Markus Larsson på Aftonbladet – honom tänker jag inte lyssna på när det gäller musik. För han har nog helt bakvänd smak i förhållande till mig. Det är ett som är säkert. Han får i sitt arbete åka runt och uppleva den ena konserten efter den andra. Förmodligen får man extremt bakvänd smak då. Han gav Sigur Ros betyget ett på spelningen på Way Out West.
Gruppens symfoniska jämmerballader är skickligt arrangerade, utmärkt framförda ur en teknisk synvinkel och dödligt trista. Det är roligare att titta på en två timmar lång film som visar hur snö smälter. I slow motion.
Markus Larsson förstår sig helt enkelt inte på Sigur Ros. Så måste det vara. Tyvärr kunde jag ju inte själv vara där och uppleva konserten, men sättet Larsson beskriver det på gör att jag läser ut att han inte direkt förstår meningen med det fantastiska mytiska isländska bandet.
Kal Ström på Dagens skiva var på samma konsert:
Magnifika Inní mér syngur vitleysingur, Við spilum endalaust och Festival. Innan de går av före extranumret känns det som hela scenen agerar slagverkare i det som är så nära Sigur Rós någonsin kommer komma en stadiumanthem Gobbledigook. Scenen badar i ljus, bandet skjuter konfetti som dessutom får snöa ner från ljusriggen. När det röda ljuset kommer ner i sina mörkaste toner är det bedårande vackert.
När de kommer in igen och avslutar med Popplagið är jag alldeles nöjd. En alldeles utmärkt spelning.
Jag är säker på att det skulle varit en enorm upplevelse att vara där.
Här filmklipp från spelningen på Way Out West:
Andra bloggar om: video, Island, Göteborg, konserter, Aftonbladet, Markus Larsson
Markus Larsson sågar ju allt som är bra. Jag börjar tro att han älskar Nickelback eller något, börjar ta det som ett kvalitetstecken när han inte gillar något – då är det absolut värt att kolla in.
Orka bry sig egentligen, men jag känner att jag måste få klaga till nogon annan än min stackars fru.
Jag blir inte arg på herr Larssons betyg, hans smak eller egentligen på det han skriver. Det jag blir arg på är vad han inte gör, nämligen recenserar Sigur Rós spelning på WOW. Det går faktiskt inte att finna någon information om vad bandet framförde. Första delen (av den tack och lov pinsamt korta texten; troligtvis får herr Larsson i alla fall inte betalt per ord) handlar om andra personer som spelat gitarr med stråke, mitten om herr Larssons syn på Sigur Rós musik i allmännhet (inte om hur de framförde den på WOW), och slutet om vad herr Larsson skulle vilja göra istället för att göra det han får betalt för: nämligen att recensera spelningar. Lite arg blir jag också på Aftonblaskan som gång på gång nedlåter sig till att bevisa att de inte har några proffessionella journalister anställda, utan nöjer sig med pinsamma ”tyckare” som i brist på att vara pålästa om det de faktiskt bör ”tycka” om i stället svamlar ut i allmän musik-besserwism och sin egen avundsjuka på kulturjournalister som faktiskt gör sitt jobb!
Med bästa hälsningar!
Jag blir så sjukligt sur på Marcus Larsson. Det är sånt här som får mig att vilja bli kriminell och våldgästa hans hem. Man skriver inte så om sigur rós. Sigur rós är det absolut bästa och vackra bandet jag vet. Dom är tighta, själsliga, djupa, skickliga och alldeles underbara. Marcus är ytlig och lyssnar på rix fm, sonja aldén och kanske lite rosa helikopter??? ÅH Marcus kan ingenting om musik. Jävla glädjedödare. Usch.
Din recension var rättvis, tummen upp!
Sigur rós spelning var den bästa spelningen jag varit på någonsin. Den gjorde ont, den gjorde mig glad och den gjorde mig hel igen. Festival och Við spilum endalaust var så fantastiskt fina att jag knappt kunde stå på mina ben. Och när konfettiregnet kom, herregud.
5 av 5 toasters. 110%
Tack och hej.
Spelningen var magisk.
Jag håller helt med. Att han sedan klankar ner på DN när han själv jobbar på en blaska som Aftonbladet är spännande
Visst, man kan tro att Markus Larsson har bott under en sten i 100 år så som han recenserar musik, men Sigur Rós i fredags var något så otroligt pretantiöst, oengagerat och tråkigt att jag för en gångs skull håller med honom. Folk tar dem på så otroligt stort allvar att det blir pinsamt. Men om man vill lyssna på det så får man väl göra det. En sak till: Du borde faktiskt inte skriva sådär om en konsert du inte var på, du kan inte på något sätt veta hur det var. Den kan ju ha varit det sämsta de någonsin gjort, eller hur?
Hej!
Jag sag Sigur Ros, och tyckte att det var en helt fantastisk konsert. Kanslosam, otroligt valspelad och med, hor och hapna, en massa humor fran bandets sida.
Jag blir sa forvanad att killen som tycker att han inte kunde recensera Hakan Hellstroms konsert for att den var for bra (och det haller jag med om till hundra procent) totalt sagar Sigur Ros. Om han inte hade sagt det dar om Hakan kunde jag ju ha gett Mr Markus Larsson stampeln ”utan sjal” men det kan jag ju inte nu utan kanner mig bara forvirrad.
Men va fan, vad har vi recensenter egentligen. Konst gar inte att tala om pa ett objektivt satt. Vad du alskar kanske jag hatar, och sa kommer det alltid vara. Men anda laser vi recensionerna….Jaja, hursomhelst, Sigur Ros, The National, Iron & Wine, NERD, Neil Young och Hakan Hellstrom var alla fantastiska konserter. Tack WoW for det!!!
pinsamt å ge dom en 1a. han ska hålla sig till sitt vafan. för mig va det den näst bästa spelning på Way out west efter Franz.