kalle Westerdahl
Sofia Bach
Kapellmästare/musiker Marika Willstedt
Musiker Jakob Birgersson
Musiker Mats Persson
Foto: Markus Gårder
Jag kom dit med tanken att jag inte alls gillar revy, och jag blev väldigt positivt överraskad. Massor av skämt sitter kvar och jag nynnar på en del av sångerna.
Min teori, är att man ska se denna revy en helg. En vardagstrött publik gör inte revyn rättvisa.