Det svenska bidraget med operasångerskan Malena kom på 21:a plats – men det känns inte alls som om det gick dåligt för Sverige. Arash är svensk, eller hur? Han sjöng för Azerbajdzjan och blev trea. Och Norge som vann och Island som tvåa: grannarna liksom.
Det var ju inte bara det att Norge vann, deras kille fick 387 poäng. Slog rekordet med nästan 100 poäng.
Hela programmet var riktigt underhållande och flera låtar var bra. Norges låt är ju bra. Islands var mycket bra, SVD:s bloggare Harry tycker att den var bäst dessutom. Och Azerbajdzans låt med svenska Arash var också så bra att det knappt gick att stå still, den hade så dansvänlig rytm.
De nya reglerna med där folkets röster och en juryns röster väger lika tungt verkar haft bra inflytande.
Varför fick det så dåligt för det svenska bidraget med Malena. Europa är inte redo, står det i en rubrik i Aftonbladet. Men den förklaringen köper jag inte. Många säger att Malena gjorde ett bra framträdande. Men jag tycker hon valde fel klänning.
”Ernman ser ut som om hon varit porrstjärna” Brittisk tv-stjärna sågar Malena, står det i Aftonbladet.
Jag följde kommentarer i Twitter från människor i hela Europa som följde ESC. En där skrev om det svenska bidraget att hon såg ut som Ulrika Johnson som sjögurka. För min del tycker jag Malena valde fel klänning. Hon skulle satsat på en morderna “look”, en mer rockig stil i klädera.
Men samtidigt känns det som om det inte gör så mycket. Det var ett kul och underhållande program och en riktig saga att den norske gutten vann och grannlandet kan fira 17:e maj i riktig yra.
Jag minns när Norge vann en annan gång och då var jag i Norge. Det 1985, då ”La det svinge” med Bobbysocks vann i Göteborg. När vi reste hem nästa morgon över Svinesundsbron mötte vi en bilkortege där de två vinnande sångerskorna stod i en cabrolet och vinkade och mottog folkets hyllningar, de stod norrmän överallt längs bron och jublande. Jag kan tänka mig att det blev folksamling på söndagsförmiddaen när Alexander Rybak landar på flygplatsen i Oslo.
Bloggaren Joachim Holmqwist kommenterar:
Alexander Rybak, han blandningen mellan Brad Pitt och Colin Farrell, jag måste ha missat den gutten helt och alledes. Var han med i semin? Eller gick han till final direkt?
Kändes direkt, vid första lyssningen, att den här slingan blir livsfarlig (less is more – keep it simple – fight with a good attitude), och det visade sig ju i röstningen också. Har man hört låten två gånger så sitter refrängen som ett tatuerat örhänge “Im in love with a fairytale”.
Trollhare är däremot arg, trots att han egentligen gillar vinnarlåten. Han är arg på grund av hur ryska myndigheter och poliser stryper de homosexuellas rättigheter:
Idag är det sjuttonde maj. Norges nationaldag och IDAHO; International Day Against Homophobia. Jag hade kunnat tänka mig bättre sätt att börja den här dagen på. Rybaks “Fairytale” är en gullig låt, javisst, men det som borde stått i fokus ikväll var det där som ingen egentligen pratade om. Istället förlorar vi oss i söta sagor om olycklig heterosexuell kärlek. Den politiskt heterosexuella bögen är född.
Här skrev vi ner våra kommentarer bidrag för bidrag.
Ja, jag håller med Trollhare, det är viss smolk i bägaren, en fadd bismak med tanke på att demonstrationerna stoppades brutalt och demonstranter greps av den ryska polisen, att det inte råder yttrandefrihet i Ryssland. Men samtidigt är det fascinerande att så många länder kan göra något stort tillsammans, även om det bara handlar om underhållning. De enda andra sammanhang som så många nationer kan samlas kring annars brukar vara sport.
Den norske gutten:
Islands bidrag:
Azerbaijan – AySel & Arash – Always
Fler bloggare om Eurovision:
Per-Anders blogg, Ghostopinion
Relaterat: Dagens Nyheter, Aftonbladet, Aftonbladet 2, Dagens Nyheter 2, Expressen 1, Expressen 2, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad.
Andra bloggar om: Eurovision Song Contest, ESC, Norge, Island, musik, underhållning, nöje, Ryssland, Alexander Rybak, Arash, Azerbadjzan
Inget positivt alls med årets tävling. Inget bidrag som man spontant kommer ihåg varesig melodi eller text till. I Efterhand är jag bara grinig på mig själv för att jag såg skräpet till slutet och satte nattsömnen ur spel – helt i onödan. Ett riktigt bottennapp.