Twist
Författare: Klas Östergren
ISBN: 9789127140110
Förlag: Natur Kultur
Klas Östergrens nya roman ”Twist” har hyllats på många håll. Jag är väl lite förvånad över detta. Till formen är den som en deckare, fast det är ingen kriminalroman. En man i övre medelåldern, romanens berättarjag, åker till Karlskrona för att forska kring en förmodad släkting från 1700-talet som var teaterman. Berättarjaget är någon slags skribent, författare och/eller journalist. I Karlskrona träffar han två gamla vänner från tiden då de var i tjugoårsåldern – och via dem träffar han en ryss som varit säkerhetsagent. Ryssen tränger sig på berättarjaget och hävdar att de har haft en gemensam kärlek.
Den kvinna som åsyftas som en tidigare gemensam kärlek har många namn: Anne-Marie, Ami, Anna eller Annie, beroende på vem som stått henne nära. Sakta börjar hennes liv nystas upp. Hon är redan i början av boken avliden. Dessa nystande i hennes liv är upplagt som i många deckare. Eftersom Klas Östergren har ett lättsamt språk som flyter på är känslan när jag läser romanen samma som när jag läser en deckare, jag sugs in i händelserna och vill veta mer.
Romanen har fått mycket beröm. Aftonbladets recensent kallar Twist en underhållande och välsedd romanväv.
I DN skriver recensenten:
För berättarjaget i Klas Östergrens nya roman utgör den klassiska hiten ett ledmotiv för barnets övergång till mognad på gott och ont. Men eftersom vi har med Östergren att göra så står twisten också för något annat – mer omfattande och sinistert: ”man vred och bände på kroppen som masken kringlar runt en krok och när låten var slut var man genomsvettig och utpumpad utan att ha kommit ur fläcken.”
Svenska Dagbladets rubrik är: thriller med själsdjup.
I boken finns en beskrivning av dansen Twist, om hur dansaren rör sig på alla möjliga sätt men när sången är slut ändå inte förflyttat sig en millimeter. Det tycker jag är en träffande beskrivning av romanen ”Twist”. Fast om det är bra eller dåligt är väl upp till bedömaren av dansen. Alltså, romaner är väl ofta just det: något som händer en stund, kanske underhållande, kanske tankeväckande, kanske spännande, kanske språkligt fascinerande, kanske imponerande. Men har det något värde sedan? Det finns konstverk av olika slag, såväl inom film, teater, konst och litteratur som gör mer än så: som förflyttar läsaren ett stycke i livet. Det gör inte Twist.
Första halvan, ja nästan första två tredjedelarna, av romanen, kunde jag knappt slita mig. Jag ville läsa och läsa. Sedan kom tröttheten, jag fick tvinga mig själv att läsa klart boken. Inget överraskade mig längre, inte fick mig att tycka det var intressant längre. Jag funderar på varför det blev så. När så många hyllat romanen, varför orkade jag knappt läsa klart den? På ett sätt består romanen av tre olika berättelser: om en pojke och flicka och en båt och en ungdomsromans, om efterforskandet kring teatermannen Lewenhagen och den tredje om berättarjagets möte med ryssen och den ryska gasledningen – och alla dessa tre berättelser ska då mynna ut i berättelsen om Anne-Marie. Fast det gör de ju inte. Jag ska inte förstöra för läsaren, men jag tycker det är svårt att säga att de tre berättelserna förenas – och därför blir det en fjärde berättelse: om Anne-Maries spretiga, sorgliga liv.
Människoödena i romanen griper inte tag i mig. Jag känner ingen identifikation med någon och känner inte för något av det som skildras. Kanske är det så att själva formatet ställer sig i vägen: lättläst och som en puzzeldeckare. I en sådan roman blir det lite malplacerat med små antydningar, tror jag.
Jag tror dock att den som älskar Klas Östergrens genombrottsroman ”Gentlemen” kommer att uppskatta den här romanen. Jag tror att det är en typisk Klas Östergren-roman. På gott och ont, så att säga.