Lykke Li, Arena Stage
Roskildefestivalen 3 juli 2014
Betyg: 4
Internationell uppmärksamhet, filmroller och ett musikaliskt samarbete med självaste David Lynch. Tre album in i sin karriär har Lykke Li med sitt krossade hjärta inte bara hamnat i förgrunden för gotisk pop såväl hemma i Sverige som utomlands. Tillsammans med vännerna i Ingrid-kollektivet spelade hon redan förra året på Orange Stage. När hon ensam återvänder till Roskilde är det med nya albumet I Never Learn i ryggen. Själv beskriver hon albumet som avslutningen på en trilogi, men jämfört med hennes två tidigare album, vars låtar är lite mer direkta, så imponerar det nya materialet på ett annorlunda sätt. Det är mer känslosamt — mer naket — men även om det känns mer intimt så fungerar det väldigt bra live inför ett mer än fullsatt Arena Stage. Jag blev ändå lite överraskad över hur expressiv den svartklädde sångerskan blivit på scen.
Innan en av höjdpunkterna, Never Gonna Love Again, säger hon att hon visst kan tänka sig att älska igen, eftersom hon älskar publiken så mycket. En annan ny låt som imponerar är Gunshot. Från debuten framförs Dance, Dance, Dance och Little Bit, men den låt som får allra bäst respons är den tredje från slutet: I Follow Rivers. Tyvärr är det många som drar efter, och således missar den mäktiga finalen med Youth Knows No Pain och Get Some. Kanske vill de få en bra plats på The Rolling Stones (eller inte helt olika Banks)? Men Lykke Li handlar snarare om helhetsuttryck än enstaka låtar. Den minimalistiska showen är ihopsatt med precision, det finns en dramaturgi från den avskalade inledningen med I Never Learn via svulstiga Sadness is a Blessing fram till slutet med just Get Some. Möjligtvis hade det fungerat ännu bättre på typ Berns eller Cirkus, men det fungerar även förvånansvärt bra på inne på Roskildefestivalens Arena-tält.
Här är ytterligare några bilder från spelningen: